Därför har vi autister en varierande förmåga

Låt oss leka en liten föreställningslek. Vi föreställer oss att du är singel och bor ensam i en liten etta. Låt oss säga att du tänker som de flesta svenskar kring hur ett hem ska vara, det vill säga att du anser att ditt hem är din privata sfär dit du förvisso ibland kan tänka dig att bjuda släkt och nära vänner på dina villkor men att ditt hem inte är öppet för vem som helst. Låt oss dessutom säga att du skulle beskriva dig själv som en introvert person som inte vill ha gäster speciellt ofta. Istället tycker du om att ta det lugnt hemma, läsa och laga mat.

Du blir chockad av mitt förslag

Vi leker sedan med tanken att jag är din vän och frågar dig om jag får flytta hem till dig med motiveringen att jag endast lyckas hitta dyra andrahandskontrakt och inte är villig att betala dyra hyror även om jag skulle ha råd. Du frågar mig förvirrad var jag har tänkt att du ska bo och jag svarar: ”Vi ska självklart bo tillsammans i din etta. Vi sover båda i ditt vardagsrum, jag i soffan och du i sängen. Vi delar på hyran så att det blir en lönsam affär för oss båda.” Du blir chockad av mitt fräcka förslag och förklarar att du aldrig skulle orka dela en etta med någon eftersom du är en introvert person och behöver privatliv.

Du flyttar ihop med din älskling

Vi leker sedan med tanken att det går några månader och du träffar någon som du fattar tycke för. Efter några månader föreslår du för din älskling att ni blir sambos varpå älsklingen flyttar hem till dig. Du känner att ditt liv har blivit underbart för du har nu allt som du tidigare har saknat. Efter ett halvår möter du sedan mig i stan och berättar för mig att du har blivit sambo varpå jag utbrister: ”Men vadå, du sade ju till mig tidigare att du inte orkar bo med någon?!” Du försöker förklara för mig att du självklart orkar bo tillsammans med någon som du är kär i men att du skulle bli utbränd av att dela din etta med en vän. Men jag förstår ingenting utan säger sårad: ”Nu passar det minsann dig att bo ihop med någon! Men mig kunde du inte bo med.”

Vi autister blir missförstådda

Vilken absurd situation eller hur? Det borde ju vara självklart för alla att ovannämnda situationer inte är jämförbara. Men tyvärr är det inte lika självklart för alla att vi autister ofta orkar göra en sak i en kontext och inte i en annan. Vi kanske klarar av att göra skol- och arbetsuppgifter om dessa intresserar oss men tappar helt förmågan om vi tycker att uppgiften är tråkig. Vi kanske klarar av att umgås i timtal med vårt eget kompisgäng som vi känt sedan barndomen men klarar inte av att träffa partners familj då vi inte känner dem lika bra. Vi kanske klarar av att ringa telefonsamtal i en situation men inte i en annan. Och då för vi höra: ”Jaså, nu passar det minsann! Varför kunde du inte göra detta igår?”

Vår förmåga varierar

Faktum är att autism innebär svårigheter med saker som är lätta för de flesta andra människor. Om vi autister hamnar i en situation som vi inte bemästrar fullt ut kan det hända att vi inte klarar av att göra en uppgift som vi kan ha klarat av galant i ett helt annat sammanhang. Att utföra en uppgift i en välbekant kontext omgiven med människor man känner väl är inte samma som att utföra samma uppgift i en helt annan kontext. Detta är lika självklart som det faktum du förmodligen skulle må dåligt av att vara sambo med mig i din lilla etta men att du inte har några som helst problem med att bo i ettan tillsammans med din partner!

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som är utan betydelse för ämnet eller som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn