Kategorier
Okategoriserade

Ingen har boendestöd på skoj

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Vissa, bland annat dessa boendestödjare, verkar tro att man har boendestöd på skoj, och jag har tidigare skrivit ett blogginlägg som motargument till deras uttalanden. Det som många har missat är att ingen har boendestöd av bekvämlighetsskäl utan det finns alltid en bakomliggande anledning. Precis som många besöker fysioterapeuter för att få bukt med värk i kroppen och psykologer för att må bättre psykiskt har vi som har boendestöd insatsen för att få en fungerande vardag.

Du ska vara tacksam

Vissa menar att det låter bekvämt att ha boendestöd varför stödet inte bör vara alltför generöst, men på vilket sätt skulle det vara bekvämt att ha SoL-insatser? Visst, det är alltid skönt att få en bättre fungerande vardag precis på samma sätt som det är skönt att få hjälp av en tandläkare för tandvärk, men det är aldrig bekvämt att ha så omfattande svårigheter att boendestödet behövs från första början. Tvärtom skulle jag påstå att du som inte behöver boendestöd har det väldigt bekvämt för det indikerar att du redan har en relativt fungerande vardag vilket du ska ha tacksam för!

Alltid en risk

Vem i hela världen skulle ansöka om boendestöd utan anledning och svara på biståndsbedömaren utlämnande frågor för att sedan låta en vilt främmande person komma in i ens hem? En främling som teoretiskt sett skulle kunna bestjäla en eller utnyttja en ekonomiskt? Man vet ju aldrig, och de som vill utnyttja de svaga söker självklart oftast jobb just inom äldrevården eller funktionsnedsättningsomsorgen även om majoriteten av boendestödjare självklart är ärliga. Med detta sagt innebär det alltid en risk att släppa in en främmande person i sitt hem även om man såklart lär känna sin boendestödjare med tiden!

Har dåligt samvete

Det är inte heller kul att behöva visa upp för en främling hur man lever, och vissa boendestödjare kan ha åsikter och vill lägga sig i. Tack och lov har jag möjlighet att välja bort sådana boendestödjare men alla med funktionsnedsättningar har tyvärr inte möjligheten. Men oavsett vem man har som boendestödjare är det inte alls roligt att behöva visa upp hur man lever och be om hjälp. Jag känner alltid ett visst dåligt samvete för att låta min boendestödjare städa även om hon har sagt att jag inte ska känna så! Men jag kan inte låta bli.

Man har förbundit sig

För övrigt är det inte bekvämt för fem öre att ha boendestöd vid förutbestämda tider. Man har trots allt förbundit sig att vara hemma vid dessa tider och kan inte hitta på något annat. Det är inte heller roligt att ta emot boendestöd när man har sovit dåligt och bara skulle vilja vara för sig själv. Visst, man kan alltid avboka boendestödet men man har inte rätt till ersättningstimmar om man avbokar med mindre än 24 timmars varsel (så funkar det iaf hos min utförare) vilket får till följd att man förlorar de avbokade timmarna. Och avbokar man väldigt ofta finns risken att biståndsbedömaren bestämmer sig för att dra ner på de beviljade timmarna varför frekventa avbokningar är en dålig idé.

Man kan få en vikarie

Lägg därtill allt krångel. Säg att chefen på jobbet frågar en om man har möjlighet att jobba/träffas vid en viss tid och man har boendestöd vid denna tid. Då får man svara: ”Nej jag kan tyvärr inte, jag har boendestöd då” alternativt prata med boendestödsutföraren och be om en alternativ boendestödstid vilket är fullt möjligt att få under förutsättning att man meddelar bolaget i god tid. Men hos min utförare finns det inga garantier för att det är min ordinarie boendestödjare som kommer på den ombokade tiden utan jag kan isåfall få en vikarie vilket nästan alltid innebär krångel.

Vi blir ifrågasatta

Slutligen bör andra människors bemötande av oss inte glömmas bort. Enligt min erfarenhet är det sällan socialt accepterat att ha boendestöd vilket innebär att man antingen måste ljuga eller vara beredd att ta emot ifrågasättanden om man är öppen med att man har boendestöd. Själv har jag valt öppenhet för jag skulle inte orka ljuga i längden. Däremot finns det andra som har valt en annan väg, men samtidigt tar det också energi att ljuga. Så nej, ingen har boendestöd på skoj och ingen skulle frivilligt välja att ha boendestöd utan anledning! Därför finns det ingen anledning att ifrågasätta oss med boendestöd.

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

12 svar på ”Ingen har boendestöd på skoj”

”Enligt min erfarenhet är det sällan socialt accepterat att ha boendestöd vilket innebär att man antingen måste ljuga eller vara beredd att ta emot ifrågasättanden om man är öppen med att man har boendestöd. Själv har jag valt öppenhet för jag skulle inte orka ljuga i längden. Däremot finns det andra som har valt en annan väg, men samtidigt tar det också energi att ljuga.”

Exakt samma sak när man har förtidspension. Men blir ifrågasatt överallt. Även dömd, kränkt, mobbad, hatad, diskriminerad, ratad, förtalad, etc…Och det handlar bara om okunnighet och fördomar hos varje person. Eller ren och skär avundsjuka. Ingen av dessa hade läkarutbildning, vilket krävs för alla sådana beslut. Och vissa blev senare förtidspensionerade själva. Då var det helt okej.

Jag blev uppfostrad till att alltid behandla alla som jag själv vill bli behandlad och har alltid gjort det också. Att man aldrig ska döma någon som man inte vet något om och att det är fult att ljuga. Men jag önskar att jag hade gjort det för varje person. Alla kommer vara jättetrevliga tills den punkten. Där vänder allt.

Ingen i den sitsen blir heller ”motiverad” till att skaffa ett jobb och komma ur sin ”lathet”, hur mycket påhopp, attacker och kränkningar de än får utstå. Man får bara en allt negativare syn på mänskligheten ju längre tiden går. Börjar känna ett förakt mot allting. Särskilt om hela ens liv redan hade handlat om mobbning och elakhet från människor även innan.

Men ljuger man, så ändrar man sig för att bli accepterad av människor med en mycket sämre människosyn än en själv. Och ger inte de som skulle ha gillat och accepterat en för precis den man är chansen istället. Så man kan svara ärligt. Och sen säga att de får tro vad de vill, när de frågar varför. För oavsett svaret så kommer det aldrig att godtas. Man skulle själv aldrig ha så mycket åsikter om deras liv. Det är bara att tänka hur vansinnigt allt vore om man vände på det. Och när de börjar ifrågasätta, har de redan visat att de inte var någon trevlig person. Och att deras åsikt heller inte var något värd.

Personligen hatar jag folk med fördomar om andra, oavsett vad det gäller. Det är de jag själv har svårast med.

Som tillägg så brukar folk med fördomar om något ofta ha det rent allmänt, om fler saker. Eller allt möjligt. Så även om det inte berör en själv personligen, tycker jag ändå man kan tänka till om man behöver den kontakten i sitt liv, om det handlar om någon man känner…Man väljer ju själv vilka man umgås med. Och har ju full rätt att välja bort folk också, vars värderingar och syn på andra man inte delar.

Jag håller med! Det är skönt att ha de här insikterna nu. Om jag uppfattar någon fördomsfull funderar jag verkligen på om jag vill ha kvar personen i mitt liv. Men när jag var yngre gick jag med på att umgås i princip med vem som helst.

Svara

Intressant att du och jag har olika erfarenheter av förtidspension! När jag hade förtidspension upplevde jag att det var mycket mer socialt accepterat att ha förtidspension än att ha boendestöd. Visserligen blev jag ifrågasatt ibland och alla förstod inte varför jag hade förtidspension, men jag fick ändå färre ifrågasättanden än vad jag får för mitt boendestöd.

Du har säkert rätt i att konstiga kommentarer kan handla om avundsjuka! Vissa kanske hatar sina jobb och tycker att förtidspensionärslivet låter bekvämt och anser därför att det är orättvist att de själva tvingas jobba.

Svara

Precis samma för mig också. Jag umgicks också med vem som helst för att slippa ensamheten. Idag har jag insett att man aldrig känner sig lika ensam som med personer vars sällskap man inte ens trivs i.

Tänk ändå att i vuxen ålder gå runt och hata folk som inte kan jobba, istället för att vara tacksamma för att ha ett jobb att gå till…Höjden av bortskämdhet.

Samtidigt är alla jätterädda för att förlora sina jobb sen som de tycks hata, om det kommer ut vad de sagt och gjort…Mammas jobb betalade henne t.o.m. för att inte gå till media med historien om mobbningen om mig där och hur de hanterade det. Då hade de troligen blivit dömda till skadestånd om vi anmält dem och hela ledningen blivit av med sina jobb och företaget upphört. Istället kan de fortfarande presentera sig som VD och chef och få känna allas beundran för den fina titeln…Medan jag får höra motsatsen av alla och hur mycket jag borde skämmas efter ett liv av mobbning från människor, än idag.

Det orättvisa är i så fall att vissa föds till ett liv i överflöd medan andra tillåts dö ute på gatorna. Särskilt i andra världsdelar. Folk ser bara till sig själva och sällan utanför Sveriges gränser. Och här har de flesta det väldigt bra överlag, jämfört med övriga världen.

Angående farsan så bor han också i Stockholm, så det är ju konstigt…Men de flesta som kommer dit har visst börjat ha skydd på sig nu i alla fall, efter att han själv sagt till att han krävde det. Förut hade de inte ens det och det verkar fortfarande slarvas…

Ja, vi har det jättebra i Sverige! T.om när jag blev utförsäkrad från Försäkringskassan och tvingades till socialen hade jag det bättre ställt än asylsökande vars dagersättning är betydligt lägre än vad mitt socialbidrag var. Jag har svårt för de som ser ner på fattiga människor samt de som tvingas leva på bidrag.

Jag håller med om att man känner sig som mest ensam när man umgås med fel människor! Vad bra att du undviker dessa typer av människor nuförtiden.

Om din pappa är folkbokförd i Stockholms stad så har han rätt att byta hemtjänstutförare om han vill. Däremot är det inte alls givet att han får välja vilken av bolagets anställda som som utför servicen hemma hos honom men bolaget får han välja fritt!

Svara

Min pappa har hemtjänst sen en tid. Då får man inte välja utförare själv, utan det kommer nya personer dit hela tiden. Det är också på uppgjorda tider. Och öppnar han inte dörren, så låser de upp själva, för de har nyckel. Det är inget han har valt heller, utan något han behöver i sitt liv där han befinner sig nu.

Vad tråkigt att din pappa inte får välja utförare själv! Stockholms stad tillämpar LOV vilket innebär att man får välja sin utförare fritt men däremot finns det vissa andra kommuner som inte har det. Jag kan tänka mig att det är stressigt för din pappa att veta att det kommer främlingar hem till honom oavsett om han vill det eller inte.

Svara

Så viktigt inlägg! Jag har själv aldrig haft behov av boendestöd så jag vet inte hur det är. Jag har jobbat drygt 11 år inom den kommunala omsorgen och jag tycker att allt det här du tar upp är otroligt viktigt för oss yrkesverksamma att tänka på! /Tyra

Lämna ett svar till Paula Tilli Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *