Ibland klagar jag för klagandets skull

Ibland blir vi med funktionsnedsättningar smått irriterade över något och kan vilja klaga på vår situation. Själv blir jag ibland smått frustrerad över att grannar och brevbärare passerar fönstren till min lägenhet i loftgången, och då kan det hända att jag beklagar mig för mina boendestödjare. Inte sällan kan någon av dem ha en lösning i stil med: ”Men varför flyttar du inte till en lägenhet som inte ligger i ett loftgångshus? Din lägenhet är också lite väl stor för dig vilket är ytterligare en anledning till att du skulle tjäna på att flytta.”

Vill inte flytta

Vissa kan bli förvånade när jag förklarar att jag inte alls är intresserad av att flytta, och några boendestödjare kan få för sig att jag behöver påputtning. Jag kanske i likhet med många andra autister har ångest för förändringar så jag kanske bara behöver motiveras och stöttas så att jag vågar ta mig själv i kragen och flytta? Men grejen är att jag överhuvudtaget inte vill flytta! Visst, jag står fast vid att det kan vara smått irriterande att folk passerar i loftgången och det stämmer säkert att jag bor i en onödigt stor lägenhet, men samtidigt trivs jag enormt bra i lägenheten!

Ser många fördelar

Faktum är att jag ser enormt många fördelar med min lägenhet. I och med att jag bor i ett loftgångshus kan jag välja om jag vill sitta utomhus i solen eller i skuggan beroende på om jag väljer att sätta mig på balkongen eller i loftgången. Min lägenhet har även ljudisolerats, och jag är inte alls säker på att jag skulle få beviljad ljudisolering igen om jag flyttade till en ny lägenhet. Området är dessutom otroligt fint med ett stort naturreservat bara ett par minuter från mitt hus där jag kan plocka blåbär, och samtidigt har den nära till tunnelbanan, matbutiker, apotek och bibliotek men även till centrala Stockholm. Bostadshuset har dessutom en tvättstuga där man i princip alltid kan hitta lediga tider med en gång utan att behöva boka tiden i förväg. Soporna kastas i sopnedkastet på mitt våningsplan vilket gör att jag slipper gå ner för att kasta sopor. Alla dessa saker nämnda ovan är mycket viktiga för mig! Tilläggas kan att jag tidigare har bott i sex andra bostadsområden i Stockholmsområdet men har aldrig känt mig hemma förrän jag fick denna lägenhet. Det är därmed mycket svårt för mig att hitta bostadsområden och lägenheter där jag trivs.

Önskar mig ingen lösning

Varför klagar jag då om jag ändå inte vill göra något åt irritationsmomentet? Jo, ibland känner jag för att klaga för klagandets skull, men det betyder inte att jag önskar att hitta en lösning. När du själv tänker efter så klagar du kanske ibland själv på omständigheter du inte är intresserad av att förändra. Om du klagar på kyla och mörker på vintern så vill du väl inte att jag försöker motivera dig att flytta för gott till Thailand och hjälper dig att hitta ett hus där? Om du klagar på att ditt barn väckte dig inatt, betyder det att du ångrar att du skaffade barn och vill lämna bort barnet för adoption? Om du klagar på att du inte har lust att jobba på en kylig och mörk måndagsmorgon, vill du att jag tjatar på dig att säga upp dig från ditt jobb och hjälper dig att ansöka om a-kassa?

Listan kan göras lång

Nu vet jag såklart inte hur du tänker, men jag är nästan säker på att svaret är nej på ovanstående frågor. Om en förälder är frustrerad över att hens barn har väckt hen på natten betyder det nog knappast att hen ångrar att hen skaffat barn utan hen kan till och med vilja skaffa fler trots att det innebär sömnbrist. Bara för att någon är smått less över mörker och kyla betyder det sällan att vederbörande önskar att lämna Sverige för gott och bosätta sig permanent i ett varmt land. Bara för att någon tycker att det är småjobbigt att behöva vakna tidigt på måndagsmorgnar betyder det inte automatiskt att vederbörandes högsta dröm är att bli arbetslös. Ja, listan kan göras hur lång som helst!

Bäst att fråga

Eftersom du som ger omsorg till oss med autism/andra funktionsnedsättningar ibland själv klagar för klagandets skull kan vi brukare också göra det ibland utan att vi vill att du försöker motivera oss till en förändring. Det är viktigt att du som boendestödjare har en fingertoppskänsla för att kunna bedöma om din brukare vill ha din hjälp med att åstadkomma en förändring eller om hen bara vill småklaga lite men är nöjd med livet som det är. Bara för att jag har autism och behöver boendestöd betyder det inte att jag är inkapabel att bedöma när jag önskar en livsförändring och när jag vill behålla status quo!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn