Kategorier
Aspergers syndrom och autism

När vi med autism framställs som annorlunda

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Jag har fått en fråga från en bloggläsare som undrar hur jag ställer mig till att personer med psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar i diskurser framställs som ”annorlunda”. Kan inte språkbruket spä på föreställningen om att det finns ”normala” och ”annorlunda” människor? Bakgrunden till frågeställningen är Psykiatri och funktionshindersdagen i Eskilstuna där bland annat jag ska föreläsa. Normalt sett brukar jag ju kopiera och klistra in läsarfrågorna på bloggen eftersom frågeställarna genom att ställa frågorna via frågeformuläret har godkänt att frågorna publiceras offentligt. Men eftersom jag fick denna fråga via bokningsformuläret för föreläsningar istället för det sedvanliga frågeformuläret avsett för läsarfrågor publicerar jag inte frågan i sin helhet utan sammanfattar den.

Är sällan enbart för eller emot

Jag brukar inte vara uteslutande för eller emot när det gäller diskurser om funktionsnedsättningar och språkbruk. Jag tycker nämligen att det mesta kan ses utifrån flera olika perspektiv. Så som jag ser det finns det ofta både för- och nackdelar med de flesta synsätt i fråga om autism och andra funktionsnedsättningar. Men för egen del är jag faktiskt mestadels positiv till diskursen om att just autism brukar betyda annorlundaskap. Detta eftersom jag upplever att många inte har förstått att jag faktiskt har en funktionsnedsättning som påverkar mitt liv och min vardag betydligt mer än vad många tror. Den här bloggen är dock skriven utifrån ett inifrånperspektiv, och jag har förståelse för att inte alla håller med mig. Alla med autism och andra diagnoser vill absolut inte bli utmålade som ”annorlunda”, men jag har personligen inget emot det!

Har många ovanliga särdrag

Låt mig förklara mig. Anledningen till att jag har fått en autismdiagnos är att jag är annorlunda i förhållande till normen, och med ”normen” syftar jag på normalfördelningskurvan. Det är statistiskt sett helt normalt att skilja sig från normen upp till en viss omfattning, men jag har så pass många ovanliga särdrag att jag likt ca 1% av befolkningen faktiskt uppfyller diagnoskriterierna för autism. Det är statistiskt sett ganska ovanligt. Det är alltså alla mina autistiska särdrag som gör mig annorlunda i förhållande till de flesta andra människor. Jag tar bestämt avstånd från påståenden som ”alla har lite autism” eftersom ett enstaka autistiskt drag inte är samma som att uppfylla diagnoskriterierna för diagnosen autismspektrumtillstånd.

Begreppet används på olika sätt

Faktum är att begreppet ”onormal” traditionellt sett har syftat på avvikelser från normalfördelningskurvan. Enligt denna traditionella innebörd av begreppet är onormalitet varken ”fel” eller ”dåligt” utan bara ett statistiskt faktum. Det är så jag ofta använder begreppet normalitet, och jag ser mig själv definitivt som onormal! Vissa syftar dock med normalitetsbegreppet på föreskrivande normalitet som har en moralisk innebörd. Begreppet ”normalitet” används alltså på olika sätt. Jag har svårt att tänka mig att arrangörerna av evenemanget i Eskilstuna syftar på något annat än statistiskt annorlundaskap när de använder ordet ”annorlunda”. I inbjudan har de också använt uttryck som ”verka annorlunda” och ”det som andra tycker är annorlunda” vilket enligt mig är en indikation på att de anser att det som verkar annorlunda för en person kan vara helt normalt för någon annan.

Jag är annorlunda inuti

När jag föreläser brukar jag poängtera att jag är betydligt mer annorlunda än vad många tror, men samtidigt betonar jag också att annorlundaskapet inte gör mig till en sämre människa. Anledningen till att jag betonar mitt annorlundaskap är att jag gynnas av diskursen att personer med autism är annorlunda inuti trots att annorlundaskapet inte alltid syns utanpå. När jag ses som ”normal” i förhållande till andra får jag ofta alldeles för höga krav på mig och mina svårigheter blir ifrågasatta. Det är den erfarenheten jag har! Jag upplever för övrigt också att de boendestödjare som har insett att jag faktiskt är annorlunda klarar av att ge mig det bästa stödet. De säger inte saker som: ”Du måste tro på dig själv” eller: ”Alla har svårt med något, det gäller bara att inte ge upp.”

Får inte bli synonymt med defekt

Med ovanstående sagt förstår jag att det finns vissa risker med att bli framställd som ”annorlunda”. Exempelvis är det viktigt att begreppet aldrig blir synonymt med ”defekt”. Det får inte heller börja betyda att personer utan funktionsnedsättning ska vara förebilder i fråga om hur man ”borde” vara eller att vi som är ”annorlunda” sinsemellan skulle vara likadana. Att jag är annorlunda betyder slutligen inte heller att jag inte vet mitt eget bästa eller att mina boendestödjare skulle ha rätt att styra och ställa i mitt hem. Jag vill att boendestödjarna kommer med förslag, men jag vill samtidigt att de respekterar mina beslut trots att dessa ibland kraftigt skiljer sig från vilka val majoriteten av människor hade gjort! Det var exempelvis inte okej när en boendestödjare hade svårt att respektera att jag inte ville slänga en balkongkruka med ogräs på balkongen utan jag ville behålla ogräset!

Autism är inte psykisk ohälsa

Slutligen påpekar du att arrangörerna i Eskilstuna verkar blanda ihop funktionsnedsättning och psykisk ohälsa. Det är mycket riktigt att dagen kommer att handla om både psykisk ohälsa och funktionsnedsättningar, och jag håller med dig om att en funktionsnedsättning är något helt annat än psykisk ohälsa. Därför kommer jag att förklara för åhörarna varför jag inte vill att mina autistiska särdrag ses som ett uttryck för psykisk ohälsa. Att jag tackar nej till socialt umgänge betyder ju inte att jag lider av depression eller social ångest. Autism och psykisk ohälsa förekommer ofta samtidigt, men det är viktigt att vårdpersonalen tänker kritiskt och håller i minnet att autism måste hållas isär från psykisk ohälsa!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Jag har aldrig hört talas om sambandet mellan autism och feber, men vi har alltid sagt att vi önskar att…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

14 svar på ”När vi med autism framställs som annorlunda”

Min kommentar är att normalstörda människorna oftast behandlar mig som mindre vetande pga min autism.
Detta leder till att jag mår sämre än vad jag gjort om jag blivit bättre bemött. Dagens samhälle skapar motsättningar mellan människor.
Människor måste utvecklas för att samhället ska kunna utvecklas.

Med vänliga hälsningar
Martin

Vad tråkigt att du blivit behandlad som mindre vetande p.g.a. din autism! Det är såklart inte okej 🙁 Vi autister har ju inte svårt med ALLT utan många av oss har även styrkor.

Svara

Tack för svar Paula, tyvärr så är det svårt för normalstörda att förstå oss som tänker och agerar annorlunda. Utan förståelse så blir det ofta kognitiva kollisioner människor emellan.

Psykisk ohälsa är för mig ett begrepp som ingen definierat, vad betyder det ens?

När jag pratar om psykisk ohälsa syftar jag på tillstånd som depression, ångest, fobier, paniksyndrom, ätstörningar o s v. Alla definierar nog begreppet på olika sätt dock, och ibland kan det vara en bedömningsfråga om någon lider av psykisk ohälsa eller ej. Men om jag haft en dålig dag och någon enstaka gång mår lite sämre än vanligt p.g.a. det skulle jag aldrig kalla det för psykisk ohälsa.

Svara

”Därför kommer jag att förklara för åhörarna varför jag inte vill att mina autistiska särdrag ses som ett uttryck för psykisk ohälsa. Att jag tackar nej till socialt umgänge betyder ju inte att jag lider av depression eller social ångest. Autism och psykisk ohälsa förekommer ofta samtidigt, men det är viktigt att vårdpersonalen tänker kritiskt och håller i minnet att autism måste hållas isär från psykisk ohälsa!”

Det låter mycket bra! Gissar att det även finns dom i Eskilstuna som kan behöva upplysas eller påminnas om det. Kan förstå att autism räkas till psykisk ohälsa av dom som inte kommer i kontakt med autism speciellt ofta eller har så mycket kunskap men det jag tycker är skrämmande är att även de som ofta kommer i kontakt med oss i sina yrken ej heller behöver ha koll.

Fortfarande räknas autism tyvärr som psykisk ohälsa av socialstyrelsen och det underlättar nog inte för personal inom kommun och region direkt när de ska skilja tillstånden åt 🤦‍♂️

”Psyk” och ”psykverksamheter” kopplas man lätt ihop med som autist är min erfarenhet oavsett hur man mår. Det kan nog vara både positivt och negativt beroende på vem det gäller. Det är inte ovanligt att man hänvisas till verksamheter som är inriktade på att stödja, hjälpa och finnas till för människor med psykisk ohälsa, ofta allvarlig psykisk sjukdom som kan vara kronisk. Det kan vara t ex boendestöd, socialpsykiatrins sysselsättning eller möteslokaler också oavsett om man är psykisk sjuk eller inte. Ibland även till särskilt boende i socialpsykiatrin/”psykiatriboende” om ens kommun ej tycker LSS-boende passar (egen erfarenhet). Dessutom görs ju ofta ens neuropsykologiska testning och utredning i psykiatrin som annars diagnostiserar psykisk sjukdom. Och den görs av en psyk-iatriker tillsammans med psykolog (och ibland arbetsterapeut och vissa andra).

Jag håller med om att det är farligt att betrakta autism som psykisk ohälsa. Jag gillar inte heller att en och samma boendestödjare kan arbeta med brukare som har diagnoser som substansbrukssyndrom, autism, schizofreni o s v trots att boendestödjaren saknar kompetens om de flesta av dessa tillstånd. En boendestödjare kan t.ex. ha kompetens om psykisk ohälsa, men det är inte säkert att samma boendestödjare har kompetens om autism. Självklart kan en KOMPETENT boendestödjare arbeta med brukare med alla typer av diagnoser och problematik, men många boendestödjare kan komma direkt från gymnasiet och knappt ha någon kunskap alls.

Alla ska bemötas som individer, men samtidigt tycker jag också att boendestödjarna borde ha grundläggande kompetens om de diagnoser som deras brukare har och kritiskt tänkande. T.ex. kan en missbrukare gynnas av MI (Motiverande Samtal), men jag önskar att boendestödjarna skulle ha en förmåga att tänka kritiskt och fundera på om metodiken t.ex. passar en autistisk brukare. Och om så är fallet, i vilka situationer? Det är inte säkert att en autist behöver motiveras alls utan hen kan behöva stöd med att acceptera sig själv som hen är.

Svara

”Det är inte säkert att en autist behöver motiveras alls utan hen kan behöva stöd med att acceptera sig själv som hen är.”

Exakt. Har egen erfarenhet av att detta var ”medicinen” till stor del💗💗 Fast behövde hjälpa mig själv dit, det var endast min psykolog som agerade stödjande ingen annan.

Det är den bästa ”medicinen” tycker jag! Att acceptera sig själv som man är alltså 🙂

Vad bra att du fått hjälp av din psykolog! Det tar ofta tid att förstå att man inte behöver lyssna på andra människor och uppfylla deras förväntningar och man kan behöva samtalsstöd för att förstå det.

Svara

När vuxna utreds är det väl ganska naturligt att man, samtidigt med utredningen, har symptom på psykisk ohälsa eftersom utredningen kanske inletts efter många, många år av kämpande med svårigheter på olika viktiga livsområden?!

För mig låter det rätt adekvat att många tillslut reagerar med symptom på psykisk ohälsa t ex depression, ångest, ocd, ätstörningar, utmattning, missbruk, beroende, ångest om man inte fått det stöd och förståelse man behövt/behöver.

Även efter utredning kan det vara svårt att få sina behov tillgodosedda så att man kan få må bättre. En autismdiagnos är ju tyvärr ingen biljett till det anpassade stöd man själv behöver utifrån sin egen autism t ex anpassad samtalsterapi, daglig verksamhet, skola/jobb, boendestöd i hemmet utan det kan krävas enormt mycket jobb för många att få det stöd som erbjuds att passa en själv upplever jag. En hel del orkar inte och söker sig i stället från insatserna fast behoven av stöd och hjälp kvarstår. Det kan jag relatera till även delvis för egen del.

Jag håller med om att psykisk ohälsa är en logisk följd av att ha tvingats leva med odiagnostiserad autism och ständigt råka ut för missförstånd och dåligt bemötande. Jag är ganska säker på att jag aldrig hade insjuknat i psykisk ohälsa om min uppväxt hade sett annorlunda ut. Jag har ju mått väldigt bra i minst 18 år nu tack vare att jag fick verktyg för att kunna anpassa mitt liv.

Jag har också erfarenhet av att stödet inte funkar. Jag är glad att jag har boendestöd, men tyvärr slutar många duktiga boendestödjare efter ett tag och det tar tid innan jag får en ny. Ibland är jag utan boendestöd långa perioder för att ingen kunnat komma hem till mig. Ibland har jag bokat tid med vikarier som ständigt ställer in i sista minuten. Jag förstår att en autist kan bli trött på sådant!

Svara

Men jag ÄR annorlunda. Inte så att jag tycker att det har känts bra att ständigt förstå att jag avviker från nomrne sedan jag vra barn. DEt har försatt mig i utanförskap och mobbning. Det är inget roligt alls och jag är helt enkelt annorlunda. Vad jag gör för fel är inte så lätt att ändra på. jag kan inte ändra på det och om jag skulle tvingas försöka mer än jag gör så skulle man ta bort mig som person och då finns ju inte jag. Nej, som vuxen har jag accepterat helt att jag alltid kommer att vara konstig och för många rent provocernade konstig och annorlunda. Det blev min lott i livet helt enkelt.

Vad tråkigt att höra att du råkat ut för utanförskap och mobbning! 🙁

Jag har precis som du accepterat att vissa alltid kommer att se annorlunda människor som konstiga, men samtidigt kan vi ju också ha åsikter om andra människor. Vad jag menar är att det som är konstigt för vissa människor kanske inte är konstigt för oss och tvärtom! Jag tycker själv att det är konstigt att döma ut annorlunda människor. Vi som skiljer oss från normen förtjänar ju också respekt!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *