Förvirrad frågar
Har haft en problematisk barndom med psykisk misshandel, manipulativ och narcissism pappa som troligtvis själv har diagnos med adhd/autism, men också själv har gått igenom en trasslig barndom och förlorade sin egna pappa vid 10 års ålder. För min del, har det aldrig varit något problem för mig i skola och det sociala, utan det var bara problem hemma. Däremot fick min lillebror diagnosen adhd/autism i tidig ålder och har/haft stor problematik i skola, socialt och hemma.
Jag själv har varit i survival mode tills jag var 18 och min mamma och jag äntligen flyttade ifrån pappa. Men det har tagit lång tid för mig att bearbeta detta trauma samt att jag alltid har varit blyg och tillbakadragen, vilket har försvårat en hel del för mig i mitt vuxna tidiga liv. Jag är 28 år nu och jobbar fortfarande med detta, vid 25 års åldern tog jag kontakt med vårdcentralen psyk, och efter många träffar med kuratorn har det alltid varit viss diagnos runt depression och ångest, till slut fick jag göra ett AQ beskattningstest då jag verkligen veta om jag själv hade autism, vilket resulterade i ett nej med 11 p.
Utan istället konstaterades diagnosen social fobi, men jag känner att det är något som inte stämmer. För allt har bara rent fallerat för mig efter 18 års åldern, svårt att hitta vänner, är och alltid varit känslig individ, tar inte sarkasm så väl, har 2 olika yrkesutbildningar i bagaget, har hoppat från jobb till jobb, folk driver med mig i princip hela tiden på min bekostnad, orkar inte med sociala tillställningar överhuvudtaget längre, samt att jag vet inte vad jag vill arbeta med eller utbilda mig till, eller om jag ens vill arbeta längre för jag orkar inte utsätta mig för gaslightning kollegor eller chefer.
Jag själv har inte varit Guds bästa ängel om man säger så, vilket har lett till en ohållbar och ond cirkel av det hela.
Kan det vara så att denna kuratorn och beskattningstestet har varit helt missvisande då jag inte verka fatta det sociala spelet och känner mig otroligt trögfattad? Eller att jag ser och fattar till en viss del vad som händer ”osynligt spel” men vågar inte stå upp för mig själv och säga ifrån innan allt brusar upp och tar hus i h*lvete så att säga?
Paula svarar
Du får rätta mig om jag har fel, men jag får intrycket att du är kvinna. Autism är underdiagnostiserad hos kvinnor, och alla som arbetar inom vården har definitivt inte tillräcklig kunskap om kvinnlig autism. Mot bakgrund av detta är det inte alls omöjligt att vårdens slutsats i ditt fall blev missvisande.
Kan sakna rätt kompetens
Du skriver att det var en kurator du fick träffa. Nu har jag ingen aning om vad denna kurator hade för utbildning, men många kuratorer är socionomer. Mig veterligen har socionomer ingen särskild kompetens om validitet och reliabilitet för olika diagnostiska instrument. Till och med vissa psykologer som är utbildade inom detta kan sakna tillräcklig kompetens för att komma fram till rätt bedömning vad gäller just autism, men en socionom lär absolut inte ha någon spetskompetens om diagnostisering. Särskilt vissa socionomer med äldre socionomutbildning har knappast någon kunskap om npf utan vissa av dem kan snarare ha en benägenhet att utgå från att de flesta svårigheter en individ möter har sociala förklaringsmodeller så som ogynnsam uppväxtmiljö eller dåliga familjerelationer (däremot är socionomer självklart kunniga om annat!). Du har alltså all anledning att vara kritisk till kuratorns bedömning!
Inte säkert att du har autism
Samtidigt är det inte säkert att du har autism. Du skriver att du inte orkar med det sociala längre, och frågan är vad det beror på. Beror det på att du har autism och liksom många kvinnliga autister har kamouflerat vilket plötsligt blivit för mycket och lett till utmattning? Eller beror det på en reaktion på tidigare trauman? Den frågan kan jag inte svara på. Att du plötsligt efter 18 års ålder fått svårt att hitta vänner skulle kunna bero på autism (18-åringar ställer liksom helt andra krav på vänner än vad 10-åringar gör vilket kan göra det svårt för autister att hitta vänner när de blir äldre), men samtidigt skulle det också kunna bero på otrygg anknytning i barndomen.
Otrygg anknytning kan ge svårigheter
Faktum är att inte alla sociala svårigheter beror på autism. Psykisk ohälsa och tidigare trauman kan ge upphov till känslomässig instabilitet och stora svårigheter med det sociala. Psykisk ohälsa kan vidare orsaka svårigheter med exekutiva funktioner i form av exempelvis planeringssvårigheter vilket i sin tur kan misstas för adhd eller autism. Förut var det ju vanligt att prata om otrygg anknytning i barndomen, men idag känns det som att anknytningsrelaterade förklaringsmodeller hamnat lite i skymundan. Men det betyder inte att anknytning saknar betydelse!
Autism är ofta ärftligt
Att din lillebror har autism och adhd skulle däremot kunna tala för att du också har dessa diagnoser (att du hoppat från jobb till jobb kan ju också bero på adhd) eller åtminstone drag av dem. Det är vanligt att syskon till autister har autistiska drag, men det måste inte för den sakens skull betyda att de uppfyller diagnoskriterierna för den kliniska diagnosen autismspektrumtillstånd. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att autism och adhd ofta kan härledas till ärftliga faktorer vilket kan ge fog för misstanken att du också skulle kunna ha autism och adhd. Dessa diagnoser går ju i din släkt och du har uppenbarligen svårigheter.
Utredaren måste ha rätt kompetens
Sammanfattningsvis är det tyvärr omöjligt för mig att säga om du har autism och/eller adhd, men jag tycker inte att du sätta alltför mycket tillit till skattningstestet och kuratorns bedömning. Om du vill veta vad dina svårigheter beror på är det viktigt att du blir utredd av någon som besitter autismspecifik kompetens och vet hur kvinnlig autism kan yttra sig (det sistnämnda förutsatt att du är kvinna).
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag är neurotypisk men har svår utmattning sedan många år – vilket gjort att jag utvecklat en del ”beteenden” åt…
Åh, jag beklagar verkligen att din dotter tog sitt liv. Det var tråkigt att höra! Stor kram ♥ Det låter…
Jobbigt när sådana personer generaliserar och tror att alla autister är feldiagnostiserade 🙁
Att en autist kan ha svårt med ögonkontakt borde vara grundläggande kunskap för alla som jobbar inom psykiatrin, tycker jag!…
Det är riktigt dåligt att det fortfarande finns så dålig kunskap om autism inom psykiatrin! 🙁 Jag lider med alla…
Wow, ett IQ på 160+! Grattis. Det är riktigt imponerande! Precis, IQ-tester kan inte mäta allt. Vissa autister kan ha…
Tack Cindy! Jag funderade också på vad personen syftade på när hen skrev att vi autister beter oss illa. Syftade…
Vad roligt att du tycker att det är en trevlig blogg! Jag är också glad att 99% av mina bloggläsare…
Björn berättade i artikeln att han får behålla 17 000 kronor efter att Kronofogden tagit sin del. Han har 17…
Har läst din bok ” Att vara vuxen med Aspbergers syndrom”. Den är mycket bra och berörde mig djupt. Lyssnat…
4 svar på ”Ska jag lita på AQ-skattningsformuläret?”
Liksom frågeställaren har vården inte varit på min sida alls och jag var i ”rullorna” hos psykiatrin från 16-års ålder och blivit felbehandlad för ångest och depression istället för att ens bli utredd för autism/adhd. Först när jag var 36 år fick jag göra en utredning, efter att min dotter fått adhd diagnos. De flesta läkare, men tyvärr också terapeuter har ingen aning om hur neuropsykiatriska störningar visar sig bland kvinnor och flickor. Om enda testet de gjort är den korta versionen där maxpoäng ligger på ca 50 poäng så ska du kräva mer omfattande test! det testet och de frågorna är utformat från observationer av väldigt stereotypa autistiska pojkar och män och tar inte hänsyn till kvinnor alls! Om du kan engelska tycker jag du ska ta det här testet: https://embrace-autism.com/autism-spectrum-quotient/#test
Det är utformat av Simon Baron-Cohen som ju är expert inom området.
det här kan du göra på svenska: https://rdos.net/eng/Aspie-quiz.php
Sen rekommenderar jag Clara Törnvalls böcker, om du känner igen dej i det hon skriver så ska du absolut kämpa vidare för att få till en neuropsykiatrisk utredning. Lycka till <3
Tack för tipsen Anna! Vad hemskt att vården missade din autism och att du fick vänta så länge tills du äntligen fick en diagnos.
Det finns för övrigt mera tester och resurser under första länken jag postade! bl.a. detta är ett intressant test som jag fick jättehöga poäng på: https://embrace-autism.com/raads-r/
Tror att orsaken till att jag inte blev sedd av vården har att göra med finska samhället överlag. Som du skrev i det här inlägget: https://paulatilli.se/blogg/alla-autistiska-elever-behover-inte-fler-utmaningar/ så fick man inte klaga på något i livet i Finland den tiden då vi växte upp där ( inte nu heller egentligen) och varje gång jag tog upp mina problem med vården så blev jag avfärdad. ”du har ju ett bra liv”, ”du är ju så intelligent, nog ser du ju att det inte gör nån nytta att klaga”, ”tänk på dem som har det värre än dej”. Möts man tillräckligt ofta av sånt slutar man att söka hjälp, tror det fortfarande är så i Finland för många.
Nuförtiden vägrar jag att bli avfärdad, jag ska ta upp kampen för att få utredning om hypermobilitetsspektrumstörning/hypermoblil Ehler-Danlos syndrom då jag har så instabila leder och ständigt skadar mig när jag försöker träna. Jag tror att jag har världsrekord i att stiga snett! Jag tog upp saken med vår företagshälsovård och de slog ifrån sig direkt ”du överreagerar”, ”jag kan skriva ut starkare smärtlindring om du vill”, ”alla stiger snett då och då”, ”har du tänkt på att du kanske är överkänslig och bara behöver utsätta dej mer för sånt som är jobbigt? du behöver träna upp din tolerans!” Jag frågade om han haft många patienter som stigit snett på samma for 4 gånger på samma vecka? Nej, det hade han ju givetvis inte. Jag frågade om han inte tyckte att jag var ganska tolerant mot smärta redan då jag inte ens märkt att min höft gått ur led under förlossning? Jo, det kanske är lite extremt. Men att ens behöva kommunicera på det här viset är ju uttröttande! Lyssna på mig när jag berättar om hur jag kämpar! Jag fick i alla fall en ny tid för att göra en grundligare undersökning så kanske något gick hem hos herr doktorn.
Tack för länken! Vad jobbigt att du har behövt kämpa så mycket för att bli utredd för Ehler-Danlos syndrom. Det är typiskt att man blir avfärdad av en läkare som inte är specialist på den diagnos man vill bli utredd för. Vad bra att du fått en ny tid nu, jag hoppas att du får en utredning!