Kategorier
Okategoriserade

Nej, autismspecifika föreställningar måste inte stämma

Ni som följer min blogg vet om att jag är emot att tänka i termer av “vi” och “dom”. Enligt Kleins objektrelationsteori är det dock vanligt att så sker som ett led i grupprocess. Enligt ovannämnd teori är interjektion är en vanlig mekanism som syftar på att delar i den yttre världen internaliseras i individen. Ett exempel på när så sker är att man överidentifierar sig med “vi”-gruppen och tar in delar av sin idols eller “vi”-gruppens egenskaper in i sin egen personlighet. Projektion syftar däremot på motsatsen, dvs att man skapar inre representationer om någon annan individ eller “dom”-gruppen och intalar sig att hen/de är på ett visst sätt. Annorlunda uttryckt förvandlas ens egna förväntningar till en allmän sanning.

Handlar om starka krafter

När en grupp gemensamt projicerar egenskaper på andra kan det anta mycket stora proportioner: man är helt, helt säker på att ens egna dåliga mående och brister i samhället beror på “dom”, och “dom” kan i sammanhanget syfta på alltifrån judar, invandrare och muslimer till män eller kvinnor. “Vi”-gruppen börjar tro på allvar att alla judar är mycket onda människor som förtjänar att torteras, att invandrare utnyttjar välfärdssystemet, att många män är kvinnoförtryckare mm. I historien finns skrämmande exempel på hur dessa typer av gemensamma inre föreställningar till och med resulterat i massmord. Interjektions- och projektionsprocesserna kan således handla om mycket starka krafter.

Autister tillskrivs en massa egenskaper

Några vanliga interjektions- och projektionsprocesser som jag som autismföreläsare riskerar att råka ut för är allmänna föreställningar om hur autister respektive neurotypiker är. Autister tillskrivs attribut som ärlighet, supergenier som inte kan ljuga, en tendens att endast prata när det finns något viktigt att säga, fördomsfrihet, tolerans mot utsatta grupper och en förmåga att automatiskt förstå andra autister. Neurotypiker tillskrivs däremot egenskaper som kallpratsdyrkare, en tendens att ljuga, sjuklig fixering vid sociala sammankomster och en total oförmåga att förstå autister.

Ibland stämmer föreställningarna

Visst, det finns ingen rök utan eld. Framstående autismforskare som Attwood och Wing menar att vissa autister till följd av dåligt utvecklad Theory of Mind och sociala interaktionssvårigheter kan ha svårt för att förstå sig på vita lögner och småprat. Några autister kan också vara supergenier eller åstadkomma något stort (se t.ex. på Greta)! För övrigt har jag konstaterat att jag har mycket lättare att hitta personer bland autister som förstår mig och kan relatera till mina känslor än vad jag har bland neurotypiker. Det är också sant att många neurotypiker, dock långt ifrån alla, älskar kallprat och sociala tillställningar.

Stereotyper är inte alltid sanna

Däremot är dessa stereotyper långt ifrån alltid sanna. Jag har personligen ofta stött på fördomar mot minoriteter bland autister. Det kan finnas en förklaring: professorn Alison Kafer menar att vissa med funktionsnedsättningar kan vara fientliga mot t.ex. HBTQ-personer eftersom de känner ett behov av att kompensera sina funktionsnedsättningar genom att framstå som “normala” inom andra områden. Långt ifrån alla autister är därmed toleranta och fördomsfria, och faktum är att det är mycket ovanligt att vi autister är supergenier! Vad gäller vita lögner så har jag stött på många autister som drar överdrivet mycket vita lögner i situationer där många neurotypiska personer skulle vågat säga sanningen vilket kan vara en kompensationsstrategi: hellre ljuga en gång för mycket än för lite så att man inte råkar såra någon liksom!

Alla autister förstår inte mig

Det är inte heller sant att en autist alltid förstår en annan autist och att en neurotypiker aldrig förmår att förstå oss. Det har hänt mig otaligt många gånger att jag föreläst om mina svårigheter (t.ex. bristande ork, känsligt smaksinne osv) och det har ofta varit just autistiska åhörare som har ifrågasatt mig och fällt kommenterar som: “Jag fattar verkligen inte hur du det kommer sig att du inte orkar med aktivitet X”, “Hur klarar du av att äta så begränsat?” osv. Neurotypiker har ibland haft mycket lättare för att förstå mig efter att jag beskrivit hur jag fungerar, men många autister har inte förstått trots att jag förklarat, förklarat och förklarat. Även om det finns många autister som förstår mig finns det även väldigt många som missförstår mig ännu mer än vad de flesta neurotypiker gör och ifrågasätter mina svårigheter!

Viktigt att motverka myter

Personligen tror jag att interjektions- och projektionsprocesserna är omöjliga att undvika helt. Däremot anser jag att det är mycket viktigt att vara medveten om sin subjektivitet och inte låta sina egna föreställningar om autism respektive neurotypiskhet bli en allmän sanning. Jag ser det som livsfarligt om neurotypiker och autister börjar tillskrivas en massa egenskaper. Som autismföreläsare ser jag det som min skyldighet att motverka att så sker så att inte allmänheten börjar tro att vi autister är på ett visst sätt! Man kan mycket väl ha autism även om man använder vita lögner, är fördomsfull, inte kan relatera till andra autister och älskar kallprat.

Klicka här för att kommentera blogginlägget! Jag kommer att radera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Min senaste bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Min första bok På ett annat sätt finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Västerås, Örebro, Linköping och Helsingborg.

6 svar på ”Nej, autismspecifika föreställningar måste inte stämma”

Du har en viktig uppgift som autismföreläsare att motverka så att åhörarna inte får för sig att vi är på ett visst sätt. Och jag vet att du gör det galant:)

Min erfarenhet är att många andra föreläsare, alltifrån t ex lärare och psykologer till egenerfarena med autism som föreläser om sina liv, ofta lämnat sin publik utan att ha informerat om vidden av autism. Bilderna många ger av autism är ofta för snäva och går kanske inte att applicera på de personer med autism åhörarna kanske kommer i kontakt med som anhörig, personal, vän, förälder etc. Det kan få negativa konsekvenser för enskilda om omgivningen får för sig att det som sades på autismföreläsning x måste gälla de flesta med diagnosen, om så inte är fallet.

Min upplevelse är att många så gärna vill förenkla autism som funktionsnedsättning. Vissa önskar en manual brukar det heta. Det är inte konstigt eftersom personer med autism kan uppfattas som komplexa att förstå sig på. Sannolikt räcker det inte med att kunna bemöta människor i allmänhet . Tror många kan komma långt med ödmjukhet och att inte dra förhastade slutsatser eller förklaringar om personer med autism utan söka de mer ovanliga:) Utöver autismspecifik kompetens, då:)

Någon annan kan givetvis ha bättre erfarenheter av autismföreläsningar än jag. Tipsa gärna i sådana fall. Har bara hört några enstaka (har hört många) utöver Paula som jag “godkänt” dvs som jag tror kunnat informera utan att de samtidigt försvårat för åhörare genom att de kommunicerat en för snäv bild.

Tack Kritan, roligt att höra att du uppskattar det jag gör! 🙂 Jag tror att det är populärt för medier att förmedla en ensidig bild av autism. Antingen ska det vara jättesvårt att leva med autism och man klarar inte av sin vardag alls typ. Eller så är autism en styrka som bara ger fördelar, inga nackdelar!

Jag har själv reagerat på autismföreläsare som bara har betonat styrkor, sagt att alla autister klarar av att jobba heltid så länge man hittar ett passande jobb, att autism aldrig ska utgöra ett hinder eller att det inte är bra att låta autisten återhämta sig för många dagar så att det inte blir en vana. Det är ingenting jag står för! Men alla autister tänker såklart på olika sätt och vissa kan uppskatta helt andra typer av föreläsningar än de som jag gör. Vissa kan se det som negativt att jag lägger stort fokus på svårigheter och inte bara på styrkor. De som vill ha en autismföreläsare som bara fokuserar på styrkor ska nog inte anlita mig!

Svara

Vissa måste kanske krascha några gånger först innan de blir mottagliga för vissa saker du lyfter fram i blogg och på föreläsningar? Medan man kämpar på t ex på samma villkor som en NT i skola, arbetsliv, i socialt liv och i vardagslivet så kanske vissa måste välja att inte läsa vissa saker du skriver, eftersom risken annars kan bli att man inte orkar fortsätta prestera åtminstone inte i samma omfattning, och det kan vara mardröm för vissa.

Om det är hållbart för någon med autism med heltidsjobb ett helt liv ja då har man sannolikt haft tur: kanske jobbar man med ett specialintresse, på sina villkor och har de anpassningar man behöver inkl stöttande omgivning som inte kräver nåt speciellt, avlastning med städning, matlagning och diverse andra vardagssysslor som brukar behöva utföras och bockas av. Eller så har man inte haft tur med något att det uppräknade men fixar heltidsjobb ändå av någon outgrundlig anledning och kan därmed ändå räkna sig till de få procenten? av autister i Sverige som fixar det.

Har man som anhörig till någon med autism målet att ens anhöriga ska leva som alla andra, så likt ett NT-liv det bara går, så kanske man inte heller tilltalas av vissa saker du lyfter fram?

Skulle vara intressant att höra med äldre med autism om vad de tycker om sånt du brukar lyfta fram t ex om de hade gjort annorlunda livsval om de redan i sin ungdom haft kännedom om vissa saker du brukar lyfta fram.

Jag håller med dig om att en autist som orkar jobba heltid och samtidigt även prestera i hemmet har tur. Jag har t.ex. tur som har möjlighet att jobba som föreläsare, men hade jag inte trivts med att tala inför publik hade det varit jättesvårt för mig att klara mig på arbetsmarknaden. Då hade jag behövt sjukersättning!

Jag skulle också tycka att det var intressant att höra äldre med autism berätta om sina erfarenheter. Jag har hittills träffat några få äldre autister på mina föreläsningar och de har menat att det har varit skönt för dem att åldras eftersom de inte längre blir ifrågasatta för sin bristande ork. Människor tenderar ju att utgå ifrån att det är naturligt att äldre inte klarar av samma saker som yngre klarar av, men om man som yngre däremot inte klarar av att prestera blir man ifrågasatt direkt. Det tyckte jag var intressant! Så kanske kommer jag inte bli lika ifrågasatt längre när jag blivit typ 75+ 🙂

Svara

Jag känner inte att något skulle förändra det för mig om jag fick en autismdiagnos eller inte. Jag vet redan vem jag själv är och det skulle inte förändra något för mig. Däremot tror jag det kunde öka folks mobbning ännu mer. Och även vara något de kunde ta till, för att kränka mig ytterligare. Det är de erfarenheter jag har av människor. Och folk letar bara fel hos andra och saker att döma, hata, klaga och anmärka på. Frågan är då hur dessa personer ser på sig själva? Troligen som helt perfekta.

Jag förstår att du inte känner ett behov av en autismdiagnos! Om jag inte minns fel så har du redan sjukersättning och du får hjälp av din mamma så du behöver inga LSS-insatser. Du vet också redan vem du är och hur du fungerar så jag förstår att du inte behöver en officiell diagnos! Människor som klankar ner på andra ser troligen sig själva som perfekta eller så har de så dålig självkänsla att de mår bra av att trycka ner andra så att de kan framhäva sig själva!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.