Kategorier
Aspergers syndrom och autism

Läsarkommentar: sluta använda ordet ”autist”

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Challe skriver

Ta genast bort ordet ”autister”. Högst olämpligt och inget jag tycker är ok att någon kallar mig – alltså autist. Jag är någon som HAR autism. Det är inte allt jag är. Du skrev artikeln 2022. Hur kan du inte insett att det inte är ok att säga än? Jösses. Du jobbar med det här.

Paula svarar

När du skriver att ”det inte är ok att säga” och ”högst olämpligt” så förstår jag att du utgår från dig själv och dina värderingar. Jag har full respekt för att du inte vill bli kallad för en autist, och när du läser min blogg behöver du inte känna dig inkluderad de gånger jag använder det begreppet. Men många andra autister som Anarkoautist vägrar säga att hon ”har autism” eftersom hon starkt ogillar det uttrycket. Istället menar hon att hon ”är autistisk” samt ”är en autist”, och hon vill att samhället respekterar det. Även intresseföreningarna Organiserade Autister och Föreningen Autisterna förespråkar användningen av begreppet ”autist”. Därför anser jag att det är helt okej att kalla sig själv för en autist om man så vill!

Har autism och är en autist

Faktum är att majoriteten av mina bloggläsare använder begreppen ”autist” och ”autistisk”, men samtidigt finns det en minoritet som hatar dessa begrepp. Om du läser min blogg märker du kanske att jag använder alla dessa begrepp och uttryck. Ibland skriver jag ”vi med autism”, ibland ”vi som har autism” och andra gånger ”vi autister”. Det är alltid någon som reagerar negativt på begreppsanvändningen, men som en offentlig bloggare är det omöjligt att göra alla med autism/autister nöjda. Att jag använder olika begrepp ökar sannolikheten för att jag får så många nöjda bloggläsare som möjligt, men det finns alltid någon som är missnöjd eftersom jag inte går med på att endast använda de begrepp och uttryck som just hen föredrar. Men det kommer jag aldrig att göra. Jag har nämligen autism men är också autistisk och en autist. Och den här bloggen är skriven ur ett inifrånperspektiv!

Vill vara stolt över mig själv

Det är viktigt att känna till att det för många autister är viktigt att kalla sig själva för just autister för att påminna sig själva och andra om att det inte är skamligt att ha autism samt att diagnosen inte är något man ska behöva ta avstånd från. När jag var nydiagnostiserad med autism var det väldigt viktigt för min självkänsla att tillåta mig själv att bejaka min diagnos och acceptera det faktum att min autism påverkade vem jag var som person. Jag blev ledsen när jag fick höra att jag inte borde kalla mig själv för en autist för dessa typer av kommentarer fick mig att känna att diagnosen skulle vara en fruktansvärd och skamlig stämpel som jag borde ta avstånd från. Och jag ville vara stolt över mig själv, inte skämmas för den jag var!

Skulle ljuga för mig själv

Faktum är att det är omöjligt för mig att skilja på min diagnos och min person eftersom min autism påverkar mina upplevelser, känslor och handlingar. Skulle jag inte ha autism skulle jag knappast vara Paula utan en helt annan person, och jag kan inte ens tänka mig vem denna person skulle vara. Jag har därför inget behov av att ta avstånd från min autism och säga: ”Jag är inte min autism utan jag har autism” eftersom jag i så fall skulle ljuga för mig själv.

Texten fortsätter längre ner på sidan.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Är en autistisk finne

Att jag upplever att jag är min autism och är en autist betyder inte att alla med autism är likadana. Vi är alla unika individer. På motsvarande sätt är jag en finne, men det betyder inte att alla finnar skulle vara likadana. Trots vårt rykte i Sverige är det ett faktum att inte alla finnar gillar att dricka vodka, äta memma och bada bastu. Men likväl är jag en finne och har aldrig haft något behov av att säga: ”Jag är ingen finne utan en person som har växt upp i Finland, har ett finskt medborgarskap och finska som modersmål.” Så skulle jag aldrig säga eller tänka! Jag är en finne men är också mycket mer än en finne. På motsvarande sätt är jag en autist men är också mycket mer än en autist. Jag är en autistisk finne och en finsk autist.

Alla ska kunna välja

För inte så många decennier sedan var det skamligt att vara en finne i Sverige. I rädsla för att någon skulle höra hyssjade finska barn på sina föräldrar på bussen när dessa talade finska. Många finska barn skämdes för sitt ursprung vilket knappast kan ha varit gynnsamt för deras självkänsla. Av sina erfarenheter hade de lärt sig att det var skamligt att vara en finne och att finskhet var en källa till skam istället för stolthet. Jag vill absolut inte bidra till att dagens unga autister ska behöva gå igenom samma sak som dåtidens sverigefinnar! Jag vill att alla med autism ska kunna välja om de vill bli kallade för ”autister” eller för ”någon som har autism”, och jag vill också att samhället ska respektera den enskildes val av språkbruk.

OA sammanfattar det bra

Slutligen vill jag återigen hänvisa till Organiserade Autister, förkortat OA, som har sammanfattat väldigt bra varför det kan vara bra att säga ”autist” istället för ”någon med autism”. Precis som de skriver är det behändigt att använda begreppet ”autist” eftersom man annars krånglar till språkbruket. De påpekar vidare att man i det dagliga språkbruket är en ”lägenhetsinnehavare” istället för ”en person med lägenhet” men att detta ändå inte betyder att man skulle vara likadan som andra människor som äger sina lägenheter. En gång tog en åhörare på en av mina föreläsningar upp just detta exempel och menade att det var märkligt att det var okej att säga ”en lägenhetsinnehavare” men inte ”en autist”. Vem vet, kanske var den personen medlem i Organiserade Autister!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

50 svar på ”Läsarkommentar: sluta använda ordet ”autist””

Jag har tänkt en del på det här och är lite kluven. Jag har tänkt på om man med exempelvis en personligehtsstörning eller syndrom säger att man är en paranoidare eller shisotypare? Jag har även en personlighetsyndrom och tänker att det är mycket ”fulare” och inte så fint att säga att jag har det men man ses med mycket mer kvaliteer med autism. Jag har ju både och och jag kan för min egen del säga att det är färre fördomar mot autism än perosnlighetsstörningar. man behöver inte justeras mer med det än med autism anser jag och man behöver ta lika stor hänsyn till dem och de förklaringarna till dess uppkomst som vid autism. Jag håller mig på de båda sidorna och kan känna att jag födelar mig lika i dem.

Jag håller med dig om att personlighetssyndrom är behäftade med stigma och att det är betydligt mer accepterat att säga att man är en autist än att man t.ex. är en paranoidare. Men jag tycker att det är tråkigt att det är så!

Svara

Här är psykiatrikern och autisten Sophia Bergmanns inlägg i debatten:

”Sophia Bergmann arbetar som specialistläkare i psykiatri och fick själv – först för några år sedan – diagnosen autism. Hon kallar sig själv »autist« och personer utan autism för »holister«.

Varför använder du de begreppen?

– Det är omstritt om man ska säga »autist« eller »person med autism«, men jag tycker att autist är mer korrekt, eftersom jag skulle vara en helt annan person utan min autism.” https://lakartidningen.se/aktuellt/manniskor-moten/2023/08/jag-vill-bidra-till-att-oka-forstaelsen-for-autism/

Tack för länken! Det är faktiskt vanligt att många föredrar begreppet autist framför att säga att man har autism.

Svara

”Precis som de skriver är det behändigt att använda begreppet ”autist” eftersom man annars krånglar till språkbruket.”

Exakt min åsikt.

För övrigt kommer ordet autism av det grekiska ordet autos, som betyder själv. Varför är det ingen som kritiserar att diagnosen heter autismspektrumtillstånd? Alla autister eller personer som har autism är inte ensamma? 😉

Jag föredrar ordet aspergare. Och på tal om finnar är det många som föredrar att säga finländare istället för finne.

Jag använder numera begreppet ”autist” oftare än ”aspergare” eftersom det i ljuset av den senaste forskning är känt att Aspergers syndrom ÄR autism. Även Tony Attwood har konstaterat det. Dessutom finns det vissa som förknippar Aspergers syndrom med nazism vilket är ytterligare en anledning till att jag börjat använda begreppet autist.

Jag använder ordet ”finne” när jag syftar på oss finsktalande finländare. Detta eftersom ”finländare” syftar på alla medborgare i Finland, även finlandssvenskar. ”Finne” syftar på oss som har finska som modersmål så det begreppet är mer specifikt.

https://frageladan.isof.se/visasvar.py?svar=79728

Svara

Varför förknippar vissa aspergare med nazism? Jag tycker ordet aspergare är bättre för med autism tänker folk på såna som är väldigt inåtvända och inte ens vill krama sin mamma. Men detta kanske ändras i och med att autist används mer. Vad gäller ordet finländare är det det ord jag själv använder numera, det gör även många på tv. Sedan kan man tala om finskspråkiga finländare eller svenskspråkiga finländare. För svenskar är det ingen större skillnad mellan dem. På engelska heter finländare finn och på finska suomalainen. Samma ord.

I artikeln Togepi länkar till finns ett svar på frågan varför begreppet Aspergers syndrom har kommit att förknippas med nazism. Folk vill helt enkelt inte bli förknippade med Hans Asperger! Själv skiljer jag iofs på sak och person, men då det numera är känt av forskarvärlden att det saknas bevis för att Aspergers syndrom skulle vara en annan funktionsnedsättning än autism tycker jag att det är bra att säga ”autism”. Säger man att man har Aspergers syndrom kan många ta illa upp och ifrågasätta en.

Svara

Jag föredrar att kalla mig autist. Känner mig hemma i det uttrycket. Min autism bär jag med mig till vardags i de flesta situationer även om den oftast är osynlig för omgivningen. Verkar rätt vanligt att föredra det men sedan finns det alltid några som t ex Challe som tycker annorlunda och det är ju helt i sin ordning. Även en del anhöriga vet jag föredrar ”har autism” före ”autist”. Har funderat på om det kan hänga i hop med att de främst ser det negativa med sina anhörigas autism och är präglade av det. Jag vet inte.

Tyvärr hänger min diagnos ”Aspergers syndrom” kvar t ex i kontakter med vården eftersom jag en gång i tiden fick den diagnosen och de inte vill ändra den.

Vet du, Paula, om ett manual-byte är att vänta inom kort eller kommer vi som någon gång fått en Aspergers syndrom diagnos ha kvar den diagnosen i många år framåt? Skulle bara kännas bra om den kunde bytas ut till ”Autismspektrumtillstånd”, åtminstone, om man nu inte har möjlighet att utreda graden av stödbehov (syftar på nivå 1-3-skalan som används idag) som en följd av autismen på nytt.

En mycket bra fråga! ICD-11 är redan i bruk i t.ex. USA, men Socialstyrelsen håller fortfarande på att arbeta med svensk översättning av manualen. Deras uppskattning är att ICD-11 kommer att kunna introduceras i Sverige i slutet av 2024:

https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/klassifikationer-och-koder/icd-11/

Jag har svårt att tänka mig att vi som tidigare fått en Asperger-diagnos kommer att bli beviljade en ny utredning för att utreda om vi dels uppfyller diagnoskriterierna för diagnosen autismspektrumtillstånd (den nya diagnosen autismspektrumtillstånd har ju striktare diagnoskriterier än vad Aspergers syndrom hade vilket betyder att inte alla som tidigare fått en asperger-diagnos uppfyller diagnoskriterierna för den nya diagnosen), och dels graden av vår autism. Däremot borde man kunna be vården om att byta ut diagnosen till ”autismspektrumtillstånd” eftersom vi kommer att få behålla våra diagnoser. Om de sedan kommer att gå med på det är en annan fråga! Men man kan alltid testa.

Vad gäller anhörigas motvilja mot att använda begreppet ”autist” så tror jag att det kan ligga mycket i det du skriver. Många anhöriga utgår nog också från sig själva och resonerar att det neurotypiska är det ”normala”. Därför kan det kännas skrämmande för dem att deras närstående uttrycker en vilja att identifiera sig som autist.

Svara

”Har funderat på om det kan hänga i hop med att de främst ser det negativa med sina anhörigas autism och är präglade av det. Jag vet inte.”

Jag tror att du är någonting på spåren. Att beskriva sig som ”autist” respektive att säga att man ”har autism” är lite som skillnaden mellan att säga att man är ”Aspie” respektive att man ”har Aspergers syndrom”. Benämningen är ett uttryck för om man ser autism som en ”gåva” eller en ”sjukdom”.

Det måste få vara okej att använda ”autist” & ”autistisk”, det blir så skuld- & skambelaggt annars.

Attityden/inställningen att det inte är okej är för mig högst olämpligt, samt så tycker jag illa om uttrycken ”person med autism” eller ”person som har autism” eftersom autism inte bara är en diagnos, det är en personlighet & identitet.

Autism dominerar, genomtränger, infiltrerar & genomsyrar hela ens väsen & karaktär. Därför tycker jag också mycket illa om när jag får bemötandet att jag ”inte kan skylla på min diagnos” eller ”inte kan använda min diagnos som ursäkt” när jag informerar, hänvisar till eller refererar till något som är kopplat till min autism.

Jag känner även att det är oförlåtligt att yttra till mig att jag inte är min diagnos. Jag är visst min autismspektrumdiagnos, det är inte förhandlingsbart för mig.

Jag varken kan ändra på eller ta bort min autism, det vill jag att andra ska förstå, respektera & acceptera, även anpassa sig till samt foga sig i, så slipper jag maskera/kamouflera/spela teater/dölja mina svårigheter, som kan ta oerhört med energi för mig att göra.

Jag håller med dig! Enligt min erfarenhet finns det betydligt fler autister som hatar uttrycket ”att ha autism” än de som tycker att det är fel att säga att ”man är en autist”. För mig är det okej att både säga ”att ha autism” och ”att vara en autist”, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är sorgligt att vissa vill ta avstånd från sin autism.

Språkbruket kan faktiskt förändra människors attityder! Om det anses vara tabubelagt att säga att man är en autist sänds det ut signaler om att det är skamligt att ha en autismspektrumdiagnos. Precis som du skriver är autism en personlighet och en identitet för många av oss, och ingen autist ska behöva känna att det är skamligt att ha en autismspektrumdiagnos!

Jag håller med dig om att det är jobbigt att få höra att man ”inte kan skylla på sin diagnos”. Vi autister har ju betydligt fler utmaningar än de flesta andra människor.

Svara

Finns det en rädsla ibland hos de som inte gillar att autister kallar sig autister? Rädsla för att någon skulle kunna få mer problem av att gå runt och kalla sig autist?
Vilka problem skulle personen få av det i sådana fall?

En mycket bra fråga! Jag misstänker att många är rädda för att autistens identitetsutveckling skadas och att autisten till följd därav utvecklar psykiska problem. Människor som resonerar så här har nog anammat den medicinska synen på funktionsnedsättning. Det kanske är därför de antar att autism bara är något som ställer till det och som man borde bli av med. Om en autist accepterar sin autism istället för att sträva efter att bli så neurotypisk som möjligt anses det vara sjukligt.

Svara

Ja just det!

En del som fått autismdiagnos som vuxna kan ju även missuppfattas av omgivningen som att de ”går tillbaka i utvecklingen” när de börjar göra saker på nya sätt, börjar skapa sig en hållbar vardag, omprioritera saker, börjar säga nej till sånt de tidigare deltagit i (för att kunna säga ja till det som de prioriterar), utsatt sig för etc Då kan vissa missuppfatta dessa autister som att de ”fokuserar för mycket på sin autism” bl a ibland parallellt med att de börjar kalla sig autist/autistisk.

Nej, jag är likadan nu som innan aspergerdiagnsoen. Nu är det 16 år sedan jag fick den men jag har inte blivit någon annan. Möjligtvis sämre pga psyksik ohälsa. Men tillbakagång i utvecklingen har jag inte haft och det beror på att jag lärt mig mer om hur jag funkar och snarare lärt mig mer hru jag ska göra för att inte bli så utsött och upplevas alltför konstig.

Vad tråkigt att höra att du mår sämre! 🙁 Jag har själv blivit en helt annan person än innan diagnosen, men det är tack vare att jag har börjat omprioritera saker och leva på ett sätt som passar mig. Innan diagnosen levde jag för andras skull, men nu har jag börjat tänka på mig själv. Jag kanske uppfattas som ”konstigare” än innan diagnosen, men det viktiga är att mitt nuvarande liv passar mig.

Svara

Tyvärr är det enligt min erfarenhet ganska vanligt att en autist som börjar ta hänsyn till sina specialbehov blir beskylld för att ha ”gått tillbaka i utvecklingen”. En sådan autist fokuserar ju på sin autism, men ofta handlar det om att livet som autisten levde tidigare blivit ohållbart i längden. För att må så bra som möjligt är det ofta viktigt för autisten att omprioritera saker. För mig har det varit viktigt att börja leva på ett helt annat sätt än vad jag gjorde tidigare!

Svara

Många gånger tror folk alla är som rainman när man säger autistisk. Men Asperger då tror de att man är som Einstein.
Mitt barnbarn säger hen är artistisk ( hen säger fel) och hen har musikalitet

Det stämmer att vissa tror att man är som rainman om man säger att man har autism. Men människor ser ju på mig att jag inte är som han så det gör mig inte så mycket om vissa tror att autister är som rainman. Jag vill absolut inte bli sedd som Einstein för då riskerar jag att få alldeles för höga krav på mig.

Svara

Haha! Väldigt intressant resonemang, du gör det så bra! Själv är jag dock kluven till om vad som är bäst att säga. T.o.m. min samtalskontakt på psykiatrin pratade om ”autister” sist vi träffades, tidigare har hon nog oftast sagt ”har autism”. Kanske det är mer okej att säga idag än tidigare för att det är mer accepterat att ha en diagnos/funktionsvariation. Men jag brukar mest säga att jag har Asperger eller autism. Dock råkade jag säga ”autistisk pojke” om den nya pojken jag jobbar med inför en viss kollega häromdagen när vi hade sällskap på bussen igen hehe… Nu skäms jag lite för det. Som om det skulle vara okej att säga så om andra men inte om sig själv. Undrar om det har att göra med att ”autistisk” låter mer gravt på nåt sätt? Hon frågade dessutom om han har grav autism. (Och hon frågade inte om han ”är gravt autistisk”.) Jag hade dock lite svårt att svara på frågan, hur bedömer man det liksom? Kanske är det så att jag ser det som att han har grav autism genom att använda ordet ”autistisk” för då är det nästan mer nånting han ”är” för att det är så väldigt tydligt med honom. Han säger enstaka ord på sin höjd! Men fin är han! Och klart att han är mer än en diagnos ❤️ Svårt det här men väldigt intressant ämne! 🙂

”Hon frågade dessutom om han har grav autism. (Och hon frågade inte om han ”är gravt autistisk”.) Jag hade dock lite svårt att svara på frågan, hur bedömer man det liksom?”

Jag gissar att din kollega undrade om han har det som förr kallades för ”klassisk autism” vilket på ett ungefär motsvarar autismspektrumtillstånd nivå 2–3 med eller utan intellektuell funktionsnedsättning idag. https://sv.wikipedia.org/wiki/Klassisk_autism

Fast din kollega kan såklart bara undrat om pojken har större svårigheter än de andra barnen med autism har.

Tack Essa! 🙂 Det är helt okej att säga att man har Aspergers syndrom eller autism om man föredrar det. Däremot tycker jag inte att man ska bestämma över andras språkbruk vilket denna Challe försökte göra. Det är ju vanligt att säga att ”man har autism”, men det är också vanligt att säga att ”man är autistisk” eller att ”man är en autist”.

Vad gäller samtalet med din kollega så tycker jag inte att du ska skämmas 🙂 Autistisk är liksom ett vanligt begrepp i det vardagliga språkbruket, ännu vanligare än en autist! Jag tror att ”grav autism” syftar på personer som har autism nivå 3 typ. Det är möjligt att din kollega skulle anse att denna pojke har grav autism, men självklart är han precis som du skriver mer än en diagnos ♥

Jag tror för övrigt att människor ofta tenderar att utgå från att personer med t.ex. autism nivå 3 bara är sina diagnoser typ varför det kan vara bra att poängtera att det INTE är fallet. Men vi med autism nivå 1/Aspergers syndrom blir däremot ofta misstänkliggjorda och ifrågasatta vilket kan vara anledningen till att många av oss som tillhör denna grupp INTE vill höra att man är mer än sin diagnos. Men det är såklart olika från person till person vad man tycker! 🙂

Svara

Tack Paula! 😊 Nej, man får ju så klart säga hur man vill när det gäller en själv tycker jag!
Det är möjligt att jag sa ”har autism” till henne eftersom jag tänker mer på att uttala mig rätt med vissa personer… och kollegor 😉 oavsett vad så har jag nog däremot sagt ”autistisk pojke” flera gånger till mina egna coacher som är mer insatta i det här autism.
Vad intressant med de olika nivåerna!! Och det är sant att vi med nivå 1 nog inte alltid blir tagna på allvar som de med nivå 3, om det var det du menade. Jag tror inte att någon skulle säga att ”min” pojke INTE uppfyller kriterierna!
HK-kram ❤️😉

Hehe, jag förstår dig 🙂 Och det var precis det jag menade med nivåerna! Vi som varken har autism nivå 3 eller samtidig intellektuell funktionsnedsättning blir ofta ifrågasatta. Vår autism anses liksom inte vara ”på riktigt”. Jag har hört flera med intellektuell funktionsnedsättning säga att de inte vill att andra ska tänka på deras funktionsnedsättning ständigt och jämt och att de önskar att omgivningen förstod att de klarar mer än vad många tror. För många med autism nivå 1 är precis tvärtom 🙂

Detsamma till dig ❤️

Svara

”Jag har hört flera med intellektuell funktionsnedsättning säga att de inte vill att andra ska tänka på deras funktionsnedsättning ständigt och jämt och att de önskar att omgivningen förstod att de klarar mer än vad många tror. För många med autism nivå 1 är precis tvärtom 🙂”

Vilken bra jämförelse!
Det stämmer ju ofta💗
För en hel del med autism nivå 1 och Aspergers syndrom är det det omvända. Stödet en hel del av oss behöver är att andra tänker mer på hur just vår funktionsnedsättning påverkar just oss, dvs respektive individ, och respekterar att vi inte klarar så mycket som många tror.

Jag klarar spela NT en kortare period men med psykisk ohälsa och utmattning och sänkt livskvalitet som följd. De flesta autister som hela tiden är nära bristningsgränsen får troligen ingen energi av tillrop som att ”Du klarar mer än du tror” och liknande. Det gäller att omgivningen känner autisten då ”bristningsgränsen” inte behöver synas.

Men det finns även vissa grupper autister som tycker att de får psykisk hälsa av att sträva efter ett så NT-likt liv och vardag som möjligt. De accepterar inte stödinsatser och vissa upplevt sig blivit daltade med som barn och unga vuxna också och är i efterhand arga över det. De vill bevisa för sig själva och sin omgivning att de klarar sånt de fått höra från tidig ålder att de hade svårt för, inte skulle klara t ex: bo själv, ha nära relationer och arbeta.

Min upplevelse är att det är betydligt vanligare att tillhöra den gruppen du lyfter fram om man har autism nivå 1, Aspergers syndrom. Det innebär att man behöver mer stöd från omgivningen och samhället för ett ok fungerande liv på olika sätt än att man behöver mindre stöd. För vissa kan det räcka med någon anpassning bara t ex på jobbet medan andra kan behöva LSS-boende,regelbundna stödsamtal och/eller t ex färdtjänst osv.

Jag har också uppmärksammat att det är vanligare att tillhöra den första gruppen än den grupp som mår bra av att leva så NT-likt som omöjligt istället för att acceptera sin diagnos. Även Tony Attwood har skrivit i sin bok Den Kompletta Guiden till Aspergers syndrom att personer som reagerar negativt på diagnosen tillhör en liten minoritet och att de allra flesta är glada över att få en diagnos! Men den undergrupp som tycker att diagnosen förstör och har förstört mycket finns såklart också.

Jag håller med om att psykisk ohälsa är en vanlig följd av att spela så neurotypisk som möjligt. Det är anmärkningsvärt att vissa neurotypiker har så svårt att acceptera det faktum att den bästa lösningen för autisten kan vara att sluta spela en NT och anpassa livet efter sina förutsättningar. För vissa neurotypiker är det en big no-no.

Exakt Cindy! ”klarar mer är du tror” hjälper inte så mycket… visst jag klarar säkert mer än jag tror men konsekvensen blir ju dåligt mående och utmattning! Men det kanske inte är meningen att man ska må bra, vad vet jag… just nu är mitt hem kaos för att jag har haft så mycket att göra! Men boendestöd passar inte mig tyvärr, det skulle bli ytterligare en energislukare…

Jag har faktiskt känslan att vissa inte tycker att man har rätt att kräva att man mår bra. Att det liksom är viktigare att vara självständig, göra allt själv och arbeta heltid än att må bra. Särskilt i Finland har man inställningen att det kollektiva välmåendet ska gå före det individuella välmåendet i alla lägen.

Jag förstår faktiskt att vi finnar varit TVUNGNA att ha den inställningen. Om mina mor- och farföräldrar hade känt efter om de mår bra eller inte hade vi blivit en del av Ryssland i andravärldskriget. Och hade de känt efter hur de mådde efter kriget och sjukskrivit sig från jobbet hade Finland aldrig kunnat återhämta sig från kriget och vi hade förblivit fattiga. De var liksom tvungna att kriga, arbeta och bidra oavsett hur de mådde! Det är därför det anses vara fruktansvärt egoistiskt i Finland att känna efter hur man mår och avstå från att arbeta etc bara för att man inte mår bra av det. Då sätter man ju sitt eget välmående framför befolkningens välmående!! Jag har hört flera i Finland säga att meningen med livet inte alls är att må bra utan arbeta för det kollektiva välmåendet så att landet inte går under.

Vissa svenskar har nog också den inställningen, och det är nog därför det kan vara svårt för vissa att förstå att det inte alltid är rimligt att göra allt även om man kanske klarar det rent praktiskt!

Ja precis så är det! Träffade en kille en gång som fått en allvarlig hjärnskada i vuxen ålder (något annat men ändå) och när han skulle visa mig en sak på youtube och satte sig vid datorn råkade jag fråga ”vet du hur man gör?” eller nåt sånt och han ba ”ja, SÅ dum är jag inte”. Kändes verkligen som jag nedvärderade honom…. Men det var ju inte meningen… kändes bara som att han behövde mycket hjälp… jag kan iofs känns ibland att coacherna förminskar en. Liksom jag KAN skära upp maten själv! Men de måste väl behandla alla lika. Samtidigt intressant att de i sin affärsidé (eller vision) pratar om att se individen!

Haha jag har en nära vän som tillhör minoriteten då 😉 hon tycker mest att diagnosen förstört och stämplat henne. Samtidigt känns det som att ni ändå står för samma sak – att ni vill bli accepterade som de ni är. Men ni hanterar det på olika sätt. Hon tror inte på diagnoser och mår bättre nu utan att fokusera på det. Jag är nog nånstans emellan er. Så man får hitta det sätt som funkar bäst för en helt enkelt 🙂

Ja, enligt Tony Attwood tillhör personer som är som din vän minoriteten 🙂 Men bara för att hen tillhör en minoritet och inte känner som de flesta andra autister betyder det inte att hen känner fel! Hen har full rätt till sina känslor och ska inte bli ifrågasatt, tycker jag! Det finns inget rätt eller fel vad gäller hur man ska känna och tänka utan det viktigaste är att man mår bra 🙂

Vissa kan faktiskt ta illa upp om man erbjuder dem hjälp 🙂 Jag känner också en som har intellektuell funktionsnedsättning som inte vill att boendestödjarna ska hjälpa hen med saker hen klarar av att göra själv. Hen gör det mesta hellre själv än låter boendestödjarna hjälpa till. Och jag funkar precis tvärtom!

Jag skulle faktiskt bli glad om en boendestödjare frågade mig om jag t.ex. kan läsa och skriva. Det skulle visa att personen bryr sig och är beredd att hjälpa till! Att jag lärde mig att läsa och skriva i 3-årsåldern spelar ingen roll för mig i sammanhanget. Jag har inget behov av att hävda mina förmågor och berätta för alla vad jag kan! Vissa skulle ta illa upp av sådana frågor men inte jag! 🙂

Tack för alla dina svar Paula! Men usch vilken fruktansvärd inställning de har i Finland! Tur att jag inte bor där. No offence, jag har ju nära släkting som också är finsk 😉 och som aldrig vill tillbaks dit. Jag förstår att man vill försvara sitt land (som tex nu också med alla krig och allt elände) men jag är ändå för eldupphör. Civila och barn dör… och tänk om allt eskalerar till ett världskrig, så meningslöst. Vore bättre för hela världens samhälle att inte kriga. Förstår egentligen inte varför man måste ha en massa länder och ha makt över ett visst område… makt över sitt eget liv dock! Naivt kanske! Men nog om det!
Haha, det är nog rätt inställning av dig att INTE ta illa upp om du blir erbjuden hjälp och det visar ju att du har ju en bra självkänsla! Den som ska hjälpa en kan ju faktiskt inte veta. Men jag har tagit illa upp många gånger förut, eller i alla fall blivit irriterad! Nu bryr jag mig inte så mycket.
Exakt, alla fungerar olika och det är bra att det finns flera sätt att må bra på, diagnos eller ej!
Dbis… 😉❤️

Jag förstår att din släkting inte vill tillbaka till Finland! Det vill jag inte heller 🙂 Alla har iofs olika erfarenheter av Finland och alla finnar är olika precis som alla svenskar är. Det går aldrig att dra alla över en kam, men jag har ändå blivit betydligt bättre bemött i Sverige än i Finland. Här i Sverige kan jag säga offentligt på tv och i tidningar att jag mådde bra som sjukpensionär utan att få en massa påhopp från främlingar.

Svara

Jag tror jantelagen fortfarande är stark i Finland. Eller så är det något annat. Mycket är sig likt som i resten av Norden och Finland hörde trots allt länge till Sverige. Men känns som att Norge och Sverige är mer likt än Sverige och Finland. I Norge tror jag inte det heller anses fult att vara sjukpensionär. Vi svenskar brukar skämta om att finländare är deprimerade och därför super en massa. 🙂

Håller inte med denna Challe alls och han har inte tolkningsföreträde att bestämma vad som är ok att säga och inte. Jag irriterar mig starkt på om någon säger att jag ”har autism”. Autistisk är något jag är.

Jag håller med om att han inte har tolkningsföreträde! Jag kommer fortsätta kalla mig för ”autist” och ”autistisk” på bloggen, men däremot har jag såklart full respekt för att han inte vill kalla sig för det. Men väldigt många autister älskar att använda begreppet!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *