Autist frågar
Det gäller självskadebeteenden hos autister.
Har en autist ett självskadebeteende (i egentlig mening) om den har det för att den behöver lugna sig själv pga att samhället inte anpassar olika stödinsatser, bemötande, krav efter personens autism?
Det verkar tyvärr som autister slussas in i samma behandling/ behandlingsgrupper som personer utan autism fast som också har självskadebeteenden men av andra orsaker än autism.
Autister förväntas bli hjälpta av terapier och mediciner utan att något fokus läggs på autismens konsekvenser…?
Det känns som de har ett så gammaldags tänk i psykiatrin. De gör NPF utredningar men anpassar inte någon behandling efter någons autism, autismen finns plötsligt inte längre när man har symptom på psykisk ohälsa.
Hur förhåller man sig bäst till detta? När kommer det bli bättre?
Paula svarar
Det är en bra fråga om en person med autism i ordets egentliga mening har ett självskadebeteende om beteendet enbart grundar sig i felriktade krav, bristande bemötande, uteblivna anpassningar och liknande brister från samhällets sida. Begreppet ”självskadebeteende” syftar dock endast på beteendet och inte på dess orsaker så jag skulle nog säga att en autist som oavsett orsak skadar sig själv har ett självskadebeteende för ett självskadebeteendet beror alltid på något.
Viktigt att ta reda på orsaken
Med detta sagt är det viktigt att vårdpersonalen tar reda på vad självskadebeteendet beror på. Hos autister kan det det bero på många olika saker så som kommunikationssvårigheter, överstimulans, felriktade krav eller så kan det vara ett sätt för autisten för att åstadkomma intressanta sinnesupplevelser. Vissa autister känner ju knappt smärta och kan vara fascinerade av åsynen av det som händer i kroppen när man exempelvis skär sig själv. Det sistnämnda nämner Lorna Wing i sin bok Autismspektrum. Och givetvis borde vården hitta individspecifika lösningar för att hjälpa varje enskild autist med självskadebeteenden. Det är mycket trist att så inte sker för kollektiva lösningar funkar inte!
Var en normal stressreaktion
Jag håller med dig om att vården har ett gammaldags tänkande. Självklart borde de inta en helhetssyn och ta hänsyn till patientens autism och dess konsekvenser. Själv utvecklade jag symptom på psykisk ohälsa när jag blev utförsäkrad från Försäkringskassan. Oron för ekonomin blev alldeles för mycket för mig att hantera. Den dagen jag inte längre var beroende av ekonomiskt bistånd försvann alla mina symptom på psykisk ohälsa! Så i vissa fall skulle lösningen kunna vara så enkel att samhället ser till att alla med funktionsnedsättning får regelbunden inkomst (t.ex. sjukersättning). Det är hemskt om lösningen på helt normala stressreaktioner på t.ex. utförsäkring blir medicin.
Inte alla autister behöver KBT
Du har helt rätt i att terapier och mediciner ofta föreslås som en förstahandslösning på autisters självskadebeteenden och psykiska ohälsa. Och vad gäller terapier så brukar KBT vara standard (DBT är ju en form av KBT). Men faktum är att inte alla autister behöver KBT-terapier utan endast verktyg för att hantera autismens konsekvenser och hitta strategier för att kunna leva ett bra liv. Autism går ju inte att behandla bort! Och inte sällan mår en autist dåligt av att leva i en värld där hen ständigt bli missförstådd och där hen missförstår andra. När så är fallet kan autisten behöva strategier, anpassningar och förståelse istället för KBT!
Var nöjd med habiliteringen
Christopher Gillberg skriver i sin bok Barn, ungdomar och vuxna med Asperger syndrom att autister kan ha glädje av individuella samtal med en psykolog som har ingående kunskap om autism. Själv fick jag sådant samtalsstöd från en psykolog på habiliteringen vilket jag var mycket nöjd med! Tack vare psykologens hjälp förstod jag att jag för att kunna leva ett drägligt liv behövde vara selektiv med vilka jag umgicks med samt tacka nej till många sociala aktiviteter. Det hade blivit väldigt fel om jag hade erbjudits KBT och exponering för att ” lära mig att stå ut med sociala aktiviteter” när jag mår bäst av att undvika aktiviteter jag mår dåligt av. KBT hade bara orsakat psykisk ohälsa hos mig!
Vissa vänder sig till den privata vården
Hur man bäst förhåller sig till psykiatrins brister vet jag inte riktigt, men jag förstår att det är fruktansvärt frustrerande att tvingas acceptera bristfällig behandling. Vissa autister har sparat pengar från sin sjukersättning för att kunna vända sig till den privata vården, men vid regelbunden och långvarig kontakt med psykiatrin är det inte billigt vilket blir en stor ekonomisk uppoffring för en sjukpensionär på garantinivå. Annars kan man alltid testa att boka ett möte med enhetschefen på mottagningen och försöka kräva förbättringar. Orkar man inte göra detta själv kan man kolla om man kan få stöd av ett personligt ombud. Kanske kan man testa att byta mottagning också även om det inte alls är säkert att det blir bättre då.
Skickar varma tankar
När psykiatrin kommer att bli bättre är en mycket bra fråga. Det beror väl mycket på politiska prioriteringar och beslut. Vi är många som drömmer om ett samhälle där alla utsatta grupper får stöd och hjälp inklusive alla som behöver regelbunden psykiatrisk vård, men tyvärr går det inte att förutsäga hur framtiden kommer att se ut. Men jag förstår som sagt problemet och tycker att det är fruktansvärt att psykiatrin inte anpassas efter autistens individuella behov. Jag skickar varma tankar till alla er som drabbas av bristerna i psykiatrin!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Köp min bok
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Senaste svar på alla blogginlägg
De finns även människor med if som blivit utförsäkrade, bara för de varit ” duktiga ” på sin dagliga verksamhet.…
De handlar inte om ett beroende av bidrag, de handlar om att ge sjuka och funktionshindrade en bra tillvaro, har…
Du är inte ensam om att ogilla dem. Har också svårt att förstå att vissa med diagnoser kan rösta på…
Det stämmer att sådana särdrag även kan förekomma vid adhd!
Tack Cindy! 🙂 Ja, omgivningen kan verkligen göra problem av saker som inte är ett problem för mig.
Vad tråkigt att höra!
Vad bra att hen numera har ett jobb hen trivs med, men tråkigt att hen blev utskrattad!
Detta kan även förekomma vid adhd,mitt barnbarn har adhd och vissa kläder vägrade hen ha , exempelvis stickat , hen…
”Så länge min omgivning accepterar att jag inte är självgående kan jag leva med god livskvalitet!” På pricken 😀 Jättebra…
Mitt barnbarn hamnade i bråk även med människor med autism , adhd , Tourette och dyslexi. Fick höra hen inte…
12 svar på ”När kommer psykiatrin anpassas till patienter med autism?”
Hej Paula! 😊
Tack för intressant läsning!
Jag tänker att ett stort självskadebeteende som också berör den största mängden autister är missbruk. Att döva för att skydda.
KBT ser jag som allmänkunskap och inte direkt någon terapi.
Den forskning som finns på autism behöver också komma ut till habilitering och psykiatri. Men ibland vandrar även forskarna fel.
Vad roligt att du gillade inlägget! 🙂
Du har helt rätt i att även missbruk utgör ett självskadebeteende. Så som jag förstått det är missbruk dock relativt ovanligt hos personer med ren autism. Iaf skriver autismforskaren och överläkaren Lena Nylander det i sin bok Autismspektrumtillstånd hos vuxna: några frågor och svar. Den boken publicerades iofs år 2010 så det kan finnas nyare rön om autism och missbruk som jag inte vet om! Men i vilket fall som helst har många autister även adhd, och missbruk är inte alls ovanligt hos personer med adhd.
Det är märkligt att kunskapen om autism hos psykiatrin är så här låg! Just min psykolog på habiliteringen hade kunskap om autism, men jag vet flera andra autister som varit missnöjda med habiliteringens kunskap och bemötande. Det är allvarligt att habiliteringen saknar kunskap för det är de som ska informera oss autister om vår diagnos och dess konsekvenser!
Hade en period på 80- talet då jag for på klubbar, bodde i London då och då tog olika droger , men till skillnad från en narkoman gjorde jag ej behandling, jag blev helt enkelt kär i en man och han var emot droger , så jag slutade från en dag till en annan, utan abstinens, fick för nånstans att vissa inom autismspektrat inte utvecklar nått beroende. Vet ej om de stämmer.
Men hur som helst efter de har inte tagit droger efter de. Kan unna mig ett glas vin eller champagne . Men en läkare hade sagt till min väninna som också med autismspektrat som också slutat från en dag till en annan pga graviditet och därefter inte rört en drog , att de med autism inte blir vanliga pundare , utan får de nått annat så slutar de.
Christopher Gillberg har faktiskt skrivit i sin bok Barn, ungdomar och vuxna med Asperger syndrom att missbruk hos personer med autism ofta är relativt lätt att bryta och att när autisten väl har bestämt sig för att sluta med missbruket så brukar hen lyckas utan att återfalla eller få abstinensbesvär. Detta enligt kliniska erfarenheter.
Samtidigt finns det även många neurotypiker som testar droger, även heroin, utan att bli beroende. Det är en myt att man automatiskt blir beroende bara för att man testar droger under en period. Samtidigt vet man inte i förväg vem som kommer att bli beroende och vem som inte kommer att bli det. Det är farligt med droger! Jättebra att du slutade.
Den vård som finns den finns. Autism är ingen sjukdom och för det finns således egentligen ingen vård. När autism spelar roll för den vård som ska ges finns ingen vård.
Så länge människor fortsätter ljuga om att det finns vård som inte finns kommer det aldrig komma.
Habiliteringen kan inget om psykiatri. Det klart att enskilda personer ändå kan ha kunskaper men psykiatri är inte habiliteringens område.
Har du exempelvis borderline, eips, och asperger kan du nekas dbt bara på motiveringen att du antas ha mentaliseringsproblem. Men något alternativ finns aldrig.
Det finns ingen vård för tilläggsdiagnoser om man har asperger om asperger påverkar vården. Om man bortser från mediciner, för de finns ju om de hjälper. Ptsd och borderline är två bra exempel där du med samtida asperger inte kan få vård om autismen påverkar behandlingen och kräver förståelse och anpassning. Sedan såklart finns ju otillgängligheten av akutpsykiatriska vården. Som borde ses som ett starkt bidragande skäl till aspergares höga självmordsfrekvens. bristande individanpassningar hos akutvården omöjliggör den som vårdande för vissa med autism.
Mycket märkligt av psykiatrin att neka en patient DBT med motiveringen att hen också har asperger. Finns det behov av DBT borde patienten kunna prova i alla fall och se om det funkar, och funkar det inte det borde vården kunna anpassas efter patientens individuella behov. Hemskt att det inte erbjuds alternativ! 🙁
Min erfarenhet är tyvärr att man inom psykiatrin ofta inte sträcker sig längre än att konstatera/sammanfatta självskada med: ”ångest” eller ”depression”. Också sätter man in symptomlindrande. Eller ”KBT” (som det står i behandlingsrekommendationerna/nationella riktlinjerna eller vad det nu heter..) Men helt utan hänsyn till att det är en autist som ska behandlas dvs behandlingen utgår ifrån att man fungerar som de flesta andra människor på många plan: att man behöver samma, har liknande behov..
🙁
Förstår inte hur det kan få fortsätta år efter år, att det är ”bemötandet” man kan förvänta sig:( om man inte har en himla tur vill säga och ”paras ihop” med professionella som kan och vill tänka annorlunda.
Det är en bra fråga hur det kan fortsätta år efter år och hur det kommer sig att psykiatrin fortfarande utgår från att en autistisk patient fungerar som de flesta andra patienter.
Jag misstänker att det är en ekonomisk fråga: sjukvårdskostnaderna har ökat i samhället under de senaste decennierna och beslutsfattarna vill väl hålla kostnaderna nere. Det kostar pengar att vidareutbilda personal, och utbildad personal kan också kräva mer i lön. Dessutom kan individanpassad vård kräva extraresurser.
En intressant fråga i sammanhanget är om det är lönsamt för beslutsfattarna att tänka kort- eller långsiktigt. Vad kostar en patient som fortsätter att må dåligt år efter år och som kräver kontinuerlig vård p.g.a att hen aldrig fått vård som faktiskt funkat? Hur mycket skulle sjukvården spara genom att erbjuda patienten bra och professionell vård från början? Vilka samhällsvinster skulle det kunna innebära? Jag tror inte att den frågan ens blivit utredd.
”En intressant fråga i sammanhanget är om det är lönsamt för beslutsfattarna att tänka kort- eller långsiktigt. Vad kostar en patient som fortsätter att må dåligt år efter år och som kräver kontinuerlig vård p.g.a att hen aldrig fått vård som faktiskt funkat? Hur mycket skulle sjukvården spara genom att erbjuda patienten bra och professionell vård från början? Vilka samhällsvinster skulle det kunna innebära? Jag tror inte att den frågan ens blivit utredd.”
Högaktuella frågor verkligen med tanke på hur många autister det är ”där ute” som kämpar (läs: väntar, hoppas, väntar, börjar om, byter, försöker igen osv osv )för att få anpassat stöd
alternativt
”givit upp” tanken på att få passande hjälp och tagit avstånd från vård och omsorg för att det blivit det minst dåliga… Ingen vet att de ens finns då de inte står i några köer.
Så sant! Jättetrist att det är så 🙁 Jag förstår varför vissa ger upp. Personer med psykisk ohälsa orkar dessutom sällan hålla på fram och tillbaka.
Har man autism och inte nån psykisk sjukdom eller missbruk så är psykiatrin fel plats. Alla vet att har man exempelvis enbart autism går de ej att ge mediciner . I så fall ska man ha nått annat utöver de. Fick diagnosen damp när de fanns men sen visade sig vara felaktig. Sen sa de atypisk autism och inget annat. Har aldrig haft dålig motorik, snarare tvärtom .
Jag håller med dig om att psykiatrin i många fall är fel plats. Har man enbart svårigheter som beror på autism så går de ju inte att medicinera bort!