Innebär autism ökad trötthet med tilltagande ålder?

Utmattad kvinna frågar

Undrar om autismen gör dig tröttare ju äldre du blir. Är en kvinna i 30 års åldern som nu kämpar med att komma ut igen men märker att jag knappt orkar en timme runt socialt samspel, menar det sociala finns ju överallt man kan inte stänga ute det.

Paula svarar

Det är en mycket bra fråga du ställer! Jag har hört flera vuxna med autism klaga på minskad ork och tilltagande trötthet som bara blir värre och värre med åren. Många tvivlar samtidigt på sina upplevelser och funderar på om det kan vara så att de i själva verket alltid varit lika trötta men glömt bort hur trötta de faktiskt varit som yngre. Själv upplever jag samma sak och är ganska säker på att det inte är min egen inbillning och att min mentala trötthet faktiskt har ökat med åren. Jag upplever att jag klarade betydligt mer stress när jag var yngre!

Insikten kan slå till senare

Man kan givetvis ställa sig frågan varför många autister upplever ökad trötthet med tilltagande ålder. Jag har inget svar på frågan utan kan bara spekulera. Och jag tror personligen att det kan finnas flera förklaringar till fenomenet. En förklaring kan vara att det ställs högre krav på vuxna än vad det ställs på barn och ungdomar. Till skillnad från barn och ungdomar förväntas vi vuxna komma ihåg att kasta soporna, betala räkningar, hushålla med pengar, se till att det finns mat i kylskåpet och ren tvätt i garderoben o s v. Därutöver förväntas vi arbeta eller studera på heltid så länge vi inte har sjukersättning, och allt detta tar energi av oss autister. Många av oss autister upplever att det tar tid att identifiera våra känslor och upplevelser. Därför kan vissa ha känt sig trötta redan i 20-årsåldern utan att förstå det, och plötsligt i 30-årsåldern kan insikten plötsligt slå till.

Vi kan ha kört slut på oss själva

Det kan även finnas andra förklaringar. Faktum är att det är utmattande att leva med autism då vi autister ofta är känsliga för intryck och måste lägga energi på aktiviteter som inte tar det minsta energi av de flesta andra människor. När vi autister har passerat 30-årsstrecket kan vi ha hunnit insjukna i utmattningsdepression en eller ett par gånger då vi ofta hunnit utsättas för miljöer där anpassningar och förståelse uteblivit och vi tvingat oss själva att leva efter de krav som neurotypiska människor ställt på oss. Lägg därtill att vi ofta har behövt bråka med myndigheter. Många som tidigare insjuknat i utmattningsdepression upplever att de blivit stresskänsligare efter tillfrisknandet, och det skulle inte förvåna mig ett dugg om detsamma gällde oss autister: ju oftare vi tidigare i livet kört slut på oss själva desto lägre tolerans kan vi ha utvecklat för sinnesintryck och sociala krav.

Även neurotypiker blir trötta

Sedan får vi inte heller glömma att även neurotypiska människor brukar uppleva tilltagande trötthet med åren. Jag känner neurotypiska kvinnor som skaffat ett eller två barn i 20-årsåldern och sedan ytterligare ett efter 30, och många av dessa kvinnor har konstaterat att sömnbristen under småbarnsåren har varit betydligt svårare att uthärda efter 30-årsstrecket jämfört med 20-årsåldern. Ett liknande fenomen återfinns hos 19-åringar som orkar festa på nattklubbar fram till småtimmarna och ändå gå upp och jobba dagen efter. Få 35-åringar skulle däremot orka samma sak! Mot bakgrund av att de flesta människor blir tröttare med åren är det nog naturligt att även vi autister blir det. Och i vårt fall yttrar sig tröttheten i ökad intryckskänslighet och utmattning efter socialt umgänge då dessa drag ingår i autism.

Vissa kvinnor blir trötta

Jag har under den senaste tiden funderat på ytterligare en sak. Du nämner att du blir utmattad av socialt samspel vilket jag känner igen mig i. Jag vet inte om det bara är en slump, men jag har upplevt att många autistiska kvinnor som uppfattas som väldigt varma, trevliga, vänliga, icke-dömande, pratsamma och omhändertagande samt som verkligen engagerar sig och ger andra goda råd ofta är de som blir allra tröttast av socialt samspel. Många som istället är sig själva i sociala samspelssituationer och pratar om sina egna problem och intressen brukar inte bli lika trötta av det sociala. Det är i alla fall min erfarenhet!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Du kanske kamouflerar

Du kan fundera på om det jag skrev ovan gäller dig. Brukar människor trivas i ditt sällskap och söka sig till just dig när de mår dåligt och behöver någon som förstår? Brukar du vara glad och sprida positiv energi? Brukar du anpassa ditt sätt att vara beroende på vem du umgås med? Brukar andra vilja träffa dig oftare än vad du vill träffa dem eftersom de får ut mycket av ditt sällskap? Svarar du ja på dessa frågor kamouflerar du förmodligen vilket kan ha lett till att andra får energi av att umgås med dig men att du blir trött. Jag funderar på om vissa autister kamouflerar i högre utsträckning i takt med ökad ålder då ökad livserfarenhet kan medföra ökad insikt om andra människors känslor och förväntningar. Och ju mer medveten man är om andras känslor och behov, desto mer ökar risken för att man anpassar sig alldeles för mycket för sitt eget bästa! Observera att detta bara är min teori.

Omtänksamheten har sitt pris

Själv tror jag att jag anpassat mig alldeles för mycket efter andra människor och varit alldeles för snäll för mitt eget bästa. Jag tror faktiskt att om jag lyssnade på andra mindre och pratade mer om mig själv så skulle jag troligen inte bli lika trött av socialt umgänge (men däremot skulle nog andra inte trivas lika mycket i mitt sällskap då). Säg att jag träffade en vän och höll några timmars monolog om mina specialintressen grammatik och lingvistik så skulle jag nog tycka att kompisträffen skulle vara energigivande och jag skulle orka träffa vännen snart igen. Anledningen till att jag inte gör så är att jag inte vill utsätta någon för det för jag förstår ju att ingen vill lyssna på andras monologer 😉 Omtänksamheten har emellertid sitt pris: jag blir väldigt utmattad av socialt umgänge!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.