Kategorier
Aspergers syndrom och autism

Därför ska banalisering av autism motverkas

Det finns många vedertagna myter om Aspergers syndrom och autism. En vanlig sådan är att det går att avgöra om personen har autism genom att träffa vederbörande vid några tillfällen. Vissa menar till och med att det räcker med att läsa om hur någon är/har varit för att man ska kunna fastställa vederbörandes diagnos. ”Jaha, personen har en ovanlig specialbegåvning men är mindre social, undviker ögonkontakt och hemsysslor och har vissa rutiner? Ett solklart fall på autism”, kan man ibland få höra.

Inte säkert att Einstein hade asperger

Jag har tidigare skrivit att det är en farlig myt att Einstein hade Aspergers syndrom även om jag också själv förut gjorde mig skyldig till att sprida dessa typer av myter. Det finns ju inga säkra bevis på att Einstein hade asperger även om jag absolut inte utesluter att så var fallet. Faktum är att utomstående aldrig kan veta vem som har/har haft och inte har/inte har haft Aspergers syndrom. Det finns många som vid första anblick skulle kunna misstänkas ha autism, men ändå kan en utförlig NPF-utredning visa att de i själva verket har vissa drag som liknar autism utan att för den skull ha autism. Därför är det lätt hänt att man utgår ifrån att någon har Aspergers syndrom/autism trots att vederbörande inte alls har/har haft det.

Mänskligt att ha autistiska drag

Det är både mänskligt och vanligt att ha autistiska drag men betydligt ovanligare att ha autism på riktigt. Det finns många olika anledningar till att någon utåt sett kan verka bete sig autistiskt trots att vederbörande inte har autism: personen kan kan ha någon form av personlighetssyndrom, även kallad för personlighetsstörning, eller så beror beteendet på otrygg anknytning i barndomen eller så handlar det bara om enstaka avvikande personlighetsdrag. Självklart går det att ha ett personlighetssyndrom och autism samtidigt, men min poäng är att långt ifrån alla som vid första anblick verkar vara autistiska har autism på riktigt. Och omvänt kan en person som utåt sett verkar bete sig neurotypiskt visa sig ha autism!

Autism kan vara en osynlig diagnos

Många av oss autister är överens om att autism inte alls måste synas utanpå utan många autister kan i själva verket utomståendes ögon uppfattas som väldigt neurotypiska. Det är inte ovanligt att många av oss får höra saker som: ”Oj, har du autism? Vad konstigt för det syns inte alls!” Dessa typer av kommentarer är inte ovanliga eftersom autism ibland kan vara en så kallad osynlig diagnos. Men det är inte alla som har förstått att detsamma givetvis även fungerar tvärtom: även om många tycker att någon verkar autistisk och borde få en autismdiagnos är det inte alls säkert att personen har autism och skulle få en autismdiagnos om hen utreddes.

Vill inte att autism banaliseras

Anledningen till att jag tycker att det är viktigt att belysa ämnet är att det ibland påstås att autism har blivit en modediagnos. Detta vill jag till varje pris undvika. Ju fler som på lösa grunder placeras in i autismfacket av privatpersoner desto större risk att vi som verkligen har omfattande svårigheter på grund av vår autism och behöver stöd och anpassningar inte blir tagna på allvar. Om var och varannan lite avvikande person plötsligt inofficiellt diagnostiseras med autism av okunniga privatpersoner och det börjar spridas myter om att alla autister är överbegåvade genier som alltid har en arbetsförmåga på en anpassad arbetsplats, hur kan vi som verkligen har svårigheter p.g.a. vår autism bli tagna på allvar? Genom att uppmärksamma ämnet vill jag motverka att autism banaliseras.

Autism har tydliga diagnoskriterier

Jag menar absolut inte att det är fel att föreslå för de som man uppfattar som autistiska att genomgå en autismutredning för det kan man och rent av bör göra. Det finns ju många odiagnostiserade autister därute, och en NPF-utredning ska alltid göras vid misstanke om autism! Med detta sagt tycker jag att det är viktigt att inte var och varannan avvikande person blir klassade som autister utan att en NPF-utredning gjorts. Det finns trots allt tydliga diagnoskriterier för autism och dessa måste uppfyllas i en tillräcklig omfattning för att en diagnos ska kunna fastställas.

Hjälp mig informera om NPF genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Hittade detta inlägg igen. Tänkte kommentera det också. Emma ska alltså inte jämföra sin situation med någon som inte har…

9 svar på ”Därför ska banalisering av autism motverkas”

Folk kopplar troligen ihop ordet med personer i film och litteratur som haft det och utgår från att det är så det yttrar sig på alla. Och glömmer att alla är olika och att det finns gradskillnader. När folk hör ordet autism tänker de instinktivt på Dustin Hoffman i filmen Rainman. En person som har extremt svårt med socialt samspel men samtidigt är överintelligent, eller ett geni. Bägge ytterligheterna behöver ju inte vara så starka, det kan t.o.m. knappt märkas.

Min barndomsvän har ju diagnostiserat sig själv med det, som tidigare sagt. Troligen skulle han få diagnosen även utöver självtesten på nätet. Det mesta av de klassiska kriterierna stämmer in på honom också. Men han jobbar och är helt självständig.

Det är sant att olikheterna och gradskillnaderna glöms bort. Ofta beror det nog på okunskap. Precis som du skriver behöver inte ytterligheterna vara lika starka som hos Rainman, och svårigheterna kan även yttra sig olika i olika sammanhang.

Vad bra att din barndomsvän har ett jobb! Han har nog hittat sin nisch vilket vissa autister lyckats göra.

Svara

Han är anställd vid ett bemanningsföretag, har akademisk utbildning, men har ändå hamnat på olika industrijobb. Det verkar funka, men helst skulle han inte vilja jobba med människor alls. Allt socialt tär på honom.

Jag förstår det! Det låter som att han behövt kämpa mycket p.g..a sina sociala svårigheter. Det måste vara tufft!

Svara

Det är kul det där med vilka värderingar folk har i alla fall…Eller sorgligt, snarare. Jag berättade en gång om min vän i fråga för farmor som 22-åring, för jag var så glad över att jag hade honom som vän.

”Hur är han klädd, den där (namnet på kompisen)?”, sa farmor.

”Han bryr sig inte så mycket om kläder och sånt.”, sa jag

”GÖR han inte?!”, utbrast farmor chockat.

”Nej, han…Han är nog inte så noga, tror jag.”, sa jag.

”Men då är det ingen bra pojke, Kane – Då ska du inte vara med honom.”, sa farmor då.

Det var hennes värderingar.

Sådant tycker jag är märkligt. Själv bryr jag mig inte alls om hur andra människor är klädda utan jag bryr mig bara om mina egna kläder. Jag skulle aldrig ens få för mig att ställa frågan hur någon annan är klädd av den enkla anledningen att jag inte bryr mig.

Tack för blogginlägget, Paula! Jag har själv genomgått NPF-utredningen två gånger för att vården hade så svårt att tro på att jag skulle ha ett autismspektrumtillstånd. Till slut fick jag diagnosen ändå, alltså båda gångerna. Jag blir så trött på dessa kändisar, skribenter osv. som påstår sig ha Asperger, ADHD eller liknande utan att ha någon riktig diagnos. De lever ett fullt liv med jobb, familj, vänner och hobbyer. Och pga dessa oseriösa typer får vi som verkligen har väldigt stora problem lida i onödan. Trots att jag fick min diagnos bekräftad flera år sen är jag fortfarande utan den hjälp som jag behöver för att leva ett värdigt liv, för att jag inte blir allvarligt tagen av handläggaren.

Vad roligt att du gillar inlägget! Tråkigt att du inte känner att du blir tagen på allvar av handläggaren. Det är du tyvärr inte ensam om för jag har många bloggläsare som har liknande erfarenheter.

Det här med att media ofta endast framställer autism och ADHD som en styrka kan verkligen ställa till det för personer som har betydligt fler svårigheter än styrkor till följd av funktionsnedsättningen. Det kan säkert finnas kändisar med ADHD som upplever att deras ADHD mest innebär kreativitet och specialbegåvningar, men det som ofta glöms bort i sammanhanget är att väldigt många som fått en ADHD-diagnos i barndomen inte längre har kvar svårigheterna i vuxen ålder. Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om det:

https://paulatilli.se/blogg/sluta-sprida-myter-om-adhd/

Det är därmed inte alls omöjligt att någon som tidigare fått en ADHD-diagnos numera mest har styrkor tack vare sin kreativa personlighet, men däremot är det inte säkert att personen fortfarande skulle få en ADHD-diagnos om hen gjorde en ny utredning. Det finns väldigt mycket okunskap om vad svår ADHD kan ställa till med just på grund av alla myter som sprids om ADHD. Detsamma gäller självklart autism!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *