Kategorier
Asperger och andra diagnoser

Jag har autism, inte social fobi

Autism kan ibland förväxlas med social ångest, i folkmun kallad för social fobi. Men sanningen är att dessa diagnoser är helt skilda tillstånd trots att de kan ta sig liknande uttryck. Eller rättare sagt: en person med autism kan bete sig exakt på samma sätt som någon med social ångest men av helt olika anledningar. En autist utan samtidig social ångest brukar uppleva sociala situationer annorlunda än vad någon med social ångest gör.

Autism utesluter inte social ångest

Till att börja med måste konstateras att autism absolut inte utesluter social ångest! Tvärtom menar Tony Attwood att autism i själva verket kan orsaka social ångest, inte minst i tonåren. Detta beror på att tonåringen börjar bli medveten om att hen inte behärskar sociala koder och att hen inte vet hur man förväntas agera i olika sammanhang vilket skapar osäkerhet. Och eftersom tonåren är en naturlig period av osäkerhet för alla ungdomar, inte bara för autister, är det naturligt att en autistisk tonåring känner sig ännu mer osäker än genomsnittstonåringen.

Intryckskänsligheten kan ställa till det

Med detta sagt betyder inte detta att alla autister som ogillar sociala sammanhang lider av social ångest. Det kan finnas hur många anledningar som helst till att en autist undviker sociala sammanhang. För det första är intryckskänsligheten en viktig faktor. På grund av min ljuskänslighet hatar jag att andra människor tar fram sina smartphones , och eftersom mobiltelefoner finns överallt där människor finns är det också naturligt att jag inte tycker om att vistas bland människor. Någon annan autist kan istället vara enormt känslig för ljud vilket kan orsaka ett enormt obehag och utmattning som inte sällan kan hålla i sig i flera dagar efter den sociala exponeringen.

Har svårt att koncentrera mig i grupper

Sedan kan vi autister även ha svårigheter i att umgås med flera personer åt gången. Vissa menar att detta beror på mentaliseringssvårigheter, andra påstår däremot att det beror på intryckskänslighet men oavsett anledningen är det ett faktum att vi kan ha svårt att ta in det som sägs om vi ska umgås med flera samtidigt. Tony Attwood menar att det krävs helt andra färdigheter när man umgås i grupp än vad det krävs när man umgås två och två vilket jag håller med om. Eftersom jag har svårt att koncentrera mig på det som sägs i stora grupper är det också naturligt att jag undviker grupper.

Vi kan ha svårt att känna gemenskap

Sedan får det inte glömmas bort att vi autister kan ha helt andra intressen än andra människor vilket gör att vi kan ha svårt att känna gemenskap. Själv har jag helt andra intressen än majoriteten av människor och är både totalt ointresserad och okunnig om ämnen som musik, filmer, kändisar, TV-program, arkitektur, historia, konst, inredning och matlagning. Och ni kan säkert tänka er hur uttråkad jag blir när sådana diskussionsämnen kommer upp. Och lägg därtill att jag även tvingas hantera andras chockade reaktioner i stil med: ”Oj herregud, vet du inte vem Elvis är?”

Har inte social ångest

Men även om jag vantrivs i väldigt många sociala sammanhang, föredrar ensamaktiviteter framför sociala dito och avskyr grupparbeten betyder det inte att jag har social ångest. Visst, jag känner mig obekväm i sociala sammanhang men bara för att jag blir väldigt uttråkad, missförstådd och inte känner någon gemenskap i de flesta grupper. Däremot oroar jag mig aldrig för vad andra människor tycker om mig och tänker aldrig: ”Oj herregud, gjorde jag bort mig nu?” Detta eftersom jag har autism, inte social ångest, och därför skulle ingen KBT i världen kunna få mig att känna mig bekväm i sociala sammanhang. Att ha svårt för sociala sammanhang är en del av min autism!

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:

5 svar på ”Jag har autism, inte social fobi”

Jag fick både aspergers-diagnos och diagnosen social fobi nu i vuxen ålder. De tyckte att mitt undvikande av sociala sammanhang och hur dåligt jag mådde i vissa sådana tydde på ren fobi också. Den viktiga skillnaden med fobin är att den är något som kunnat bli bättre med träning. Idag svartnar det inte för ögonen och att jag håller på att svimma om jag ska tala inför en grupp människor till exempel, vilket det gjorde när jag var yngre. Idag kan jag gå in i en full matsal utan att känna ångest, fast jag är ensam osv. Däremot tar det fortfarande lika mycket energi att vara i sociala sammanhang och jag är ljudkänslig etc, den delen blir aldrig bättre, för aspergers har jag ju och går inte att ”exponeringsträna” bort.

Det där är ett jättebra exempel på att man kan ha social ångest och Aspergers syndrom samtidigt! En person med social ångest kan t.ex. känna sig yr om hen ska tala inför en grupp vilket var fallet i ditt fall, och en fobi kan också bli bättre med terapi. En person med bara asperger/autism kan också känna sig obekväm i sociala sammanhang men av helt andra anledningar än någon med social fobi.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *