Ibland får jag frågan om jag inte tycker att det är förnedrande att min arbetsgivare får lönebidrag för mig och svaret är nej, det gör jag inte utan ser det bara som en fördel. För er som inte vet så är lönebidrag alltså en form av bidrag som betalas av Arbetsförmedlingen till en arbetsgivare som anställer en person med funktionsvariation eller en kronisk sjukdom. Många är nyfikna på hur jag tänker kring lönebidraget och vill att jag utvecklar mitt svar. Därför tänker jag resonera kring ämnet i dagens blogginlägg.
Nedsatt arbetsförmåga krävs
För det första måste det påpekas att lönebidrag endast betalas ut när den anställdes diagnos/tillstånd medför nedsatt arbetsförmåga. Det spelar alltså ingen roll hur många sjukdomar och funktionsvariationer den anställde har utan det centrala i sammanhanget är personens faktiska arbetsförmåga. Och eftersom det är arbetsförmågan som avgör om rätten till lönebidrag föreligger ser jag inte systemet som förnedrande på något sätt. Visst, vissa arbetsgivare försöker såklart utnyttja systemet genom att begära bidrag för en anställd utan nedsatt arbetsförmåga, men inte ens det skulle jag se som förnedrande mot mig som anställd utan snarare som ett illegitimt utnyttjande av allmänna skattemedel. Och självklart ska lönebidrag aldrig utnyttjas på det sättet!
Lönebidraget är till min fördel
Men nu utgår vi ifrån att den anställde har en fastställd diagnos som medför nedsatt arbetsförmåga alternativt ett behov av omfattande anpassningar. Eftersom min autism medför nedsatt arbetsförmåga ser jag det som ett privilegium att min arbetsgivare kan få lönebidrag för mig! Vad skulle alternativet vara liksom? Visst, det skulle kunna finnas andra tänkbara alternativ men dessa skulle vara till min nackdel: det ena är att jag inte skulle ha något jobb alls vilket skulle innebära att jag skulle tvingas leva på socialbidrag. Det andra är att jag får en lönesänkning eftersom jag inte presterar lika bra som mina kollegor. Även detta skulle vara till min nackdel! Därför förstår jag inte på vilket sätt det skulle vara till min nackdel att min arbetsgivare får lönebidrag för mig så att jag kan betalas en högre lön.
Vill inte vara en belastning
Vissa påstår att min arbetsgivare borde betala mig samma lön som alla andra utan att begära lönebidrag för mig, men jag blir riktigt arg på sådana kommentarer. Varför i hela världen borde en arbetsgivare som anställer någon med funktionsvariation missgynnas ekonomiskt? Dessutom finns det en annan aspekt: jag vill känna att jag gör ekonomisk nytta som anställd eftersom jag vill göra rätt för mig. Skulle jag inte ha den känslan skulle jag må riktigt dåligt. Jag vill självklart inte att en arbetsgivare anställer mig som en form av välgörenhet utan jag vill kunna känna att jag är tillräckligt lönsam ekonomiskt. Därför höjer lönebidraget mitt självförtroende, inte sänker det!
Är tacksam för möjligheten
Utan lönebidrag skulle jag inte vara ekonomiskt lönsam för företaget, det är ett hårt faktum. Jag kräver extraresurser och drar inte alls lika mycket pengar till företaget som mina kollegor gör. Företaget skulle göra en stor ekonomisk förlust om jag var anställd utan lönebidrag! Det är vetskapen om att jag kräver alldeles för mycket resurser som skulle vara förnedrande, inte lönebidraget. Därför är jag tacksam för att möjligheten till lönebidrag finns. Lönebidraget kompenserar för min nedsatta arbetsförmåga och företaget går tack vare det inte lika mycket på förlust för att ha mig som anställd.
Tänk till lite
Ni som ser ner på alla som har lönebidrag eller säger högt att det är förnedrande att ha lönebidrag ska tänka till. Själv bryr jag mig inte om sådana kommentarer och tänker även vara en stolt lönebidragare i fortsättningen men tänk på alla unga och osäkra funktionsvarierade personer som är stolta över sina första jobb och glada för att få lön istället för bara sjukersättning eller habiliteringsersättning! Det är totalt onödigt att tala om för dem att det är förnedrande att ha lönebidrag då det kan förstöra hela deras självbild!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Precis, folk är tyvärr elaka mot vissa utvalda personer, och ofta är det oss som har osynliga funktionsnedsättningar och har…
Vad läskigt.
Ja precis, jag är pessimistisk så att jag kan släppa det och slippa fundera på hur det blir. Därför händer…
Det är inte lika stor risk för fysisk mobbning, nej. Absolut! Men du skulle bara veta vad även vuxna är…
Jag skrek och kunde inte andas. Blev röd som en kokt kräfta i ansiktet. Min mamma blev jätrerädd men jag…
Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…
Det låter som en skrämmande upplevelse! Vad bra att du har bokat läkartid.
Jag tror också att miljön spelar väldigt stor roll. Och för mig som sagt var miljön det ENDA som spelade…
Intressant. Förresten jag var nära att kvävas till döds förra veckan av en stor kycklingbit som fastnade i halsen. Sedan…
Det har du rätt i, säkert kan de sakerna du räknade upp spela in, det behöver inte bara handla bara…
29 svar på ”Nej, det är inte förnedrande med lönebidrag”
Mycket bra skrivet om lönebidrag, jag håller med dig fullständigt. Tack🙏
Kul att du gillar inlägget 🙂
Lönebidrag är en win-win-situation för personer med funktionsnedsättning och för samhället. Alla tjänar på det!
Precis!
Håller helt med!
Det är bättre att en funktionshindrad person får arbete på öppna marknaden med lönebidrag än blir hänvisad till SAMHALL som tyvärr är vanligt.
Jag tycker att bara chefen och arbetsledaren bör veta att man har lönebidrag. Tyvärr är det så på en del arbetsplatser får arbetskamraterna reda på det. Jag tycker inte de har med det att göra. En vän till mig som har lönebidrag protesterade när en arbetskamrat blev mobbad på arbetet. Då fick hon höra att hon skulle vara tacksam att hon hade jobb och inte klaga.
Jag håller med om att ett arbete på öppna marknaden är att föredra så länge vederbörande inte önskar att arbeta på just SAMHALL. För mig är det en självklarhet att arbetskamraterna inte har något med lönebidraget att göra! Jag hoppas att chefer som avslöjar för arbetskamraterna att en medarbetare har lönebidrag snarare utgör ett undantag än regeln, men det finns såklart chefer som inte respekterar lönebidragararnas integritet.
Personligen ser jag helst att mina arbetskamrater vet att jag har lönebidrag, detta för att de har förståelse för att det inte kan ställas samma krav på mig som de har på sig. Däremot har jag full förståelse för att inte alla vill att arbetskamraterna får veta något och detta borde självklart alla chefer respektera!
Jag vill fråga: Kan du få lönebidrag hur länge som helst? Vad händer om du inte får det längre?
Sedan vill jag tacka för bloggeriet, det är kul och intressant både att läsa inläggen och läsarkommentarerna. Bra att du svarar, man lär sig saker här.
Tack själv för att du läser bloggen! Det är omöjligt att säga om man kan få lönebidrag för all evighet då det alltid kan komma nya politiska beslut. I många fall är lönebidraget tidsbegränsat men många av oss med bestående funktionsvariationer har ofta det i många år. Det är såklart bra om man kan få lönebidrag för all framtid men sånt kan man aldrig säga med säkerhet.
Jag vet inte vad som händer om mitt lönebidrag dras in. Men med tanke på att jag arbetar på en arbetsplats som sysslar med utbildningar om hur personer med funktionsvariationer kan inkluderas på arbetsmarknaden så är jag rätt säker på att jag skulle få behålla de anpassningar jag har nu även om mitt lönebidrag drogs in. Min chef har alltid uttryckt hur värdefullt han tycker det är att ha någon med egen diagnos som anställd och han ser värdet av inifrånperspektivet och bloggen.
Precis, man lär sig saker här. 🙂
Hej paula Tillid vilken grymt bra inlägg du gjort om just lönebidrag du fick mig att tänka positivt istället det känns härligt
Vad bra att blogginlägget fick dig att tänka positivt kring lönebidrag! 🙂
Tyvärr är det så att många med funktionsnedsättningar utnyttjas av oseriösa arbetsgivare och man ses bara som billig arbetskraft. Man lovas anpassning men det uteblir sedan. Jag har haft lönebidragsanställningar på alla tre av mina tidigare arbetsplatser och på alla tre har man struntat i anpassningarna och det har alltid slutat med sjukskrivning för min del. På två av mina tidigare arbetsplatser har jag blivit behandlad riktigt illa, till och med. Utebliven lön, man har struntat i att betala in min skatt m.m. Arbetsförmedlingen bryr sig föga. Jag vill aldrig mer ha lönebidrag. Jag är pga mina tidigare erfarenheter övertygad om att jag faktiskt aldrig kommer få den anpassning jag behöver, chansen verkar iaf vara väldigt liten att hitta en arbetsgivare som är uppriktig. Känner även flertalet med samma diagnoser som mig (autism och ADD) som varit med om samma sak. Detta har fått mig att överhuvudtaget aldrig vilja nämna att jag är funktionsnedsatt till en framtida potentiell arbetsgivare.
Jag håller med dig om att oseriösa arbetsgivare som utnyttjar lönebidraget är ett stort problem! Jag har aldrig varit med om det dock utan har alltid fått de anpassningar som kommits överens om med Arbetsförmedlingen, men jag vet vissa andra som haft problem. Skulle jag vara med om det skulle jag anmäla arbetsplatsen till DO!
Med detta sagt måste en arbetsplats enligt lag inte anpassas efter en anställd med funktionsnedsättning om det skulle innebära stora negativa konsekvenser för företaget i form av exempelvis orimligt höga kostnader, men i annat fall måste företaget agera, särskilt om man fått ett beslut från Arbetsförmedlingen.
Jag förstår att du inte vill tala om för dina framtida arbetsgivare att du har en funktionsnedsättning. Jag skulle kanske resonera likadant som du om jag inte hade varit i stort behov av anpassningar, men jag klarar mig inte utan dem. Fördelen med att inte berätta är dock att det är lättare att hitta ett jobb på det sättet!
Om jag däremot hade behövt anpassningar hade jag ändå tagit emot ett lönebidragsjobb då det värsta som kan hända är att arbetsgivaren trots lönebidraget inte anpassar arbetsplatsen trots överenskommelse. Däremot är det inte säkert att det kommer att hända då jag och många andra har fått anpassningar! Om man däremot tackar nej till en lönebidragsanställning är det betydligt mindre sannolikt att anpassningarna blir av. Eftersom jag bedömer det som betydligt mer sannolikt att jag får en anpassad arbetsplats om jag begär en lönebidragsanställning skulle jag personligen inte ta emot en vanlig anställning utan lönebidrag.
Jag ska börja nytt jobb och lönebidrag prosessen tar lite tid, de har erbjudit mig vanlig anställning för att de tror på mig. Om jag tar jobb med normal anställning och det i framtiden inte skulle gå bra, kan jag då söka ett nytt jobb med lönebidragsanställning?
Jag vet att jag inte kan få lönebidrag efter vanlig anställning på den arbetsplatsen men jag vet inte hur det är om jag söker en ny arbetsplats.
Hoppas du kan svara snart. Tack i förhand.
Grattis till det nya jobbet! Du kan få en lönebidragsanställning hos en annan arbetsgivare i framtiden under förutsättning att du har en dokumenterad funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga, du är arbetslös och är anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen.
Du har rätt i att du inte kan få en lönebidragsanställning hos samma arbetsgivare om du tar emot en vanlig anställning nu, dock finns det ett undantag för denna regel: om du skulle bli beviljad aktivitetsersättning på heltid och senare börja arbeta hos samma arbetsgivare igen kan du få en lönebidragsanställning hos samma arbetsgivare!
Observera att det är så reglerna ser ut idag, och det kan alltid bli förändringar genom politiska beslut!
Jag har autism typ 1/ asperger syndrom. Innebär det att man har nedsatt arbetsförmåga?
En handläggare på arbetsförmedlingen sa att jag inte har rätt till lönebidrag men när min handledare på mia projektet pratade med ams sa hen att jag har rätt till det och rekommenderar det och att jag praktiserar hos arbetsgivare under handläggningstiden. Det låter inte lockande för mig.
Jag vet inte hur din autism yttrar sig, och det är Arbetsförmedlingen som kommer att fatta ett beslut om ditt ärende. Bedöms du behöva anpassningar på jobbet för att du ska kunna arbeta har du nedsatt arbetsförmåga. Det är också Arbetsförmedlingen som bedömer hur mycket din arbetsförmåga eventuellt är nedsatt. Varje fall bedöms individuellt!
Jag måste tillägga att jag aldrig under mina år som autismföreläsare har talats om fall där en arbetssökande med autism blivit nekad lönebidrag. Jag ser det som ytterst osannolikt att Arbetsförmedlingen skulle bedöma att du inte är i behov av en lönebidragsanställning, men jag kan tyvärr inte heller lova med 100% säkerhet att du kommer att få det eftersom det ytterst är Arbetsförmedlingen som fattar beslutet.
”Jag har autism typ 1/ asperger syndrom. Innebär det att man har nedsatt arbetsförmåga?”
Det går inte att avgöra enbart baserat på att du har autism typ 1. Det beror på hur din autism nedsätter din arbetsförmåga. Det finns många med Aspergers syndrom som har arbete med lönebidrag (lönebidragsanställning) så autism nivå 1 hindrar inte att du kan få lönebidrag. Det är dock inte heller en garanti för att få det. Allt handlar om hur autismen i just ditt fall påverkar just din arbetsförmåga.
Hej!
Jag är nyfiken på om du får lika lön som dina kollegor? Jag håller just nu på och strider mot min arbetsgivare för att få en lön som är enligt kollektivavtal. Men det går inte bra. Jag har haft samma arbetsgivare i snart nio år och har hela tiden legat flera tusenlappar efter mina kollegor. Förra året sa min dåvarande chef att det har med min sjukdomsbild att göra. Det känns som att jag blir straffad för att jag har lönebidrag.
Har du några tips att ge?
Jag har aldrig frågat mina kollegor vad de tjänar, men jag är ganska säker på att de har en betydligt större lön än vad jag har och att skillnaden är BETYDLIGT större än bara några tusenlappar i månaden. Kanske är skillnaden rent av så stor som 10 000 kronor i månaden eller mer? Ingen aning, nu spekulerar jag bara men jag skulle gissa att det är så! Anledningen till att jag tror det är att min lön är väldigt liten, betydligt mindre än vad en genomsnittlig undersköterska tjänar och mina kollegor har alla lång utbildning och erfarenhet. Det skulle förvåna mig om någon med den utbildning och erfarenhet inte skulle ha en betydligt större lön än vad jag har!
Med ovanstående sagt upplever jag mig inte som lönediskriminerad. Detta för att skillnaden mellan vad jag presterar och vad mina kollegor presterar är ENORM, och den kan inte täckas med lönebidraget. Mina kollegor har betydligt mer ansvar än jag och kunderna betalar BETYDLIGT mer för deras SE- och IPS-utbildningar än vad de betalar för mina föreläsningar om autism ur ett inifrånperspektiv. Kanske betalar mina kunder bara 10% av vad deras kunder betalar, men å andra sidan håller jag kortare föreläsningar medan de håller flera dagars långa utbildningar. Jag får dessutom extra hotellnätter som företaget betalar (eftersom jag inte orkar resa på föreläsningsdagar) medan de inte får det. Jag kan få 2 betalda hotellnätter för samma prestation som mina kollegor inte skulle få en enda hotellnatt för! De har alltså betydligt större prestationskrav än jag medan jag kan ”ta det lugnt” på föreläsningsorterna och mysa på hotellrummen.
Däremot skulle det vara lönediskriminering OM min arbetsgivare skulle förhindra mig från att utbilda mig, söka tjänst som arbetskonsulent enligt metoderna IPS och SE, skaffa lång arbetslivserfarenhet som arbetskonsulent, utbilda mig i metoderna SE och IPS, söka samma tjänst som mina kollegor har och ändå ge mig låg lön. Men jag är inte förhindrad från att göra ovanstående utan faktum är att jag varken vill ha eller skulle klara av mina kollegors tjänst. Av denna anledning ser jag det som rättvist och rimligt att löneskillnaden mellan oss är stor! Skulle jag få lika mycket i lön som mina kollegor skulle företaget mest troligen gå i konkurs vilket skulle bli katastrof.
Din arbetsgivare får inte ge dig lägre lön än vad som anges i kollektivavtalet. Om så är fallet tycker jag att du ska kontakta Arbetsförmedlingen omgående! Om du har samma befattning/tjänst som dina kollegor har, samma arbetslivserfarenhet, utför samma arbetsuppgifter som de och har samma utbildning (t ex att ni alla är universitetsutbildade och har samma universitetsexamen) är det ett solklart fall av diskriminering! Jag är som sagt inte lönediskriminerad, men du kan vara det (känner ju inte till omständigheterna). Förutom att kontakta Arbetsförmedlingen skulle jag även ta upp frågan med facket om jag vore du. Du kan även anmäla din arbetsgivare till DO!
Jag har lägst betalt av alla.. Men jag jag jobbar dubbelt så mkt än alla andra,
efter jobb är jag bokstavligen helt förstörd och nu har jag gått in i väggen o kämpar för få hjälp med att komma ifrån detta utnyttjar företaget.
Jag var blind o har alltid huggt i som ett djur för jag är skolad så.
Jag har lönebidrag, men får alltid ta det värsta jobbet.. stå ute i ösregn o hacka ogräs hela dagar tex, helt själv..
bära as tunga lådor o bråte från vindar utan hiss , är bokstavligen helt knäckt för min handläggare svarar inte ens mig.
nu gnäller den 47 åriga fd missbrukaren att får röra på sig tänker hon säkert bara.
Nej.. Jag skall satsa hela mitt liv på en ordentlig yrkesutbildning 2024..
Jag har en 20 årig rygg skada som förvärras av detta slitsamma arbetet.
gillar ej utnyttjas fler år till
Usch, det du berättar låter inte alls bra! 🙁 Självklart borde dina prestationer återspeglas i lönen. Det låter bra att du planerar att börja på en yrkesutbildning, men samtidigt ska inte din nuvarande arbetsgivare utnyttja dig. Det låter fruktansvärt! Det låter också mycket oseriöst av din handläggare att inte svara på dina mejl. Jag vet inte om du är medlem i facket, men om du är det hoppas jag att de kan hjälpa dig!
Grattis till att du slutat missbruka förresten! Jag hoppas att ditt liv snart vänder till det bättre och att du får jobb på ett seriöst företag.
Jag har lönebidrag men tycker att jag bara utnyttjas och alltid får ta det mest fysiskt tyngsta arbetet.. stå o klippa häckar i 30° i solen 8 h , bära o slita som ett jävla djur.. skall säga upp mig pga min ryggskada bara förvärras.
Jag arbetar mer än dem som inte har lönebidrag, jag har meddelat min fd AF handläggare iom min nuvarande skiter I att besvara mig. har haft många år av tungt missbruk men är ren sen snart 3 år och skall utbilda mig för komma ifrån detta helvetes utnyttjandet. Chefen är besatt av pengar och jag har jobbat så här i snart 3 år. Det är alltid så att den längst ner skall utnyttjas o slita ut sig när andra sitter i sina bilar o gör 10% av vad jag gör. inte rättvist 😡👎🤮
Jag hade lönebidrag för några år sedan, arbetsgivaren påstod att han inte heller gillade oseriösa företag som utnyttjade systemet och det lät som att han uppskattade mitt arbete. När året med bidrag gått ut sa han att han inte ville erbjuda mig mer än 50% anställning för att han hade ju sett att jag ändå inte orkade med att jobba mer än ca 65-70% per dag. När jag själv menade att jag inte hade råd att bara arbeta 50% var han inte intresserad av att fortsätta min anställning. Jag visste att även om jag skulle ha lön för halvtid skulle jag jobba ännu hårdare för att hinna med och förmodligen jobba över utan lön för att hinna. Jag var den som städade och tvättade flest bilar om dagen på företaget. Han satt mest i telefonen, vid datorn eller tog emot kunder. Vissa dagar tog jag också emot kunder, samtidigt som jag rengjorde bilarna. Det var ganska stressigt ibland. Och det var fruktansvärt fysiskt påfrestande att stå böjd inne i bilarna och städa. Värst var att vatten dammsuga sätena. Eftersom jag är en extremt noggrann person var jag också väldigt, väldigt noga, vilket gjorde att jobbet blev bra utfört, men tog tid. Det beror ju till viss del på personlighet, men också att jag har en diagnos och därför fungerar vi ju olika.
När jag efter den perioden fått jobb utan lönebidrag, så har det slutat med att jag själv slutat för att jag fått panikångest eller att de avslutat prov anställningen/vikariatet av olika anledningar. Nu är jag hopplöst less på att aldrig få ett jobb där jag passar in. Jag har insett hur stresskänslig jag är och försöker därför undvika alla arbeten som innebär stress. Mina fötter klarar heller inte av att stå och gå långa perioder under dagen på hårda sten/lagergolv, som tyvärr min senaste utbildning lett mig till. Alla bidrag för studier är slut så jag kan inte ens försöka hitta rätt längre. Socialbidrag får man inte när man lever i ett förhållande där den andra hälften kan försörja en. Och att hålla på harva runt på AF är jag så less på.
Nu önskar jag i stället att jag kunde lyckas med att bli föreläsare, bloggare, Youtuber, ja nästan vad som helst där jag slipper jobba åt ett företag som inte vill ha mig. Jag är en mycket kreativ person, men har svårt att lyckas få ihop det, producera eller veta hur jag ska ta mig dit jag vill. Några bra tips till en ovälkommen arbetslös nobody.
Vad tråkigt att höra om din situation! Om du inte har full arbetsförmåga och att den nedsatta arbetsförmågan medför att arbetsgivaren inte har råd att anställa dig på heltid borde du ha fått fortsatt lönebidrag för trygghet i anställning så att arbetsgivaren får kompensation för den minskade produktionen. Ett lägre arbetstempo är ju en vanlig anpassning som många med nedsatt arbetsförmåga får!
Betydligt värre är dock om du skulle tvingas jobba utan lön för att hinna. Det är inte tillåtet, och är du medlem i facket skulle du alltid kunna kontakta dem och be om hjälp. Men jag förstår att du inte vill jobba hos denna arbetsgivare igen!
Jag förstår att du är less på din situation, och jag tycker att det är fruktansvärt fel att sambos ej kan få socialbidrag om sambon har ett jobb och paret har mer än riksnormen kvar efter att boende- och matkostnaderna är betalda. Det är inte kul att vara ekonomiskt beroende av sin partner!
Eftersom du har svårt att lyckas starta en blogg eller en youtube-kanal på egen hand tycker jag att du ska försöka hitta någon som är i samma situation som du och starta bloggen/kanalen tillsammans. Kanske skulle det kunna vara något? Jag fick tidigare massor av frågor om ifall jag ville driva bloggen tillsammans med andra, men jag tackade nej till det. Men eftersom jag har fått flera förfrågningar borde du inte ha några problem med att hitta någon om du sätter in en annons på t.ex. någon Facebook-grupp!
Tack för snälla ord och tips! Ska fundera på det och se hur det kan gå. Just nu håller jag på att försöka skapa en kanal med min son. Vi får se hur det går.
Hade lönebidrag ett tag, de var stränga order ingen övertid och inte lämnas ensam och att jag skulle slippa svara i telefon. Likasåfullt fick jag komma tidigast för att öppna och stänga var ensam och sist hemma. Tvingades städa ett rörigt förråd vilket bara gav kaos. Sen blev jag sparkad för de ansåg mig vara lat.
Det var jättetråkigt att höra att du inte fick de anpassningar ni hade kommit överens om. Tråkigt också att du fick sparken, men samtidigt är det nog bra att du inte längre jobbar kvar hos dem. Det låter ju inte som en bra arbetsplats för en autist!