Barnet har autism och får våldsamma utbrott, vad gör jag?

Så kan det vara ibland och det är alltid tråkigt när det går dåligt för bra och snälla människor! Jag vet att vissa av mina tidigare mobbare varit framgångsrika som vuxna. Mina tidigare mobbare finns dock inte i mitt liv längre och därför är det ointressant för mig om det går bra eller dåligt för dem idag. Jag har förlåtit dem också. Inte ”förlåtit” i bemärkelsen att vi skulle vara vänner utan bara i bemärkelsen att jag inte bär agg mot dem och jag har gått vidare. Jag önskar dem inget gott men inte heller något ont och vill inte heller bestraffa dem för något de gjorde för flera decennier sedan. Jag vet ju inte heller hur de är som personer idag. Vissa av dem kanske ångrar sig och är bättre människor idag, och i så fall är det ju underbart!

Vad roligt att ni hade en trevlig pratstund! Ibland är det kul att prata med främlingar.

Jag tror att den här damen kan ha en poäng, men samtidigt tror jag faktiskt inte att MÅNGA kvinnor av naturen vill vara underordnade. Däremot tror jag att det finns vissa kvinnor som vill det. Men säg att 3% av kvinnorna vill det (hittade själv på siffran!) och att en del av dessa 3 procent är singlar. I så fall kommer alla grovt kriminella ändå få rätt många kärleksbrev eftersom det finns väldigt många kvinnor i Sverige. Då kan ju varje kriminell som tidningarna skriver om kanske få 1000 kärleksbrev vilket kan låta som väldigt mycket, men samtidigt är det ändå en liten minoritet kvinnor som skriver till dem. Och dessa kvinnor kan ofta ha egna problem eller så är de naiva hoppas på att kunna omvandla en kriminell man till en snäll man. Oavsett vad det beror på så är det synd om dessa kvinnor! Blir de misshandlade är de offer.

Jag vet faktiskt flera snälla män som har en partner så jag tror inte att snälla män automatiskt väljs bort. Däremot krävs det som sagt mycket mer än att mannen är snäll. Personligheten måste klicka också, mannen måste få kvinnan att skratta (alltså skratta på riktigt, hon ska alltså inte skratta bara för att vara artig!), det måste finnas attraktion o s v. Jag har i alla fall dessa krav, men andra kvinnor som också gillar snälla män kan ha andra ”tilläggskriterier”. Jag har själv valt bort många snälla män av anledningen att jag inte varit intresserad av dem, men däremot har jag valt att vara tillsammans med min pojkvän som också är snäll! För mig hade det varit otänkbart att vara tillsammans med en man som inte är snäll.

Att människor inte värderar någons kamp beror nog väldigt ofta på okunskap. Vissa är okunniga och tror att alla måste klara av det de själva klarar av. De förstår inte att inte alla har samma förutsättningar!

Jag hoppas att du hittar en nära tjejkompis någon gång! Ett problem med vänskapsrelationer där den typen av närhet är inblandad är att någon av parterna kan skaffa en partner någon gång, och då kan man ju oftast inte längre ha den typen av relation. Fast vissa har ju öppna förhållanden och är polyamorösa, och då är det såklart okej! Men så länge ingen är polyamorös eller är intresserad av ett öppet förhållande kommer vänskapsrelationen förändras med tiden när någon av partnerna blir tillsammans med någon annan. Men så länge det är okej för en själv är det ju en toppen lösning!

Jag håller med om att det är underbart att stöta på fina människor som verkligen bryr sig. Sådana människor finns, men de växer tyvärr inte på träd.

Jag tycker absolut att det är märkligt att det är okej att se ned på vissa grupper men inte på andra. Faktum är att människor inte ens ser detta som ”riktig” mobbning. Om offret är för annorlunda anses hen själv bära skulden för exkluderingen och ifrågasättanden. Att höja på ögonbrynen eller att se chockad ut om man får höra att någon är homosexuell bemöts ofta med irritation och som ett dåligt beteende mot homosexuella, men höjer man på ögonbrynen när man hör talas om någon som blir kär i och gifter sig med Eiffeltornet anses vara helt okej:

https://sverigesradio.se/artikel/4213288

Detta för att någon som blir kär i byggnader anses vara för ”udda” och själv bära skulden om hen är öppen med sin läggning. Men homosexuella är det inte okej att skratta åt. Denna hyckleri irriterar mig sjukt mycket!

Vad gäller prostituerade så anses det här i Sverige att prostituerade alltid är offer: att de antingen mår psykiskt dåligt och straffar sig själva genom att sälja sex eller så är de offer för människohandel. Men i vissa andra länder, t.ex. Nederländerna, har man en helt annan syn på prostituerade och man ser dem som sexarbetare! Där skiljer man på prostituerade som säljer sex p.g.a. att de är tvingade eller mår dåligt och de som säljer sex för att de mår bra av det och brinner för jobbet (jämför med någon som dricker vin till middagen för att det är gott och någon som dricker vin för att hen är alkoholist och inte kan låta bli).

En gång läste jag en insändare skriven av en svensk sexarbetare som hade flyttat till Amsterdam just för att alla såg ner på henne i Sverige. I Nederländerna hade hon fått ett helt annat bemötande, och hon älskade verkligen sitt jobb! Så hur man ser på olika grupper beror verkligen på tid och rum.

Att jag är en kostsam invandrare för Sverige anses vara helt okej, och ingen har ifrågasatt mig för att jag brukar offentliga tjänster så som boendestöd trots att jag inte är svensk. Men hade jag t.ex. kommit från Mellanöstern lovar jag att det hade blivit helt andra ljud i skällan!

Jag håller med om att ingen borde behöva utstå kränkningar. Det är faktiskt intressant att en funktionsnedsättning eller sexuell läggning utgör diskrimineringsgrunder enligt lagens mening, men t.ex. fetma eller politisk åskådning inte gör det. Det är anmärkningsvärt tycker jag!

Jag håller verkligen tummarna för att du hittar den tjejkompis du drämmer om ifall du inte vill ha en relation!

Jag brukar inte skriva om politik på min blogg, men som låginkomsttagare bryr jag mig faktiskt inte om just inkomstskillnaderna eller att många andra till skillnad från mig har råd med att bo i bostadsrätter och villor (även om det är min dröm att kunna köpa en villa här i Stockholm trots att det tyvärr aldrig kommer att bli möjligt för mig). Detta eftersom jag upplever att jag alltid haft mat på bordet både som låglönearbetare och sjukpensionär på garantinivå här i Sverige (tillsammans med bostadstillägg då). Med tanke på att vi redan har ett väldigt högt skattetryck i Sverige tror jag att det är mycket bra för mig att Sveriges rika är villiga att stanna kvar i riket och betala skatt hos oss istället för att flytta utomlands.

Tack vare skattepengarna får jag t.ex. boendestöd, och detta dessutom helt kostnadsfritt (här i Stockholm då, i vissa andra kommuner kostar boendestödet tyvärr pengar). För att ge de rika ett incitament att stanna kvar i Sverige misstänker jag att det kan vara nödvändigt med vissa skattesänkningar för höginkomsttagare även om jag inte berörs av dem och alltid kommer att bo i hyresrätt.

Däremot reagerar jag starkt på saker som utförsäkringar (d v s när sjuka tvingas leva på socialen istället för sjukersättning), när personer med funktionsnedsättningar blir av med sin personliga assistans, när hemlösa och missbrukare inte får hjälp och behandling m m. Dessa saker ser jag som mycket stora problem som skulle behöva åtgärdas. Däremot bryr jag mig inte om vad mina grannar tjänar och att många andra till skillnad från mig äger villor och bostadsrätter. Det som däremot viktigt för mig är att jag själv har mat på bordet, och det har jag alltid haft!

Observera att jag inte är kunnig i nationalekonomi så jag kan såklart ha fel, men jag misstänker att de rikas skattesänkningar indirekt gynnar det allmänna välståndet i längden (kortsiktigt kan det däremot vara annorlunda!) och därmed även mig. Även om jag såklart inte tycker att skattesänkningarna ska ske på bekostnad av t.ex. personlig assistans för personer med funktionsnedsättningar, utsatta barn, hemlösa eller missbrukare).

Jo det är visst synd om dem! En människa är ingen maskin, och alla som är kunniga i psykologi vet att det vid våld i nära relation kan ske en normaliseringsprocess samt att människan har en så kallad ”optimism bias”, en så kallad orealistisk optimism som är en helt normal psykologisk mekanism som bland annat kan innebära att människan är benägen att tro gott om människor hon tycker om. Vissa människor är av olika anledningar bättre på att tänka logiskt än andra dock, men optimism bias är samtidigt en helt naturlig mekanism!

Värt att tillägga är också att många av dessa män har psykopatiska drag och är duktiga på att manipulera. Det är faktiskt ganska sällsynt att någon är elak i början av relationen. Och efter att relationen pågått ett tag sker som sagt en normaliseringsprocess, och på grund av olika orsaker (t.ex. gener, missgynnsamma uppväxtförhållanden o s v) är vissa kvinnor mer sårbara än andra. Det är alltså både biologiska och psykosociala faktorer som påverkar! Bara för att en kvinna kan se varningstecknen betyder det alltså inte att en annan kvinna kan se det, och detta på grund av ovanstående orsaker. Den aktuella livssituationen påverkar också.

Du skriver att ”kvinnorna är dumma som inte ser varningstecknen”. OM vi nu leker med tanken att dessa kvinnor var dumma på riktigt (hypotetiskt sett alltså), betyder det att det är okej att vara elak mot dumma människor? Är det okej att se ner på dumma människor? Förtjänar inte dumma människor värme, medkänsla och förståelse? Eller är det bara intelligenta och kloka människor som förtjänar det? Det är en hemsk människosyn i så fall som jag absolut inte delar!

Som sagt är det inte jag som påstår att dessa kvinnor är dumma utan jag hävdar istället att man bör läsa socialpsykologi för att förstå sig på dem. Men även OM de var dumma skulle det vara synd om dem eftersom man ska värna om alla människor, oavsett om de är dumma eller ej!