Kategorier
Autism hos kvinnor

Så här kan autism yttra sig hos kvinnor

När jag i fredags deltog i Habiliteringens kvalitetskonferensens paneldebatt konstaterade överläkaren och autismforskaren Lena Nylander att man inte kan ha autism utan att det märks. Autismforskaren Adam Helles stämde in och påpekade att kvinnlig autism absolut inte är osynlig utan det är omgivningen som är blind och försöker bortförklara autistiska tjejers avvikelser med andra förklaringsmodeller än autism. Men faktum kvarstår att autistiska tjejers beteende på ett eller ett annat vis sticker ut vilket är anledningen till att det egentligen är fel att säga att kvinnlig autism är osynlig.

Autistiska flickor vantrivs i skolan

Svenny Kopp som forskar på kvinnlig autism menar att det är vanligt för autistiska flickor att vantrivas i skolan vilket är anmärkningsvärt då neurotypiska flickor enligt henne tenderar att trivas i skolan. Ni som brukar följa min blogg vet om att jag inte bara vantrivdes i skolan utan hatade att vara där. Och trots att jag i syfte att inte oroa mina föräldrar undvek att prata om mina självmordstankar hemma visste de om att jag inte trivdes i skolan. Problemet var att min vantrivsel sågs som vanlig tonårstrots, och denna påstådda trots försökte man i sin tur förklara med olika faktorer. Exempelvis hade jag som 8-åring fått en lillebror och jag som storasyster hade troligen hamnat i skymundan hemma. Sanningen var att jag inte alls hade hamnat i skymundan, men det var nog lätt för vuxna att dra den felaktiga slutsatsen att så var fallet.

En autistisk flicka kan vara blyg

Ett annat tecken på autism hos en flicka kan vara extrem blyghet: flickan är kanske väldigt tyst vilket tolkas som social ångest, i folkmun kallad för social fobi. Faktum var att jag själv var knäpptyst på de flesta lektioner i tonåren eftersom jag liksom var fysiskt oförmögen att öppna munnen och prata. Det var inte förrän för ett par år sedan som jag förstod att det jag led av var selektiv mutism som enligt professorn Christopher Gillberg är vanligt hos autistiska barn och tonåringar. Grejen var att jag inte hade trott att man kunde ha selektiv mutism om man pratade ibland, och jag pratade ju hur mycket som helst på alla språklektioner i skolan eftersom jag älskade språk! Men jag mådde väldigt dåligt på andra lektioner vilket gjorde att jag helt tappade talförmågan på dessa lektioner.

En autistisk flicka kan må dåligt

Sedan finns det klassiska, nämligen psykisk ohälsa. Forskarna har funnit att var femte autistisk kvinna med komorbid adhd har försökt ta sitt liv. Jag har ingen aning om hur många av oss autistiska kvinnor som haft suicidtankar men jag misstänker att siffran är betydligt högre än så då det är många som lider av suicidtankar utan att genomföra konkreta suicidförsök. Kanske pratar den autistiska flickan om att vilja ta sitt liv? Kanske skär hon sig eller har ätstörningar? Den autistiska författaren Lina Liman led av kronisk psykisk ohälsa och blev inlagd på psykiatriska kliniker tills hon äntligen fick korrekt diagnos. Observera att det självfallet är fullt möjligt att lida av psykisk ohälsa utan att ha autism, men faktum är att psykisk ohälsa är väldigt vanligt hos autister!

En autistisk flicka kan vara mobbad

Och slutligen det här med mobbning. Forskning har påvisat att det är betydligt vanligare bland autister än bland neurotypiker att falla offer för mobbning. Visst, vissa autistiska flickor har enligt Tony Attwood turen att hamna i en snäll klass alternativt lyckas hitta en nära vän som ”tar hand om” henne, men alla har inte samma tur! Självklart kan vem som helst utses som mobbningsoffer om man har otur, och skulden ligger aldrig hos offret. Dock är det ett faktum att om någon gång på gång faller offer för mobbning i olika sammanhang (själv mobbades jag grovt i princip överallt trots att jag bytte skola och klass flera gånger) alternativt verkar vara utanför kan det vara läge att börja fundera på om en diagnos eller någon annan problematik skulle kunna ligga bakom.

Kvinnlig autism märks

Autism hos flickor kan ta sig många olika uttryck, men här fick du några exempel. Som du ser tenderar kvinnlig autism att märkas på ett eller ett annat sätt, och det är ju knappast så att det kommer som en överraskning för omgivningen att den autistiska kvinnan avviker från normen. Problemet ligger istället i att kunskap om kvinnlig autism saknas vilket leder till att kvinnans avvikelser bortförklaras och omgivningen drar fel slutsatser. Dags att synliggöra kvinnlig autism så att inte fler kvinnliga autister hamnar i samma sits som Lina Liman och får felaktig vård!

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget!

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

16 svar på ”Så här kan autism yttra sig hos kvinnor”

Helt rätt på alla punkter när det gäller min 15-åring. Utanförskapet och det som upplevdes som en ovilja att delta aktivt på lektioner i skolan har fått sin förklaring med hennes diagnos Autism med normalbegåvning.

Vad bra att din dotter fått en korrekt diagnos så att hennes beteende fick en förklaring. Utan korrekt diagnos finns risken att beteendet bortförklaras med just bristande motivation vilket skedde i hennes fall!

Svara

Närvårdsteamet tror att jag kan ha högfungerande autism. Jag älskade dock skolan (främst skrivande, läsning och lärarna) och hade ett hyperfokus på skolan och fick bra betyg både i grundskola och gymnasium och klarade även Universitetsutbildning. Jag grät varje skolavslutning och lärarbyte vilket Nvt säger beror på mina svårigheter med förändring. Jag var blyg och tyst i skolan men var ofta arg och irriterad hemma. Jag grät varje matteläxa, blev ”sjuk” inför redovisning och pluggade på nätterna. Jag fick mycket hjälp av mamma som var hemmaförälder. Jag har aldrig upplevt mobbning men har ibland retats för att ha varit för duktig/lärarnas gullegris. Jag hade många symptom på stress/ångest i barndomen.

Kan tilläggas att jag nu som vuxen kvinna drabbas av återkommande utmattning, ångestpåslag efter sociala sammanhang eller inför nya saker eller tom inför saker jag tycker är roliga. Jag har fått söka psykolog vid förändringar i livet, jag har svårt att förstå och reglera mina känslor. Jag har svårt att klara vardagen fastän jag inte haft ett jobb sedan 2018 utan varit hemma med barn. Jag önskar att jag förstod mer varför jag reagerar som jag gör så att jag skulle kunna stoppa i tid/anpassa vardagen efter den energi jag har.

Vad tråkigt att höra om din återkommande utmattning och ångest, vi är många vuxna autister som känner igen oss i det! Jag hoppas att du får en utredning och därigenom förhoppningsvis ett svar på varför du reagerar som du gör.

Du kan absolut ha autism även om du älskade skolan för det jag skrev i blogginlägget gäller såklart inte alla. Det är det som är klurigt med autism: den yttrar sig väldigt olika hos olika individer varför det inte finns några specifika markörer som visar att det är just autism det handlar om. Men oavsett om dina svårigheter beror på autism eller ej håller jag tummarna för att du får stöd med det du behöver stöd med!

Svara

Alla som är annorlunda på något sätt mot för normen blir mobbade, enligt min erfarenhet. Mer regel än undantag i skolan och tonåren. Och i vuxenlivet oftast utfrysta istället. På skoltiden för att jag vägrade ändra personlighet, bli en mobbare själv och börja trycka ned någon annan, eftersom det var det som var coolt där och visade att man var ”stark”, tuff och hård. Annars blev man utsatt för det istället. Och i vuxenlivet för att jag blev sjukskriven/fick förtidspension. Mycket just även för hur jag mår och har mått över hur alla behandlat mig. Världen delar upp alla i vinnare och förlorare och aldrig gott och ont. De allra flesta, resten är undantag.

Idag tänkte jag på den där kvinnan igen som kommenterade här för en tid sen och berättade om någon vän som erbjudit henne hjälp med att flytta, men sen inte velat göra det ändå. En person har hela tiden försökt få mamma att vaccinera sig och sagt att hon kan köra henne dit när hon väl bokat tid, så hon slapp ta taxi och utsätta sig för det. Mamma har svår lungsjukdom och har länge varit rädd för riskerna och ännu inte fått något riktigt svar från läkarna om det är farligt att ta det då, då ingen vet. Vi lever bägge ändå helt isolerade ända sen det började och möter ingen alls.

Men idag hade hon äntligen fått en tid för vaccination på måndag. Hon ringde då personen för att meddela det och fråga om hon kunde skjutsa henne dit, som hon hela tiden sagt. Och hon hade just sagt att hon var ledig hela den kommande veckan utom torsdag. Men plötsligt kunde hon inte ändå när mamma ringde, hade två andra grejer inbokade och ville inte ändra de heller. Trots att hon själv erbjudit sig i flera månader och vet att mamma nu måste ta taxi istället.

Precis så är folk. Erbjuder hjälp med allt möjligt, för att få känna tacksamheten över att ha erbjudit sig. Och vill sen aldrig göra det ändå om man väl säger ja och hade troligen aldrig för avsikt att göra det ens när de erbjöd det. Upplevt det otaliga gånger själv. Och allt visar bara på att man aldrig kan lita på någon. Hela livet har bara varit en enda uppvisning av hur dåliga folk är. Alla säger och gör saker man själv aldrig skulle göra.

En poäng med detta är återigen att normen inte alltid är något att eftersträva att vara som. Då den inte alltid är bra, bara för att de flesta gör det. Jag är glad än idag att jag inte var lika svag som de andra i klassen och blev en mobbare själv, bara för att klara mig. Men för många är inte godhet styrka, som sagt…Mer tvärtom.

Jag vet faktiskt autister som aldrig blivit mobbade, men det handlar nog om vilken skola man går i! Jag tror också att det finns vissa som är aktiva mobbare och driver på mobbningen och andra som nödvändigtvis inte mobbar men samtidigt inte heller griper in även om de inte deltar aktivt i själva mobbningen. Jag vet inte hur det var i din klass, men det är min erfarenhet att det ofta är så! Jag tror också att det är svårt för barn att våga gripa in när de ser någon annan bli mobbad och det är inte alltid de kan sätta sig i mobbningsoffrets situation.

De vuxna som mobbar dig som din förtidspension måste vara väldigt udda och ha allvarliga problem för det är inte normalt att mobba någon vuxen för en sådan sak! Jag vet många vuxna med förtidspension som aldrig blir mobbade och jag blev inte det heller själv när jag hade förtidspension!

Vad tråkigt att höra om er bekant som ändrade sig! Jag tycker att det är ganska udda att erbjuda hjälp självmant och sedan ändra sig. Självklart är det en annan sak om man har en giltig förklaring och berättar varför man ändrar sig (t.ex. är utbränd själv eller sjuk), men gör man inte det är det såklart udda att göra så.

Jag tror absolut att man kan lita på folk men bara på ytterst få och utvalda personer, och så är det nog för de allra flesta! Jag har hört många vuxna säga att de bara kan lita på sin familj (vissa kan inte ens det) och på högst en vän utanför familjen men inte fler. Lånar man t.ex. ut pengar till någon som inte tillhör den utvalda kretsen är det snarare regel än undantag att man inte får tillbaka pengarna på överenskommet datum, så är i alla fall min erfarenhet! Men jag har accepterat att det är så och väljer istället att glädjas åt att det faktiskt finns några som går att lita på. Alla har t.ex. inte vettiga familjer som går att lita på, men det har jag!

Svara

Jag har upplevt ofantligt mycket värre…Men det är ju inte bra heller, att lova och erbjuda saker som man sen ändå inte gör.

Jag litar på mamma till 100% och min barndomsvän till kanske 75%, dock helt beroende på vad det gäller. Alla andra har svikit, bokstavligen varje person jag någonsin träffat i mitt liv. Jag hade själv både varit jättesnäll mot alla och även funnits där för dem. Ingen har varit det tillbaka. Under lång tid litade jag på alla och trodde de allra flesta ändå hade en vilja inom sig att göra det rätta, vilket var mitt största misstag.

Ju mer folk pratar om sina framgångar nu, ju högre utbildning, ambitioner och karriärsmål de har och ju viktigare det är med yta, kläder, status och utseende för dem, desto mindre tror jag att de är bra människor. För det har alltid gått hand i hand med att inte bry sig om hur man behandlar andra istället. Och gärna sänka folk man tycker ligger under en, bara för att man kan. Det är mina upplevelser. Sen finns det ju undantag, det gör det alltid.

Sen upplever jag att de flesta har en fasad utåt. Och att man ska bedöma folk efter hur de är när ”kamerorna stängts av”, så att säga. När ingen ser det. Om någon gör något gott för någon annan utan belöning eller anledning. Det är hela tiden sådana personer jag letar efter. Men man kan välja mellan att bli konstant sviken och illa behandlad, eller välja bort allihop och vara helt ensam för att de flesta människor inte är bättre och man aldrig når fram till de som skulle vara det. På senare år har jag valt det sista.

Vad tråkigt att höra att du har så dåliga erfarenheter 🙁 Om du skulle tröttna på ensamheten och ändra dig i framtiden får du fundera på om du vill söka dig till ställen där det finns folk med diagnoser som autismträffar. Jag har träffat väldigt många respektfulla människor på sådana ställen och även på andra håll! Även de allra flesta av er som brukar kommentera min blogg låter helt underbara och respektfulla. Det finns också många utan diagnoser som genuint vill hjälpa andra och därför väljer att t.ex. jobba inom vården med personer med funktionsnedsättningar. Självklart är inte alla som jobbar inom vården trevliga och respektfulla, men det finns också de som har valt yrket av helt rätt anledningar!

Med detta sagt kan det ändå vara bra att vara försiktig och inte lita på någon utanför familjen till 100% när det t.ex. gäller pengar osv. Jag tror faktiskt inte att det är många som litar på andra till 100% förutom på ytterst få utvalda, men däremot tror jag absolut att man kan hitta trevliga människor att umgås med på sådana ställen! Du har tidigare skrivit hur dina grannar är och de låter extremt udda i mina öron. Mina grannar är inte alls så, och de allra flesta normala vuxna tycker inte att det är okej att vara kriminell!

Svara

Om bara pandemin kunde upphöra någon gång så skulle jag göra massor…Jag hade börjat. Nu lever jag helt isolerad med mamma. Min plan var nya upplevelser, just för att uppväga hur mitt liv har varit. Eller hur folk har behandlat mig.

Nej, vi har ingen kontakt alls med någon granne här och har redan hört och sett allt vi behöver av dem. Det var helt annat när jag var liten, alla äldre som bodde här var jättesnälla.

Jag skrev väl att min nämnde vän har förlorat c.a. 20.000 till folk han lånat ut pengar till som inte betalade tillbaka? Här kommer det in att man måste kunna stå upp för sig själv och kräva att den andre gör sin del. Men det har även han varit dålig på. Och jag kan det inte alls och har nu insett att jag nog aldrig kommer kunna det heller. Och då blir man helt överkörd.

Ja, jag har för mig att du skrivit detta om din vän. Jag tror mig känna igen det i alla fall! Tyvärr är det så att människor som brukar ”låna” pengar av andra utan att betala tillbaka dras just till sådana som han, du och jag som är snälla och inte säger ifrån för det är då de kommer lättast undan! Jag har övat på att säga ifrån nu dock och slutat låna ut pengar! Men förut var jag jättelätt att utnyttja ekonomiskt, och detta trots att jag var sjukpensionär på garantinivå och därmed relativt fattig!

Svara

<3 Så svårt att hitta info om ”kvinnlig osynlig autism/asperger”.
Jag blev tvångsinlagd efter ha tappat en del vikt och därav hamnat i en situation med en läkare där han bedömde mig som oförmögen att ta hand om min egen hälsa, jag hamnade i en situation där jag inte kunde öppna munnen, igenkänning under det du skriver om selektiv mutism.
Sedan blev jag erbjuden en aspergerutredning av en tidigare samtalskontakt som försökte rädda mig ur situationen, gjorde att jag fick komma från sjukhuset.
Fick diagnos.
Ingen läkare ser nu min diagnos.
Ingen kan hjälpa mig sätta ord på min problematik.
Jag hamnar mellan HAB och psykiatrin.
Man ska orka så mycket och veta så mycket för att få stöd.
Just att bli ”stämplad” som annorlunda men inte få hjälp och vara själv med det.
Jag har en historia som inte är okej, det är jobbigt att skriva allt. Jag skulle gärna se om jag med hjälp av dig kunde framföra den på något vis.

Usch, det låter jättejobbigt! 🙁 Jag beklagar att du varit med om allt detta, blir missförstådd och hamnar mellan stolarna! Tyvärr saknas kunskapen på många håll. Det är inte alltid lätt att veta vad man behöver för stöd om varken man själv eller någon annan kan sätta ord på ens problematik. Jag hoppas att du kommer att få hjälp av min blogg!

Svara

@ Camilla

Du uttrycker så bra hur det kan vara!
Jag lovar att det är många som helt eller delvis känner igen sig i det du berättar <3<3<3, varit där själv, träffat många..
Kanske är det en klen tröst.

Hoppas att du fortsätter kämpa för att få
rätt sorts stöd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.