Sökande57 frågar
Jag har sökt svar hela mitts vuxna liv om på vilket sätt jag skiljer mig från andra människor men de jag träffat inom vården tycker jag har inte haft förmågan eller verktygen för att förstå/analysera mig. Jag kan tycka att de har försökt ett se mig med deras ”normala”, normer och sett att se på livet och människor.
När jag sedan ställer en enkel kontrollfråga märks det direkt att deras utbildning är inte värt ett skvatt för det är deras personliga normer och fördomar som mest påverkar deras möjligheter att se mig, ställa frågor till mig men de har helt andra preferensramar än jag och kan helt enkelt inte begripa att det finns helt andra sätt att vara, tänka och värdera olika saker i livet.
De är först nyligen som jag börjat förstå att jag nog är en person som ofrivilligt tänker och beter mig utanför gängse normer och att det är orsaken till att jag oftast har blivit exkluderad från gemenskap samtidigt som jag är stolt över den fantastiska människa jag är och vill aldrig i livet vara ”normal” vilket många har försökt att ändra på.
Jag har bara blivit förstådd när jag gick kontakt med en som på äldre dar fick diagnos Asperger. Och jag märker att jag förstår personen med någon form av autism bättre än vanliga människor.
Jag undrar om du själv har mött mycket okunskap och svårigheter för ”normala” människor att förstå att man kan vara, tänka och bete sig helt annorlunda men ändå må bra. Jag vet knappt vilken profession inom vården jag skall fråga efter för att få rätt hjälp.
Nu görs det en personlighetsutredning på mig vilket är mitt sista försök att få klarhet i vem jag är vad hos mig som inte är normalt. Men det är yngre nyexaminerad person. Finns det något speciellt test eller nåt jag kan fråga henne om att göra?
Det blev lite lång fråga men hoppas du orkar läsa. Tack för att du finns.
Paula svarar
Jag har mött väldigt mycket okunskap från andra människor gällande mitt sätt att fungera ja! Låt mig ta några exempel. Många brukar missförstå min ovilja till självständighetsträning, d v s ovilja till att lära mig att klara min vardag på egen hand utan boendestödjarens hjälp. Det som många har svårt att förstå är att jag inte vinner något på självständighet och delaktighet i hushållssysslorna utan vill istället spara min energi så att jag inte blir utmattad. Jag har liksom två val: vill jag bli självständig eller vill jag ha en bra livskvalitet? Jag har gjort mitt val.
Hälsa är mitt stora intresse
En annan sak jag mött mycket okunskap kring är mina matvanor som dels handlar om mitt stora intresse för hälsa och dels om min sensoriska känslighet för olika smaker och konsistenser. Andra människor tolkar ofta mitt hälsointresse som en ohälsosam fixering trots att jag inte har vitamin- eller mineralbrister, är normalviktig och ser hälsosam kost som något glädjefyllt och lättsamt istället för som ett tvång! Och min sensoriska känslighet ser jag inte heller som ett problem för jag har till skillnad från neurotypiker inget behov av att äta samma mat som de.
Mitt ensamhetsbehov missförstås
Slutligen tolkas min osocialitet ibland felaktigt som ett uttryck för depression eller social ångest men jag kopplar det istället till ”ointresse i fråga om kontakt med jämnåriga” som är ett diagnoskriterium för autism (alla autister uppfyller dock inte just det kriteriet). Andra människor har haft svårt att förstå att jag mådde hur bra som helst under pandemin. Istället trodde vissa att jag mådde dåligt av 1,5 års isolering utan att vara medveten om det, och andra trodde att jag har dubbla känslor inför att vara ensam, typ ”å ena sidan tar det energi att umgås, men å andra sidan är det deprimerande att vara ensam”. Men faktum var att jag inte längtade efter umgänge alls under denna tid, och det fanns inget ”å ena sidan…men å andra sidan”.
HSP är ett omdiskuterat begrepp
Jag tror att det är en psykolog som kan hjälpa dig, men däremot vet jag inte vad det är exakt du vill ha ett svar på. Om du misstänker att du har autism eller ett personlighetssyndrom kan du be om att bli utredd för det. Om personlighetssyndrom kan du läsa här. Om du däremot ”bara” vill göra personlighetstester kan du även göra det själv på nätet. Du kan läsa mer om personlighetspsykologi här. Det kan också vara så att det inte finns någon medicinsk diagnos för ditt annorlundaskap och att du är en HSP-person, men viktigt att tänka på är att HSP inte är en medicinsk diagnos och att begreppet är omdiskuterat bland psykologer.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Min kommentar var ett svar til Kroisos Pennonens kommentar om kycklingbiten som fastnade i halsen. Just kött sägs vara den…
Det är bra att känna till heimlichmanövern. https://www.rodakorset.se/forsta-hjalpen/forsta-hjalpen-instruktioner/satter-i-halsen/
Mycket kloka ord som vanligt från dig, Paula🌺 Klokt resonerat Anna! Bra att du känner in din son och att…
Precis, folk är tyvärr elaka mot vissa utvalda personer, och ofta är det oss som har osynliga funktionsnedsättningar och har…
Vad läskigt.
Ja precis, jag är pessimistisk så att jag kan släppa det och slippa fundera på hur det blir. Därför händer…
Det är inte lika stor risk för fysisk mobbning, nej. Absolut! Men du skulle bara veta vad även vuxna är…
Jag skrek och kunde inte andas. Blev röd som en kokt kräfta i ansiktet. Min mamma blev jätrerädd men jag…
Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…
Det låter som en skrämmande upplevelse! Vad bra att du har bokat läkartid.
4 svar på ”Hur får jag klarhet kring vem jag är?”
Jag tror jag förstår vad du menar. Funderade över det hela kvällen igår.
Trots att jag är diagnosticerad med autism känner jag mig aldrig förstådd inom vården. Jag är i stort behov av psykolog eller kuratorkontakt pga en långvarig utmattning. Men de jag träffat verkar inte ha förmåga att ”tänka tvärtom”, utan uppmuntrar mig genom kbt att utsätta mig för det jag tycker är jobbigt.
Vad de inte förstår är att oförmågan att stå ut med vissa saker är medfödd. Jag kan inte träna bort min intryckskänslighet.
En psykolog/ kurator med rätt kompetens skulle istället uppmuntra mig att låta bli vissa saker jag inte orkar och lära mig att det är ok att säga nej.
Det är tyvärr många som precis som du har oturen att råka ut för vårdpersonal som saknar autismkompetens. Jag hade turen att träffa en mycket kunnig psykolog från habiliteringen som uppmuntrade mig att acceptera mig själv som jag är, och det förändrade mitt liv till det positiva. Tyvärr har dock inte alla samma tur!
Jag håller med dig om att en kompetent psykolog hade uppmuntrat dig att låta bli att utsätta dig för de svårigheter som är medfödda. Vad bra att du är medveten om att du fått fel råd från psykologer, och jag hoppas verkligen inte att du följer dem.
”..de jag träffat inom vården tycker jag har inte haft förmågan eller verktygen för att förstå/analysera mig.”
WORD! Exakt så. Många professionella har saknat de rätta verktygen för att förstå och analysera mig/”ställa de rätta frågorna”, anpassa sitt bemötande t ex boendestödjare, psykologer. Psykiatriker ska vi inte ens tala om:(
Jag har märkt att många drar alldeles för enkla slutsatser av mina uttalanden, beteenden, sätt att göra saker på. De måste undersöka saker närmre. Sedan ser de sina slutsatser som sina sanningar om mig och behandlar mig därefter.. Tyvärr skrivs journaler på många ställen också, vilket blir journaler fulla med feltolkningar.
Jag är trött på att ses som en person som är enkel att hjälpa, någon som ska hjälpas och stödjas som de flesta andra, enligt en mall.. Många professionella som arbetar med anpassat stöd verkar blinda för hur anpassat stöd åt en autist kan behöva vara i praktiken – för att fungera, för att autisten ska vilja ha kvar insatsen/fortsätta vara inskriven i verksamheten.. Ramarna inom många verksamheter är också alldeles för snäva för att rymma autistiska behov.
Jag håller med dig om allt du skriver! Jag gillar inte heller att bli sedd som någon som är enkel att hjälpa. Jag har också hört många säga att det är jätteenkelt att jobba som boendestödjare och att ”alla” klarar av att jobba som det! Jag håller med om att det är hur enkelt som helst att få jobb som boendestödjare, men att göra ett bra jobb och individanpassa stödet är allt annat än enkelt!
Vad gäller vården så hade jag, när jag hade psykologkontakt, turen att ha förstående psykologer men däremot har jag väldigt dåliga erfarenheter av läkare. När jag behövde aktivitetsersättning var det många som hade svårt att förstå vad det var som gjorde att jag inte orkade jobba.