När det emotionella arbetet går fel

Enligt många framstående sociologer påverkas våra emotioner, i vardagligt tal kallat för känslor, av den sociala kontext vi befinner oss i. Befinner vi oss i ett sammanhang där en viss typ av beteende anses vara önskvärd blir vi snart övertygade om att vi också tycker och känner på samma sätt. Tidigare i historien ansågs det vara helt normalt att uträtta naturbehov öppet men idag har vi tränats i att tycka att det är äckligt och skamligt med naturliga kroppsfunktioner vilket är anledningen till att denna typ av beteende numera orsakar starka olustkänslor hos oss.

Vi styrs av känsloregler

Sociologen Hochschild har lagt fram teorier om emotioner. Djupt emotionellt arbete menar han är ett resultat av upparbetade känslor. Till exempel kan vi få höra från vår omgivning att det kommer att bli roligt att gå på en fest och då har vi införlivat denna känsla i oss och börjar tycka att festen är rolig på riktigt. Vi har då lyckats skapa en inre känsla av att vara glad. Detta emotionella arbete styrs i sin tur av något som Hochschild kallar för känsloregler. Som ett exempel nämner han att vi kan få höra på festen i fråga: ”Varför ser du så ledsen ut? Kom igen, det är ju fest nu och det är jätteroligt att vara här.” Då blir vi påminda om att det är roligt att vara på fester.

Vår sociala omgivning påverkar oss

Nu är ju såklart inte allt svart och vitt och alla emotioner måste inte vara inlärda! Jag är övertygad om att det finns människor som älskar fester till naturen. Med detta sagt tror jag att vår sociala omgivning styr våra emotioner mer än vad vi är medvetna om. Vi må tro att våra känslor är våra egna men de måste inte vara det. Här i Sverige tycker många unga vuxna att det är roligt att flytta hemifrån och äntligen få bo på egen hand medan i Algeriet träffade jag inte en enda ung vuxen som tyckte på samma sätt. Tvärtom undrade de flesta: ”Mår svenska ungdomar verkligen psykiskt bra? Jag skulle må mycket dåligt om jag tvingades flytta hemifrån och bo ensam innan giftermål.”

Vi autister kan fara illa

Personligen tror jag att de flesta människor är rätt så formbara och kan tränas i att ha någorlunda liknande emotioner som deras omgivning. Däremot befarar jag att vi som har autism kan fara otroligt illa av det emotionella arbete en människa måste gå igenom eftersom vi har vissa specialbehov. Själv tränades jag som barn i att tycka att det var tråkigt att spendera rasterna ensam i skolan och roligt att leka med mina klasskamrater. Jag fick höra av vuxna: ”Ser du, nu leker du med andra barn. Vilken jätterolig lek! Vad stolt jag är över att du har utvecklats.” Därigenom tränades jag i att känna att aktiviteter jag verkligen ogillade var roliga och det som jag verkligen tyckte om att ägna mig åt, dvs att spendera tid för mig själv, var både tråkigt och skamligt.

Var mycket splittrad

Självklart påverkades jag av det emotionella arbetet och känsloreglerna. Eftersom de vuxna hade sagt att jag tyckte om sociala aktiviteter trodde jag att det var så. De hade också sagt att jag inte ville vara ensam och de fick mig att tro att de hade rätt. Problemet? Jag mådde mycket dåligt och kände ingen glädje! Jag var mycket splittrad i mina känslor och tvivlade ibland på om jag verkligen tyckte om att ägna mig åt alla dessa aktiviteter. Men jag viftade bort tvivelkänslorna och intalade mig att jag visst fungerade på samma sätt som andra barn. Upplevde jag att jag mådde dåligt intalade jag mig att det bara var min egen inbillning och ingenting att fästa uppmärksamhet vid. Jag lurade mig själv totalt!

Lärde känna mina emotioner

Problemet i sammanhanget var att jag hade odiagnosticerad autism och inte hade någon aning om att det som passade andra barn inte passade mig. Jag var inte bara ”lite nedstämd” utan kände knappt någon livsglädje alls. Som ung vuxen planerade jag att ta mitt liv. Det var inte förrän efter att jag fick min autismdiagnos och därmed ett kvitto på att jag fungerar annorlunda som jag långsamt började förstå vad jag egentligen kände innerst inne. Och tack vare att jag lärde känna mina emotioner fick jag också möjlighet att undvika de aktiviteter som gjorde mig sjuk och ägna mig istället åt aktiviteter som gjorde mig glad och skänkte mig glädje.

Alla emotioner är okej

För att undvika att en autists emotionella arbete går fel är det mycket viktigt att du aldrig talar om för autisten hur den borde känna i olika situationer. När det finns autism med i bilden är det ännu viktigare att vara ödmjuk inför avvikande emotioner i och med att vi autister kan ha mycket svårt att tolka våra egna känslor och sätta dem i ord. Därför är det viktigt att du talar om för autisten att det är okej att känna som man gör och att man inte måste känna på samma sätt som gemene man!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.