Därför vägrar jag adhd-medicin

Vissa människor blir provocerade när de får höra att jag vägrar adhd-medicin. Jag har ju autism och adhd, och autism går inte att medicinera bort, men mot adhd finns ju medicin! Vissa går till och med så långt att de antyder att alla som kostar samhället extra pengar i form av anställningar med lönebidrag, boendestöd, sjukersättning och liknande har en skyldighet att testa alla mediciner som finns på marknaden mot de svårigheter man har för det kan eventuellt spara skattebetalarnas surt förvärvade skattepengar.

Ingen allmängiltig lag

Idag tänker jag berätta varför jag tackar nej till adhd-medicin, men jag vill också påminna om att mina värderingar inte är en allmängiltig lag och att alla med adhd själva ska bedöma om adhd-medicin är rätt val eller inte. Jag vill också påminna om att jag är en vanlig npf:are och absolut ingen forskare, och jag har inte heller någon medicinsk utbildning. Ta alltså det jag skriver med en nypa salt! Jag har träffat många med adhd som menat att de tack vare adhd-medicin kan leva ett bra liv och att det enda de ångrar är att de inte börjat med medicinen tidigare. Det som är rätt för mig måste inte vara rätt för en annan npf:are!

Är ouppmärksam och disträ

När jag blev diagnostiserad med autism och adhd blev jag frågad om jag ville testa adhd-medicin och jag tackade ja. Först testade jag Ritalin, sedan Concerta och om jag inte missminner mig testade jag också en tredje adhd-medicin som jag inte minns namnet på (detta var för över 20 år sedan så minnet kan svika lite). Lite bakgrundsinformation: Jag har den ouppmärksamma formen av adhd (det som tidigare kallades add) och har alltid varit lite disträ och glömsk, ouppmärksam och lätt uttröttbar. Jag skjuter gärna upp tråkiga sysslor så som att diska. Jag har alltid varit superlugn och underaktiv och har i princip orkat sitta stilla och dagdrömma hur länge som helst!

Fick hemska biverkningar

Jag fick hemska biverkningar av adhd-medicin. Nu blev jag plötsligt impulsiv och extremt hyperaktiv med ett stort H. Jag kände mig manisk: jag började sova extremt lite på nätterna men kände mig inte särskilt trött, bara nervös och ibland aggressiv. Jag gick runt i lägenheten på nätterna, diskade, plockade undan och ändå kände jag mig aldrig nöjd. Jag kände mig så rastlös att jag bara ville skrika rakt ut, och jag ville att allt skulle hända blixtsnabbt. Jag som alltid har haft hur mycket tålamod som helst klarade plötsligt inte av att stå i kö och blev arg om jag inte blev betjänad snabbt som blixten i butiken. Jag orkade inte vänta! Jag började bråka med människor om småsaker. Det var inte alls likt mig!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Kände overklighetskänslor

Så småningom började jag få panik och kände mig nästan psykotisk. En gång hade jag varit i Jakobsberg norr om Stockholm och skulle ha åkt till Centralstationen för att byta till tunnelbanan för att komma hem (jag och min dåvarande man bodde söder om söder). Men när pendeltåget hade nått Sundbyberg som endast ligger ett par stationer från Jakobsberg steg jag av för jag kände att jag inte kunde stanna på tåget en sekund till. Tåget kändes som en hemsk, tråkig och farlig plats på samma gång utan att jag kunde förklara varför och jag kände overklighetskänslor. Vem var jag och var var jag egentligen? Hände detta på riktigt?

Han blev förskräckt

Efter att ha irrat runt i Sundbyberg ett tag ringde jag till min dåvarande man och bad honom hämta mig. När han hörde vad som hade hänt förstod han allvaret och åkte till Sundbyberg med en gång. Han hade ingen bil så han fick åka kollektivtrafik vilket tog honom över 45 minuter. Han blev förskräckt när han såg mig och uppmanade mig att omedelbart sluta med adhd-medicinen. Varken han eller mina vänner stod ut med mig längre menade han, och detta hade pågått alldeles för många månader. Jag hade blivit helt personlighetsförändrad och han hade märkt tydligt att förändringen hade skett i samband med att jag hade börjat med adhd-medicinen, sade han. Jag pratade med läkaren och slutade, och snart var jag mitt gamla jag igen!

Lever ett bra liv utan adhd-medicin

Efter detta bestämde jag mig: aldrig mer adhd-medicin för min del! Och jo, jag vet att jag inte har testat Elvanse, men jag är inte beredd att ta risken och testa det för det innebär en risk för biverkningar, särskilt med tanke på att jag har träffat flera som fått biverkningar av Elvanse (många med adhd tycker dock att Elvanse är en toppen medicin)! Jag har kommit fram till att jag lever ett bra liv och inte har ett behov av att likna en neurotypiker. Jag har hittat strategier för mina svårigheter (i vissa fall heter strategin acceptans!) och har slutat leta efter medicin som skulle kunna förvandla mig till en person utan funktionsnedsättning. Det är mitt val. Någon annan kan göra ett annat val, och det är helt okej.

Ökar risken för psykoser och mani

Nu har det kommit forskning om att höga doser av adhd-mediciner är förknippat med en femdubblad risk för psykoser och mani. Femdubblad alltså!! Jag förstår att orsakssambandet behöver fastställas, men ändå!! Ett intag av just Ritalin ökade enligt studien inte risken för psykos och risken kunde vid 81 procent av fallen förhindras med en sänkt dos, men jag tog ju inga höga doser! Jag har psykossjukdomar i släkten (inte alls ovanligt hos oss med autism) så kanske är jag extra känslig och reagerar även på låga doser?

Vill inte äta adhd-medicin

Som sagt har jag full respekt för att många andra med adhd väljer att göra annorlunda än jag, och eftersom jag saknar medicinsk utbildning kan jag inte uttala mig om vad som är rätt och fel. Jag vill också påminna om att orsakssambandet i den ovanstående studien kan vara svårt att fastställa så det kommer troligen behövas fler studier för att förklara sambandet mellan adhd-medicin, psykoser och mani. Men eftersom jag har upplevt stor press på att testa andra adhd-mediciner vill jag påminna om att det är var och ens eget val hur man vill göra, och ingen har rätt att bestämma vilka mediciner jag ska och inte ska ta. Jag vill inte äta adhd-medicin!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.