Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Innebär autism ökad trötthet med tilltagande ålder?

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Utmattad kvinna frågar

Undrar om autismen gör dig tröttare ju äldre du blir. Är en kvinna i 30 års åldern som nu kämpar med att komma ut igen men märker att jag knappt orkar en timme runt socialt samspel, menar det sociala finns ju överallt man kan inte stänga ute det.

Paula svarar

Det är en mycket bra fråga du ställer! Jag har hört flera vuxna med autism klaga på minskad ork och tilltagande trötthet som bara blir värre och värre med åren. Många tvivlar samtidigt på sina upplevelser och funderar på om det kan vara så att de i själva verket alltid varit lika trötta men glömt bort hur trötta de faktiskt varit som yngre. Själv upplever jag samma sak och är ganska säker på att det inte är min egen inbillning och att min mentala trötthet faktiskt har ökat med åren. Jag upplever att jag klarade betydligt mer stress när jag var yngre!

Insikten kan slå till senare

Man kan givetvis ställa sig frågan varför många autister upplever ökad trötthet med tilltagande ålder. Jag har inget svar på frågan utan kan bara spekulera. Och jag tror personligen att det kan finnas flera förklaringar till fenomenet. En förklaring kan vara att det ställs högre krav på vuxna än vad det ställs på barn och ungdomar. Till skillnad från barn och ungdomar förväntas vi vuxna komma ihåg att kasta soporna, betala räkningar, hushålla med pengar, se till att det finns mat i kylskåpet och ren tvätt i garderoben o s v. Därutöver förväntas vi arbeta eller studera på heltid så länge vi inte har sjukersättning, och allt detta tar energi av oss autister. Många av oss autister upplever att det tar tid att identifiera våra känslor och upplevelser. Därför kan vissa ha känt sig trötta redan i 20-årsåldern utan att förstå det, och plötsligt i 30-årsåldern kan insikten plötsligt slå till.

Vi kan ha kört slut på oss själva

Det kan även finnas andra förklaringar. Faktum är att det är utmattande att leva med autism då vi autister ofta är känsliga för intryck och måste lägga energi på aktiviteter som inte tar det minsta energi av de flesta andra människor. När vi autister har passerat 30-årsstrecket kan vi ha hunnit insjukna i utmattningsdepression en eller ett par gånger då vi ofta hunnit utsättas för miljöer där anpassningar och förståelse uteblivit och vi tvingat oss själva att leva efter de krav som neurotypiska människor ställt på oss. Lägg därtill att vi ofta har behövt bråka med myndigheter. Många som tidigare insjuknat i utmattningsdepression upplever att de blivit stresskänsligare efter tillfrisknandet, och det skulle inte förvåna mig ett dugg om detsamma gällde oss autister: ju oftare vi tidigare i livet kört slut på oss själva desto lägre tolerans kan vi ha utvecklat för sinnesintryck och sociala krav.

Även neurotypiker blir trötta

Sedan får vi inte heller glömma att även neurotypiska människor brukar uppleva tilltagande trötthet med åren. Jag känner neurotypiska kvinnor som skaffat ett eller två barn i 20-årsåldern och sedan ytterligare ett efter 30, och många av dessa kvinnor har konstaterat att sömnbristen under småbarnsåren har varit betydligt svårare att uthärda efter 30-årsstrecket jämfört med 20-årsåldern. Ett liknande fenomen återfinns hos 19-åringar som orkar festa på nattklubbar fram till småtimmarna och ändå gå upp och jobba dagen efter. Få 35-åringar skulle däremot orka samma sak! Mot bakgrund av att de flesta människor blir tröttare med åren är det nog naturligt att även vi autister blir det. Och i vårt fall yttrar sig tröttheten i ökad intryckskänslighet och utmattning efter socialt umgänge då dessa drag ingår i autism.

Vissa kvinnor blir trötta

Jag har under den senaste tiden funderat på ytterligare en sak. Du nämner att du blir utmattad av socialt samspel vilket jag känner igen mig i. Jag vet inte om det bara är en slump, men jag har upplevt att många autistiska kvinnor som uppfattas som väldigt varma, trevliga, vänliga, icke-dömande, pratsamma och omhändertagande samt som verkligen engagerar sig och ger andra goda råd ofta är de som blir allra tröttast av socialt samspel. Många som istället är sig själva i sociala samspelssituationer och pratar om sina egna problem och intressen brukar inte bli lika trötta av det sociala. Det är i alla fall min erfarenhet!

Texten fortsätter under rutan.

Prenumerera på nya frågor och svar via mejl.

Du kanske kamouflerar

Du kan fundera på om det jag skrev ovan gäller dig. Brukar människor trivas i ditt sällskap och söka sig till just dig när de mår dåligt och behöver någon som förstår? Brukar du vara glad och sprida positiv energi? Brukar du anpassa ditt sätt att vara beroende på vem du umgås med? Brukar andra vilja träffa dig oftare än vad du vill träffa dem eftersom de får ut mycket av ditt sällskap? Svarar du ja på dessa frågor kamouflerar du förmodligen vilket kan ha lett till att andra får energi av att umgås med dig men att du blir trött. Jag funderar på om vissa autister kamouflerar i högre utsträckning i takt med ökad ålder då ökad livserfarenhet kan medföra ökad insikt om andra människors känslor och förväntningar. Och ju mer medveten man är om andras känslor och behov, desto mer ökar risken för att man anpassar sig alldeles för mycket för sitt eget bästa! Observera att detta bara är min teori.

Omtänksamheten har sitt pris

Själv tror jag att jag anpassat mig alldeles för mycket efter andra människor och varit alldeles för snäll för mitt eget bästa. Jag tror faktiskt att om jag lyssnade på andra mindre och pratade mer om mig själv så skulle jag troligen inte bli lika trött av socialt umgänge (men däremot skulle nog andra inte trivas lika mycket i mitt sällskap då). Säg att jag träffade en vän och höll några timmars monolog om mina specialintressen grammatik och lingvistik så skulle jag nog tycka att kompisträffen skulle vara energigivande och jag skulle orka träffa vännen snart igen. Anledningen till att jag inte gör så är att jag inte vill utsätta någon för det för jag förstår ju att ingen vill lyssna på andras monologer 😉 Omtänksamheten har emellertid sitt pris: jag blir väldigt utmattad av socialt umgänge!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

13 svar på ”Innebär autism ökad trötthet med tilltagande ålder?”

Jag fick min Autism 1 diagnos förra året… jag fyller 60 i år. Jag kunde göra otroligt mycket när jag var yngre, samtidigt kände jag att det var något som inte riktigt stämde i vissa situationer av för mycket stimuli.
Nu när jag är äldre är min energinivå väldigt naggad i kanten. Jag har haft utmattningssyndrom två gånger sedan 40-årsåldern och återkommande depressioner.
Idag mår jag bättre och har fått en anställning med lönebidrag, men jag vet om mina begränsningar och är väldigt försiktig. Man får lära sig att ibland tacka nej till saker, även de som är roliga.

Vad bra att du mår bättre idag! Det är klokt av dig att vara försiktig med tanke på att du haft utmattningssyndrom och depressioner. Jag har också blivit bättre på att tacka nej till vissa saker då jag liksom du blivit bättre på att inse mina begränsningar.

Svara

JA, det gör det om du frågar mig! Fattar inte hur jag i perioder kunnat bo i storstäder som Tokyo (då 16milj inv) o NY. Nu 40år senare tycker jag att folkgyttret o trängseln vid Slussen tar musten ur mig, och det redan på väg till någon aktivitet. Öronproppar o stirra i marken så att jag inte ska ta in varenda intryck. Hela nästa dag är vilodag. Och natten spenderas till att mala o analysera samtal.
Och ja, jag blir ”värre o värre”. Men har ju all tid i världen att bli en kuf, förtidspension efter en utbrändhet som läkaren liknade vid en stroke f 12år sen.

Jag förstår läkarens liknelse! Utmattningsdepression är en fruktansvärd sjukdom som påverkar patienten väldigt mycket både psykiskt och fysiskt.

Jag upplever liksom du att jag blivit intryckskänsligare med åren. Förut stod jag ut med musik men numera tycker jag bara att bakgrundsmusik är otroligt störande. Jag har dessutom ljudisolerat mitt sovrum (fick åtgärden som bostadsanpassning betald av kommunen).

Svara

” Jag vet inte om det bara är en slump, men jag har upplevt att många autistiska kvinnor som uppfattas som väldigt varma, trevliga, vänliga, icke-dömande, pratsamma och omhändertagande samt som verkligen engagerar sig och ger andra goda råd ofta är de som blir allra tröttast av socialt samspel. Många som istället är sig själva i sociala samspelssituationer och pratar om sina egna problem och intressen brukar inte bli lika trötta av det sociala. Det är i alla fall min erfarenhet!”

Du har helt rätt i detta Paula, det är rätt tragiskt egentligen men sant. Jag delar denna erfarenhet själv. Problemet är att en god engagerad lyssnare är så sällsynt (och nog alltid varit) att folk dras som magneter till en. Men när man väl öppnar munnen och vill dela något själv så kan prataren inte ta emot det så väl, iaf väldigt sällan på samma sätt vilket gör att man i fortsättningen blir lyssnaren åter igen med goda råd, mycket synd men så är det.

Jag tror att du har rätt i att det är sällsynt med engagerade lyssnare. Många uppskattar dessutom att få råd så länge man ger dessa på ett ödmjukt sätt. Jag tror att många autister som kamouflerar lyssnar och engagerar sig mer än vad de orkar medan en person som inte kamouflerar är sig själv och inte har några problem med att sätta gränser och byta samtalsämne om hen inte orkar lyssna och anpassa sig.

Vissa som uppskattar mig som lyssnare skulle faktiskt vara beredda att lyssna på mig om jag hade problem medan andra har inte velat lyssna på mig alls utan de har mest varit intresserade av att prata om sina egna grejer.

Svara

Åldrandet påverkar många hjärnans funktioner negativt. Framförallt minnet försämras. Personer med ADHD har mindre marginaler vilket kan leda till större problem i vardagen när minnet sviktar på grund av åldrandet. Å andra sidan sägs impulsiviteten avta med åldern vilket hypotetiskt skulle kunna leda till mindre svårigheter för personer med ADHD. Det är nog ytterst väldigt individuellt hur NPF-hjärnan påverkas av åldrandet.

Den stora frågan är egentligen hur väl den autistiska hjärnan åldras jämfört med den icke-autistiska hjärnan?

Sedan kan dålig kost, brist på motion, dålig sömn, stress, ångest och depression påverka hjärnan negativt. Det kan vara svårt att skilja på åldrandets och psykiska sjukdomars negativa effekter på hjärnans funktionsförmåga.

Det är en bra fråga hur den autistiska hjärnan påverkas av åldrandet! Många som blivit diagnostiserade med autism är barn, ungdomar, unga vuxna eller i medelåldern medan många äldre autister saknar diagnos. Då vi alla åldras lär det snart komma studier om autism och åldrande!

Du har rätt i att dåliga levnadsvanor och psykisk ohälsa också påverkar. Christopher Gillberg har faktiskt skrivit i sin bok Essence att autism nästan alltid är förknippat med annan problematik så det är svårt att säga vad som beror på vad. Många npf:are har sömnproblem, och långvarig sömnbrist har också negativa effekter på hjärnan.

Svara

Att genom livet ha en kroniskt förhöjd stressnivå tror jag delvis kan förklara varför vissa av oss känner oss tröttare och tröttare (dvs betydligt tröttare än jämnåriga utan autism). Vissa känner av den redan vid 25-30 årsåldern. Det skulle inte förvåna mig om det är pga att hjärnan tagit skada av den kroniskt förhöjda stressen. En hel del autister överanpassar sig i kontakter med andra människor t ex kamouflerar vissa t ex vid varje nytt jobbförsök. Det kan stressa en när någon man är beroende av ställer höga eller för låga krav och när man nekas insatser. Om man levt med olika ”hot” en längre tid tror jag man kan få kroniska besvär av det; hot om vräkning, hot om indraget studiestöd, hot om att bli nekad medel man behöver för att kunna fortsätta existera, att bli bollad runt mellan instanser t ex om man mår psykiskt dåligt eller aldrig hitta något stöd eller någon vård som fungerar.

Gissar att det är vanligt att få adekvata stressresponser som autist!

Antar att det kan räcka med perceptionsöverkänslighet, att man känner att nästan ingen talar samma språk som en själv och/eller att man blir konstant missförstådd och upplever sig maktlös/utelämnad åt sig själv. Relationer kan vara extra utmanande liksom det mesta som ingår i mångas liv: dödsfall/sorgeprocesser, egna och andras sjukdomar, uppsägningar, diverse kriser tror jag kan vara extra tufft när man redan har sin autism.

Du har rätt i att vi ofta lever med en kroniskt förhöjd stressnivå vilket i sin tur påverkar oss. Tröttheten är nog kroppens sätt att tala om för oss att det får vara nog och att vi måste vara försiktiga! Andras bemötande och alla missförstånd påverkar också precis som du skriver. Jag håller med dig om att olika livskriser kan vara extrautmanande när man redan har sin autism att hantera.

Konstigt nog mår jag trots tröttheten psykiskt bättre nu än vad jag gjorde som yngre. Den ökade tröttheten gör mig inte så mycket utan den möjliggör istället för mig att ta det lugnt på fritiden (vilket jag älskar!) och bara lägga energi på mig själv. Jag lider inte av tröttheten så länge jag får leva på ett sätt som passar mig!

Svara

Samma här, lider inte heller av tröttheten men det är också för att jag får leva på ett sätt som fungerar för mig.

Ordet ”trötthet” blir nästan lite förminskande. Det borde finnas något bättre begrepp men jag kommer inte på något för tillfället. Risken är stor att de som inte förstår autism tillräckligt, dvs majoriteten, inte förstår att det inte handlar om någon vanlig trötthet. ”Alla är trötta”, ”alla vill ha mer energi”, ”man måste även göra jobbiga saker” är exempel från vad jag fått höra. Det skulle inte förvåna mig om du redan skrivit om det på bloggen😊

Arbetsmiljöverket har gett ut skriften Den hjärnvänliga arbetsplatsen, och i den används begreppet ”fatigue” för att syfta på den mentala trötthet som många med kognitiva funktionsnedsättningar känner. Det kanske är ett bättre ord än trötthet? I Tony Attwoods bok Den Kompletta Guiden till Aspergers syndrom används även ordet ”folkmattad” (ett uttryck som en autist enligt Attwood använder) för att åsyfta den utmattning en autist kan känna efter att ha umgåtts med andra människor. Folkmattning istället för utmattning alltså 🙂

Jag har nog skrivit om ämnet på bloggen tidigare men får nog göra det i framtiden igen! Jag har flera gånger blivit kontaktad av främlingar som tipsat mig om olika vitamintabletter för att bli piggare. De verkar inte förstå vad mental trötthet handlar om!

Svara

Lämna ett svar till Kaninen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *