Nej, autism kan inte botas med glutenfri kost

Jag har irriterat mig på en sak väldigt länge och det är sekten som är i princip på alla föräldrar till autistiska barn. Ni vet, den där skaran som påstår att barnets autism visst skulle kunna behandlas effektivt genom att utesluta spannmål, kasein, soja, vitt socker och konstgjorda sötningsmedel! Ibland är sekten också på oss vuxna autister och vill antingen propsa på oss kostråd i syfte att behandla vår autism eller så vill de sälja kosttillskott eller andra behandlingar till ett dyrt pris. Tro mig, jag vet för jag har vid ett flertal tillfällen blivit kontaktad av ivriga försäljare efter att jag uppträtt i media och berättat om min autism.

Äter inget gluten

Lite bakgrundsinfo: jag tillhör den skara som intresserar sig för kostfrågor och gillar att experimentera med olika kostparadigm. Ni som följer min blogg vet om att jag inte äter spannmål förutom vid ytterst få undantagsfall (läs: ett par tillfällen per år numera men förut åt jag helt spannmålsfritt i flera år!), ingen soja, inget vitt socker, inga vegetabiliska fetter så som solros- eller rapsolja och inga sötningsmedel. Förut var jag även kaseinfri i flera års tid men märkte ingen effekt och har därför börjat äta smör igen. Med andra ord är jag definitivt glutenfri och äter absolut inga hel- eller halvfabrikat. Men trots mitt kostintresse irriterar jag mig sjukt mycket på människor som skuldbelägger föräldrar till autistiska barn. Det är uppenbart att de försöker säga mellan raderna: ”Skyll dig själv för att ditt barn har NPF-svårigheter.”

Ytterst ovetenskapligt

Faktum är att det här med att glutenfri kost kan bota autism, psykisk ohälsa och en massa andra besvär är ytterst ovetenskapligt! Och det säger alltså jag som är sjukt noga med kosten själv. Jag mår psykiskt mycket bättre av att äta som jag gör (förvånansvärt stor skillnad!!) och jag märker direkt på mitt mående och humör om jag börjar slarva med kosten och äter enligt tallriksmodellen. Min autism har inte försvunnit men däremot mår magen bra, jag har fått energi och lider inte av värk. Men…det är bara jag! Det är mitt val att äta så här, men det är fortfarande ytterst pseudovetenskapligt att påstå att min typ av kost kan bota något. Visst, jag tror personligen stenhårt på kostens magi men det är min privatsak. Jag har absolut inga belägg för att jag har rätt.

Berättar gärna

Låt mig förklara mig. Om någon klagar på ryggvärk, magproblem, bristande energi, ångest, migrän, mensvärk eller liknande besvär berättar jag självklart om mina erfarenheter under förutsättning att min samtalspartner är intresserad av att lyssna. Då säger jag ungefär så här: ”Jag vet inte om du är intresserad av att testa kostförändringar men jag har testat och lyckats bli kvitt dessa typer av besvär. Du får säga till om du är intresserad så kan jag berätta för dig vilka livsmedel jag undviker! Men är du inte intresserad respekterar jag självklart det!” Vissa blir nyfikna och då berättar jag gärna om mina erfarenheter angående vilka livsmedel som kan ge symptom. Men inte sällan visar det sig att människor är ointresserade av att pröva på att utesluta dessa livsmedel vilket jag självfallet respekterar! Jag lämnar ämnet och tjatar inte.

Ett empatilöst uttalande

Jag är med andra ord definitivt inte emot att tipsa andra människor om olika metoder! Det jag är emot är att tjata, skuldbelägga, inte respektera och säga saker som: ”Jag förstår verkligen inte varför du är ointresserad av att utesluta spannmål för du lider ju av ångest och magbesvär. Uppenbarligen väljer du att må dåligt!” Jag vågar påstå att den människoskara som fäller dessa typer av uttalanden saknar empati. De förstår inte att bara för att man själv orkar utesluta spannmål och inte upplever sig begränsad så betyder det inte att andra människor kommer att klara av att genomföra samma kostförändringar. Och bara för att kosten fungerar på mig betyder det inte att den fungerar på andra. Teoretiskt sett skulle det ju kunna handla om placebo-effekt!

Kan finnas andra förklaringar

Nu kanske du hävdar att vissa föräldrar visst har lyckats behandla sina barns autism genom att utesluta vissa livsmedel, men hur går det att veta att barnet verkligen var autistiskt från början om glutenfri kost har fått autismen att försvinna? Tänk om barnet var feldiagnosticerat? Tänk om barnet tillhör den skara som utretts av en okunnig läkare som ägnar sig åt överdiagnostisering av autism? Seriösa forskare som Nylander och Gillberg vet ju om att viss överdiagnostisering förekommer på oseriösa kliniker! Dessutom menar Gillberg att Aspergers syndrom kan försvinna av sig självt vid nästan vart femte fall. Hur går det att ställa fast att det var den glutenfria kosten som botade barnets autism och att det inte handlade om barnets naturliga utveckling? Hur går det att veta att det inte handlade om placebo? Studier har kunnat påvisa att en placebo-effekt är förvånansvärt stor!

Inte okej

Summa summarum: det är helt okej att tycka att kosten gör stor skillnad! Det är också bra och hjälpsamt att dela med sig av tips under förutsättning att ens samtalspartner är intresserad av att lyssna. Däremot är det inte okej att skuldbelägga föräldrar till autistiska barn. Inte heller är det okej att påstå att det är 100% säkert att kostförändringar kan bota ditten och datten för den samlade forskningen har inte gett något som helst stöd för det. Visst, man kan själv följa och tro på ovetenskapliga kostparadigm (det gör också jag!), men det är ens eget val. Det är aldrig okej att pracka på sina egna ovetenskapliga sanningar på andra!

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn