Nyligen skrev jag ett blogginlägg där jag förklarade varför jag anser att Johan Pehrson (L) sparkar på den som redan ligger: det är inacceptabelt med försämrad a-kassa för låginkomsttagare med tanke på att det ofta är vi med funktionsnedsättningar (och även migranter) som ofta är låginkomsttagare och drabbas av långtidsarbetslöshet. Men Tidöpartierna anser att arbetslösa ska ta de jobb som finns, och i Sverige finns det ju gott om lediga jobb.
De lediga jobben finns inom vården
Förutom det faktum att jag som autist inte skulle kunna ”ta de jobb som finns” om jag drabbades av arbetslöshet riskerar jag att drabbas av den förslagna förändringen av en annan anledning: ”De jobb som finns” återfinns ofta inom vården, bland annat inom boendestöd. Jag vet hur svårt det är för utförarna att rekrytera seriösa boendestödjare med tanke på att boendestöd är ett oattraktivt, lågbetalt jobb. Just nu är jag jättenöjd med mitt boendestöd, men det tog väldigt lång tid innan jag hittade någon som var seriös och bra. Fram till i julas var jag väldigt missnöjd och hade varit det länge.
Många är oengagerade
En anledning till att jag haft svårt att få boendestödet att funka är att många boendestödjare har varit oengagerade: de har glömt bort att dyka upp alternativt meddelat en halvtimme efter att boendestödet borde börjat att de inte kommer att komma o s v. Och om de väl dykt upp har många mest velat sitta vid köksbordet och fika. Vissa har sagt rakt ut att de egentligen inte är intresserade av att jobba som boendestödjare men att de varit långtidsarbetslösa och pressats av Arbetsförmedlingen/socialtjänsten att ”ta de jobb som finns”. Andra har mått väldigt dåligt och sagt att de egentligen borde vara sjukskrivna men har blivit nekade sjukpenning och därför varit tvungna att ta ett jobb som boendestödjare.
Är hellre utan boendestöd
Nu när Tidöpartierna ytterligare skärper tonen mot arbetslösa finns det en överhängande risk för ytterligare försämringar i kvaliteten i mitt boendestöd. Nu hoppas jag såklart att min nuvarande boendestödjare kommer att jobba kvar hos mig, men om hon skulle sluta skulle problemen förmodligen börja igen. Och jag är seriöst mycket hellre helt utan boendestöd i X antal månader tills utföraren hittat en engagerad och seriös boendestödjare än tar emot 10-15 oseriösa boendestödjare tills jag hittar någon som är bra! Det är tusen gånger bättre för mig att ”köa” på en kompetent boendestödjare p.g.a. arbetskraftsbrist än att ta emot icke-fungerande stöd.
Märks inom boendestöd
Att det ofta är invandrare och personer med egna funktionsnedsättningar som jobbar inom lågbetalda yrken märks inom boendestöd: de flesta av mina boendestödjare har haft egna kognitiva funktionsnedsättningar och/eller haft en annan etnicitet. Och jag bryr mig inte om vilka diagnoser mina boendestödjare har så länge deras kognitiva svårigheter inte drabbar mig som brukare (vilket tyvärr ofta varit fallet). Jag antyder inte att en person med funktionsnedsättning inte kan jobba som boendestödjare, men vid kognitiv funktionsnedsättning hos en boendestödjare ser jag det som viktigt att brukaren inte kommer att drabbas av boendestödjarens svårigheter!
Kulturkrockar och språkförbistringar
Jag är även positiv till boendestödjare med andra etniciteter, och min nuvarande boendestödjare liksom även den senaste som båda varit väldigt duktiga har också haft en annan etnicitet än den västerländska. Och det har jag bara sett som en rikedom! Men däremot vill jag att mina boendestödjare kan flytande svenska, både i text och tal. Jag vill också att mina boendestödjare är väl förtrogna med den svenska kulturen så att det inte uppstår alltför stora kulturkrockar. Tyvärr har jag haft svårt att kommunicera med vissa p.g.a. bland annat språkförbistringar. Jag uppskattar verkligen att migranter vill göra rätt för sig, men samtidigt vill jag inte att politikerna tvingar ut dem i boendestödsjobb alldeles för tidigt så att inte jag som brukare drabbas.
Ogillar arbetslinjen
Så nej, arbetslinjen som Tidöpartierna driver är direkt farlig för mig som lever med funktionsnedsättning. Dels riskerar jag att drabbas direkt (om jag skulle bli arbetslös och inte få sjukersättning) och dels riskerar jag att drabbas indirekt när fler och fler olämpliga personer tvingas söka sig till jobb inom boendestöd. Därför ogillar jag arbetslinjen skarpt!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag skulle önska att folk rent allmänt kunde sluta ha krav på andra och bara behålla de till sig själva.…
Det behövs nog mer rättsfall angående detta, det finns inget i lagtext eller praxis som säger att en aktivitet ska…
Tack Paula! Ja det stämmer att jag fyllde år igår 😊
Tack! 🙂
Vad tråkigt att din läkare också kommer att sluta! 🙁 Jag håller med dig om att många läkare kan vara…
Jag tänkte faktiskt skriva ett blogginlägg om ämnet någon gång! Jag fick diagnosen ifrågasatt nyligen och då sade jag inte…
Bra sagt, Paula.
Jag har inte sagt emot dig. Ja visst är det bra att det finns många kvinnor på sådana utbildningar eller…
..”för att psykiatriker (ej psykologer) i vissa fall inte klarar läsa och bedöma personerna rätt” skulle det stå:)
Tack Paula! Nu slutar min läkare också i januari, självklart! Visst, hon är ju ”bara” underläkare och hoppat in för…
7 svar på ”Därför ogillar jag Tidöpartiernas arbetslinje”
”Nyligen skrev jag ett blogginlägg där jag förklarade varför jag anser att Johan Pehrson (L) sparkar på den som redan ligger: det är inacceptabelt med försämrad a-kassa för låginkomsttagare med tanke på att det ofta är vi med funktionsnedsättningar (och även migranter) som ofta är låginkomsttagare och drabbas av långtidsarbetslöshet. Men Tidöpartierna anser att arbetslösa ska ta de jobb som finns, och i Sverige finns det ju gott om lediga jobb.”
Framförallt invandrare men även äldre och funktionsnedsatta personer är överrepresenterade bland långtidsarbetslösa. Det är ganska uppenbart att skälet till de nya a-kassereglerna är att göra Sverige mindre attraktivt för invandrare. Att Johan Pehrson (L) gör upp med SD beror nog på att L prioriterar att underlätta administrationen för företagen framför att värna utsatta grupper. John Pehrsons arbetslinje fungerar nämligen bara om människor är långtidsarbetslösa av lathet. Flera rapporter konstaterat att långtidsarbetslösa saknar kompetens för jobben. Med andra ord behövs satsningar på kompetenshöjande verksamhet och anpassningar för att råda bot på långtidsarbetslösheten. Johan Pehrson vet det men han bryr sig inte. Han prioriterar att gynna näringslivet och struntar i utsatta grupper.
Mm, så är det!
Att SD överhuvudtaget fick makt är skrämmande, riktiga homofober, rasister, så är besviken på hur L kunde samarbeta med dem. Vi lever i ett sekulariserat land och ska förbli så anser jag. Sen får folk tro på vad man vill och älska vem man vill
Personligen har ju utsatta tvingats ut i jobb man ej trivs med även under den röda regeringen. Själv röstade jag blankt. Har själv blivit tvingad att jobba med jobb jag vantrivs med, inte förrän jag flyttade till storstaden fick jag ett jobb jag älskar och trivs med,men sanningen är jag fick fixa de själv. Arbetsförmedlingen har aldrig nånsin hjälpt mig.Är numera 60 år, men minns genom åren då jag fick jobb jag mådde dåligt av
Diskare , de var så hemskt fick i åtta timmar diska , stress ljud, sen hjälpte de ej med hörselkåpor.
Samhall: att de var städ de störde ej mig, gillar att städa, men blev mobbad av de andra chefen gjorde ingenting. De var om min hudfärg och sexuella läggning
Vården: vissa äldre tyckte jag om, men några religiösa klagade de ville ha en svensk , trots jag är bara född i annat land men är adopterad.
Sen vissa kollegor skvallrade , talade bakom ryggen flamsade , hade alltså inga problem att torka bajs, duscha nån, bädda sängar
Ica: skulle märka varor , de trodde ej jag kunde utvecklas hade då fått diagnosen damp. Så jag kände jag trampade på samma ställe.
Blev även retad på grund av mina hobbys.
Jobb i pingstkyrkan: värst av värst.arbetsuppgifterna de hade jag ej problem med, men de var homofober, kunde ej acceptera andra religioner. Kom i konflikt med en kvinnlig medarbetare som också hade diagnos. Som var starkt emot aborter, Pride , sionist , ville få mig kristen.
Alla höll varandra bakom ryggen.
Sen förnekade klimatet.
Men då bestämde jag mig nu flyttar jag och de blev nystart i mitt liv .
En secondhandbutik, passade mig som gillade kläder och inredning och jag kan göra mina hobbys.
Absolut fanns det personer som tvingades ut och jobba även förut, men nu när vi har en annan regering kommer fenomenet öka statistiskt sett. Dessutom var det ganska länge sedan vi hade socialdemokratisk/röd politik!
Innan Tidö-partierna kom till makten hade vi visserligen en socialdemokratisk statsminister, men han tvingades göra eftergifter eftersom han tvingades samarbeta med C. När de rödgröna hade egen majoritet var det enligt uppfattning inte alls lika vanligt statistiskt sett att sjuka människor tvingades ut i jobb! Enskilda fall fanns säkert men inte lika många fall på gruppnivå. Ju färre sjuka som tvingas ut i jobb desto bättre om man frågar mig.
Vad tråkigt att höra att du har så dåliga erfarenheter av arbetslivet! Bra att du hittade secondhand-butiken till slut 🙂
Nu är ju jag mycket äldre än dig, på nittiotalet fick man sk straffmånad om man inte tog jobb, alltså fick inte stämpla och då hade man ju hyra, el, bilskatt , facket , så man tog jobb man ej ville ha så tvånget har varit mer eller mindre, fast när Palme levde var de lättare , nån sa efter Palme gick de utför, vilket är sant , sen fick många förtidspension redan vid 16 . Jag har aldrig velat ha de, tycker de är trevligt att komma ut. Men självklart är de tråkigt att de som behöver ej får sjukersättning. Tänker min syster som har if fick bara halv sjukersättning och hälften trygghetsanställning .
På 1990-talet hade vi en allvarlig ekonomisk kris som ledde till försämrade villkor. Jag bodde fortfarande i Finland på den tiden och där var det samma sak! Politikerna var tvungna att ta till drastiska åtgärder så att landets ekonomi inte skulle gå under. På 1980-talet var det något helt annat även i Finland: då hade ”alla” det bra, men i början av 1990-talet kraschade ekonomin plötsligt vilket ledde till förändrade villkor.
De socialdemokratiska statsministrar som tillträtt efter Palme har inte kunnat föra samma politik som Palme gjorde eftersom de tvingas skydda samhällsekonomin så att vi kan undvika en ”ny 1990-talskris”. På Palmes tid fanns helt andra möjligheter!
Hoppas din syster trivs på sin trygghetsanställning!