Kategorier
Läsarfrågor

Har autism och låg självkänsla, hur ändrar jag på det?

Ugglan frågar

Jag fick diagnosen a-typisk autism vid 21 års ålder. Nu fyller jag snart 30 och försöker förgäves intala mig att det kan vara något värt att fira, trots att jag knappt åstadkommit något i vuxen ålder. (Detta är absolut ingenting jag anser om andra i liknande situationer. Jag är bara bra på att vara hård på mig själv).

Jag har några misslyckade universitetsförsök i bagaget, samt en misslyckad flytt utomlands, och enstaka få, mer eller mindre misslyckade jobb att se tillbaka på. Jag har även gått ett antal olika skrivarkurser och kreativa utbildningar. Senast avslutade jag en yrkesutbildning i att skriva filmmanus. Jag älskar att skriva och teckna, och har gjort sen jag var liten. Mina drömmar är att göra film, ge ut böcker, sälja min egen konst, och att resa.  

Men sedan i september är jag arbetslös, och ingenting har lett någonstans. Jag skickade in en bok till många förlag, men den har refuserats. Filmbranschen ”skriker” efter manusförfattare, men det är svårt att ”komma in”. I somras jobbade jag som personlig assistent, men det är för stressigt för mig, så var tvungen att sluta.

Sen dess har jag sökt jobb. Skickade in intyg om min diagnos till Arbetsförmedlingen, i hopp om att få stöd, men det har inte hänt något. Jag har ingen handledare. Jag har ingen rätt till a-kassa och fick avslag på första ansökan om försörjningsstöd, eftersom mina föräldrar överfört pengar till hyra och dylikt. Så nu inför nästa ansökan får jag helt enkelt känna mig ännu mer medberoende genom att lämna över alla fakturor till mina föräldrar direkt. Känner mig som en stor parasit.

Jag är väldigt stresskänslig, har svårt för plötsliga omställningar, och att ha många bollar i luften. Jag har också periodvis problem med ångest. Detta med mera betyder att många ”vanliga” jobb är för stressiga för mig. Nyligen hade jag ett första möte med LSS, och gjorde en ansökan om daglig verksamhet. Får väl se om det leder någonstans. 

Men jag önskar verkligen att jag kunde jobba inom mina områden. Har funderat på att starta eget, men kan inte se hur jag skulle kunna försörja mig på det. Jag är dessutom introvert, dålig på att dra till mig folk, (och får i regel mellan 5-20 likes på sociala medier). Så förstår verkligen inte hur det skulle gå, även om jag vill. Jag verkar inte ha sinne för det, liksom. 

Den senaste tiden har också min kreativitet börjat sina, på grund av måendet kring situationen. Jag skäms över att vara 30, arbetslös och beroende av mina föräldrar. Och det där med att resa någon gång kan jag ju bara glömma. Jag kan ju uppenbarligen inte dra in pengar.

Paula svarar

Du får rätta mig om jag har fel, men jag tolkar dig som att du vill veta hur du ska förhålla dig till din låga självkänsla och hur du kan bryta de negativa tankemönstren. Jag hoppas att jag har tolkat dig rätt.

Många autister känner som du

Vad tråkigt att din kreativitet har börjat sina och att du känner dig värdelös. Det är inte alls ovanligt att arbetslöshet leder till minskad självkänsla vilket i sin tur kan ge upphov till depression och negativa tankemönster. Du ska veta att det inte alls är ovanligt att känna sig misslyckad när man är en ung vuxen med autism. Man jämför sig med neurotypiker, det vill säga människor utan autism, och grubblar över varför de lyckas med saker man själv inte lyckas med. I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att människovärdet inte mäts i prestationer, men jag förstår att det kan vara svårt att ta in det.

Du kan bli duktig inom ditt område

Hos oss med autism är det inte alls ovanligt med ojämn begåvningsprofil vilket innebär att vi kan ha svårt för det andra människor har lätt för men i gengäld lätt för det som många andra har svårt för. Du kanske inte klarar av saker som många neurotypiska unga vuxna klarar av, men å andra sidan är du förmodligen mer kreativ än de flesta! Nu har du testat några vanliga ”neurotypiska” jobb som inte passade dig, men hittar du ett jobb där du kan nyttja dina styrkor är det inte alls omöjligt att du kommer att bli en väldigt duktig medarbetare.

Du är modig

Det är inte alls ovanligt att vi autister är stresskänsliga, och personlig assistent kan vara ett mycket stressig jobb. Om det tröstar dig hade jag själv aldrig klarat av att jobba som det! Du får dessutom tänka på att du är modig som vågade testa att bo utomlands. Att du misslyckades med dina planer betyder inte att du är värdelös utan du är istället riktigt modig som vågat utmana dig själv ordentligt!

Många manus blir refuserade

Vad gäller din kreativitet så hoppas jag inte att du slutar skriva bara för att ditt manus blivit refuserat. Jag läste någon gång att närmare 99% av manusen blir refuserade så det är väldigt vanligt att vara med om det du varit med om. Att bli refuserad måste inte alls betyda att manuset är dåligt utan det kan lika gärna handla om att redaktören av någon anledning inte tror att boken skulle sälja just nu.

Bedömningen kan vara felaktig

Viktigt att tänka på är att redaktörens bedömning kan vara felaktig! Även Harry Potter-författaren J.K. Rowling hade blivit refuserad väldigt många gånger innan hon fick napp, och nu är hon en världsberömd författare! Tänk på alla de stackars förlag som gjorde misstaget att refusera henne. Därför tycker jag att du ska fortsätta skicka in ditt manus till förlag och vid behov redigera det. Det finns även möjlighet till egenutgivning om du är beredd att stå för kostnaderna själv. Kanske kan du ansöka om fondpengar till projektet?

Be om att få en SIUS-konsulent

Jag råder dig att etablera kontakt med Arbetsförmedlingen igen och be om att få en SIUS-konsulent som förhoppningsvis kan ge dig individanpassat stöd. Kanske kan du diskutera dina styrkor och svårigheter tillsammans med SIUS-konsulenten och bolla idéer med hen om start av eget företag (eftersom det verkar vara din dröm). Skulle du börja på daglig verksamhet kan du också prata med personalen där och berätta för dem om dina drömmar. Jag hoppas verkligen att de motiverar dig att utveckla din kreativitet och hjälper dig att hitta en praktikplats inom t.ex. filmbranschen.

Du kan ansöka om sjukersättning

Om det inte skulle funka att starta eget just nu och du inte skulle trivas på daglig verksamhet kan du börja arbetsträna och göra en arbetsförmågebedömning. Skulle det visa sig att det inte finns något jobb som passar dig kan du sedan ansöka om sjukersättning. Med sjukersättning är det sedan tillåtet att arbeta 5 timmar i veckan, och med tiden kan du kanske starta eget (kolla bara upp med Försäkringskassan först att det är okej!) Med sjukersättning skulle du ha en trygg och regelbunden inkomst vilket innebär att du inte skulle vara lika beroende av inkomsten från företaget. Skulle det med tiden visa sig att företaget går väldigt bra kan du alltid ansöka om att få sjukersättningen vilande!

Hjälp mig informera om NPF genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Tack Paula! Nu slutar min läkare också i januari, självklart! Visst, hon är ju ”bara” underläkare och hoppat in för…

4 svar på ”Har autism och låg självkänsla, hur ändrar jag på det?”

Paula har så bra råd! Det är en hård verklighet som tyvärr inte alls är designad för att låta alla komma till sin rätt utan tvärtom. Desto viktigare att försöka hitta de stigar som ändå finns för oss. Vänta inte att någon ska ”förstå” för det inträffar lite för sällan. Försök ta en kontakt, ett steg per dag eller vecka eller vad du orkar. Ta reda på vad du har rätt till och vilka möjligheter som finns. Om du får ett avslag, försök få reda på varför och vad du kan lära dej av det. Din förmåga att skriva är guld värd även när du kontaktar myndigheter och liknande!
Sen, när det gäller skrivande, sluta aldrig! Skriv lite varje dag. Försök med olika slags texter. Det hade varit fantastiskt om du kunde skriva manus till en film om en person med atypisk autism. Om ingen vill filma den, kanske du kan göra mer än manus, du kanske kan filma och agera själv. Tänk som med texter, det måste inte börja med en roman. Det måste heller inte börja med en långfilm på biograferna. En kortfilmsdokumentär, en animering. En informationsfilm om dej och vad du behöver.

Arbetsförmedlingen måste testa dej så din arbetsförmåga kan fastslås och de tar faktiskt hänsyn till stress och liknande. Du har rätt till mycket men du måste slita rätt mycket för att få tillgång till det. Hoppas dina föräldrar orkar stötta dig tills du kan stå på egna ben! Det gör jag och min man för våra barn nu. Det är inte du som ska skämmas, det är samhället som borde skämmas för att den som inte orkar själv eller har föräldrar som stöttar lätt hamnar i fattigdom utan bostad. Önskar så att samhället vore bättre. Det är fantastiskt att Paula gör detta gratis, men det hade varit ännu bättre om det funnits samhällsfunktioner som fungerade. Många kramar.

Tack för länken, Linda! Gillar begreppet funktionsuppsatt 🙂 Jag skulle nog iofs inte våga använda det begreppet när jag kommunicerar med t.ex. biståndsbedömare för då kan de få för sig att jag har så mycket funktioner att jag inte behöver boendestöd. Men i vissa andra sammanhang kan begreppet funka 🙂

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *