Autism utgör en funktionsnedsättning som inte sällan innebär begränsade resurser. Detta i sin tur betyder att vi autister måste lära oss att prioritera rätt. I vår hetsiga samtid måste alla människor lära sig att tänka på sina resurser, men särskilt viktigt är det när man har autism som inte sällan medför svårigheter i att identifiera sina egna behov och skilja dessa från andras. Har man ingen susning om vem man är och vad man har för behov kan det få förödande konsekvenser för en autist vars liv redan är utmanande som det är.
Viktigt att utgå från sina behov
Det allra viktigaste är att vi autister frågar oss vad vår högsta prioritet i livet bör vara istället för att prioritera på det sätt som vår omgivning förväntar sig. Visst, är du förälder till ett minderårigt barn kan du såklart inte leva precis som du vill varför detta blogginlägg nog inte är helt relevant för dig med barn. Men när vi som inte har barn utforskar våra prioriteringar är det viktigt att vi faktiskt utgår ifrån våra egna behov och ork istället för att rätta oss efter hur vår mamma, moster, kusin, granne, kollega eller kompis tycker att vi borde prioritera.
Lättare med övning
Är man van vid att alltid vara andra till lags kan det vara lättare sagt än gjort att identifiera sina prioriteringar, men med tid och övning brukar det bli lättare! Viktigt att betänka är att man ska vara ödmjuk inför att alla förändras och får förändrade livssituationer vilket innebär att det är långt ifrån självklart att ens prioriteringar fortfarande är desamma som de en gång var. Om du liksom jag är den typen av autist som har svårt att skilja dina egna känslor från andras kan det vara bra att göra kartläggningar med regelbundna intervall för att säkerställa att du fortfarande prioriterar rätt.
En osund prioritering
Själv har jag också gjort prioriteringar under livets gång. När jag var yngre och sjukpensionär var mitt prio nummer 1 mina vänner. Var det så att jag mådde riktigt dåligt och egentligen inte hade resurser att ställa upp och stötta dem gjorde jag det ändå eftersom jag satte deras behov framför mina egna. Denna prioritering var såklart osund och jag mådde inte bra av den i längden, men det funkade ändå ett tag för mig att prioritera på det sättet. Detta dels för att jag p.g.a. min unga ålder hade mer energi än vad jag har idag och dels också för att jag var sjukpensionär och därmed inga åtaganden på dagarna.
Har ett annorlunda liv idag
Idag ser mitt liv annorlunda ut då jag numera har ett jobb. Av denna anledning har jag inte längre någon möjlighet att ha vännerna som prio nummer 1! Jag har kraschat några gånger vilket gjort att jag numera behöver ta hänsyn till min autism och mina resurser. Därför är min första prioritering numera jag själv. Givetvis förväntar jag mig att detsamma gäller omvänt: ingen ska behöva prioritera mig om hen måste göra andra prioriteringar!
Är introvert
Min första prioritering är som sagt jag själv. Min andra prioritering då? Mitt jobb såklart! Jag måste sätta mitt jobb framför mina vänner och har ingen möjlighet att träffa mina vänner när jag har jobbrelaterade utmaningar. De allra flesta människor behöver både rimliga utmaningar och återhämtning, men då jag är introvert utgör social samvaro en utmaning för mig. Dock inte nödvändigtvis en negativ sådan i de fall när umgänget är självvalt, men det är fortfarande en utmaning som skapar ett återhämtningsbehov. Hade jag varit extrovert hade jag kunnat planera in kompisträffar så fort jag har en ledig dag, men eftersom jag är introvert funkar det inte.
Trodde att jag förstörde det för andra
En stor utmaning för mig förut var att inte ha dåligt samvete för att inte längre kunna ha vännerna som prio nummer 1. De flesta var ju vana vid att ”Paula ställer upp i vått och torrt” och”Paula lyssnar alltid och kommer med kloka råd”, men plötsligt kunde jag inte leva upp till det längre! Hur konstigt det än låter var jag orolig för att mina omprioriteringar kunde förstöra andras liv. Men en psykolog påminde mig om att till skillnad från vad många gärna tror så är man sällan oersättlig: det vore ju konstigt om någons liv skulle gå under bara för att jag behövt prioritera annorlunda, och vore så fallet vore det en osund relation! Det var klokt sagt av psykologen.
Känn aldrig dåligt samvete
När du som autist identifierat dina viktigaste prioriteringar ska du se till att lägga din energi på dessa och endast ägna dig åt annat om tid och energi finns över. Människor utan funktionsnedsättning kan säkert lägga mycket energi på flera saker samtidigt (exempelvis jobb och vänskapsrelationer), men den lyxen är inte alltid oss autister förunnad. Viktigt är att du som autist aldrig känner dåligt samvete för dina begränsade resurser. Du ska aldrig behöva be om ursäkt för att du har autism och därmed behöver prioritera saker som ger dig återhämtning!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt) och Adlibris (pris 275 kr, frakt 39 kr).
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
fick trauma terapi mer eller mindre under stora autism utredning dvs ca feb 2023 på seen hösten samma år så…
Hemtjänst inom LSS? har vetskap om att Boende stöd kan komma x antal ggr/dag vecka?
Ja verkligen! Jag är lyckligt lottad för att ha en så här förstående arbetsgivare 🙂
Åh nej, så tråkigt att höra att du varit med om övergrepp. Jag hoppas att du får stöd för att…
Va bra att du fick avstå helt. Det låter som om din chef fattat vad anpassning i praktiken kan innebära!…
åhh jag kan gissa 🧩 47år av mina 52år har jag bara fyllt med andras ord för övergrepp 5-16 år…
Ja, det var riktigt schysst av henne 🙂 Jag lyckades torka upp vattnet på andra ställen förutom under garderoben för…
Jag tror inte att det beror på att ”var och varannan ungdom har npf”, men jag vet ju att folk…
Schysst boendestödjare! 🙂 I den där situationen, när man måste agera snabbt, är det enklast att bara ta ett täcke,…
Det sägs ju att Generation Z, dvs de som under 25, har blivit på ett sätt som är mer autistiskt…
12 svar på ”Därför bör vi autister identifiera våra prioriteringar”
Vilket bra inlägg 😊
O så viktigt att lära sig identifiera sina behov. Sedan jag fick diagnos i vuxen ålder säger många att jag blivit mer autistisk, vilket ju inte är så konstigt eftersom jag ju i högre grad nu än tidigare är mer mig själv och tar hänsyn till mina behov. Har skrivit om det här i mitt senaste blogginlägg om hur jag har gjort för att ta hänsyn till mina behov.
Tack för ett bra inlägg 🍀
Tack Anna, vad roligt att du gillar inlägget! Jag har själv fått höra att diagnosen fått mig att börja inbilla mig att jag är mer autistisk än vad jag är! Men i själva verket har diagnosen hjälpt mig att identifiera mina behov. Jag har alltid haft mina specialbehov, men innan diagnosen försökte jag ignorera dem.
Jag fick min Asperger-diagnos för 12 år sedan och jag lyssnade naturligt på mina behov under hela mitt liv, även om jag säkerligen maskerade efter den lilla förmåga jag hade redan då. 2018 började jag med strikt LCHF och min koncentrationsförmåga, mitt arbetsminne och energi gick upp till nivåer jag aldrig upplevt tidigare. Det hjälper säkert inte alla, men min poäng är att jag började kunna maskera min autism bättre. Jag levde fortfarande ett ganska begränsat liv och tyckte det mesta fungerade bättre än innan. Jag började till och med ifrågasätta diagnosen, kanske allt bara berodde på att jag hade saknat energi och koncentration. I det läget träffade jag min partner, jag var ärlig med min diagnos och allt gick bra. Fram tills för ett år sedan då jag märkte att jag överansträngde mig socialt genom att lägga så mycket energi på förhållandet. Jag började sakta inse att jag klarade mindre och mindre umgänge, men fortsatte än att anstränga mig att ha kontakt varje dag, och träffa min fästman 2-4 dagar i veckan. Senaste tiden har det tagit ut sin rätt och jag har känt tydliga tecken på att jag håller på att bränna ut mig. Jag har följt din blogg och läst massor här, jag har nog liknande behov av återhämtning som du, så skönt att kunna relatera till någon! Det här inlägget hittade jag idag, och det är precis vad jag tänkt ett tag. Jag måste också göra rätt prioriteringar och acceptera mig själv såsom jag fungerar, annars kommer jag krascha. Tack, verkligen! Detta ger mig styrka i de svåra beslut som jag har framför mig!
Vad roligt att höra att min blogg hjälpt dig! Jag känner igen mig i att rätt kost gör väldigt mycket för orken och koncentrationsförmågan, men däremot tar den inte bort min funktionsnedsättning. Jag måste fortfarande prioritera! Men rätt kost och rätt prioriteringar underlättas mitt liv väldigt mycket! 🙂
Absolut, så är det. Kosten tar inte bort min funktionsnedsättning även om jag felaktigt tolkade det så och började leva över mina resurser. Tyvärr måste jag avsluta en relation nu, och prioritera mina barn och mitt återhämtningsbehov. Det finns så mycket mer jag vill göra som jag inte orkar längre, och så kan jag inte leva. Det gör mig olycklig att så mycket energi går till att försöka hålla liv i förhållandet så att resten av livet blir tungt. Tack återigen för påminnelsen om prioriteringar!
Vad tråkigt att höra att du måste avsluta en relation, men jag hoppas att du sparar dina resurser genom att få det gjort. Ett förhållande ska aldrig ta så mycket energi att resten av livet känns tungt! Om är det så du känner tycker jag att det är rätt beslut från din sida.
Efter att ha nätdejtat intensivt under några månader känner jag nu att jag behöver ta en paus och prioritera mig själv. Även om det är något jag verkligen vill göra är det inte så enkelt. Jag behöver hushålla med min energi.
Har exponerats mycket för människor senaste tiden men det är något jag valt själv och det har funkat rätt bra. Men jag märker att jag inte orkar lika mycket som innan och jag blir lite obekväm efter ett tag med alla intryck. Försöker tänka i de situationerna att det är ok att känna sig obekväm. Jag behöver inte hålla igång ett samtal och jag måste inte vara rolig hela tiden. Vill bara vara så naturlig och autentisk (autistisk?!😏) som möjligt.
Eftersom jag fick min diagnos i år och är i fyrtioårsåldern behöver jag träna och använda mina resurser på ett bra sätt.
Jag har investerat så mycket emotionellt i nätdejtandet att jag får ta ett steg tillbaka och inte bara köra på som jag varit bra på innan.
Tack för att du påminner mig om att prioritera rätt och inte glömma bort återhämtning! 😀
Det låter som en bra idé att ligga lågt med nätdejtandet ett tag varje gång man känner sig dränerad på energi så att man använder sina resurser på ett bra sätt! Nätet kommer ju finnas kvar 🙂 Ibland kan det också vara bra att göra en plan och fundera över hur många nätdejter det är rimligt att gå på i månaden, dvs hur många nya människor man orkar träffa inom loppet av en månad. Vissa tycker kanske att 4-5 personer är rimligt eller ännu fler medan andra bara orkar med 1-2. Det kan såklart vara olika olika månader också!
”Sjukpensionär och därmed inga åtaganden på dagarna” ?? Haha, jag är sjukpensionär och har hur mycket åtaganden som helst!
Fast jag har varit tvungen att prioritera och ta bort en massa saker som tog energi, för att jag ska orka!
Kan du förklara hur du bar dig åt för att ha dagarna och veckorna helt fria från åtaganden, när du var sjukpensionär? 🙂
Med ”åtaganden” syftade jag på förpliktelser och skyldigheter:
https://www.synonymer.se/sv-syn/%C3%A5tagande
Jag har varken barn eller husdjur! Har man barn eller husdjur har man självklart en skyldighet att ta hand om dem och man är inte helt ”fri” på dagarna. Saker som psykologbesök o s v ser jag inte som ”åtaganden” i den bemärkelsen för det var frivilligt från min sida att gå dit och det blev inga rättsliga konsekvenser om jag skulle utebli från besöken. Men visst, andra kanske tolkar begreppet på ett annat sätt än jag 🙂
Ja jag tolkade begreppet som att det innebär tex att passa tider på psykiatrin, att gå på möten med bl a LSS-handläggare och habiliteringen, att passa tider för boendestöd, att betala hyran och räkningar, att höra av sig till vården när man behöver nytt recept, att hämta ut medicin på apoteket, m.m. m.m. Såna saker.
Och ja det mesta av detta är frivilligt men det är ändå saker som jag ser som måsten i vardagen. 🙂
Okej! Att betala hyran ser jag iofs som ett måste eftersom jag inte vill bli vräkt, men min hyra betalas via autogiro 🙂