Alla vill inte vara öppna med sin diagnos

Numera är tillgänglighet ett lagstadgat krav på bland annat arbetsplatser och utbildningsanstalter så länge de praktiska och ekonomiska förutsättningarna finns för handen (se diskrimineringslagen). Något som ofta, dock inte alltid, är utmärkande för autism är att vi autister inte alltid klarar av grupparbeten vilket kan bero på många faktorer. I mitt fall handlar det om att jag har betydligt svårare att arbeta muntligt än skriftligt samt att det blir alldeles för många intryck för min hjärna att hantera när man arbetar i grupp. Att delta i grupparbeten kan vara oöverstigligt svårt för vissa av oss!

Behoven är individuella

Många chefer på arbetsplatser samt lärare på skolor och utbildningsanstalter vet om att vi har rätt till vissa anpassningar och att de är skyldiga att agera när vi stöter på hinder. Men ibland kan det hända att vi erbjuds anpassningar som är helt olämpliga vilket får till följd att vi kan tvingas tacka nej till dessa. Kruxet med anpassningar är nämligen att alla har ytterst individuella behov! Därför går det inte att säga:”Klarar man inte av uppgift X så kommer man klara av uppgift Y.”

Vissa behöver ta eget ansvar

En sak som kan vara relativt vanligt är att den enskilde kan behöva ta ansvar för anpassningarna själv. Kontaktar vederbörande chefen eller den kursansvariga kan hen få till svar: ”Självklart har du rätt till anpassningar, och jag förstår att du inte klarar av gruppuppgifter. Dock är det viktigt och lärorikt att lyssna på vad kollegorna/kurskamraterna har att säga. Därför gör vi så att du placeras i en grupp och du själv informerar dina kollegor/kurskamrater om att du inte kommer att bidra till diskussionerna utan endast kommer vara med och lyssna. Du får förklara att du har chefens/lärarens tillåtelse så att det inte blir missförstånd.”

Kan upplevas som utlämnande

Är ovanstående lösning okej? Nja, det beror på. Vissa av oss är öppna med vår diagnos och har inga som helst problem med att berätta för våra kollegor/kurskamrater om att vi har autism och beskriva våra svårigheter. För vissa av oss kan ovanstående lösning därmed vara toppen! Några har däremot inga problem med att nämna att de har en autismdiagnos men kan ändå uppleva det som utlämnande att beskriva vad de har för svårigheter och varför de inte klarar av grupparbeten. Andra vill däremot hålla diagnosen för sig själva och vill inte att någon annan än chefen/läraren ska veta. Dessa personer kan känna sig ytterst obekväma med att göra andra uppmärksamma om sitt behov av anpassningar.

Ovanstående lösning kan behöva undvikas

Chefer och lärare bör aldrig föreslå ovanstående typer av lösningar om det inte är helt säkert att vederbörande känner sig bekväm med att informera sina kollegor/kurskamrater om sin diagnos. I vissa fall kan det hjälpa om chefen/läraren med den enskildes tillåtelse informerar de andra i gruppen varför vederbörande behöver specialarrangemang. I andra fall kan den vederbörande föredra att göra uppgiften enskilt alternativt få en helt alternativ uppgift. Du som har en autistisk medarbetare/student/elev ska aldrig ta för givet att alla känner sig bekväma med att informera resten av gruppen om sin diagnos och sitt behov av speciallösningar!

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget! Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS.