Kategorier
Okategoriserade

Nej, autism kan inte botas med glutenfri kost

Jag har irriterat mig på en sak väldigt länge och det är sekten som är i princip på alla föräldrar till autistiska barn. Ni vet, den där skaran som påstår att barnets autism visst skulle kunna behandlas effektivt genom att utesluta spannmål, kasein, soja, vitt socker och konstgjorda sötningsmedel! Ibland är sekten också på oss vuxna autister och vill antingen propsa på oss kostråd i syfte att behandla vår autism eller så vill de sälja kosttillskott eller andra behandlingar till ett dyrt pris. Tro mig, jag vet för jag har vid ett flertal tillfällen blivit kontaktad av ivriga försäljare efter att jag uppträtt i media och berättat om min autism.

Äter inget gluten

Lite bakgrundsinfo: jag tillhör den skara som intresserar sig för kostfrågor och gillar att experimentera med olika kostparadigm. Ni som följer min blogg vet om att jag inte äter spannmål förutom vid ytterst få undantagsfall (läs: ett par tillfällen per år numera men förut åt jag helt spannmålsfritt i flera år!), ingen soja, inget vitt socker, inga vegetabiliska fetter så som solros- eller rapsolja och inga sötningsmedel. Förut var jag även kaseinfri i flera års tid men märkte ingen effekt och har därför börjat äta smör igen. Med andra ord är jag definitivt glutenfri och äter absolut inga hel- eller halvfabrikat. Men trots mitt kostintresse irriterar jag mig sjukt mycket på människor som skuldbelägger föräldrar till autistiska barn. Det är uppenbart att de försöker säga mellan raderna: “Skyll dig själv för att ditt barn har NPF-svårigheter.”

Ytterst ovetenskapligt

Faktum är att det här med att glutenfri kost kan bota autism, psykisk ohälsa och en massa andra besvär är ytterst ovetenskapligt! Och det säger alltså jag som är sjukt noga med kosten själv. Jag mår psykiskt mycket bättre av att äta som jag gör (förvånansvärt stor skillnad!!) och jag märker direkt på mitt mående och humör om jag börjar slarva med kosten och äter enligt tallriksmodellen. Min autism har inte försvunnit men däremot mår magen bra, jag har fått energi och lider inte av värk. Men…det är bara jag! Det är mitt val att äta så här, men det är fortfarande ytterst pseudovetenskapligt att påstå att min typ av kost kan bota något. Visst, jag tror personligen stenhårt på kostens magi men det är min privatsak. Jag har absolut inga belägg för att jag har rätt.

Berättar gärna

Låt mig förklara mig. Om någon klagar på ryggvärk, magproblem, bristande energi, ångest, migrän, mensvärk eller liknande besvär berättar jag självklart om mina erfarenheter under förutsättning att min samtalspartner är intresserad av att lyssna. Då säger jag ungefär så här: “Jag vet inte om du är intresserad av att testa kostförändringar men jag har testat och lyckats bli kvitt dessa typer av besvär. Du får säga till om du är intresserad så kan jag berätta för dig vilka livsmedel jag undviker! Men är du inte intresserad respekterar jag självklart det!” Vissa blir nyfikna och då berättar jag gärna om mina erfarenheter angående vilka livsmedel som kan ge symptom. Men inte sällan visar det sig att människor är ointresserade av att pröva på att utesluta dessa livsmedel vilket jag självfallet respekterar! Jag lämnar ämnet och tjatar inte.

Ett empatilöst uttalande

Jag är med andra ord definitivt inte emot att tipsa andra människor om olika metoder! Det jag är emot är att tjata, skuldbelägga, inte respektera och säga saker som: “Jag förstår verkligen inte varför du är ointresserad av att utesluta spannmål för du lider ju av ångest och magbesvär. Uppenbarligen väljer du att må dåligt!” Jag vågar påstå att den människoskara som fäller dessa typer av uttalanden saknar empati. De förstår inte att bara för att man själv orkar utesluta spannmål och inte upplever sig begränsad så betyder det inte att andra människor kommer att klara av att genomföra samma kostförändringar. Och bara för att kosten fungerar på mig betyder det inte att den fungerar på andra. Teoretiskt sett skulle det ju kunna handla om placebo-effekt!

Kan finnas andra förklaringar

Nu kanske du hävdar att vissa föräldrar visst har lyckats behandla sina barns autism genom att utesluta vissa livsmedel, men hur går det att veta att barnet verkligen var autistiskt från början om glutenfri kost har fått autismen att försvinna? Tänk om barnet var feldiagnosticerat? Tänk om barnet tillhör den skara som utretts av en okunnig läkare som ägnar sig åt överdiagnostisering av autism? Seriösa forskare som Nylander och Gillberg vet ju om att viss överdiagnostisering förekommer på oseriösa kliniker! Dessutom menar Gillberg att Aspergers syndrom kan försvinna av sig självt vid nästan vart femte fall. Hur går det att ställa fast att det var den glutenfria kosten som botade barnets autism och att det inte handlade om barnets naturliga utveckling? Hur går det att veta att det inte handlade om placebo? Studier har kunnat påvisa att en placebo-effekt är förvånansvärt stor!

Inte okej

Summa summarum: det är helt okej att tycka att kosten gör stor skillnad! Det är också bra och hjälpsamt att dela med sig av tips under förutsättning att ens samtalspartner är intresserad av att lyssna. Däremot är det inte okej att skuldbelägga föräldrar till autistiska barn. Inte heller är det okej att påstå att det är 100% säkert att kostförändringar kan bota ditten och datten för den samlade forskningen har inte gett något som helst stöd för det. Visst, man kan själv följa och tro på ovetenskapliga kostparadigm (det gör också jag!), men det är ens eget val. Det är aldrig okej att pracka på sina egna ovetenskapliga sanningar på andra!

Klicka här för att kommentera blogginlägget! Jag kommer att radera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Min senaste bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Min första bok På ett annat sätt finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Västerås, Örebro, Linköping och Helsingborg.

10 svar på ”Nej, autism kan inte botas med glutenfri kost”

Hej Paula. Intressant inlägg. Blir nyfiken på varifrån uppgiften
“Gillberg att Aspergers syndrom kan försvinna av sig självt vid nästan vart femte fall” är hämtad. Vill nämligen läsa mer om just detta och då av Gillberg.

Mvh Gunhild

Hej Gunhild!

Nu hittar jag inte längre artikeln när jag söker via Google, men jag minns med säkerhet att jag läste den när den var ny. Då hade Gillberg och hans kollegor följt upp unga män med Asperger syndrom (det var endast unga män som hade ingått i studien) och forskargruppen hade kommit fram till att knappt var femte ung man inte längre hade Aspergers syndrom fem år senare.

Gillberg skriver i sin bok Essence att autism i barndomen nästan alltid förutsäger autism i vuxen ålder men att när det gäller den gamla diagnosen Aspergers syndrom så har nästan 85% fortfarande diagnosen 10 år senare och resten har endast autistiska drag utan att uppfylla diagnoskriterierna. Dessa siffror är alltså lite lägre än vad som stod i artikeln som jag läste för några år sedan. Jag vet inte om Gillberg har ändrat sin uppfattning eller varför han anger en något lägre siffra i boken. Nu finns ju Aspergers syndrom iofs inte längre som diagnos i vår nuvarande diagnosmanual, men många som har idag diagnosen autism nivå 1 eller 2 skulle fått diagnosen Aspergers syndrom tidigare. Så enligt dessa uppgifter kan Aspergers syndrom alltså växa bort vid 15% av fallen genom att den enskilde endast har kvar vissa autistiska drag men inte längre når diagnosgräns.

Gillberg konstaterar även i sin bok Autism och autismliknande tillstånd hos barn, ungdomar och vuxna att var tionde till var fjärde autistisk person får grövre autistiska symptom i puberteten och även ett försämrat resultat i IQ-tester. Var tionde till var fjärde är ett stort spann om man frågar mig! Denna bok kom ut 1999 så den har betydligt fler år på nacken än Essence, men om inte Gillberg har ändrat sin uppfattning i frågan så kan autism alltså också bli mer uttalad med åren!

Svara

Jag tror absolut på sårbarheten som nämns i texten! Och jag håller med skribenten om att vi autister ofta saknar förtroende för oss själva (eftersom samhället lärt oss att vårt sätt att vara är fel), för samhället och andra människor. Att vi ofta blir behandlade som objekt för att passa in i samhällets normer känner jag också mig igen i. Jag tror absolut att många av de utmaningar som vi råkar ut för kan härledas till hur vi blir bemötta av andra människor. Själv brukar jag säga att mötet med samhället är ett mycket större problem för mig än de svårigheter som min autism medför.

Svara

Det är gissningsvis samma typ av människor som även tror att det finns en mening med allt som sker. Vilket för mig känns lika dumt som att säga saker som att alla föds med samma förutsättningar. Och rättfärdigar så mycket ondska i världen också, till att bara börja med.

Jag har även hört folk som sagt att barn som har fötts med intelligensmässiga handikapp eller olika sjukdomar, har fått det som straff för något deras föräldrar gjort. Folk upphör som sagt aldrig att chocka en med vad de säger och gör…

Ja, det finns religioner där man tror på karmas lag vilket innebär att hur man varit i ett tidigare liv avgör ens position i vårt nuvarande liv. Och det stämmer att vissa tror att barnets funktionsnedsättning är ett straff för vad föräldrar har gjort, men dessa typer av uppfattningar är enligt min erfarenhet relativt ovanliga i Sverige! I vissa andra länder är det vanligare.

Hur konstigt det än låter så tror jag faktiskt att det mesta som hänt mig i livet har haft en mening! Dock skulle jag aldrig orka gå igenom vissa saker en gång till, t.ex. tvingas gå i skolan igen. Sen skulle jag aldrig säga till någon som mår dåligt att allt har en mening för jag tycker att det är en taskig sak att säga och är ett mycket empatilöst uttalande! Det finns ju folk som lider på riktigt och de vill självklart inte höra att allt har en mening. Det är inte heller en snäll sak att säga till någon annan. Jag uttalar mig endast om mitt eget liv, inte om andras!

Svara

Bra och intressant skrivet som vanligt! 🙂 Jag är själv väldigt kost och hälsointresserad och har så varit i större delen av mitt liv. Är väldigt nyfiken på hur du äter en typisk dag mer exakt? Särskilt med tanke på att du har skrivit om att du äter samma jämt (eller i stort sett åtminstone?!?) och att du lyckas få i dig alla näringsämnen genom din kost. Mvh/ Lena

Jag har ändrat på min kost mycket under olika livsperioder genom åren! Jag äter väldigt mycket grönt som jag själv plockat i naturen (t.ex. nässlor), egenplockade nypon, blåbär etc. Och sen linser, nötfärs, ägg, smör samt kokos- och olivolja! På vintern äter jag även fisk, men så här under sommaren får jag tillräckligt mycket D-vitamin från solen. Det jag går på är hur jag mår i kroppen! Förut åt jag kyckling, men jag upptäckte att nötfärs passar mig mycket bättre varför jag bytte ut kycklingen mot nötfärs. Dessutom åt jag ris förut, men sedan passade det inte mig längre och bytte därför ut riset mot linser. Jag hade absolut kunnat tänka mig att testa en “extrem” diet i form av carnivore, frukterianism etc om jag hade hälsobesvär av något slag, men det har aldrig behövts!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.