Jag har autism men vill ompröva diagnosen, hjälp

En vanlig pojke frågar

Jag har blivit diagnostiserad med autism, men jag känner inte att jag uppfyller kraven som denna ”diagnos” medför. Jag har inga problem med att kolla folk i ögonen, prata med folk, vara social. Utan jag fick min diagnos mitt under en fullt pågående diagnos efter en vis händelse som utvecklades pga mitt spelberoende (dataspel).

Jag själv tycker att det känns väldigt konstigt att kunna ge någon en diagnos utan att känna/prata med personen om hur hen upplever saker och ting utan bara genom några korkade tester som kan variera väldigt stort beroende på sömn, mående och massa andra parametrar. Jag vet att autism är ett spektrum men jag är inte annorlunda från mina kompisar (som är populära), det enda jag då skulle kunna tänka på är att jag är extra engagerad med vissa saker.

Älskar att prata och prata och tänker mig för blir lite nervös inför vissa sociala saker. Som om jag ska prata med en tjej kan jag inte bara slänga ur mig massa saker eller lite halvt tafsa för jag känner att det är fel. Jag kan inte heller skicka lika mycket via snapchat som mina kompisar eftersom jag är rädd för konsekvenserna (Dp och magbilder), gör detta då mig autistisk? För enligt mig är detta inte en funktionsnedsättning utan något alla borde ha. Känner mig som att de som satte diagnosen inte förstår hur detta har påverkat mitt liv.

Jag mår dåligt över att ha denna diagnos och det värsta är att jag uppmuntrades att berätta om den. Är inte längre mig själv och vet inte vad jag ska göra. Vi har försökt få en omprövningstid men känns inte som mina föräldrar tar det på största allvar (en pojke på 15 år). Det är lite ironiskt också eftersom jag är väldigt bra på flera sporter och har bra spelförståelse, vilket man inte heller ska kunna ha. Jag är också fotbolls- och handbollsdomare och gör det riktigt bra, fattar inte.

Paula svarar

Vad bra att du skrev till mig! Det låter som att du upplever dig ha blivit stämplad med autismdiagnosen vilket är mycket tråkigt. Att du tänker på konsekvenserna av ditt handlade och inte tafsar på tjejer gör dig definitivt inte autistisk utan är, precis som du skriver, egenskaper som alla borde ha! Jag reagerar på att du upplevde dig pressad av omgivningen att berätta för andra att du blivit diagnostiserad med autism. Du är inte skyldig att berätta om din diagnos för någon om du inte vill. Det är enbart ditt beslut!

Prata med dina föräldrar

Ibland kan det vara svårt för tonåringar att förstå varför de fått en autismdiagnos. Ibland kan föräldrar och lärare ha uppmärksammat att en tonåring fungerar annorlunda medan vederbörande inte alls förstår varför. Det är svårt att säga hur utredningsteamet resonerade när de valde att diagnostisera dig med autism, men du kan ju fråga dina föräldrar varför du fick en diagnos. Tala om för dem att du inte alls håller med om att du har autism. Berätta också för dem att du mår dåligt och att du upplever att dina känslor inte blir tagna på allvar.

Autism kan yttra sig på olika sätt

Att vara social och duktig på spel samt att kunna se andra i ögonen utesluter inte autism då diagnoskriterierna kan yttra sig på olika sätt. Upplever man sig ha autism måste man inte alls ha det, och omvänt kan man ha autism även om man inte upplever sig ha det. Samtidigt är det inte helt omöjligt att bli felaktigt diagnostiserad med autism. Enligt autismforskare finns det nämligen vissa oseriösa kliniker, och jag utesluter inte helt att du har råkat ut för en sådan. Därför tycker jag att det är väldigt bra att ni försöker få till en omprövning!

Det finns fördomar om autism

Om omprövningen skulle visa att att du inte har autism behöver du inte tänka på diagnoser något mer. Men om omprövningen mot förmodan skulle visa att du har autism är det viktigt att du är medveten om att en autismdiagnos inte säger mycket om dig. Vi autister är väldigt olika, har olika mycket svårigheter och sinsemellan olika svårigheter och styrkor (autism kan nämligen också innebära fördelar och styrkor, inte bara svårigheter). Man måste inte alls vara som Rainman eller ens osocial när man har autism utan man kan tvärtom vara intelligent och begåvad inom sina specialområden!

En diagnos kan vara en fördel

Om du mår bra av det liv du hittills levt behöver du ju inte ändra på något även om det skulle visa sig att du har autism. Du kan också tänka på att diagnosen kan vara en fördel för dig ifall du i framtiden skulle behöva anpassningar i arbetslivet, aktivitetsersättning eller stöd i hemmet. Skulle det visa sig att du inte behöver bidrag, stödinsatser eller anpassningar i vuxenlivet behöver du ju varken använda din diagnos till något eller ens tänka på att du har den. Med detta sagt håller jag som sagt med dig om att en omprövning definitivt är på sin plats om det skulle visa sig att den första utredningen inte var ordentligt gjord!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.