Jag har irriterat mig på en sak väldigt länge och det är sekten som är i princip på alla föräldrar till autistiska barn. Ni vet, den där skaran som påstår att barnets autism visst skulle kunna behandlas effektivt genom att utesluta spannmål, kasein, soja, vitt socker och konstgjorda sötningsmedel! Ibland är sekten också på oss vuxna autister och vill antingen propsa på oss kostråd i syfte att behandla vår autism eller så vill de sälja kosttillskott eller andra behandlingar till ett dyrt pris. Tro mig, jag vet för jag har vid ett flertal tillfällen blivit kontaktad av ivriga försäljare efter att jag uppträtt i media och berättat om min autism.
Äter inget gluten
Lite bakgrundsinfo: jag tillhör den skara som intresserar sig för kostfrågor och gillar att experimentera med olika kostparadigm. Ni som följer min blogg vet om att jag inte äter spannmål förutom vid ytterst få undantagsfall (läs: ett par tillfällen per år numera men förut åt jag helt spannmålsfritt i flera år!), ingen soja, inget vitt socker, inga vegetabiliska fetter så som solros- eller rapsolja och inga sötningsmedel. Förut var jag även kaseinfri i flera års tid men märkte ingen effekt och har därför börjat äta smör igen. Med andra ord är jag definitivt glutenfri och äter absolut inga hel- eller halvfabrikat. Men trots mitt kostintresse irriterar jag mig sjukt mycket på människor som skuldbelägger föräldrar till autistiska barn. Det är uppenbart att de försöker säga mellan raderna: ”Skyll dig själv för att ditt barn har NPF-svårigheter.”
Ytterst ovetenskapligt
Faktum är att det här med att glutenfri kost kan bota autism, psykisk ohälsa och en massa andra besvär är ytterst ovetenskapligt! Och det säger alltså jag som är sjukt noga med kosten själv. Jag mår psykiskt mycket bättre av att äta som jag gör (förvånansvärt stor skillnad!!) och jag märker direkt på mitt mående och humör om jag börjar slarva med kosten och äter enligt tallriksmodellen. Min autism har inte försvunnit men däremot mår magen bra, jag har fått energi och lider inte av värk. Men…det är bara jag! Det är mitt val att äta så här, men det är fortfarande ytterst pseudovetenskapligt att påstå att min typ av kost kan bota något. Visst, jag tror personligen stenhårt på kostens magi men det är min privatsak. Jag har absolut inga belägg för att jag har rätt.
Berättar gärna
Låt mig förklara mig. Om någon klagar på ryggvärk, magproblem, bristande energi, ångest, migrän, mensvärk eller liknande besvär berättar jag självklart om mina erfarenheter under förutsättning att min samtalspartner är intresserad av att lyssna. Då säger jag ungefär så här: ”Jag vet inte om du är intresserad av att testa kostförändringar men jag har testat och lyckats bli kvitt dessa typer av besvär. Du får säga till om du är intresserad så kan jag berätta för dig vilka livsmedel jag undviker! Men är du inte intresserad respekterar jag självklart det!” Vissa blir nyfikna och då berättar jag gärna om mina erfarenheter angående vilka livsmedel som kan ge symptom. Men inte sällan visar det sig att människor är ointresserade av att pröva på att utesluta dessa livsmedel vilket jag självfallet respekterar! Jag lämnar ämnet och tjatar inte.
Ett empatilöst uttalande
Jag är med andra ord definitivt inte emot att tipsa andra människor om olika metoder! Det jag är emot är att tjata, skuldbelägga, inte respektera och säga saker som: ”Jag förstår verkligen inte varför du är ointresserad av att utesluta spannmål för du lider ju av ångest och magbesvär. Uppenbarligen väljer du att må dåligt!” Jag vågar påstå att den människoskara som fäller dessa typer av uttalanden saknar empati. De förstår inte att bara för att man själv orkar utesluta spannmål och inte upplever sig begränsad så betyder det inte att andra människor kommer att klara av att genomföra samma kostförändringar. Och bara för att kosten fungerar på mig betyder det inte att den fungerar på andra. Teoretiskt sett skulle det ju kunna handla om placebo-effekt!
Kan finnas andra förklaringar
Nu kanske du hävdar att vissa föräldrar visst har lyckats behandla sina barns autism genom att utesluta vissa livsmedel, men hur går det att veta att barnet verkligen var autistiskt från början om glutenfri kost har fått autismen att försvinna? Tänk om barnet var feldiagnosticerat? Tänk om barnet tillhör den skara som utretts av en okunnig läkare som ägnar sig åt överdiagnostisering av autism? Seriösa forskare som Nylander och Gillberg vet ju om att viss överdiagnostisering förekommer på oseriösa kliniker! Dessutom menar Gillberg att Aspergers syndrom kan försvinna av sig självt vid nästan vart femte fall. Hur går det att ställa fast att det var den glutenfria kosten som botade barnets autism och att det inte handlade om barnets naturliga utveckling? Hur går det att veta att det inte handlade om placebo? Studier har kunnat påvisa att en placebo-effekt är förvånansvärt stor!
Inte okej
Summa summarum: det är helt okej att tycka att kosten gör stor skillnad! Det är också bra och hjälpsamt att dela med sig av tips under förutsättning att ens samtalspartner är intresserad av att lyssna. Däremot är det inte okej att skuldbelägga föräldrar till autistiska barn. Inte heller är det okej att påstå att det är 100% säkert att kostförändringar kan bota ditten och datten för den samlade forskningen har inte gett något som helst stöd för det. Visst, man kan själv följa och tro på ovetenskapliga kostparadigm (det gör också jag!), men det är ens eget val. Det är aldrig okej att pracka på sina egna ovetenskapliga sanningar på andra!
Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.
Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker
Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag skulle vilja kalla mig ”Autist” oftare. Men ibland känns det som jag inte vill sätta igång ifrågasättanden eller nyfikenhet…
”Och om man väl inte orkar med skådespeleriet någon dag finns det en risk för att bli tolkad som oartig…
Det har funnits människor som misstagit mitt kamouflerande som personlighetsstörning tyvärr. Det avspeglade sig sedan i deras ”stöd” till mig.
Vad roligt att du gillar bloggen! 🙂 Vi alla gråter i olika situationer. Du kanske var så ledsen på din…
Ja, det är mycket att tänka på vid val av bostadsort! Men för mig är boendestödet en viktig del. Hoppas…
Tack för en bra blogg! Vet inte om jag själv har någon störning. Har aldrig testat det. Men gällande detta…
Bra tips där! Sen är det ju en väldig massa annat än just samhällsstöd att tänka på när man ska…
Vad roligt att du såg det! Jag var osäker in i det sista på om inslaget skulle visas igår eller…
Jag såg det! Men jag förstår att det var mycket som inte kom med i inslaget. Verkar ha varit en…
Tack Nina, roligt att du gillar blogginlägget!
Tack Paula att du skriver så klokt och lite så som jag tänker och är, det ger mig kraft!
Jag med!
Jag är kvinna.
Mycket bra skrivet! Det känns så svårt för mig att få folk runtomkring mig att förstå att mina diagnoser inte…
Tack Mikael! Roligt att du känner igen dig! 🙂
10 svar på ”Nej, autism kan inte botas med glutenfri kost”
Så bra resonerat Paula!
Tack Lisa!
Hej Paula. Intressant inlägg. Blir nyfiken på varifrån uppgiften
”Gillberg att Aspergers syndrom kan försvinna av sig självt vid nästan vart femte fall” är hämtad. Vill nämligen läsa mer om just detta och då av Gillberg.
Mvh Gunhild
Hej Gunhild!
Nu hittar jag inte längre artikeln när jag söker via Google, men jag minns med säkerhet att jag läste den när den var ny. Då hade Gillberg och hans kollegor följt upp unga män med Asperger syndrom (det var endast unga män som hade ingått i studien) och forskargruppen hade kommit fram till att knappt var femte ung man inte längre hade Aspergers syndrom fem år senare.
Gillberg skriver i sin bok Essence att autism i barndomen nästan alltid förutsäger autism i vuxen ålder men att när det gäller den gamla diagnosen Aspergers syndrom så har nästan 85% fortfarande diagnosen 10 år senare och resten har endast autistiska drag utan att uppfylla diagnoskriterierna. Dessa siffror är alltså lite lägre än vad som stod i artikeln som jag läste för några år sedan. Jag vet inte om Gillberg har ändrat sin uppfattning eller varför han anger en något lägre siffra i boken. Nu finns ju Aspergers syndrom iofs inte längre som diagnos i vår nuvarande diagnosmanual, men många som har idag diagnosen autism nivå 1 eller 2 skulle fått diagnosen Aspergers syndrom tidigare. Så enligt dessa uppgifter kan Aspergers syndrom alltså växa bort vid 15% av fallen genom att den enskilde endast har kvar vissa autistiska drag men inte längre når diagnosgräns.
Gillberg konstaterar även i sin bok Autism och autismliknande tillstånd hos barn, ungdomar och vuxna att var tionde till var fjärde autistisk person får grövre autistiska symptom i puberteten och även ett försämrat resultat i IQ-tester. Var tionde till var fjärde är ett stort spann om man frågar mig! Denna bok kom ut 1999 så den har betydligt fler år på nacken än Essence, men om inte Gillberg har ändrat sin uppfattning i frågan så kan autism alltså också bli mer uttalad med åren!
Hur tänker du om autism och trauman.
Det verkar gå hand i hand och svårt att bena ut vad är av vad.
Bifogar en finsk språkig text link
http://asy.fi/wp-content/uploads/2019/02/Autismin-Olemus-ote-2.pdf
Jag tror absolut på sårbarheten som nämns i texten! Och jag håller med skribenten om att vi autister ofta saknar förtroende för oss själva (eftersom samhället lärt oss att vårt sätt att vara är fel), för samhället och andra människor. Att vi ofta blir behandlade som objekt för att passa in i samhällets normer känner jag också mig igen i. Jag tror absolut att många av de utmaningar som vi råkar ut för kan härledas till hur vi blir bemötta av andra människor. Själv brukar jag säga att mötet med samhället är ett mycket större problem för mig än de svårigheter som min autism medför.
Det är gissningsvis samma typ av människor som även tror att det finns en mening med allt som sker. Vilket för mig känns lika dumt som att säga saker som att alla föds med samma förutsättningar. Och rättfärdigar så mycket ondska i världen också, till att bara börja med.
Jag har även hört folk som sagt att barn som har fötts med intelligensmässiga handikapp eller olika sjukdomar, har fått det som straff för något deras föräldrar gjort. Folk upphör som sagt aldrig att chocka en med vad de säger och gör…
Ja, det finns religioner där man tror på karmas lag vilket innebär att hur man varit i ett tidigare liv avgör ens position i vårt nuvarande liv. Och det stämmer att vissa tror att barnets funktionsnedsättning är ett straff för vad föräldrar har gjort, men dessa typer av uppfattningar är enligt min erfarenhet relativt ovanliga i Sverige! I vissa andra länder är det vanligare.
Hur konstigt det än låter så tror jag faktiskt att det mesta som hänt mig i livet har haft en mening! Dock skulle jag aldrig orka gå igenom vissa saker en gång till, t.ex. tvingas gå i skolan igen. Sen skulle jag aldrig säga till någon som mår dåligt att allt har en mening för jag tycker att det är en taskig sak att säga och är ett mycket empatilöst uttalande! Det finns ju folk som lider på riktigt och de vill självklart inte höra att allt har en mening. Det är inte heller en snäll sak att säga till någon annan. Jag uttalar mig endast om mitt eget liv, inte om andras!
Bra och intressant skrivet som vanligt! 🙂 Jag är själv väldigt kost och hälsointresserad och har så varit i större delen av mitt liv. Är väldigt nyfiken på hur du äter en typisk dag mer exakt? Särskilt med tanke på att du har skrivit om att du äter samma jämt (eller i stort sett åtminstone?!?) och att du lyckas få i dig alla näringsämnen genom din kost. Mvh/ Lena
Jag har ändrat på min kost mycket under olika livsperioder genom åren! Jag äter väldigt mycket grönt som jag själv plockat i naturen (t.ex. nässlor), egenplockade nypon, blåbär etc. Och sen linser, nötfärs, ägg, smör samt kokos- och olivolja! På vintern äter jag även fisk, men så här under sommaren får jag tillräckligt mycket D-vitamin från solen. Det jag går på är hur jag mår i kroppen! Förut åt jag kyckling, men jag upptäckte att nötfärs passar mig mycket bättre varför jag bytte ut kycklingen mot nötfärs. Dessutom åt jag ris förut, men sedan passade det inte mig längre och bytte därför ut riset mot linser. Jag hade absolut kunnat tänka mig att testa en ”extrem” diet i form av carnivore, frukterianism etc om jag hade hälsobesvär av något slag, men det har aldrig behövts!