Ibland händer det att en autist säger sig ha omfattande svårigheter och ansöker om stöd, men när en biståndsbedömare sedan träffar autisten ser handläggaren inte alltid ett spår av de svårigheter som autisten påstår sig ha. I sådana lägen är det lätt för biståndsbedömaren att dra slutsatsen att autisten i själva verket klarar mycket mer än vad hen tror, men slutsatsen behöver inte alls stämma. Allt kan handla om att autisten har lärt sig att dölja sina sina svårigheter med hjälp av diverse kompenseationsstrategier. Att vissa autister maskerar sina svårigheter nämns även i diagnoskriterierna för autism i vår nuvarande diagnosmanual DSM-5.
Hade ett välstädat hem
Ibland kan kompensationsstrategin handla om något så enkelt att autisten ber någon annan att utföra det som hen själv inte klarar av. Själv tar jag ofta till olika kompesationsstrategier, men en viktig strategi för mig har varit att andra personer har hjälpt mig. Jag ansökte om boendestöd efter skilsmässan för att få hjälp med städning och allmän ordning i lägenheten, men biståndsbedömaren kommenterade vid hembesök att mitt hem var ovanligt undanplockat och välstädat. Och hon kunde inte haft mer rätt: varenda grej hade sin plats och hela lägenheten var väldigt välstädad.
Det var min exman som städade
Men det som biståndsbedömaren inte visste om var att min ex-man kom regelbundet hem till mig för att hjälpa mig med städning och undanplockning. Hade jag inte haft min exman hade mitt hem sett helt annorlunda ut. Anledningen till att jag ansökte om boendestöd var just att jag inte ville vara beroende av min exman i och med att vi inte var gifta längre. Därmed kunde man av biståndsbedömarens iakttagelser inte alls dra slutsatsen att jag inte hade några svårigheter i att bemästra min vardag utan det faktum att mitt hem var välstädat hade man endast min ex-man att tacka för!
Boendestödjaren väljer mina kläder
Jag hamnar i liknande situationer även idag. När jag har försökt förklara för andra människor att jag har stora svårigheter i att bedöma vilka kläder som passar för vilka sammanhang får jag ofta till svar att jag som alltid är så välklädd och att de aldrig sett mig i opassande kläder. Kan man därav dra slutsatsen att jag är duktig på att välja kläder? Nope! Den enda slutsatsen man kan dra är att jag har fungerande boendestöd! För drygt 10 år sen hade jag tänkt föreläsa i korta, tajta lädershorts och spetsstrumpbyxor men blev stoppad av boendestödjaren. Hon talade om för mig att den typen av klädsel var väldigt olämplig på en föreläsare och hon hjälpte mig att välja en lämpligare outfit. Och än idag får jag hjälp av mina boendestödjare! Utan dem skulle jag inte alls ha lika lämpliga kläder!
Alla autister behöver inte stöd
Summa summarum: om du ser en autist passa tider och deadlines, leva en välplanerad vardag, ha på sig hela och rena kläder, ett välstädat hem och äta regelbundna måltider behöver det inte betyda att autisten klarat av att leva denna typ av liv självständigt utan stöd. Det kan mycket väl vara någon annan som hjälper autisten. Visst, det finns många autister som klarar av allt ovanstående självständigt och alla autister behöver inte stöd. Men uttrycker autisten att hen behöver boendestöd är det oftast så. Låt dig aldrig luras av en till synes perfekt yta!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Precis, folk är tyvärr elaka mot vissa utvalda personer, och ofta är det oss som har osynliga funktionsnedsättningar och har…
Vad läskigt.
Ja precis, jag är pessimistisk så att jag kan släppa det och slippa fundera på hur det blir. Därför händer…
Det är inte lika stor risk för fysisk mobbning, nej. Absolut! Men du skulle bara veta vad även vuxna är…
Jag skrek och kunde inte andas. Blev röd som en kokt kräfta i ansiktet. Min mamma blev jätrerädd men jag…
Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…
Det låter som en skrämmande upplevelse! Vad bra att du har bokat läkartid.
Jag tror också att miljön spelar väldigt stor roll. Och för mig som sagt var miljön det ENDA som spelade…
Intressant. Förresten jag var nära att kvävas till döds förra veckan av en stor kycklingbit som fastnade i halsen. Sedan…
Det har du rätt i, säkert kan de sakerna du räknade upp spela in, det behöver inte bara handla bara…
11 svar på ”Därför ska du inte låta dig luras av en perfekt yta”
Det blir ju ett typs ”skal” runt en själv, det de andra bara ser, efter att ha försökt anpassa sig till hur andra. Vad man själv tror, att andra förväntar sig.
Speglar de andra.
Stor risk för att det blir fel om utomstående ska bedöma vad man behöver för typ av stöd. Hemskt när man är intellektuellt normalbegåvad men ändå inte blir lyssnad på och tagen på allvar. Jag känner personer som verkligen skulle behöva boendestöd men avstår från att söka då chansen att få stöd på egna villkor är låg. Själv löser jag städproblemet med RUT-tjänster samt har skalat ner tillvaron så mycket jag kan.
Jag förstår att du föredrar RUT-tjänster! I SoL-insatser under vilka boendestöd faller under finns sällan samma valfrihet som i LSS utan kvaliteten på SoL hänger tyvärr mycket på vilken kommun man är bosatt i. Man blir sällan sedd som en individ och blir inte, precis som du skriver, tagen på allvar. Det är många som är missnöjda med boendestöd och har gjort samma val som du.
Bra skrivet! Jag har också tidigare blivit ifrågasättad pga ett ”för väl” städat hem. Jovisst, det var jag som hade städat (hela 20 kvadrater) men problemet var att det tog all min energi och jag orkade inget annat! Mina föräldrar handlade mat för mig, jag hade slutat med vissa hobbyer, var totalt arbetsoförmögen osv. Och jag städade ju inte regelbundet, utan det handlade om att jag respekterar andra människor så mycket att jag skulle aldrig bjuda in någon biståndsbedömare i en ostädad lägenhet. (Jag vet att respekt inte alltid har någonting med städning att göra, men så hade jag lärt mig hemma.) Det handlade inte ens ”bara” om autism utan jag hade även andra omfattande fysiska problem, som gjorde att jag klarade inte längre av min vardag. Men inget av ovanstående hade någon betydelse för att hemmet var välstädat. Till slut blev jag så dålig att jag måste flytta till ett boende, men det funkade tyvärr inte för mig.
Nu bor jag på en annan ort och många saker funkar bättre här, är lite mitt i förändringar just nu men hoppas att det blir bra.
Vad bra att det funkar bättre för dig på den nya orten! Tyvärr gör många biståndsbedömare samma misstag som din gjorde, dvs tror att personen kan städa utan problem om hemmet är välstädat vid ett tillfälle. Att klara av att städa ibland är ju inte samma som att klara det regelbundet! Ibland har jag känslan att vissa kommuner vill hitta på ursäkter för att kunna neka en person stödinsatser och vägrar därför lyssna. Jag hoppas att du blir nöjd med stödinsatser på din nya bostadsort.
Tack vare sjukersättning och att jag inte yrkesarbetar och är avlastad från det klarar jag mig utan städhjälp och annan hjälp med praktiska vardagsgöromål.
Den som skulle besöka mig skulle aldrig förstå ansträgningen som ligger bakom ordningen. De ser inte tiden jag lagt ner heller.
Matlagningen behöver jag ofta prioritera bort/förenkla genom att köpa matlådor och äta mat som inte behöver tillagas.
Överlag använder jag mycket strategier för att saker ska ta så lite energi som möjligt. Man får skala av..
Har t ex bara en uppsättning tallrikar, bestick, ett glas, en kopp. Bjuder aldrig hem någon. När jag tvättar kläder behöver jag ladda med energi
hela veckan före samt några dagar efter. Jag blir väldigt trött av dessa vardagliga sysslor många tycker är tråkiga och lite jobbiga men graden av jobbighet och hur mycket sysslorna ”tar”är väl det som skiljer oss åt.
Finns ofta ingen energi över att svara i telefonen samma dag jag har tvättdag t ex. Att umgås med någon får man vänta med några dagar efter en tvättdag. Samt att inte träffa människor dagen före heller.
Precis som du skriver är det graden av jobbighet som skiljer er åt, men det är enligt min erfarenhet få som förstår sådana saker. Nästan alla säger sig bli trötta av städning och tvätt, men ändå tränar de på gymmet efteråt, har timlånga telefonsamtal med vänner och t.om skaffar barn helt frivilligt och i många fall även minst 2 barn trots att det innebär ännu mer städ och tvätt. Det känns som att många bara klagar för klagandets skull för ingen vettig människa skulle få för sig att skaffa barn frivilligt utan att anlita RUT-tjänster om de verkligen hatade städning och tvätt lika mycket som de påstår sig göra.
Det låter som en bra strategi att bara ha en uppsättning tallrikar och bestick, jag vet att många autister använder samma strategi som du! Själv har jag upptäckt att jag orkar diska när jag slutat använda diskmedel och ställer låga krav på diskningens kvalitet. Förut samlades disk på diskbänken då jag drog mig för att diska eftersom det tog energi men nu när jag sänkt kraven funkar det plötsligt!
Ja en hel del klarar av att småplocka också dvs. städa lite grann bara då och då mellan jobb och sänggående, på helgen innan de ska ut och äta med vänner, före veckohandlingen på ica eller strax före träningen på gymmet. Det skulle aldrig fungera för mig.
Så tur att man hittat stategier:)och förstått hur man behöver anpassa sig för att vardagen ska funka och hälsan vara i någotsånär behåll.
Diskmedel är överskattat. Använder det sällan.
Vad skönt att höra att jag inte är den enda som har upptäckt hur mycket energi det sparar att låta bli att använda diskmedel! Jag blev nästan förvånad när jag upptäckte hur enkelt det är att diska utan.
Jag får nästan känslan att vissa tycker att det är roligt att småplocka så att de har något att göra. Jag tycker istället att det tar energi att springa runt i lägenheten. Jag är en stillasittande person.
Klädval har alltid varit ett enormt problem, i tonåren och början av vuxen ålder klädde jag mig som en porrskådis och då fick jag tillsägelse, sen klädde jag mig i urtvättad träningsoverall, då sa de till. När de var bikinisäsong hade jag mycket utmanande bikini jag inte ens hade kropp för, på vintern klädde jag mig för lite trots jag var vuxen , när folk frågade varför , då kunde ej svara på de. Så blir arg och ledsen när folk säger jag ska ha de jag trivs i.
Vad tråkigt att andra människor lägger sig i dina klädval! På arbetsplatser kan det alltid finnas klädkoder,men på fritiden borde det vara upp till dig hur du vill gå klädd!