Kategorier
Forskningsnytt

Därför ökar adhd-diagnoserna

Under de senaste åren har överdiagnostisering av npf-diagnoser varit på tapeten, inte minst när det gäller autism. Christopher Gillberg menar att autism är överdiagnostiserad hos män vilket innebär att det finns män som har fått en autismdiagnos trots att de egentligen inte har autism. Samtidigt är autism fortfarande underdiagnostiserad hos kvinnor, enligt Gillberg.

Gillar inte fenomenet

Eftersom npf-forskare har konstaterat att överdiagnostisering är ett faktum tvivlar jag inte på att det är så (jag är liksom ingen forskare och är därför inte i position att uttala mig om saken). Däremot gillar jag överhuvudtaget inte att det ställs felaktiga npf-diagnoser för det leder ju till att jag och många andra med autism och/eller adhd inte blir tagna på allvar. Därför blir jag väldigt glad när det uppmärksammas att diagnosökningen inte bara beror på överdiagnostisering utan att fenomenet även har andra orsaker.

Kvinnor är en osynlig grupp

Nu har professor Sven Bölte uttalat sig om varför adhd-diagnoserna har ökat. Och enligt honom är en av orsakerna till den ökande diagnostiseringen att det numera blivit vanligare att ställa flera diagnoser på samma person när personens utmaningar inte bara kan förklaras med en diagnos. Och jag tror att jag förstår vad han menar. Jag har träffat många, främst kvinnor, som i ungdomen fått diagnoserna social ångest och depression men senare i livet även har fått en autismdiagnos. Vi kvinnor är ju ofta en osynlig grupp eftersom vi är så duktiga på att kamouflera och anpassa oss.

Add:n kan missas helt

På motsvarande sätt finns det vuxna med till exempelvis autism vars adhd missats helt, och detta är enligt min erfarenhet inte helt ovanligt om adhd:n är av en ouppmärksamma formen (det tillstånd som tidigare hette add). Själv har jag ju också den ouppmärksamma formen av adhd! Många kvinnor med npf är ju inte utåtagerande vilket kan vara en av anledningarna till att vården dragit den felaktiga slutsatsen att en kvinna med adhd bara har psykisk ohälsa som t.ex. ångest. Är en vuxen patient väldigt introvert kan vården till och med ha ställt personen en autismdiagnos men helt missat att hen också har adhd! Och även Sven Bölte lyfter fram att vården numera har lite bättre kunskap om adhd hos vuxna i allmänhet och hos kvinnor i synnerhet (även om kunskapen hos vården fortfarande brister kraftigt, enligt min erfarenhet).

Är inte lika stigmatiserande

Numera anses det inte heller vara lika stigmatiserande med diagnoser, anser Sven Bölte. Och jag har faktiskt märkt att vissa grupper till och med tycker att det är lite ”häftigt” att ha adhd. Vissa påstår till och med att alla framgångsrika personer har adhd vilket naturligtvis inte stämmer! Numera pratas det så mycket om styrkorna vid adhd att det ofta glöms bort att svår adhd kan vara en mycket stor funktionsnedsättning, särskilt hos den grupp som inte blir hjälpt av adhd-medicin. Men eftersom det inte längre anses vara lika stigmatiserande med adhd är det logiska följden att vården har blivit mer öppen att ställa adhd-diagnoser, och precis som Bölte påpekar har vården också förstått att en diagnos kan ge patienten tillgång till stöd.

Samhället har förändrats

Dessutom lyfter Bölte att samhället har förändrats vilket är så sant! Särskilt alla som är äldre vet att det förut fanns enkla jobb, och människor som förr i tiden hade svårt att följa instruktioner och tänka i flera steg kunde vara duktiga på dessa jobb. Numera förväntas man vara allt-i-allo i arbetslivet vilket missgynnar personer med t.e.x adhd som kan ha bristande exekutiva funktioner. Därför behöver numera många fler särskilt stöd i arbetslivet och skolan (för även skolan har förändrats vilket Bölte också tar upp).

Det räcker inte med en diagnos

Jag ställer mig positiv till att personer med stora utmaningar i det dagliga livet får en diagnos (jag tror till och med att diagnosen kan ha räddat mitt liv!), men precis som Bölte påpekar kan den ökande diagnostiseringen medföra vissa problem: ibland fokuseras det enbart på att individen får en diagnos istället för att arbetsplatsen och skolan ska anpassas efter individens behov. För mig är det självklart att det inte räcker med en diagnos utan självklart ska alla vi med diagnoser få de anpassningar vi behöver!

Hjälp mig informera om NPF genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Jag kan nog också överdriva ibland trots att jag INTE är neurotypiker och säga liknande saker. Mest om jag är…

  2. Jag fick ju ADD-diagnos (utöver Asperger vid 18) för typ fem år sen även om jag klarade testerna, haha! De…

Ett svar på ”Därför ökar adhd-diagnoserna”

Jag fick ju ADD-diagnos (utöver Asperger vid 18) för typ fem år sen även om jag klarade testerna, haha! De testerna klarade jag även vid 18 och därför fick jag inte diagnosen då. Tester är inte alltid det bästa sättet att ställa en ADD-diagnos, särskilt inte ett snabbt uppmärksamhetstest. Med asperger kan man ju vara väldigt fokuserad en kort tid! Psykologen som ställde diagnosen sa också att det är vanligare att ett inte upptäcks hos flickor. Jag fick diagnosen mest utifrån det familjen berättade, främst min bror. Men han har ju ADHD så han ser mig ju som extremt underaktiv, haha!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *