Kategorier
Okategoriserade

Faran med ett reduktionistiskt synsätt på autism

Ett reduktionistiskt synsätt på funktionsnedsättning innebär att utmaningarna vid funktionsnedsättningar endast förklaras med en förklaringsmodell istället för att erkänna att flera faktorer växelverkar med varandra. Personligen tycker jag att det är viktigt att se helheten och inte reducera förklaringarna till endast en förklaringsmodell, men låt mig först börja med att redogöra några vanliga förklaringsmodeller på funktionsnedsättning.

1. Den medicinska modellen

Den medicinska modellen på funktionsnedsättning var fram till för några decennier sedan i princip det enda synsättet för att förklara funktionsnedsättning. Anhängarna av modellen anser att hälsa/frånvaro av en funktionsnedsättning är det normala tillståndet och funktionsnedsättning en avvikelse. Uppkomsten av en funktionsnedsättning förklaras med tillkortakommanden hos individen så som avvikande hjärnfunktioner eller skador i kroppsfunktioner och det är därför avvikande individer förses med diagnoser som autism. Som åtgärder förespråkas bland annat vård, mediciner, stödinsatser eller rehabilitering.

2. Den socialkonstruktionistiska modellen

Förespråkarna av den socialkonstruktionistiska modellen anser att en funktionsnedsättning är en social konstruktion och pläderar för att det är mänskligt påhitt att lägga vikt vid de avvikelser som en funktionsnedsättning innebär. Fel bemötande och omgivningens negativa reaktioner anses leda till att den funktionshindrade individen utvecklar en låg självkänsla. Till exempel skulle en socialkonstruktionist kunna anse att man inte bör lägga vikt vid det faktum att jag så här i 41-årsåldern har svårt för att sköta hushållet utan det är bara det omgivande samhället som har fått mina svårigheter att framstå som en avvikelse.

3. Den sociala modellen

Anhängarna av den sociala modellen tar avstånd ifrån påståendet att en funktionsnedsättning beror på den berörda individen. Istället för att fokusera på bristande kroppsfunktioner hos den enskilde läggs skulden på brister i det omgivande samhället. Enligt anhängarna av modellen existerar inte en funktionsnedsättning om samhället är tillräckligt anpassat och alla samhällsstrukturer tillgängliga för alla människor. Exempelvis skulle anhängarna av den sociala modellen kunna anse att autism inte innebär perceptionsstörningar utan det är det omgivande samhället som är för högljutt/ljust/full med lukter osv.

4. Den miljörelaterade modellen

Förespråkarna av den miljörelaterade synen på funktionsnedsättning menar att en funktionsnedsättning är ett relativt begrepp. Med detta menas att trots att ”skadan” hos personen är oförändrad så kan personen vara funktionshindrad i vissa situationer men inte i andra. Ett autistiskt barn kan t.ex. klara sig hur bra som helst när det får vara tillsammans med sina föräldrar men ett funktionshinder kan uppstå när det exponeras för personer det inte känner. I sammanhanget bör nämnas att Socialstyrelsen skiljer på begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder just av denna anledning!

Förespråkar alla synsätt

Ibland får jag frågan vilket av dessa synsätt jag förespråkar, och då brukar jag svara alla samtidigt! Som autismföreläsare vill jag förhålla mig neutral, och grejen är att vi autister har sinsemellan olika upplevelser. Jag tycker att det är sjukt tråkigt när anhängarna av den medicinska och den sociala modellen börjar tjafsa med varandra istället för att acceptera att vi alla tänker olika kring vår egen autism. Någon autist kan ju uppleva att det endast är autismen i sig som är problemet, någon annan kan anse att det endast är andra människors intolerans som orsakar alla problem osv. Min åsikt är att det varken finns rätt eller fel här!

Förespråkar ett icke-reduktionistiskt synsätt

För övrigt tycker jag att det är livsfarligt att påstå att autism alltid måste vara ett problem som beror på brister hos individen vilket en förespråkare av den medicinska modellen skulle kunna hävda eller att det bara är samhället som har hittat på att svårigheterna vid autism är anmärkningsvärda vilket en socialkonstruktionist skulle kunna påstå. Att förklara autism med endast en förklaringsmodell riskerar bara att sprida myter. Hos vissa, bland annat mig själv, kan ju alla dessa modeller vara tillämpliga samtidigt: ibland är det andra människor som är mitt enda problem (när de t.ex. inte accepterar mina annorlunda matvanor) och ibland är det själva autismen i sig som orsakar mina problem. Därför förespråkar jag ett icke-reduktionistiskt synsätt på autism!

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget! Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

2 svar på ”Faran med ett reduktionistiskt synsätt på autism”

Oktober 2003 var en speciell månad. Då fick du äntligen svar på varför du känt dig annorlunda. Du var inte lat som lärarna sa.

Ja, men nu var poängen med blogginlägget att det är bra att försöka anta ett icke-reduktionistiskt synsätt på autism!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.