Därför bör vi autister identifiera våra prioriteringar

Autism utgör en funktionsnedsättning som inte sällan innebär begränsade resurser. Detta i sin tur betyder att vi autister måste lära oss att prioritera rätt. I vår hetsiga samtid måste alla människor lära sig att tänka på sina resurser, men särskilt viktigt är det när man har autism som inte sällan medför svårigheter i att identifiera sina egna behov och skilja dessa från andras. Har man ingen susning om vem man är och vad man har för behov kan det få förödande konsekvenser för en autist vars liv redan är utmanande som det är.

Viktigt att utgå från sina behov

Det allra viktigaste är att vi autister frågar oss vad vår högsta prioritet i livet bör vara istället för att prioritera på det sätt som vår omgivning förväntar sig. Visst, är du förälder till ett minderårigt barn kan du såklart inte leva precis som du vill varför detta blogginlägg nog inte är helt relevant för dig med barn. Men när vi som inte har barn utforskar våra prioriteringar är det viktigt att vi faktiskt utgår ifrån våra egna behov och ork istället för att rätta oss efter hur vår mamma, moster, kusin, granne, kollega eller kompis tycker att vi borde prioritera.

Lättare med övning

Är man van vid att alltid vara andra till lags kan det vara lättare sagt än gjort att identifiera sina prioriteringar, men med tid och övning brukar det bli lättare! Viktigt att betänka är att man ska vara ödmjuk inför att alla förändras och får förändrade livssituationer vilket innebär att det är långt ifrån självklart att ens prioriteringar fortfarande är desamma som de en gång var. Om du liksom jag är den typen av autist som har svårt att skilja dina egna känslor från andras kan det vara bra att göra kartläggningar med regelbundna intervall för att säkerställa att du fortfarande prioriterar rätt.

En osund prioritering

Själv har jag också gjort prioriteringar under livets gång. När jag var yngre och sjukpensionär var mitt prio nummer 1 mina vänner. Var det så att jag mådde riktigt dåligt och egentligen inte hade resurser att ställa upp och stötta dem gjorde jag det ändå eftersom jag satte deras behov framför mina egna. Denna prioritering var såklart osund och jag mådde inte bra av den i längden, men det funkade ändå ett tag för mig att prioritera på det sättet. Detta dels för att jag p.g.a. min unga ålder hade mer energi än vad jag har idag och dels också för att jag var sjukpensionär och därmed inga åtaganden på dagarna.

Har ett annorlunda liv idag

Idag ser mitt liv annorlunda ut då jag numera har ett jobb. Av denna anledning har jag inte längre någon möjlighet att ha vännerna som prio nummer 1! Jag har kraschat några gånger vilket gjort att jag numera behöver ta hänsyn till min autism och mina resurser. Därför är min första prioritering numera jag själv. Givetvis förväntar jag mig att detsamma gäller omvänt: ingen ska behöva prioritera mig om hen måste göra andra prioriteringar!

Är introvert

Min första prioritering är som sagt jag själv. Min andra prioritering då? Mitt jobb såklart! Jag måste sätta mitt jobb framför mina vänner och har ingen möjlighet att träffa mina vänner när jag har jobbrelaterade utmaningar. De allra flesta människor behöver både rimliga utmaningar och återhämtning, men då jag är introvert utgör social samvaro en utmaning för mig. Dock inte nödvändigtvis en negativ sådan i de fall när umgänget är självvalt, men det är fortfarande en utmaning som skapar ett återhämtningsbehov. Hade jag varit extrovert hade jag kunnat planera in kompisträffar så fort jag har en ledig dag, men eftersom jag är introvert funkar det inte.

Trodde att jag förstörde det för andra

En stor utmaning för mig förut var att inte ha dåligt samvete för att inte längre kunna ha vännerna som prio nummer 1. De flesta var ju vana vid att ”Paula ställer upp i vått och torrt” och”Paula lyssnar alltid och kommer med kloka råd”, men plötsligt kunde jag inte leva upp till det längre! Hur konstigt det än låter var jag orolig för att mina omprioriteringar kunde förstöra andras liv. Men en psykolog påminde mig om att till skillnad från vad många gärna tror så är man sällan oersättlig: det vore ju konstigt om någons liv skulle gå under bara för att jag behövt prioritera annorlunda, och vore så fallet vore det en osund relation! Det var klokt sagt av psykologen.

Känn aldrig dåligt samvete

När du som autist identifierat dina viktigaste prioriteringar ska du se till att lägga din energi på dessa och endast ägna dig åt annat om tid och energi finns över. Människor utan funktionsnedsättning kan säkert lägga mycket energi på flera saker samtidigt (exempelvis jobb och vänskapsrelationer), men den lyxen är inte alltid oss autister förunnad. Viktigt är att du som autist aldrig känner dåligt samvete för dina begränsade resurser. Du ska aldrig behöva be om ursäkt för att du har autism och därmed behöver prioritera saker som ger dig återhämtning!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.