Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Barnet har autism och får våldsamma utbrott, vad gör jag?

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Lilla grodan frågar

Vårt äldsta barn har en högfungerande autism och har just fyllt 18, vilket just nu har blivit väldigt utmanande i vår familj. Vi har kört fast då hen kräver att vi ska förbjuda yngre syskonet att köra moped för att hen inte fick göra det (klarade inte prov och pandemin bidrog till att man tappade motivationen) Får mycket våldsamma utbrott så fort vi lyfter ämnet moped – även fysiskt emot mig (mamma) och säger fruktansvärda saker hen vill göra emot syskonet. Har försökt kontakta habilitering men då hen är myndig är det inte enkelt att få hjälp. Funderar på att ha familjemöte tillsammans. Bra eller dåligt? Vad ska man tänka på?

Paula svarar

Ni borde få hjälp från habiliteringen trots att barnet fyllt 18, men det är i så fall vuxen- och inte barnhabiliteringen ni ska vända er till. Eller motsätter sig barnet kontakt med habiliteringen? I så fall skulle ni kunna kontakta en vårdgivare som använder metoden MI (=Motiverande samtal) i syfte att motivera barnet till att söka hjälp tillsammans med er. Även KBT skulle kunna vara värt att testa! Om barnet upplever att hens vilja inte blir överkörd och hen har inflytande finns det goda chanser för att hen kommer att bli positivt inställd till att ha ett möte med habiliteringen eller en vårdgivare.

Ha ett familjemöte

Jag tycker att ett familjemöte låter som en bra idé, men jag tycker samtidigt att ni ska involvera barnet i planerna. Förklara att ni behöver ha ett möte för att diskutera hur ni gemensamt ska lösa konflikterna i familjen, och fråga barnet vad hen har för önskemål kring mötet. Vem tycker hen borde närvara? Är mötet endast till för familjemedlemmarna eller ska ni bjuda utomstående också, t.ex. någon från socialtjänsten? Ibland använder socialtjänsten Marte Meo eller någon annan liknande metod för att lösa familjekonflikter, men ni får fundera på om det skulle vara något för er. Vilken tid och dag skulle passa barnet bäst att ha ett möte? Betona att ni har ett gemensamt problem i familjen så att inte barnet upplever att ni lägger all skuld på hen. Jag tycker dock att ni samtidigt akta er för att använda ordet ”gemensamt” när det yngre syskonet är med så att inte hen får för sig att det är hens fel att hens äldre syskon hotar hen!

Ge barnet något i utbyte

Jag tror att det är viktigt att ni diskuterar konfliktsituationerna med barnet när hen är på gott humör, alltså inte under tiden konflikterna pågår! Ni ska självklart inte acceptera vare sig fysiskt eller psykiskt våld, och ni ska inte heller ge efter för hens utpressningar och förbjuda barnets yngre syskon att köra moped. Däremot tycker jag att ni ska bekräfta barnets känslor! Hen känner sig förmodligen ledsen för att hen inte fick köra moped och känner sig orättvist behandlad. Skulle hen vilja ha något i utbyte? Kanske göra en rolig resa tillsammans med er eller så kan ni köpa en present till hen som hen själv får välja? Ge hen mycket kärlek och lyft upp hens styrkor.

Identifiera risksituationer

Kan du identifiera några risksituationer där konflikterna uppstår? Går barnet i gymnasiet, och hur mår hen där? Skulle hen behöva stöd i skolan? Har barnet samtidig ADHD och skulle hen behöva äta medicin för det? Eller kan det tvärtom vara så att hens medicin inte passar hen och hen skulle behöva byta? Kontrollera att allt är som det ska med barnets mående och hälsa, och försök diskutera gemensamt med barnet hur hen skulle kunna avreagera sig när hen är arg. Om hen lär sig ett alternativt sätt att avreagera sig på kommer hen förhoppningsvis inte behöva ge sig på er!

Tror på lågaffektivt bemötande

Vi på Misa Kompetens föreläser och utbildar om evidensbaserade metoder, men trots att jag är anställd hos Misa Kompetens och det egentligen går emot den evidensbaserade praktiken rekommenderar jag faktiskt Bo Hejlskovs lågaffektiva bemötande vid problembeteenden. Jag brukar sällan rekommendera metoder som saknar vetenskapligt stöd men gör undantag i Hejlskovs fall trots att han inte är en autismforskare. Jag har fått kritik för att jag rekommenderar metoden, men jag gör det för att jag själv tror på den och också för att Socialstyrelsen nämner metoden i sin publikation trots att myndigheten samtidigt konstaterar att metoden saknar tillräckligt vetenskapligt stöd. Om du inte känner till lågaffektivt bemötande kan jag varmt rekommendera dig att läsa Bo Hejlskovs böcker!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

56 svar på ”Barnet har autism och får våldsamma utbrott, vad gör jag?”

Jag är själv en aggressiv person med kort stubin. Men jag har inte slagits sen gymnadiet eftersom jag inte behövt, men i gymnasiet och tidigare träffade man på en del som man slogs med ibland. Däremot har jag inte varit våldsam mot familjemedlemmar som han i texten här. Det låter hemskt.

Jag önskar att jag kunde varit som du. Då hade jag inte blivit mobbad hela livet och jag hade fått kvinnor och allt. Snällhet kommer man ingenstans med, det har jag gång på gång fått erfara genom livet. Folk gillar en alfahanne.

Jag har definitivt inte varit en ”alfahane”. Löjlig benämning för övrigt som inte bör användas på människor utan bara på djur. Men jag har bara slagit folk om de sagt dumma saker till mig eller börjat slåss med mig. Och dessa personer har både varit autister och andra. Som tur är var det längesen. Jag har inte behövt slåss sen gymnasiet.

Det är just det enda som fick mobbare att sluta också, om man uppvisade ett aggressivt beteende. Då blev de rädda och började med någon annan istället, som de kände sig lika säkra på att den inte skulle kunna försvara sig. Det var även de killarna som fick tjejer tidigast och kunde få nya hela tiden, de allra värsta mobbartyperna. De snälla blev hånade och sedda som mesar/töntar.

Det funkar precis som i djurvärlden även hos människor där den starkaste överlever, får rätten att para sig och allt… Den som befinner sig högst i hierarkin. De sk ”alfahannarna”. Det har ingenting med moral att göra. Men man brukar annars säga att det är just det som skiljer människor från djur, moralen. Och intelligens och förmågan att kunna tänka själv, då många djur bara går på instinkt.

På min tid i Finland bestraffades ett aggressivt beteende hårt. Det var ”okej” att mobba någon psykiskt, men om mobbningsoffret började slå sina mobbare placerades den mobbade eleven ofta i en obs-klass och eleven sågs som en problemelev. Om eleven fortsatte att slåss kunde eleven placeras hos en fosterfamilj. De mobbade eleverna såg man ner på oavsett om de var aggressiva eller inte. De som var tuffa på ”rätt” sätt och hade social förmåga fick tjejer tidigt, men jag minns inte att någon av de aggressiva killarna i obs-klasser i Finland skulle fått tjejer.

Jag har också fått bilden på mina föreläsningar att aggressiva autister inte är populära, och de får definitivt inte heller några tjejer. Jag tror att autistiska killar ofta har svårt att få tjejer oavsett om de är aggressiva eller inte, och detta p.g.a. sociala svårigheter. Men det kanske bara är min erfarenhet!

Svara

Jag har inte autism, aldrig fått den diagnosen. Men vad gäller det där, så vet jag flera jättefina och snälla killar som aldrig haft den minsta framgång med tjejer och till slut givit upp och accepterat sin ensamhet. Medan tungt kriminella fått nya hela tiden och ansetts ”jättehäftiga” och spännande. Kärlek går alltså hellre till personer som inte har någon förmåga alls att visa det. Och heller inte förtjänar det.

Ja, jag minns att du berättat att du inte fått diagnosen på pappret men att din läkare misstänkte att du kunde ha något inom autismspektrat (om jag minns rätt).

Majoriteten av mina tjejkompisar har blivit tillsammans med bra män! Dock räcker det såklart inte för de flesta (inklusive mig själv) med att killen ”bara” är snäll utan man väljer någon som man har roligt med och som man är attraherad av. Om han sedan inte är snäll väljer jag bort honom och attraktionen försvinner direkt! Jag tror inte att någon tänker i termer av att någon förtjänar någon utan man väljer en partner man finner attraktiv, rolig och även snäll. Jag tror inte heller att majoriteten av kvinnor medvetet skulle välja en kriminell kille utan ett kriminellt beteende kan istället sammanfalla med psykopatiska drag vilket innebär att sådana män kan vara charmiga och skickliga på att manipulera. Vissa är dåliga människokännare och naiva och förstår inte att de blir lurade. Många dåliga män är också jättesnälla i början men förändras sedan.

Sedan finns det såklart tungt kriminella som media skriver om och som får massor av kärleksbrev från kvinnor. Men det är faktiskt bara en liten minoritet av kvinnor som medvetet söker sig till kriminella och skriver kärleksbrev till dem, och ingen kvinna jag känner gör så. En del av dessa kvinnor har problemet att de endast faller för dåliga män och gång på gång råkar ut för våld i nära relation, och det är synd om dessa kvinnor. Sedan är ju alla kriminella också olika, och bara för att en man varit kriminell någon gång betyder det inte automatiskt att han är elak mot sin partner.

Svara

Rent allmänt har det ofta gått bäst för de värsta människorna jag träffat genom livet. Och värst för de bästa. Det är konstigt hur det är… Fruktansvärt orättvist.

Så kan det vara ibland och det är alltid tråkigt när det går dåligt för bra och snälla människor! Jag vet att vissa av mina tidigare mobbare varit framgångsrika som vuxna. Mina tidigare mobbare finns dock inte i mitt liv längre och därför är det ointressant för mig om det går bra eller dåligt för dem idag. Jag har förlåtit dem också. Inte ”förlåtit” i bemärkelsen att vi skulle vara vänner utan bara i bemärkelsen att jag inte bär agg mot dem och jag har gått vidare. Jag önskar dem inget gott men inte heller något ont och vill inte heller bestraffa dem för något de gjorde för flera decennier sedan. Jag vet ju inte heller hur de är som personer idag. Vissa av dem kanske ångrar sig och är bättre människor idag, och i så fall är det ju underbart!

Lite vidare tankar eller insikter om detta…

Jag mötte en dag en äldre kvinna i kanske drygt 70-årsåldern ute på en promenad för några år sen. Hon började med att fråga något om området i fråga, men vi började sen prata om allt möjligt och stod kvar där i säkert 40 minuter! Hon berättade väldigt personligt om sitt liv, vad hon varit med om och även jag om mitt, mina drömmar, erfarenheter m.m. Det var ett fantastiskt möte! Och väldigt sällsynt.

Jag nämnde ensamheten och den eviga drömmen om kärlek, som kontrast mot allt jag upplevt från alla onda människor jag mött genom livet. Hon sa att jag ju var en väldigt stilig ung (!) man, charmig, intelligent och bra på att tala och uttrycka mig och allt och väl borde ha väldigt lätt för att bli omtyckt och hitta en partner. Jag tackade och skrattade till, men sa att min erfarenhet var att man aldrig vann någonting på att vara snäll i alla fall, som jag bara gång på gång fått erfara… Och att det alltför ofta är de klassiska ”svinen” som istället får nya hela tiden, som jag upplevt det. Hon sa då att hennes teori om det var att många kvinnor av naturen har en automatiskt önskan om att vara underordnade och söker sig till män som är dominanta och kan ta övertaget. Att de snälla därför går bort, för att de inte kan fylla den rollen och inte känns ”trygga nog att kunna beskydda dem”. Och att det alltför ofta då blir dåliga, elaka eller direkt kriminella män som blir mottagarna för deras kärlek, p.g.a. initialt dåligt omdöme. Och fortsätter att bli valda av andra med samma natur.

Enligt egna iakttagelser och erfarenheter har kvinnor som valt hemska män som hotat och slagit sen ändå aldrig värderat snällhet, när de väl har mött någon som verkligen var det och skulle gjort allt för dem om de bara fått chansen… Ofta har historien istället upprepat sig. Sen är det ju stor skillnad på definationen av kriminell också, som sagt. Det värsta är de grova våldsbrottslingar som får beundrarbrev skickade till fängelset från kvinnor, som det t.o.m. har varit reportageserier om i tidningarna p.g.a. detta fenomen som de flesta aldrig har förstått. Medan andra helt vanliga män som är jättesnälla, ser helt normala ut och skulle göra allt för att få uppleva kärlek istället lever ensamma hela livet och kommer till en ålder när de slutligen ger upp. Bönder i glesbygden, m.m.

Vad roligt att ni hade en trevlig pratstund! Ibland är det kul att prata med främlingar.

Jag tror att den här damen kan ha en poäng, men samtidigt tror jag faktiskt inte att MÅNGA kvinnor av naturen vill vara underordnade. Däremot tror jag att det finns vissa kvinnor som vill det. Men säg att 3% av kvinnorna vill det (hittade själv på siffran!) och att en del av dessa 3 procent är singlar. I så fall kommer alla grovt kriminella ändå få rätt många kärleksbrev eftersom det finns väldigt många kvinnor i Sverige. Då kan ju varje kriminell som tidningarna skriver om kanske få 1000 kärleksbrev vilket kan låta som väldigt mycket, men samtidigt är det ändå en liten minoritet kvinnor som skriver till dem. Och dessa kvinnor kan ofta ha egna problem eller så är de naiva hoppas på att kunna omvandla en kriminell man till en snäll man. Oavsett vad det beror på så är det synd om dessa kvinnor! Blir de misshandlade är de offer.

Jag vet faktiskt flera snälla män som har en partner så jag tror inte att snälla män automatiskt väljs bort. Däremot krävs det som sagt mycket mer än att mannen är snäll. Personligheten måste klicka också, mannen måste få kvinnan att skratta (alltså skratta på riktigt, hon ska alltså inte skratta bara för att vara artig!), det måste finnas attraktion o s v. Jag har i alla fall dessa krav, men andra kvinnor som också gillar snälla män kan ha andra ”tilläggskriterier”. Jag har själv valt bort många snälla män av anledningen att jag inte varit intresserad av dem, men däremot har jag valt att vara tillsammans med min pojkvän som också är snäll! För mig hade det varit otänkbart att vara tillsammans med en man som inte är snäll.

Något som också är synd är att folk aldrig ser eller värderar någons kamp och alla försök den gjort för att uppnå sina drömmar eller få det liv den vill ha. Det enda folk ser är resultatet. Även om detta blivit serverat på silverfat och kommit till genom nepotism, kvotering, arv, rätt kontakter, ren tur m.m. Det spelar ingen roll i dagens samhälle och Sverige – det enda som gäller nu är framgång med alla medel. Att ha ”kommit” någonstans och att ”vara” någon. Och samma personer dömer alla som inte uppnått det som ”lata”, att de inte försökt nog och därför får skylla sig själva etc. Jag ser själv mycket hellre upp till en person som kämpat hela livet för att komma dit de vill och misslyckats men ändå aldrig givit upp utan fortsatt hela tiden, än någon som kom dit genom en genväg och inte behövde kämpa alls. Men folk ifrågasätter ingenting längre. Och tänker inte heller. Däremot är alla OERHÖRT bra på att döma andra. Det har folk alltid haft jättelätt för. Även folk de aldrig ens träffat eller vet någonting om.

Att människor inte värderar någons kamp beror nog väldigt ofta på okunskap. Vissa är okunniga och tror att alla måste klara av det de själva klarar av. De förstår inte att inte alla har samma förutsättningar!

Jag skulle inte klara att vara tillsammans med någon i vilket fall har jag sen länge insett. Inte på det sätt jag lever och tvingas leva. Men jag hade velat ha kvinnlig värme i mitt liv… Någon som jag visste att jag kunde vända mig till och träffa, prata med och få en kram av när allt känns svårt etc. Så det hade egentligen gått lika bra med en nära tjejkompis. Och det skulle inte vara lika med en manlig vän, eftersom jag ju inte kan få samma närhet, kramar etc av någon av samma kön. Det funkar ju inte. Men det är ju långt ifrån alla kvinnor det skulle funka med heller, för alla är ju olika. Det skulle givetvis krävas en viss personlighet som funkade överens med min.

Det är alltid tragiskt när en bra människa korsar ens väg och sen försvinner igen. Denna äldre dam i fråga som jag nämnde kändes som en person som ville hjälpa så många som möjligt i sitt liv. God utan att för den skull vara religiös eller dylikt. Det var hon inte heller. Bara en god samarit. Någon som t.o.m. engagerade sig så pass i en främling att hon stod kvar och pratade så pass länge och försökte hitta på lösningar till olika problem… Det var absolut ett fantastiskt möte! En insikt om att det ändå finns personer av den sorten också. Även om de är ytterst få.

Jag hoppas att du hittar en nära tjejkompis någon gång! Ett problem med vänskapsrelationer där den typen av närhet är inblandad är att någon av parterna kan skaffa en partner någon gång, och då kan man ju oftast inte längre ha den typen av relation. Fast vissa har ju öppna förhållanden och är polyamorösa, och då är det såklart okej! Men så länge ingen är polyamorös eller är intresserad av ett öppet förhållande kommer vänskapsrelationen förändras med tiden när någon av partnerna blir tillsammans med någon annan. Men så länge det är okej för en själv är det ju en toppen lösning!

Jag håller med om att det är underbart att stöta på fina människor som verkligen bryr sig. Sådana människor finns, men de växer tyvärr inte på träd.

När vi ändå diskuterar i allmänhet: Har du också ibland tänkt på att det är konstigt/fascinerande att det finns olika människogrupper i samhället som man dels inte får se ned på och i andra fall nästan förväntas göra det med? Varför är det t.ex. skillnad på invandrare och invandrare för folk med de åsikterna beroende på ursprungsland när de inte ens träffat personerna i fråga? Varför ser folk med högersympatier ned på folk som lever på bidrag men beundrar kungahuset som lever på överflöd av samma skattepengar? Varför hatar folk tiggare som troligen inte får ett öre i skattemedel? Varför ser folk ned på prostituerade som jobbar och tjänar egna pengar och heller inte gör något olagligt då det ju inte är olagligt att sälja sex utan bara köpa? Eller folk som jobbar som strippor, renhållningsarbetare, gatustädare etc. Alltid så har det varit så att olika människor anses sämre och mindre värda än andra. Och det har aldrig handlat om hur man är som person, om man är en bra människa eller inte mot sin nästa.

Jag tycker absolut att det är märkligt att det är okej att se ned på vissa grupper men inte på andra. Faktum är att människor inte ens ser detta som ”riktig” mobbning. Om offret är för annorlunda anses hen själv bära skulden för exkluderingen och ifrågasättanden. Att höja på ögonbrynen eller att se chockad ut om man får höra att någon är homosexuell bemöts ofta med irritation och som ett dåligt beteende mot homosexuella, men höjer man på ögonbrynen när man hör talas om någon som blir kär i och gifter sig med Eiffeltornet anses vara helt okej:

https://sverigesradio.se/artikel/4213288

Detta för att någon som blir kär i byggnader anses vara för ”udda” och själv bära skulden om hen är öppen med sin läggning. Men homosexuella är det inte okej att skratta åt. Denna hyckleri irriterar mig sjukt mycket!

Vad gäller prostituerade så anses det här i Sverige att prostituerade alltid är offer: att de antingen mår psykiskt dåligt och straffar sig själva genom att sälja sex eller så är de offer för människohandel. Men i vissa andra länder, t.ex. Nederländerna, har man en helt annan syn på prostituerade och man ser dem som sexarbetare! Där skiljer man på prostituerade som säljer sex p.g.a. att de är tvingade eller mår dåligt och de som säljer sex för att de mår bra av det och brinner för jobbet (jämför med någon som dricker vin till middagen för att det är gott och någon som dricker vin för att hen är alkoholist och inte kan låta bli).

En gång läste jag en insändare skriven av en svensk sexarbetare som hade flyttat till Amsterdam just för att alla såg ner på henne i Sverige. I Nederländerna hade hon fått ett helt annat bemötande, och hon älskade verkligen sitt jobb! Så hur man ser på olika grupper beror verkligen på tid och rum.

Att jag är en kostsam invandrare för Sverige anses vara helt okej, och ingen har ifrågasatt mig för att jag brukar offentliga tjänster så som boendestöd trots att jag inte är svensk. Men hade jag t.ex. kommit från Mellanöstern lovar jag att det hade blivit helt andra ljud i skällan!

Jag tycker man borde skriva in betydligt fler grupper i lagen mot diskriminering och hets mot folkgrupp än de befintliga. INGEN borde behöva utstå kränkningar från andra.

Jag håller med om att ingen borde behöva utstå kränkningar. Det är faktiskt intressant att en funktionsnedsättning eller sexuell läggning utgör diskrimineringsgrunder enligt lagens mening, men t.ex. fetma eller politisk åskådning inte gör det. Det är anmärkningsvärt tycker jag!

Jag har haft det tidigare. Jag har alltid haft mycket lättare att bli vän med kvinnor och bli omtyckt som det än att få en relation. Alltid fått höra att jag är en jättesnäll, omtänksam och underbar kille också.

Det behövs även en politik som arbetar för att utjämna skillnaderna mellan människor eller synen på dem så mycket som möjligt. Vilket i slutändan främst handlar om de ekonomiska orättvisorna. Att hjälpa de längst ned först. Alltså inte en politik där man ger skattesänkningar åt höginkomsttagare för att belöna dem och straffa de som inte hade samma förutsättningar att nå dit de ville i livet p.g.a. diagnoser, intelligens, sjukdom etc. Jag hatar den människosynen och värderingarna.

Jag håller verkligen tummarna för att du hittar den tjejkompis du drämmer om ifall du inte vill ha en relation!

Jag brukar inte skriva om politik på min blogg, men som låginkomsttagare bryr jag mig faktiskt inte om just inkomstskillnaderna eller att många andra till skillnad från mig har råd med att bo i bostadsrätter och villor (även om det är min dröm att kunna köpa en villa här i Stockholm trots att det tyvärr aldrig kommer att bli möjligt för mig). Detta eftersom jag upplever att jag alltid haft mat på bordet både som låglönearbetare och sjukpensionär på garantinivå här i Sverige (tillsammans med bostadstillägg då). Med tanke på att vi redan har ett väldigt högt skattetryck i Sverige tror jag att det är mycket bra för mig att Sveriges rika är villiga att stanna kvar i riket och betala skatt hos oss istället för att flytta utomlands.

Tack vare skattepengarna får jag t.ex. boendestöd, och detta dessutom helt kostnadsfritt (här i Stockholm då, i vissa andra kommuner kostar boendestödet tyvärr pengar). För att ge de rika ett incitament att stanna kvar i Sverige misstänker jag att det kan vara nödvändigt med vissa skattesänkningar för höginkomsttagare även om jag inte berörs av dem och alltid kommer att bo i hyresrätt.

Däremot reagerar jag starkt på saker som utförsäkringar (d v s när sjuka tvingas leva på socialen istället för sjukersättning), när personer med funktionsnedsättningar blir av med sin personliga assistans, när hemlösa och missbrukare inte får hjälp och behandling m m. Dessa saker ser jag som mycket stora problem som skulle behöva åtgärdas. Däremot bryr jag mig inte om vad mina grannar tjänar och att många andra till skillnad från mig äger villor och bostadsrätter. Det som däremot viktigt för mig är att jag själv har mat på bordet, och det har jag alltid haft!

Observera att jag inte är kunnig i nationalekonomi så jag kan såklart ha fel, men jag misstänker att de rikas skattesänkningar indirekt gynnar det allmänna välståndet i längden (kortsiktigt kan det däremot vara annorlunda!) och därmed även mig. Även om jag såklart inte tycker att skattesänkningarna ska ske på bekostnad av t.ex. personlig assistans för personer med funktionsnedsättningar, utsatta barn, hemlösa eller missbrukare).

”En del av dessa kvinnor har problemet att de endast faller för dåliga män och gång på gång råkar ut för våld i nära relation, och det är synd om dessa kvinnor.” Nej det är inte synd om dem. De är dumma som inte ser varningsklockorna.

Jo det är visst synd om dem! En människa är ingen maskin, och alla som är kunniga i psykologi vet att det vid våld i nära relation kan ske en normaliseringsprocess samt att människan har en så kallad ”optimism bias”, en så kallad orealistisk optimism som är en helt normal psykologisk mekanism som bland annat kan innebära att människan är benägen att tro gott om människor hon tycker om. Vissa människor är av olika anledningar bättre på att tänka logiskt än andra dock, men optimism bias är samtidigt en helt naturlig mekanism!

Värt att tillägga är också att många av dessa män har psykopatiska drag och är duktiga på att manipulera. Det är faktiskt ganska sällsynt att någon är elak i början av relationen. Och efter att relationen pågått ett tag sker som sagt en normaliseringsprocess, och på grund av olika orsaker (t.ex. gener, missgynnsamma uppväxtförhållanden o s v) är vissa kvinnor mer sårbara än andra. Det är alltså både biologiska och psykosociala faktorer som påverkar! Bara för att en kvinna kan se varningstecknen betyder det alltså inte att en annan kvinna kan se det, och detta på grund av ovanstående orsaker. Den aktuella livssituationen påverkar också.

Du skriver att ”kvinnorna är dumma som inte ser varningstecknen”. OM vi nu leker med tanken att dessa kvinnor var dumma på riktigt (hypotetiskt sett alltså), betyder det att det är okej att vara elak mot dumma människor? Är det okej att se ner på dumma människor? Förtjänar inte dumma människor värme, medkänsla och förståelse? Eller är det bara intelligenta och kloka människor som förtjänar det? Det är en hemsk människosyn i så fall som jag absolut inte delar!

Som sagt är det inte jag som påstår att dessa kvinnor är dumma utan jag hävdar istället att man bör läsa socialpsykologi för att förstå sig på dem. Men även OM de var dumma skulle det vara synd om dem eftersom man ska värna om alla människor, oavsett om de är dumma eller ej!

Apropå sexarbete i Holland. De är få eller inga holländska kvinnor som står i fönsterbordellerna i Amsterdam. De är invandrare från olika länder och de var feta de jag såg. Säkert knarkade de också.

Troligen för att hon var snäll, ensam och inte kunde försvara sig. Precis som jag. Folk av den sorten ser det som ”svaghet”. Och folk som anses annorlunda på något sätt blir fortsatt mobbade och/eller utstötta hela livet, har jag insett. De flesta människor är skit. Det är därför man verkligen kan värdera det när man möter någon bättre, som aldrig skulle få ut något av att vara elak mot någon annan.

Jag försökte också skriva en bok i yngre år, men gav sen upp det.

Två av de jag hatat mest i livet har varit autister btw. Fast den ena har andra värre störningar också . Den andra var bara uppkäftig och bråkig. Den tredje var en fröken i klass 6 som diskriminerade mig.

Jag tror också vissa som hittar dålig partner så handlar de om brist på läsa av nån annan, en neurotisk person säger ögonen är själens spegel , men när man inte har förmågan är ett handikapp.

Det kan nog vara jobbigt för det yngre syskonet där… Viktigt också att det inte känner att skulden läggs på hen, som sagt.

Utåt sett är jag alltid lika. Pendlar inget nämnvärt. Men jag känner mig arg eller ledsen hela tiden. Det är det enda jag känner efter ett liv fullt av mobbning, kränkningar, elakhet och svek från folk. Utanförskap och ständig ofrivillig ensamhet. Det har aldrig funnits minsta tillstymmelse till kärlek och det är det enda jag någonsin velat få uppleva, som kontrast till hur allt varit. Och jag börjar inse att jag får ge upp den drömmen nu. Det var bara just en dröm för mig. Jag kan knappt föreställa mig hur det skulle kännas längre.

Vad tråkigt att du känner så! 🙁 Du har tidigare fått rådet på bloggen att söka dig till träffgrupper för autister för att söka gemenskap, men jag vet att du inte varit så pigg på det och inte heller velat det under tiden pandemin pågår. Jag hoppas verkligen att det vänder sig för dig någon dag!

Svara

Pandemin är över, menar folk… Nu får man kalla det för Coronaviruset/Covid, så att folk förstår vad man menar. Det är enda skillnaden för mig. Men det är just det som har blivit problemet med allt. Att det aldrig försvann. Och jag kan inte ta någon risk att bli smittad. Ser bara ett liv med fortsatt distans till alla och/eller ansiktsmasker framför mig. Eller nattliga promenader oavsett årstid, när inga andra är ute. Och även det bidrar bara till känslan av utanförskap. Jag ser tillbaka på innan det började och längtar tillbaka till allt. Hur somrarna var förr. När man kunde göra planer och hade saker att se fram emot. Det är helt ofattbart hur allt har blivit. Och går inte att acceptera att det troligen aldrig kommer bli så igen.

Jag skulle i alla fall säga att Coronaviruset är det värsta satans elände som hänt i världen globalt sen Andra Världskriget. Tror det blev mer omfattande än vad någon hade kunnat tro initialt. En fullständig plåga och farsot i modern tid.

Jag vet att du skrivit tidigare att du inte kan tänka dig att söka egen lägenhet så att du skulle slippa vara orolig för att smitta din mamma. Jag förstår att situationen därför känns extrasvår för dig. Du får fundera i framtiden på om du ändå skulle vilja söka en etta (alternativt ett boende med socialen där du skulle kunna få stöd), men jag vet att du inte varit pigg på det! Jag förstår att det blir svårt för dig under dessa förutsättningar och att du lider av att behöva vara isolerad.

Svara

Tror inte jag skulle vilja riskera att få eländet för egen del heller, dock. Ironiskt när min livsplan var just att skapa nya upplevelser och positiva minnen. Bara göra grejer och aldrig mer leva lika passivt. Nu lever jag mer passivt än vad jag någonsin gjort.

Jag förstår. Men jag tror inte att det skulle vara farligt för dig att gå ut om du går ute och bär FFP3-munskydd. Risken för smitta skulle nog vara nästan obefintlig då. Dessutom klassas inte Covid som allmän- och samhällsfarlig sjukdom längre, och det är endast personer som 50 år som rekommenderas att vaccinera sig:

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/vaccination-mot-covid-19/om-vaccinerna-mot-covid-19/rekommendationer-for-vaccination-mot-covid-19/

Svara

Jag har inte vaccinerat mig, för vaccinet är gift som folk dött av. Jag är glad att man i Sverige till skillnad från många andra länder inte diskriminerade ovaccinerade lika mycket. Jag är så stolt att jag inte tog vaccinet.

Vad bra att du känner att du gjort rätt val! Dock får man tänka på att väldigt många dött av Covid-19, men här i Sverige är det upp till var och en om man vill vaccinera sig eller ej.

Ett vaccin för mig är något som både gör att man inte kan få sjukdomen i fråga och då naturligtvis heller inte sprida den vidare. Annars är det inget vaccin utan bara en lindring, om man ändå både kan bli smittad OCH föra det vidare.

Poängen med att visa upp ett aggressivt beteende för mobbare och liknande, är att det funkar och är väldigt effektivt. Det är t.o.m. ofta det ENDA som funkar, för att få en översittare att backa och sluta. Om de blir rädda. Då börjar de ge sig på någon annan som aldrig försvarar sig eller ryter ifrån istället. Enda anledningen till att jag alltid har vänt andra kinden till och bara tagit emot, är av ren och skär feghet. Jag hatar det hos mig själv. Men det var nästan alltid flera mot en också så att man var i underläge, eftersom det oftast är så mobbning går till.

Vad gäller kvinnor (och män!) som upplever våld i nära relation tycker jag det är stor skillnad i fall till fall hur man kan se på det. De vars partner ändrar personlighet till att börja hota eller slå, insåg inte att de gjort fel och är troligen antingen rädda för att lämna eller så indoktrinerade, nedtagna och svaga i sin självbild till att tänka att felet någonstans ligger hos de själva. Det rätta vore alltid att lämna efter första slaget! Men den andra sorten, som medvetet väljer kriminella, onda och våldsamma män som gjort grova brott för att de tycker det är häftigt, coolt och spännande att vara med den sorten och samtidigt har valt bort massor av snälla män istället, de har jag ingen sympati för alls. De kan fara åt helvete rakt av. Vid varje brott som skett finns ett brottsoffer. Det är de man ska värna och ge kärlek till!

Jag har sympati för de kvinnor som medvetet söker sig till kriminella män. Det kan ofta bero på optimism bias som som sagt är ett helt vanligt psykologiskt fenomen. På grund av optimism bias kan kvinnan tro att mannen kommer att vara snäll mot henne även om han begått kriminella handlingar mot andra tidigare. Optimism bias kan också göra att hon har en orealistisk bild av sina egna förmågor vilket kan få henne att inbilla sig att hon har förmågan att omvandla den kriminelle mannen. Det är mänskligt att lura sig själv på grund av optimism bias, men på grund av olika faktorer är vissa betydligt mer sårbara än andra och tappar förmågan att tänka logiskt. Sådana människor kan helt förlora förmågan att tänka logiskt när de blir riktigt attraherade av någon.

Sedan kan dessa kvinnor ha barndomstrauman som kan göra att de inte förmår något annat än att söka sig till kriminella män. Vissa som mår psykiskt riktigt dåligt kan ha väldigt svårt att bryta destruktiva mönster. Det kan också handla om en form av självskadebeteende. Precis på samma sätt som det är fel att säga till någon som skär sig själv att hen får skylla sig själv är det också fel och elakt att säga till en kvinna som har problem med detta att hon får skylla sig själv. Dessa kvinnor kan också lida av någon psykisk störning eller ha en funktionsnedsättning som får henne att bete sig så, och här på min blogg tycker jag att det är viktigt att visa empati mot alla som har psykiska eller sociala problem.

Jag tycker att det är viktigt att vara snäll mot andra människor, även de som enligt ens egen tycke agerar på ett irrationellt sätt. Och det är snällt att vara empatisk och inte döma ut andra människor. Jag vill visa empati mot alla, särskilt eftersom dessa kvinnor inte gjort mig något. Även om andra inte skulle vara snälla och inte skulle visa någon empati mot mig kommer jag ändå behandla andra på samma sätt som jag själv skulle vilja bli behandlad. Och eftersom jag inte vill att någon ska döma ut mig kommer jag inte heller döma ut dessa kvinnor.

Det är slutligen viktigt att komma ihåg att dessa kvinnor inte begått något brott. Det är inte brottsligt i Sverige att vara naiv och godtrogen och välja ut kriminella män. Inte heller finns det någon lag som säger att en kvinna har en skyldighet att välja ut en snäll man. Om en kvinna saknar förmågan att bli kär i snälla män ska lösningen vara att hon till en början ska få stöd i att lära sig att bli lycklig singel så att hon inte behöver en man alls. Det går ju inte att välja ut någon som är snäll om man inte är kär i vederbörande. Det är psykiskt väldigt nedbrytande att ha ett förhållande med någon man inte är kär i även om denna person skulle vara snäll.

Det är både att belöna kriminella och ett hån mot deras brottsoffer, som jag ser det. Hur tror du att de känner inför dessa kvinnor? På sin höjd kan man se det som en sjukdom, att känna attraktion för personer som man vet har gjort ont mot andra människor och välja att ge de sin kärlek. Ingen man som har drömt om kärlek hela livet, varit jättesnäll mot alla kvinnor han mött och gång på gång blivit ratad, lurad, hånad, förnedrad etc kommer att ha någon sympati för kvinnor som väljer tungt kriminella. Och än mindre vilja betala för skyddsboenden och dylikt med sina skattepengar till kvinnor som gjort fel och inte kan ta ansvar för sina egna handlingar och liv. Alla vuxna människor förväntas kunna göra det. Såvida man inte just är sjuk eller har någon diagnos som säger annorlunda. Då blir det självklart en helt annan sak.

Nej, jag står fullt och fast kvar i min åsikt om att dessa kvinnor bara kan fara åt helvete. Här är jag faktiskt helt med Pelle. Det är inte synd om dem alls. Det är inte fördomar det handlar om. Och inget är fel att tycka eller elakt heller bara för att någon tycker annorlunda än en själv. Då ser man bara sitt eget synsätt. Jag har full förståelse för att du tycker annorlunda! Men jag håller inte med dig alls. Inte i det här fallet. Dock i mycket annat.

Ett stort fel med feminism, är att det finns en föreställning däri hos många som kallar sig för det om att kvinnor automatiskt är godare, bättre, duktigare och mer trovärdiga som människor bara p.g.a. sitt kön. Alla är människor i grund och botten – vissa bra och andra dåliga. Helt oavsett kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning och allt sånt. Och min erfarenhet genom livet är att det finns betydligt fler dåliga människor av alla sorter än motsatsen. Det finns ingen anledning för kvinnor att hålla med och ta parti för alla andra av samma kön bara för att de är just kvinnor. Då män aldrig skulle göra det.

Det finns tyvärr även många kvinnor som ljuger om både misshandel, sexuella övergrepp, våldtäkt etc för att de vet att folk alltid har lättare att tro på och känna sympati för en kvinna. Särskilt om hon är ung och vacker och kan anspela på att verka oskyldig och hjälplös. Det har gjorts artikelserier om det också, män som suttit oskyldigt dömda efter kvinnors eller barns falska vittnesmål i rätten. Ytterligare ilska känns nog då när man inser att de flesta kvinnor hellre tar parti för dessa också just bara för att de kvinnor, än att se det i gott och ont… Och det ofattbara är varför andra kvinnor, som verkligen har blivit utsatta, inte istället känner särskild ilska mot de kvinnor som ljuger om det. Eftersom det ju då blir svårare för dem också.

Jag tycker fortfarande att det är elakt att säga att en viss människogrupp som inte har brutit mot lagen kan dra åt helvete, oavsett om det handlar om romer, invandrare, sjukskrivna, män, kvinnor, psykiskt sjuka eller personer som agerat på ett sätt man inte kan förstå sig på. Det var det jag reagerade på, men det är bara min åsikt! Vi har alla olika referensramar om vad som är elakt. Du har helt rätt i att man kan ha olika åsikter, och jag är faktiskt för demokrati även om jag inte skulle hålla med om alla uttalanden.

Det finns många personer som har problembeteenden utan att fullt ut uppfylla diagnoskriterierna för någon diagnos (kanske t.ex. många av dessa kvinnor) och de kan ha en traumatisk barndom. Då jag inte vet varför de har utvecklat detta självskadebeteende vill jag inte heller döma ut dem. Sedan måste ju alla brottslingar såklart inte vara elaka mot sina partners, men nu syftar jag alltså på kvinnor som medvetet väljer kriminella partners och gång på gång blir misshandlade själva.

Jag tycker också att skattepengarna ska gå till att betala skyddsboenden till alla som är i behov av det, både män och kvinnor (det finns faktiskt misshandlade män också!) Och de som är i behov av det är de som är otrygga och blir misshandlade. På samma sätt anser jag att personer som skär sig själva ska få skattefinansierad vård och få sina sår omplåstrade. Och jag tycker också att personer med diabetes typ 2 ska få vård med våra skattepengar även om personen skulle kunna ha ansetts förvärva sjukdomen genom osund livsstil. Anledningen till att jag tycker så är att många människor inte kan rå för sina problembeteenden. Det är många faktorer som påverkar, och människan är ingen maskin. Jag är för ett snällt och ödmjukt samhälle!

Om jag var ett brottsoffer skulle jag nog bara tycka synd om kvinnor som blir attraherade av en person som begått ett vidrigt brott mot någon annan och som medvetet kontaktar denne man. Brottet har redan begåtts och skadan är redan skedd. Jag är inte särskilt hämndlysten av mig, och det får mig varken att må bättre eller sämre av att det går dåligt för förövaren i livet. Jag tänker även likadant om mina före detta mobbare! Det är ointressant för mig om de är lyckliga och framgångsrika eller misslyckade och deprimerade.

Slutligen måste jag säga att jag håller med dig helt om vad du skrev om feminism! Kvinnor är definitivt inte automatiskt godare eller snällare än vad män är. Man brukar säga att när våld i nära relation sker så ägnar sig en manlig förövare åt fysisk misshandel medan en kvinnlig förövare ägnar sig åt psykisk misshandel. Många påstår till och med att psykisk misshandel/mobbning är många gånger värre än fysisk dito, men jag vill inte uttala mig om vad som är värst. Men poängen är att kvinnor absolut inte är godare än män.

Jag tar alltid parti för de som jag anser mig vara orättvist behandlade oavsett om dessa personer är kvinnor eller män. Jag tycker på motsvarande sätt att de män som blir lurade på stora summor pengar av någon som de tror vara ”en snygg och ung kvinna” INTE får skylla sig själva. Jag tycker för övrigt också att en man har full rätt att föredra ”unga och smala kvinnor som traditionellt sett ses som snygga” utan att bli hånad för det! Jag anser att både män och kvinnor ska få respekt och inte dömas ut.

Jag håller också med om att det finns kvinnor som ljuger om misshandel. Vissa av dessa kvinnor kan ha en psykos medan andra ljuger av andra anledningar. Sedan finns det ju fall där ord står mot ord. I vissa fall blir den åtalade mannen friad i rätten i avsaknad av bevis, men det måste inte betyda att mannen är oskyldig. Men mannen KAN vara oskyldig, och har ingen dom fallit ska samhället självklart inte betrakta denne man som förövare.

Nu kom vi verkligen ifrån inläggsämnet som handlade om våldsamma utbrott hos ett autistiskt barn! Kanske får jag öppna en tråd i framtiden där bloggläsarna kan diskutera saker som berör samhället i stort som politik, vacciner, relationer mm.

Jag tog inte heller vaccinet. Hade också en naturlig immunitet. Sen reste jag trots covid men fick göra covid- test. Men känns som allt har varit planerat, många dog med covid vilket inte media talade om. Sen förde covid nått värre och de blev ofrivillig ensamhet .

Kul grej: Idag råkade jag stava fel när jag sökte på din blogg. Hade glömt U:et i Paula. Resultatet blev detta:

palapets.com
https://palapets.com › …
Palas råfoder är gjort av 100 % naturliga ingredienser, noggrant utvalda för … En produkt som är tillverkad från början till slut med klimatet i åtanke.

Den hade då tolkat det som PALA och även betonat ordet ”TILL slut med klimatet i åtanke.”

😀

Första gången jag hittade din blogg tänkte jag mest på att du hette väldigt lika som han från ICA-reklamen, Paul Tilly. Uttalar du namnet ”Paula” eller ”Påla”?

Jag uttalar namnet ”Paula” och inte ”Påla”. Engelsk- och fransktalande brukar uttala mitt namn felaktigt som ”Påla”, men det är alltså ”Paula”-uttalet som gäller 🙂 Jag har faktiskt hört flera kommentera att mitt namn liknar Paul Tillys!

Svara

Jag uttalar mitt namn ”Kejn” och inte ”Kane”. 😀 Folk tar ofta fel där med.

Skämtåsido. Jag heter förstås inte det egentligen. 😉

Ofta så får man även upp Tilde De Paula Eby som förslag i sökresultaten innan man skrivit klart hela namnet, när man söker på dig/bloggen. 🙂

Apropå politik. Som mottagare av sjukbidrag tjänar jag på nya regeringens politik eftersom dessa tar bort plastpåseskatt och sänker bensinskatt så att maten blir billigare. Sossarna svek folk till förmån för miljötalibaner som gör el och priser dyra. Därför hatar jag sossarna.

Det är mycket som är fel med vänstern också. S är inte vad de än gång var och gammelsossarna som arbetar på golvet, känner nog mycket lite gemensamt med vad de representerar idag. Feminism och mångfald tilltalar inte dem och det är därför jag tror många som tidigare lojalt röstade på dem, nu har sökt sig till SD istället.

Men M i synnerhet, bidrar bara till fördomar mot sjukskrivna eller folk som inte jobbar av olika anledningar och piskar upp en hatisk stämning i samhället mot dem. OCH fortsätter att istället skänka ytterligare mer till instanser som kungahuset som verkligen VÄLTRAR sig i överflöd på samma skattepengar, utan att se det minsta motsägelsefullt i detta. Så de är det absolut sista parti jag själv hade velat se i ledningen. Och i synnerhet just med Ulf som statsminister.

Jag röstade på SD av olika anledningar. Kände mig riktigt sviken av sossarna , sen vänstern som vill vi har skyhöga skatter, jag är för skatt givetvis men viktigt de går till rätt saker. Sjukvård, äldrevård och liknande . Är inte rasist, har också själv utländskt påbrå. Men sossarna förr var bättre och har genom åren röstar olika . Feminism som de är nu har blivit som en sekt, jag är för jämlikhet men både män och kvinnor har samma rätt och skyldigheter. Har träffat feminister som jämt ser kvinnan som offer, fast nu får man läsa om hemsk barnmisshandel och då är de bägge könen.

Och även moderaterna är inte som förr, fanns många av dem jag gillade, jag gillar däremot lagen han ville införa för barn som far illa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *