Därför vill jag som autist inte höra klyschor

Vi med autism kan behöva hjälp och stöd med olika saker. Ibland handlar insatserna om stöd av praktisk karaktär vilket är fallet med mitt boendestöd, ibland om psykologiskt stöttande insatser och ibland en kombination av dessa. Det är många som undrar hur vi autister vill bli stöttade och vad vi vill höra om vi mår dåligt över något. I dagens blogginlägg kommer jag att beskriva vad som fungerar för mig. Med detta sagt finns det inga generella regler för oss autister som grupp utan jag kommer bara utgå ifrån mig själv.

Har svårt för överdriven positivitet

Det finns en typ av bemötande som får mig att må dåligt, nämligen att bemöta mig med överdriven positivitet eller klyschor i stil med: ”Alla har svårt med något” eller ”Du har inte alls fler svårigheter än andra, tänk på alla språk du kan.” Jag vet att de som bemöter mig på detta sätt oftast menar väl och det kan säkert finnas andra autister som mår bra av att höra klyschor. Men jag fungerar bäst med människor som inte är överdrivet positiva till allt utan vågar säga högt: ”Ja, ni autister tillhör en utsatt grupp. Jag förstår att många av er har det svårt.” Det mentala stödet fungerar bäst för mig om personen inte förnekar att vi autister och andra utsatta grupper i samhället statistiskt sett har betydligt fler svårigheter än den övriga befolkningen.

Tänk om jag hade kunnat pumpa min cykel

I min värld är det självklart att man har det svårare än genomsnittsmänniskan om man har en så ojämn begåvningsprofil som jag har, och det är även vetenskaplig fakta! För att få diagnosen autism krävs nämligen att svårigheterna orsakar betydande svårigheter i vardagen. Om jag inte hade varit lika duktig på språk som jag är nu utan hade istället klarat av att städa, byta glödlampor och pumpa cykeln så hade min vardag underlättats påtagligt. Tänk om jag inte hade behövt avstå från att cykla när cykeln behöver pumpas och jag inte har en boendestödjare till hands. Tänk om jag inte hade behövt leva i en mörk lägenhet när glödlampan går sönder!

Har nästan ingen nytta av språkkunskaper

Sanningen är att jag skulle haft betydligt mer nytta av vardagliga färdigheter än en massa språkkunskaper. Visst, jag har haft nytta av mina språkkunskaper i situationer då jag exempelvis kunnat beskriva vägen på italienska för en äldre italiensk dam som jag mötte på gatan och då jag kunnat läsa böcker på originalspråk. Jag är självklart glad att jag har min språktalang, men faktum är att jag har betydligt fler svårigheter än styrkor sett till hur jag fungerar i vardagen. Sett till den stora helheten har mina språkkunskaper gett mig väldigt lite nytta i livet.

Klyschorna fick mig att må dåligt

Sedan finns det en klyscha som gör mig arg, nämligen: ”Pengar bringar ingen lycka.” Visst, har man pengar så behöver det inte automatiskt betyda att man är lycklig, dock brukar jag säga att den som påstår att pengar inte kan ge lycka aldrig har varit fattig på riktigt. Det kändes som ett hån för mig att få sådana kommentarer när jag som utförsäkrad för ett antal år sedan hade fått avslag från socialtjänsten och jag hade inga pengar till mat och hyra! Jag visste inte om jag skulle bli vräkt från min lägenhet och jag avstod från att köpa annan mat än havregryn. Självklart gjorde min ekonomiska situation mig olycklig, och att få höra klyschor fick mig att må ännu sämre.

Pengar ger visst lycka

När jag däremot levde på aktivitetsersättning mådde jag till skillnad från många andra sjukpensionärer okej eftersom jag är duktig på att leva ekonomiskt och inte har något behov av att lägga pengar på sociala aktiviteter. Den ekonomiska stabiliteten som aktivitetsersättningen innebar fick mig att känna mig trygg. Visst, jag hade betydligt mindre pengar än genomsnittsmänniskan, men mig gör det ingenting om jag blir socialt exkluderad från samhället, dock är jag ovanlig på den här punkten. Däremot mår jag ännu bättre nu när jag har ett jobb (dock lågavlönat)! Självklart blir jag lyckligare av att kunna köpa fler saker som gör mig glad. Det finns t om forskning som visar att pengar visst ger mer lycka. Att sprida myter om ämnet är livsfarligt för människor som Emma som får höra att det är helt rimligt att hon arbetar för 5 kronor i timmen.

Viktigt att känna efter

Summa summarum: jag vill absolut inte bli bemött med klyschor, överdriven positivitet och ovetenskapliga ”fakta” i situationer då jag mår dåligt för det får mig att må ännu sämre. Och tack och lov har ingen professionell psykolog bemött mig på det viset! Med detta sagt finns det som sagt inget recept hur vi autister vill bli bemötta som grupp och det är inte alls säkert att andra autister känner som jag. Därför ska du som medmänniska känna efter och utgå ifrån hur du tror att din autistiske samtalspartner vill bli bemött.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.