Kategorier
Okategoriserade

Bör man som autist underkasta sig sociala konventioner?

Inte sällan får jag frågor från autister om hur man vet vad som är socialt okej. Hur vet man exempelvis om det anses vara socialt ohyfsat att fråga en granne om man får hälsa på och sova över i dennes sommarstuga? Hur mycket ska man bry sig om normer? Autister som har funderingar kring sociala konventioner har inte sällan gjort den smärtsamma erfarenheten av att bli uppfattade som oartiga, påflugna och otrevliga. Vem som helst kan bli föremål för missförstånd, men när man har autism kan risken för sociala tabbar vara betydligt större. Detta för att svårigheter med socialt samspel ingår i diagnoskriterierna för autism.

Finns olika kretsar

Egentligen finns det ingenting som säger att något specifikt beteende är socialt okej respektive inte okej i alla situationer. Olika umgängeskretsar kan liksom ha olika sociala konventioner. I någon krets kan det exempelvis vara helt okej att ställa ytterst detaljerade frågor om andras ekonomi och sexliv medan i väldigt många andra kretsar är det ett stort tabu! Det finns därmed inga regler som gäller i alla kretsar, men däremot finns det ju så kallade osynliga sociala regler som gäller i de allra flesta situationer. Som gäst kan man exempelvis vara minst 99% säker på att man gör rätt om man inte går och rotar i värdens kylskåp och inte pruttar högt vid matbordet. Väldigt många skulle knappast heller uppskatta att få frågor om hur mycket pengar man har sparat i sitt sparkonto.

Fick inte ta initiativet

När jag var liten fick jag lära mig av mina föräldrar vilken typ av beteende som riskerade att uppfattas som oartigt. Jag blev exempelvis itutad att det kunde ses som mycket oartigt att t.ex. fråga en granne, en vän eller en bekant om man fick komma och hälsa på oavsett om det gällde vederbörandes hem, sommarstuga eller semesterbostad utomlands. Om vederbörande hade sagt vagt: “Du får väl komma och hälsa på i min sommarstuga någon gång” så fick jag redan i barnsben förklarat för mig att jag aldrig i sådana situationer fick föreslå datum själv eller bombardera vederbörande med frågor om när det passade hen. I sådana situationer fick jag snällt invänta tills vederbörande började föreslå konkreta datum. Skedde det aldrig fick jag helt enkelt avstå från besöket.

Varför ta risken?

Mina föräldrar menade vidare att det inte var okej om jag som gäst sade till värden: “Du får säga till när du vill att jag går hem” eller “Får jag komma och hälsa på dig i din semesterbostad? Du får säga till om du inte vill det!” Detta för att jag riskerade att försätta värden i en mycket obekväm situation och tvinga hen att dra vita lögner ifall hen inte ville ha besök. Visst, frågade jag vederbörande om jag fick besöka hen i hens semesterbostad och vederbörande genuint ville ha besök var ju ingen skada skedd, men varför ta risken liksom? Det finns trots allt väldigt många som inte uppskattar besök i sina sommarstugor men är för snälla att säga det. Och då man aldrig kan veta med säkerhet hur ens samtalspartner resonerar är det viktigt att hålla sig till vanliga artighetsnormer och avstå från att vara påflugen. Vill jag verkligen besöka orten i fråga får jag boka ett hotellrum istället för att tränga mig på och tigga om gratis övernattning.

Älskar dessa typer av regler

Själv älskar jag dessa typer av artighetsregler för de är otroligt tydliga och lätta att följa! När jag och mina vänner var i 20-årsåldern följde iofs ingen av oss dessa. I den åldern kunde vi stanna hemma hos varandra i evigheter samt tränga oss på och sova över hos varandra ständigt och jämt, men nu när vi är äldre beter vi oss alla precis som mina föräldrar tutade i mig att man skulle göra! Visst, man kan alltid stöta på någon som inte gör det, men jag är av åsikten att om man följer dessa typer av artighetsregler så kan man vara relativt säker på att man gör rätt. Därför skulle jag aldrig få för mig att t.ex. fråga en kollega, vän eller en granne: “Får jag komma och hälsa på och sova över hos dig i din semesterbostad i Frankrike?” men det kanske bara är jag!

Viktigt att göra ett medvetet val

Dock finns det en annan aspekt, nämligen: hur mycket orkar man följa dessa typer av normer när man har autism? Vissa föredrar att endast umgås i kretsar där det är okej att bryta mot sociala konventioner. Personligen följer jag som sagt just ovanstående normer men bryter medvetet mot andra. Exempelvis orkar jag inte bjuda mina gäster på mat utan ber dem ta med sig egen mat när de kommer hem till mig. På motsvarande sätt tar jag med mig egen mat när jag ska hem till andra istället för att låta mig bjudas. Vissa skulle säkert ta avstånd från mig på grund av detta, men de som anser att det är helt okej att bryta mot matnormer tycker om mitt sällskap ändå! Vill man bryta mot artighetsnormer vilket jag gör i matsituationer ska man emellertid vara medveten om att man tar en risk. Det finns alltid de som kan ta avstånd från en, men jag vill ju endast umgås med människor som accepterar mig som jag är!

Klicka här för att kommentera blogginlägget! Jag kommer att radera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Min senaste bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Min första bok På ett annat sätt finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Västerås, Örebro, Linköping och Helsingborg.

40 svar på ”Bör man som autist underkasta sig sociala konventioner?”

Många människor utan någon diagnos följer inte heller vad som betraktas som artigt och socialt accepterat, får du också komma ihåg…Upplevt massor av sånt själv. Folk som själva entusiastiskt föreslagit möten med mig, själva valde en dag och tid när det skulle passa de bra att komma, men sen ändå aldrig dök upp eller hörde av sig. Inte ens efteråt, för att ge någon förklaring eller be om ursäkt. En sa att han föreslog det just i hopp om att jag skulle glömma bort det igen, när jag senare frågade…Numera om någon säger att det vore kul att träffas någon dag och hitta på något, eller erbjuder en hjälp med något och massor av annat, så utgår jag bara från att de aldrig hade för avsikt att göra det ens när de sa det. Utan bara ville känna tacksamheten över att ändå föreslå det, som var fallet. Med samma moral, kan man ju även erbjuda folk att låna pengar av en och säga att det bara är att säga till om de behöver det. Passa deras barn om det krisar, hjälpa de att renovera eller vad som helst. Med vetskapen om att man ändå aldrig skulle göra det i vilket fall. Då kan man erbjuda och föreslå precis vad som helst.

Av alla bisarra grejer jag själv upplevt, så hade jag bl.a. en kompis i tonåren som själv ringde upp mig vid 7-tiden på morgonen och väckte mig för att fråga om jag ville göra något. När jag hade duschat och ätit frukost och gått över hem till honom som jag skulle, så hade han stuckit ut med någon annan kompis istället. Jag sa till hans mamma att han hade ringt och väckt mig och bett mig komma dit för att han ville träffas, men hon såg inget fel i det alls. Sa bara gladlynt “Ja, det dök väl upp något annat kul för honom istället!” Samma beteende har återkommit i folk i mitt vuxna liv också. Och detsamma skulle högst sannolikt aldrig vara accepterat om det gällde de själva.

Det finns absolut oartiga människor! Det finns också människor som kan ställa väldigt privata frågor om ens ekonomi, frågar andra om de kan besöka andra i deras sommarstugor osv. Och dessa typer av människor uppfattas som påflugna av många, och jag håller med om att man absolut kan bete sig ohyfsat utan att ha en diagnos. Men denna typ av beteende hör ju såklart inte till vanligt hyfs! Vissa kan ha betett sig ohyfsat i tonåren men tänker om när de växer upp och blir äldre, men det händer såklart inte hos alla.

I din före detta väns fall tänker jag på att det kan handla om uppfostran eftersom hans mamma tyckte att det var okej att göra som han gjorde. Vissa tonåringar förstår inte det olämpliga i att väcka någon på det där sättet och sedan försvinna ifall deras föräldrar aldrig har förklarat för dem att man inte gör så. Men kanske har vederbörande växt upp och mognat nu!

Svara

Mitt problem var att jag var med vem som helst för att slippa vara ensam, oavsett hur de var och behandlade mig…Och jag blev alltid illa behandlad, utnyttjad och hamnade ofta i dåligt sällskap.

Jag blev också dåligt behandlad ofta när jag var yngre! Tur att jag blivit bättre på att sålla bort de människor som beter sig respektlöst.

Svara

“Jag har också varit alldeles för snäll i mina dar vilket har fått till följd att jag har dragit till mig fel sorts människor. Problemet är att andra människor märker om någon är väldigt snäll och börjar utnyttja situationen.”

Precis samma för mig. Det är dock aldrig fel att vara snäll! Bara mot fel personer. Och man måste se det tidigare och bryta snabbare. Och ge nya chansen istället.

Precis! Att vara snäll är bra. Däremot är man för snäll om man är snäll mot fel personer.

Svara

Det enda kravet jag har på folk numera är egentligen just att de är snälla. För det är vad jag värderar. Jag har mycket hög tolerans i övrigt och överseende med det mesta annat. Folk får vara precis hur de vill och behöver inte gilla allt jag gillar eller hålla med mig i allt heller. Men om jag ser elakhet i någon, då bryter jag direkt nu. För det är inget man gör av misstag, utan något som bara kommer återkomma. Och troligen oftare och mer ju längre man accepterar det. Jag har varit i flera vänskapsrelationer med personer som varit “abusive”, både som barn och vuxen. Och till skillnad mot för vad man kunde tro, att de skulle ändra sig ju snällare man själv än var mot dem, så gäller precis raka motsatsen. Det triggar de istället till att bli ännu värre. Men det är ju som tur är inte alla som har den personligheten. Dock brukar de ofta söka sig just till snälla människor.

Det hjälper definitivt inte att vara snäll mot vissa typer av människor! Njuter någon av att trycka ner andra så hjälper det inte hur snäll man än är utan triggar snarare igång dem.

Vad bra att du kräver att folk är snälla för att du ska vilja umgås med dem. Det gör jag numera också! Beter sig någon respektlöst bryter jag med vederbörande och lägger sedan energi på annat istället. Dock är det ytterst sällan jag stöter på sådana människor numera.

Svara

Tycker det svåra är att dett mycket riktigt kan uppfattas som oartigt att fråga om man får komma på besök och att ta folk på orden när de säger “vi borde hitta på något” eller “det är ju bara att be om hjälp”. Samtidigt som man lika gärna kan ha “gjort fel” för att man aldrig föreslår för en vän/bekant att man ska hitta på något eller om man aldrig tar deras förslag om att “vi borde ses/hitta på något” på allvar. För då “tar man aldrig initiativ och vill aldrig ses”. Tror att problemet är att många neurotypiker överskattar sin egen förmåga att kommunicera och att många tar sina egna sociala regler och behov som universella sanningar som alla ska följa.

Men för egen del känner jag också att det var skönt att tillslut förstå att jag är autistisk och att det inte är mitt ansvar att tolka osynliga signaler som folk tror att dom sänder ut. Är dom så duktiga på att kommunicera och upprätthålla sociala kontakter så får dom väl göra det istället för att gå omkring och sura och bryta kontakten med en utan att säga vad dom upplever att man gjort för fel.

I min värld är det en annan sak att ta folk på orden när de säger “vi får hitta på något” än att fråga om man kan besöka dem i deras sommarstuga. Om man föreslår att man ska träffas på neutral mark, dvs ej i t.ex. andras semesterbostad, är det i min värld inte påträngande på samma sätt under förutsättning att man inte tjatar om en träff såklart! Jag tycker att det är artigt att bjuda hem folk eller att t.ex. föreslå en fika i stan men oartigt att fråga om man kan komma och hälsa på någon annan. Men som sagt är det så jag har blivit uppfostrad, och det finns säkert någon som inte håller med mig!

Jag tycker att du gör rätt i att inte tänka alltför mycket på osynlig kommunikation om du tycker att det tar energi. Man ska söka sig till människor man klickar med och kan vara sig själv med, och det finns inte rätt eller fel! Det är samma med vita lögner. Min psykolog sa till mig en gång att om jag upplever att det tar energi att tänka på vad jag får och inte får säga och någon känslig person ständigt tar illa upp av det jag säger så ska jag inte ändra på mig själv utan söka mig till likasinnade! Det var en befrielse att få en insikt om att man duger som man är och inte behöver förändras.

Svara

Det tråkigaste är att det är just fasaden som är det viktigaste för de flesta. Sen kan man vara hur knäpp som helst, om man bara har det. Filmen American Psycho illustrerar detta ganska bra. Handlar om en framgångsrik, vältränad, rik, välklädd, snygg, populär och mycket eftertraktad ung börsmäklare på Wall Street, som alla beundrar. Men egentligen är han en galen och sadistisk massmördare som gillar att tortera, mörda och dissekera kvinnor. Men det vet ju ingen och ingen skulle tro det heller, eftersom han är “rätt” på alla sätt och precis som man ska vara enligt samhällsnormen.

Jag försöker inte ens bli accepterad längre och det är det bästa jag har gjort. Det är först efter den punkten jag har börjat må bättre. Jag var precis lika ensam och totalt utstött när jag gjorde allt för att passa in, hitta vänner och få vara med i gemenskapen. Eftersom jag ändå inte har den sociala status som krävs i deras perfekta och elitistiska värld, där allt annat mobbas och stöts ut totalt.

Vad bra att du inte försöker bli accepterad längre! Själv började jag också må bra den dagen jag slutade behaga andra och började ta hänsyn till mig själv och mina behov. Det var en enorm befrielse!

Svara

Det som Tyra skriver om flytthjälp känner jag igen. Blev själv av med dyra varor helt gratis, när en ”vän” sa att han skulle gärna hjälpa mig med att flytta. Efter han hade fått gratis allt som jag annars skulle ha sålt för att betala för flyttfirman började han komma med olika förklaringar och ursäkter. Till slut blev det så tokigt att jag var tvungen att anlita flyttfirma. Jag blev inte arg på honom då, men senare har jag förstått att jag blev ekonomiskt utnyttjad. Har inget med honom att göra längre vilket jag är glad för. Det är bara att bli av med dessa typer. Nuförtiden är jag väldigt försiktig med människor och umgås i princip aldrig med någon utanför arbetsplatsen. Det är helt enkelt inte värt det.

Usch vad tråkigt att du blev utnyttjad på det sättet och att du till slut tvingades anlita en flyttfirma i alla fall 🙁 Det är precis dessa typer av människor som utnyttjar andra! Bra att du inte har kontakt med honom längre. Jag har själv ibland förstått först efteråt att jag blivit ekonomiskt utnyttjad och jag har inte heller kontakt med dessa personer längre. Jag håller med dig om att det definitivt inte är värt det!

Svara

Jag tycker att vissa normer är bra och andra är dåliga. Normer om att man ska vara på ett visst sätt pga sitt kön tycker jag är dåligt. Normen att man ska tvätta händerna med tvål och vatten efter toalettbesök är en bra norm.

Jag skulle inte bjuda in mig till kolleger eller ytligt bekanta. Däremot händer det att jag frågar mina vänner (som bor långt bort) om det passar att jag hälsar på och sover över. Jag utgår ifrån att de klarar av att säga ifrån om det inte passar. De får ju gärna hälsa på hos mig ibland. Jag vill dock ha framförhållning. Det är jobbigt när någon frågar om de får hälsa på bara någon/några dag/dagar innan de vill komma till mig. Jag behöver hinna förbereda mig, städa och handla mat. Och det troliga är att jag redan har planer som inte passar med ett oväntat besök med övernattning.

Ja, det är klart att normerna kan upplevas olika! Jag tycker iofs om att få vara en kvinna och sminka mig och klä mig i kvinnliga kläder, men samtidigt finns det ju många som upplever könsnormerna som tvingande och upplever att de blir utdömda om de inte passar in.

Jag skulle inte heller vilja ha överraskningsbesök så jag förstår dig! Men om ni är nära vänner och brukar fråga varandra om ni kan komma och hälsa på hos varandra så kan ni förhoppningsvis säga nej till varandra utan att någon tar illa upp. Man har ju olika relationer till olika människor och vissa tar inte alls illa upp av att få ett nej!

Svara

På tal om grannar så spelar mina grannar ibland hög och dålig musik. Jag stördes av det men kom sen på att jag kan överrösta deras dåliga musik med min egen musik som är mycket bättre!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.