När vi med autism framställs som annorlunda

Jag har fått en fråga från en bloggläsare som undrar hur jag ställer mig till att personer med psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar i diskurser framställs som ”annorlunda”. Kan inte språkbruket spä på föreställningen om att det finns ”normala” och ”annorlunda” människor? Bakgrunden till frågeställningen är Psykiatri och funktionshindersdagen i Eskilstuna där bland annat jag ska föreläsa. Normalt sett brukar jag ju kopiera och klistra in läsarfrågorna på bloggen eftersom frågeställarna genom att ställa frågorna via frågeformuläret har godkänt att frågorna publiceras offentligt. Men eftersom jag fick denna fråga via bokningsformuläret för föreläsningar istället för det sedvanliga frågeformuläret avsett för läsarfrågor publicerar jag inte frågan i sin helhet utan sammanfattar den.

Är sällan enbart för eller emot

Jag brukar inte vara uteslutande för eller emot när det gäller diskurser om funktionsnedsättningar och språkbruk. Jag tycker nämligen att det mesta kan ses utifrån flera olika perspektiv. Så som jag ser det finns det ofta både för- och nackdelar med de flesta synsätt i fråga om autism och andra funktionsnedsättningar. Men för egen del är jag faktiskt mestadels positiv till diskursen om att just autism brukar betyda annorlundaskap. Detta eftersom jag upplever att många inte har förstått att jag faktiskt har en funktionsnedsättning som påverkar mitt liv och min vardag betydligt mer än vad många tror. Den här bloggen är dock skriven utifrån ett inifrånperspektiv, och jag har förståelse för att inte alla håller med mig. Alla med autism och andra diagnoser vill absolut inte bli utmålade som ”annorlunda”, men jag har personligen inget emot det!

Har många ovanliga särdrag

Låt mig förklara mig. Anledningen till att jag har fått en autismdiagnos är att jag är annorlunda i förhållande till normen, och med ”normen” syftar jag på normalfördelningskurvan. Det är statistiskt sett helt normalt att skilja sig från normen upp till en viss omfattning, men jag har så pass många ovanliga särdrag att jag likt ca 1% av befolkningen faktiskt uppfyller diagnoskriterierna för autism. Det är statistiskt sett ganska ovanligt. Det är alltså alla mina autistiska särdrag som gör mig annorlunda i förhållande till de flesta andra människor. Jag tar bestämt avstånd från påståenden som ”alla har lite autism” eftersom ett enstaka autistiskt drag inte är samma som att uppfylla diagnoskriterierna för diagnosen autismspektrumtillstånd.

Begreppet används på olika sätt

Faktum är att begreppet ”onormal” traditionellt sett har syftat på avvikelser från normalfördelningskurvan. Enligt denna traditionella innebörd av begreppet är onormalitet varken ”fel” eller ”dåligt” utan bara ett statistiskt faktum. Det är så jag ofta använder begreppet normalitet, och jag ser mig själv definitivt som onormal! Vissa syftar dock med normalitetsbegreppet på föreskrivande normalitet som har en moralisk innebörd. Begreppet ”normalitet” används alltså på olika sätt. Jag har svårt att tänka mig att arrangörerna av evenemanget i Eskilstuna syftar på något annat än statistiskt annorlundaskap när de använder ordet ”annorlunda”. I inbjudan har de också använt uttryck som ”verka annorlunda” och ”det som andra tycker är annorlunda” vilket enligt mig är en indikation på att de anser att det som verkar annorlunda för en person kan vara helt normalt för någon annan.

Jag är annorlunda inuti

När jag föreläser brukar jag poängtera att jag är betydligt mer annorlunda än vad många tror, men samtidigt betonar jag också att annorlundaskapet inte gör mig till en sämre människa. Anledningen till att jag betonar mitt annorlundaskap är att jag gynnas av diskursen att personer med autism är annorlunda inuti trots att annorlundaskapet inte alltid syns utanpå. När jag ses som ”normal” i förhållande till andra får jag ofta alldeles för höga krav på mig och mina svårigheter blir ifrågasatta. Det är den erfarenheten jag har! Jag upplever för övrigt också att de boendestödjare som har insett att jag faktiskt är annorlunda klarar av att ge mig det bästa stödet. De säger inte saker som: ”Du måste tro på dig själv” eller: ”Alla har svårt med något, det gäller bara att inte ge upp.”

Får inte bli synonymt med defekt

Med ovanstående sagt förstår jag att det finns vissa risker med att bli framställd som ”annorlunda”. Exempelvis är det viktigt att begreppet aldrig blir synonymt med ”defekt”. Det får inte heller börja betyda att personer utan funktionsnedsättning ska vara förebilder i fråga om hur man ”borde” vara eller att vi som är ”annorlunda” sinsemellan skulle vara likadana. Att jag är annorlunda betyder slutligen inte heller att jag inte vet mitt eget bästa eller att mina boendestödjare skulle ha rätt att styra och ställa i mitt hem. Jag vill att boendestödjarna kommer med förslag, men jag vill samtidigt att de respekterar mina beslut trots att dessa ibland kraftigt skiljer sig från vilka val majoriteten av människor hade gjort! Det var exempelvis inte okej när en boendestödjare hade svårt att respektera att jag inte ville slänga en balkongkruka med ogräs på balkongen utan jag ville behålla ogräset!

Autism är inte psykisk ohälsa

Slutligen påpekar du att arrangörerna i Eskilstuna verkar blanda ihop funktionsnedsättning och psykisk ohälsa. Det är mycket riktigt att dagen kommer att handla om både psykisk ohälsa och funktionsnedsättningar, och jag håller med dig om att en funktionsnedsättning är något helt annat än psykisk ohälsa. Därför kommer jag att förklara för åhörarna varför jag inte vill att mina autistiska särdrag ses som ett uttryck för psykisk ohälsa. Att jag tackar nej till socialt umgänge betyder ju inte att jag lider av depression eller social ångest. Autism och psykisk ohälsa förekommer ofta samtidigt, men det är viktigt att vårdpersonalen tänker kritiskt och håller i minnet att autism måste hållas isär från psykisk ohälsa!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.