Har många med autism onödiga studielån?

Kaninen frågar

Jag har skrivit innan och då handlade det om mina rädslor för vad man får göra (och inte) när man har sjukersättning. Eftersom jag har full sjukersättning nu (vilket jag är djupt tacksam över) har jag även ansökt om avskrivning av studielån till CSN. Enligt dom uppgifter jag har hittat så uppföljer jag kraven för avskrivning och kommer vid senare tillfälle förhoppningsvis äntligen att få slippa betala månad efter månad, år efter år trots år av sjukskrivning redan med minimiersättning. Men vi får se.

Hur som helst. Något som jag vill fråga om är om det är vanligt när man har autism att man drar på sig onödiga studielån genom livet som en slags källa till inkomst? (Istället för jobb eftersom jobb oftast kräver mentalt mer, iaf hos mig). Jag har länge varit lite frustrerad på CSN och deras regler att dom tillåter alltför unga människor att så enkelt ta ett studielån som många gånger INTE leder någonvart. Jag är utbildad inom ett yrkesprogram som jag inte ångrar, varför jag inte ångrar det är för att det ledde till ett färdigt arbete. Däremot gick jag mängder av sk strökurser på universitet/högskolor som verkligen inte ledde någonvart men där skolorna formulerat kurserna som ”användbara”.

Jag vet att man inte ska skylla allting på sin diagnos men jag vågar påstå att man ibland inte alltid är så medveten om vad man gör utan tror på vänner omkring sig som på den tiden ifrågasatte mig varför jag inte studerade med CSN som dom gjorde, eftersom det var så ”förmånligt och bra”. Dom fick det att låta som jag var knäpp och paranoid som var livrädd för att dra på mig studieskulder (vilket nu i efterhand visade sig vara rätt). Dom fick mig att tro att dom skulderna skulle vara mycket små och lätta att betala tillbaka (det var dom inte).

Jag vet att många har säkert fullständig koll på vad dom gör unga som gamla, men jag tror inte jag är ensam om att vaggas in i falsk trygghet när det kommer till CSN och dom studieskulder som dom så lättvindigt betalar ut till väldigt unga oftast vilsna personer. Jag önskar att strökurserna som inte leder någonvart var rena betalkurser istället så att man inte hamnar i ett sånt läge som jag var i (och väldigt många andra). Något jag förfasas över är tex dom som blivit beviljade sjukersättning på 50%-75% och ÄNDÅ måste fortsätta betala till CSN trots att deras inkomst troligtvis kommer ätas upp av CSNs återbetalningskrav. Jag vet att man kan ansöka om nedsättning men det beräknas till vad du tjänar så tjänar du dåligt kommer du ändå att få betala. Den enda som slipper är den som går på socialen, men det är dom enda som gör det. När jag var sjukskriven utan arbete så fick jag ÄNDÅ betala till CSN varje månad under flera års tid.

Förstå mig rätt, det ÄR fint att vi i Sverige har CSN där vi kan utbilda oss och läsa vad vi vill, men det är inte fullt så oskyldigt och enkelt som det ser ut. Nu hade jag bara det som lån och har aldrig haft ”riktiga skulder” vilket jag är glad över, men vanligtvis har ju folk i allmänhet husskulder, bil och allt sånt också. Det måste vara extra tufft för andra med autism som kanske inte orkar att läsa vidare på en påbörjad kurs eller program och hamna i den fälla många hamnar i där det inte leder någonvart. Eller är det bara jag som hade dålig koll?

Paula svarar

Då jag inte har någon statistik om hur vanligt det är att personer med autism drar på sig onödiga studielån vill jag inte uttala mig om några siffror. Med detta sagt har jag haft liknande undringar som du. Vissa med autism älskar att planera sina liv in i minsta detalj och vågar därför aldrig ta några risker om de inte är säkra på konsekvenserna. Därför misstänker jag att vissa med autism kan vara mindre benägna att ta studielån än den övriga befolkningen, men jag kan självklart ha fel. Men sedan finns det andra autister, särskilt de med andra samtida diagnoser, som har stora planeringssvårigheter och inte förstår konsekvenserna av sitt handlande, och den gruppen kan säkert dra på sig onödiga lån. Dessutom misstänker jag precis som du att vissa autister läser strökurser med CSN som inkomstkälla eftersom det kan vara betydligt mindre energikrävande att orka plugga intressanta kurser än att jobba i samma omfattning.

Vi finnar är ofta försiktiga

Jag kan ha fel, men jag har fått bilden att ni svenskar rent generellt är mer benägna att ta lån än vad vi finnar är. Ni lever mer för dagen än vad vi gör, på gott och ont, och tänker inte lika mycket på framtiden vilket såklart inte alltid måste vara fel. Men ända sedan barnsben har jag fått lära mig av mina föräldrar att OM jag överhuvudtaget någon dag ska ta studielån så måste jag i så fall läsa ett program som leder till en yrkesexamen där det inte är alltför svårt att få ett någorlunda välbetalt jobb så som civilingenjör, läkare, psykolog, jurist eller liknande. Hade jag inte haft en funktionsnedsättning hade jag möjligtvis även kunnat tänka mig att ta studielån för yrkesexamina som lärare, arbetsterapeut eller liknande om jag verkligen hade drömt om att arbeta inom dessa yrken.

Har inte dragit på mig studielån

Däremot hade jag aldrig vågat ta studielån för program eller kurser som leder till generella examina som t.ex. folkhälsovetare, genusvetare, beteendevetare o s v och ännu mindre för strökurser för det är inte säkert att generella examina och ännu mindre strökurser leder till akademiska jobb. Av denna anledning har jag inte dragit på mig studielån, men jag vet såklart inte hur jag hade resonerat kring lån och skuldsättning om jag hade varit uppvuxen i Sverige. Hade jag varit uppvuxen här är det inte alls omöjligt att jag hade haft en lika lättsam inställning till livet som ni svenskar har.

Alla borde få information

Jag tycker att alla med funktionsnedsättning borde informeras om vad skuldsättning innebär. Jag skulle aldrig avråda någon från att ta CSN-lån för strökurser eller generella examina om personer verkligen pluggade något hen brann för och var medveten om de eventuella konsekvenserna (d v s att hen kanske aldrig kommer att hitta ett yrke som motsvarar hens utbildning). Däremot är det väldigt tråkigt om många autister pluggar intressanta strökurser i flera år i syfte att kunna försörja sig själva, och när CSN-dagarna är slut måste de ut i arbetslivet. Då kan de plötsligt upptäcka att det inte går att hitta ett jobb där dessa strökurser kommer till användning samt att de inte ens orkar jobba på heltid. Så länge man inte läser ett svårt program som t.ex. civilinjengör kan det nämligen vara betydligt lättare att plugga på heltid än att arbeta heltid! Och dessa autister känner inte alltid till detta utan de utgår från att eftersom de orkat plugga på heltid så kommer de också att orka jobba i samma omfattning.

Vissa hamnar i fattigdom

De autister som läst strökurser kan ibland hamna i yrken som lokalvårdare eller diskare. Och även om de inte skulle orka arbeta på heltid måste dessa autister oftast ändå betala tillbaka till CSN varje månad precis på det sätt du beskriver. Jag tycker som sagt att samhället borde bli bättre på att informera autister om detta! Som jag nämnde tidigare tycker jag inte att det alltid måste vara fel att ta studielån för strökurser så länge man gör ett informerat val. Vissa autister kan tycka att det är roligt och lärorikt att plugga strökurser, och sådant kan inte alltid mätas i pengar. Andra autister kan komma från rika familjer där föräldrarna har möjlighet att stötta autisten ekonomiskt om det skulle köra ihop sig med återbetalningen. Men jag tror att det finns många autister som ångrar att de tagit CSN-lån för strökurser och som hamnat i fattigdom p.g.a. att de aldrig fick korrekt information!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.