Nej, vi autister ska inte behöva acceptera autismspecifika skämt

Ibland kan vi autister möta människor som drar autismspecifika skämt. Eller rättare sagt skämtar de inte om autism direkt utan snarare indirekt genom att skratta åt våra autistiska egenskaper trots att de vet att vi har autism. Och nu syftar jag på människor som saknar några som helst illvilliga syften! Annorlunda uttryckt menar de inte alls att vara elaka och kan i grund och botten ha mycket goda människovärderingar. Vissa av dem drar sina skämt eftersom de inte tänker sig för, och andra har kanske aldrig förstått vad vår autism innebär trots att vi försökt förklara.

Tycker det är fel

Själv känner jag så här: när jag träffar människor som mobbar andra med flit blir jag sårad för alla funkisars skull, men sådana vuxna möter jag tack och lov mycket sällan! Om jag däremot möter människor som skämtar om min autism eller autistiska egenskaper utan illvilliga syften blir jag inte sårad men däremot en smula irriterad. Om jag inte upplever att personen menar något illa blir jag inte arg då jag inte kan påstå att vederbörande gör fel (alla har ju olika humor). Däremot känner jag fortfarande inom mig att det är fel att skämta om funktionsnedsättningar även om kanske inte alla håller med.

Några exempel

Låt mig ta några exempel. Det finns t.ex. dem som skämtar om att jag alltid äter samma saker, har t.ex. 15 smörpaket i mitt kylskåp, inte har koll på saker som inte har med mina specialintressen att göra eller är motorisk klumpig. Vid ett tillfälle skrattade en person hur jag knäckte ägg och sa: ”Herregud, jag har aldrig sett någon som knäcker ägg på ett så konstigt sätt som du.” Och anledningen till att jag gör saker på ett klumpigt sätt är att min autism medför en genomgripande motorisk funktionsnedsättning.

Upplever det som otrevligt

Dessa ovanstående personer vet mycket väl om att jag har autism och har fått information om vad min autism innebär men har ändå skrattat åt mina autistiska egenskaper/svårigheter. Med detta sagt har jag varit alldeles övertygad om att dessa personer inte har menat något illa. Ändå har jag blivit irriterad och inte alls uppskattat dessa typer av skämt. Anledningen till min irritation är att det i min värld är otrevligt att skämta om någons funktionsnedsättning. Och när det gäller autism så ingår vissa egenheter i diagnosen vilket innebär skämt om mina egenheter indirekt är samma som att skämta om min funktionsnedsättning!

Vi vänder på situationen

Vissa kanske tycker att jag saknar humor men låt oss vända på situationen. Föreställ dig att du är 95 år och går i rullator. Skulle du tycka att det var jätteroligt om jag skrattade åt dig och sa: ”Hahaha, du och din rullator. Det är bara så gulligt för det ser jätteroligt ut!” Eller om du var homosexuell och jag skämtade om det genom att säga: ”Haha, jag tycker att det bara är så roligt att du kan bli kär i någon av samma kön. Jag menar verkligen inget illa nu men jag kan verkligen inte sätta mig in i det och det gör att jag inte kan låta bli att skratta”. Eller om du hade cancer och jag skrattade åt att du tappat hår: ”Haha, det är så ovanligt att se människor som saknar hår!” Om jag talade om för dig att jag inte menar något illa, skulle du tycka att mina goda syften ursäktade mina skämt och skulle du skratta med mig då?

De flesta uppskattar inte det

Nu kan jag iofs inte veta vad du har för humor. Det är mycket möjligt att du har denna typ av humor och skulle tycka att det var hemskt roligt om jag skrattade åt din rullator, homosexualitet eller borttappade hår. Däremot vågar jag påstå att 99% av människor inte har den typen av humor, och detta trots att jag skulle tala om att jag inte menar något illa med mina skämt. Det är mycket troligt att även om du accepterade din ålderdom och cancersjukdom och var helt trygg med din homosexuella identitet så skulle du inte finna mina skämt roliga. Du kanske inte skulle känna dig mobbad men däremot irriterad. Och du skulle förmodligen få förståelse för din irritation.

Har god självkänsla

När jag har talat om att jag inte uppskattar den här typen av skämt har många ändå sett förvånade ut och sagt att jag borde jobba på min självkänsla, lära mig att förstå humor eller inte ta livet så allvarligt men däremot upplever jag att många självmant förstår att man av respekt inte skämtar om exempelvis ålderskrämpor. Men jag anser mig ha humor, brukar ta lätt på livet och anser mig ha mycket god självkänsla men ogillar ändå dessa typer av skämt. Dock förstår jag som sagt att jag inte kan vara arg på någon som inte menar något illa. Vissa kan dessutom ha helt missat vad motoriska svårigheter innebär varför jag säger ifrån på ett trevligt sätt!

Har rätten att säga ifrån

Vi autister ska absolut inte behöva lära oss att tycka om autismspecifika skämt om vi inte tycker att de är roliga. Om autisten uppskattar att höra skämt om autism och autistiska egenheter det såklart helt okej att skämta men inte annars! På samma sätt som någon som lider av ålderskrämpor eller cancer inte ska behöva tåla skämt om sina tillstånd ska jag inte heller behöva lära mig att tycka om skämt om t.ex. mina motoriska svårigheter! Det känns som att vi autister förväntas tåla skämt om våra diagnoser och anses sakna självdistans om vi inte gör det samtidigt som det anses vara fel och okänsligt att skämta om fysiska sjukdomar och funktionsnedsättningar. Så ska det inte vara!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.