Alla med autism har olika förutsättningar

Låt oss dela in människor i två grupper: autister (människor som har autism) och neurotypiker (människor som inte har autism). Tänk dock på att verkligheten inte är så här svart-vitt. I verkligheten kan vissa neurotypiker ha autistiska drag utan att uppfylla de fullständiga diagnoskriterierna för autism. Dessutom kan autister och neurotypiker även ha (andra) diagnoser. Vi autister kan ha tilläggsdiagnoser till vår autism, och självklart kan även neurotypiker ha vilka diagnoser som helst så som dyslexi eller fibromyalgi. Men nu bortser vi från det och delar krasst in människor i två grupper: autister och neurotypiker.

Hade funkat med rätt attityd

Låt oss säga att du är en neurotypiker och jag träffar dig på gatan och börjar entusiastiskt berätta för dig om en annan neurotypiker jag läst om i en kvällstidning. Kanske stod det i artikeln att denna fantastiska neurotypiker hade fått ett Nobelpris, eller kanske stod det att neurotypikern hade skaffat 10 barn och ändå hade haft heltidsjobb och därutöver pluggat fristående kurser på distans samtidigt. Denna neurotypiker hade inte sovit så mycket på nätterna men det hade funkat helt okej med ”rätt attityd”, enligt artikeln.

Det är ett bevis nog

Av artikeln har jag dragit slutsatsen att du i egenskap av att vara en neurotypiker också skulle klara av samma sak som neurotypikern i artikeln om du bara skulle anstränga dig lite grann. Anledningen till att jag är övertygad om det är att du också är en neurotypiker! Det är ett bevis nog, eller hur? Om det finns en neurotypiker som klarar av att uppnå ett visst mål borde alla neurotypiker klara av detsamma. Logiskt, eller hur? När du säger emot mig står jag på mig och säger att du borde se möjligheter istället för hinder och att du har helt fel attityd som inte ens vill försöka ”utmana dig själv”. Du borde höja kraven successivt och bara köra även om det ibland kan kännas jobbigt.

Är du övertygad?

Har jag lyckats övertyga dig? Förmodligen inte. Om jag skulle fortsätta ta upp ämnet varenda gång vi sågs skulle du förmodligen snart bli irriterad på mig, och jag klandrar dig inte. Självklart har ni neurotypiker olika förutsättningar, och bara för att en neurotypiker lyckas få ett Nobelpris eller skaffa 10 barn och kombinera föräldraskapet med en sysselsättning på mer än heltid så skulle många av er förmodligen inte klara av det. Faktum är att inte alla neurotypiker har de resurser och förutsättningar som krävs för att få ett Nobelpris, och på motsvarande sätt skulle det för många neurotypiker varken vara rimligt eller hållbart att ha 10 barn och samtidigt ha sysselsättningar som motsvarar mer än heltid.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Skulle vara orimligt

Ni neurotypiker har dessutom helt olika livssituationer: vissa av er har nätverk som kan hjälpa till med barnpassning, vissa av er har barn med specialbehov o s v. Självklart kan inte ni neurotypiker jämföras rakt av för ni har olika förutsättningar och livssituationer. Och även om du som är en neurotypisk flerbarnsförälder kanske skulle kunna jobba mer än vad du gör nu skulle det möjligtvis kunna leda till utmattningssyndrom och skulle därmed kunna vara ett orimligt mål för många av er. Självklart är det viktigt för er neurotypiker att leva på ett sätt som fungerar för er!

Vi autister är minst lika olika som ni

Det som ofta glöms bort är att samma sak givetvis gäller oss autister. Vi som har autism har också olika förutsättningar, olika livssituationer, olika svårigheter, olika styrkor, olika eventuella tilläggsdiagnoser och olika personligheter precis som ni neurotypiker har det. Vi autister ska därför aldrig jämföras med varandra! Om du har läst om en autist som har lyckats lära sig vissa färdigheter så som att ta hand om hushållet utan boendestödjarens stöd eller att bete sig på ett sätt som förväntas i sociala situationer på jobbet så betyder det inte att alla autister kommer att klara av samma sak. Vi autister är minst lika olika som ni neurotypiker!

Kan ta massor av energi

Visst, många autister skulle säkert rent teoretiskt kunna lära sig vissa sociala neurotypiska färdigheter eller öva på strategier för att klara sig utan boendestöd, men det skulle vara orimligt för många eftersom det skulle kunna ta alldeles för mycket energi och därmed sänka autistens livskvalitet. Bara för att det finns autister som har lyckats skaffa jobb och kunnat säga upp sin sjukersättning eller kanske lyckats lära sig att ta och hålla ögonkontakt så betyder det inte att detsamma skulle vara möjligt för alla autister! Det som tar massor av energi av en autist tar kanske ingen energi alls av en annan, och alla autister har också olika intressen och preferenser.

Tycker att det är jobbigt

Ibland hatar jag att läsa i tidningar om framgångsrika autister som exempelvis har lyckats bli jurister eller läkare och samtidigt gifta sig och skaffa flera barn, och självklart har dessa autister varken boendestöd eller lönebidragsanställningar. På ett sätt tycker jag att det är bra att det lyfts fram att det finns begåvade och framgångsrika autister så att inte människor tror att autism bara innebär svårigheter eller att alla som har fått en autismdiagnos som barn skulle ha stödbehov som vuxna. Autism måste inte vara ett hinder! Men samtidigt blir jag frustrerad när jag blir jämförd med dessa autister och får höra att jag också skulle kunna åstadkomma mer i livet om jag ville det. Särskilt jobbigt var det under de år jag levde på aktivitetsersättning!

Inget rimligt mål för alla

Bara för att du läser i kvällstidningar om extremt framgångsrika autister som har lyckats åstadkomma massor av saker i livet utan anpassningar och stöd så betyder det inte att samma sak skulle vara ett rimligt mål för alla autister. Kanske har dessa autister hamnat i tidningar just i egenskap av att vara extraordinära: i verkligheten har många autister sjukersättning, lönebidragsanställningar, stödinsatser och liknande vilket kan göra att medierna vill hitta och skriva om de ovanliga autister som har blivit mycket framgångsrika i yrkeslivet utan anpassningar och stöd, och detta bara genom att ”tro på sig själva”.

Inte alla autister är Einsteins

Faktum är att många av oss autister inte är några Einsteins utan helt vanliga människor (som dock kan fungera jättebra med rätt bemötande och anpassningar), och många av oss behöver stödinsatser från samhället! Det är inte fel att behöva stöd och man kan ha ett jättebra liv så länge stödet fungerar. Vissa autister med stödbehov har specialbegåvningar, men långt ifrån alla autister har det. Att en autist har ett stödbehov betyder inte att autisten är lat, omotiverad eller har dålig livskvalitet utan alla autister har olika förutsättningar. För vissa autister är inte autism bara en styrka utan det kan också vara ett hinder i vissa situationer. Det är viktigt att alla är medvetna om det!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.