Därför ska du våga omvärdera stödinsatserna

Vi som har LSS- och SoL-insatser så som daglig verksamhet, kontaktperson, ledsagare eller boendestöd kan ha haft stödet länge. Och precis som vem som helst förändras vi autister under årens gång. Då vi utvecklas som personer och våra livssituationer förändras kan även våra stödbehov och önskemål av stödpersonen bli annorlunda genom åren. Det vi behövde stöd med för 10 år sen behöver vi kanske inte alls stöd med idag utan med något helt annat.

Min inställning har förändrats

Min inställning och mina prioriteringar kring boendestöd har förändrats väldigt mycket genom åren! För 10 år sen förstod jag knappt vad det behövdes göra i ett hem och vilken befrielse det är när det blir ordning. Därför var det inte viktigt för mig om boendestödjaren var duktig på att hålla ordning eller inte. Däremot ville jag gärna att jag och boendestödjaren skulle klicka på det personliga planet. Jag blev exempelvis glad när jag fick unga tjejer som liksom jag var intresserade av kläder och smink. Jag berättade även gärna väldigt mycket om mitt privatliv för boendestödjarna.

Har vänt tvärt

Numera har jag vänt tvärt på dessa punkter! Jag struntar helt i vad boendestödjaren har för intressen men däremot är jag väldigt noga med att vi får mycket gjort under boendestödstimmarna och att det skapas ordning i mitt hem. Jag bryr mig inte särskilt om boendestödjaren är överdrivet ”trevlig” men däremot vill jag absolut inte att hon är otrevlig utan det räcker med att hon är saklig och neutral. Jag förväntar mig inte längre att vi t.ex ska ha samma humor, liksom inte heller att boendestödjaren ska vara överdrivet varm och social eller att vi ska kunna skratta tillsammans.

Vill vara privat

Dessutom är jag numera noga med att hålla privatlivet för mig själv vilket jag också skrev i brevet till min nya utförare när jag bytte utförare för drygt ett år sedan. Med detta menas att jag inte vill berätta alltför mycket om mig själv. Inte heller vill jag dela med mig alltför mycket detaljer om mina vänner och min familj mm för det blir annars för privat. Visst, jag kan ibland berätta om mig själv och människor jag känner men inom rimliga gränser. Jag vill med andra ord att det ska råda ett visst avstånd mellan mig och mina boendestödjare vilket alltså inte var lika viktigt för mig förut.

Utgår ifrån mina känslor

Slutligen har jag blivit noga med bemötande. Nu är det ju så att olika klienter vill bli bemötta på olika sätt så det som jag kan tycka är fel bemötande kan någon annan klient uppfatta som ett bra bemötande och tvärtom. Mycket handlar om personkemi: bara för att jag tycker att en boendestödjare är olämplig behöver det inte vara en objektiv sanning. Ändå utgår jag ifrån mig själv och tänker: vilka egenskaper vill jag att boendestödjaren ska ha? Hur vill jag bli bemött? Jag brukar numera säga att jag är inflexibel när det gäller mitt val av boendestödjare men flexibel när jag väl har hittat rätt person.

Bra att omvärdera ibland

Du som har stödinsatser kan ha nytta av att ibland omvärdera stödet och fundera över om du fortfarande har samma önskemål och behov som du hade förr. Att behoven förändras behöver inte betyda att stödet man hade förr var dåligt utan det är behoven och prioriteringarna som har förändrats! Och det är viktigt att bejaka dessa förändringar.

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som är utan betydelse för ämnet eller som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn