Är autism en brist eller är det samhället som är intolerant?

Nu blir det dags att fortsätta svara på Borneos bloggkommentarer. Mina tidigare svar till Borneo hittar ni här, här, här och här. Borneo skrivit kommentarer på finska om bland annat mentalisering/kamouflage, den medicinska modellen och om hur man borde se på funktionsnedsättningar och annorlundaskap, och dagens blogginlägg kommer att handla om normer och annorlundaskap (resten av ämnena kommer jag skriva om senare). Bakgrunden är att Borneo inte håller med mig om att skulden för missförstånd mellan autister och neurotypiker (= människor utan autism) också kan ligga på den neurotypiska omgivningen utan hen menar att ”skulden” självklart ligger på den som avviker, i detta fall autisten.

Vissa normer är nödvändiga

Vidare anser inte Borneo att samhället skulle kunna fungera och hålla ihop om alla levde på olika sätt efter sina egna normer vilket vi med autism ofta kan göra. Därför menar Borneo att det självklart är en funktionsnedsättning och en defekt att vara en avvikare. Och jag skulle säga att jag inte nödvändigtvis håller med dig, men å andra sidan beror det helt på vilka normer och regler du syftar på. Självklart måste ett fungerande samhälle ha vissa gemensamma regler och normer. Exempelvis utgör mord, våldtäkt, bedrägeri och liknande brott brottsliga handlingar, och för att samhället ska kunna fungera måste vi vara överens om att man exempelvis inte får begå brott. Om varenda samhällsmedborgare skulle ha olika regler om vad som är ett brott skulle samhället givetvis inte fungera.

Vissa regler har en funktion

Sedan finns det också andra sociala regler som har en viktig funktion. Exempelvis skulle man kunna säga att det är en vettig regel att förvänta sig att vi människor regelbundet ska duscha eller tvätta oss, och anledningen är att väldigt många kan tycka att det är fysiskt obehagligt med starka kroppsodörer. När det finns personer som avviker från hygiennormerna kan dessa avvikare orsaka negativa konsekvenser för alla andra, exempelvis för kollegor som tvingas arbeta i en dålig arbetsmiljö (=lukt). Så om du syftar på dessa typer av regler, Borneo, så håller jag helt med dig om att vissa gemensamma normer bidrar till ett fungerande samhälle.

Ser Finland som ett intolerant samhälle

Däremot hävdar jag att samhället absolut kan fungera även om vi människor är olika och tänka själva istället för att underkasta oss alla normer som finns i den kultur vi lever i, men det kräver givetvis att omgivningen och samhället har rätt attityd. Eftersom du skriver dina kommentarer på finska, Borneo, utgår jag från att du bor i Finland, och ärligt talat har jag aldrig någonsin stött på ett så intolerant västerländskt samhälle som Finland är. I Finland finns det enligt min erfarenhet knappt någon tolerans alls för avvikelser, och jag märkte själv vilken ilska mina böcker väckte hos allmänheten i Finland för där anses det inte vara okej att tycka om sig själv när man är annorlunda. Du kanske inte håller med mig, men det är mina erfarenheter av Finland!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Skillnaden är som dag och natt

Här i Sverige frågar föräldrar till autistiska barn mig hur de kan övertyga skolan om att anpassa verksamheten efter autistens behov, men i Finland frågar många föräldrar mig om råd om hur de skulle kunna förändra sina autistiska barn så att barnet passar in i skolans mall (finns såklart individuella skillnader). Svenska föräldrar är ofta arga på skolan medan finska föräldrar är ofta arga på det autistiska barnet. Svenska autister hyllade min bok och tyckte att det var bra att jag lyfte att autism inte måste vara ett hinder om man accepterar sig själv som man är och anpassat sitt liv medan många finska autister tyckte att jag bara utnyttjade samhället som hade ansökt om aktivitetsersättning, inte tyckte att det var bra att skriva en bok om autism ur ett inifrånperspektiv och vissa autister förlöjligade mig t.om. för att jag har boendestöd. Enligt min erfarenhet är attitydskillnader mellan dessa länder som dag och natt! Och eftersom attityderna i Finland är som de är vet jag att många finnar, både autister och neurotypiker, har mycket svårt att acceptera den sociala modellen och tycker bara att min blogg och mina böcker är ”gulliga” (eftersom jag inte förstår bättre!) och att mina böcker absolut inte ska tolkas seriöst.

Ser inte problemet

Det finns länder där det i betydligt större utsträckning än i Finland anses vara okej att skilja sig från normen, och jag ser inte varför dessa samhällen inte skulle kunna fungera. Varför skulle inte samhället kunna fungera om vissa exempelvis vill äta ensamma istället för med andra människor? Varför skulle inte samhället kunna fungera om vissa vägrar skaka hand (oavsett om vägran handlar om religion eller sensorisk överkänslighet på grund av autism)? Varför skulle inte samhället kunna fungera om vissa inte vill småprata utan vill vara ifred? Varför skulle inte samhället kunna fungera om vissa bara har specialintressen och inte alls delar intressen med andra människor? Varför skulle inte samhället kunna fungera om vissa vägrar delta i jobbmöten när det inte är nödvändigt? o s v.

Behöver stöd med vissa saker

Du påstår att skillnaden mellan autister och neurotypiker definitivt inte bara handlar om ”harmlösa skillnader” oss människor emellan utan autisternas stora svårigheter verkligen ställer till det, och autisternas svårigheter försvinner inte genom att ”neurotypikerna bara ska lära sig att tolerera autisternas egenheter” eftersom vi med autism har så stora problem och svårigheter, enligt dig. Och även här skulle jag säga att det såklart beror på vad du syftar på. Vissa autister, däribland jag själv, har kognitiva svårigheter som ingår i autismen. Många av mina kognitiva svårigheter kan endast lösas genom stödåtgärder, exempelvis boendestöd, och jag ser mina kognitiva svårigheter som en stor brist. Jag blir liksom inte bättre på att sköta hushållssysslor oavsett mycket samhället ”tolererar” mig. Utöver acceptans och tolerans behöver jag alltså stöd med vissa saker!

Samhället skapar ibland problem

Men jag kan lova dig att det finns autister som inte har dessa typer av kognitiva svårigheter och vars enda hinder och svårighet är intolerans och hinder som andra människor skapat. Om samhället ser det som ett problem att en autist inte deltar i jobbmöten (trots att behovet inte finns), att hen äter ensam, inte hälsar, inte ser andra i ögonen, inte delar gemensamma intressen med andra o s v så anser jag att dessa skillnader skulle kunna vara helt harmlösa om samhället accepterade människor som avviker från normen. Olika kulturer har för övrigt också olika normer, men å andra sidan vet jag att du tycker att det är irrelevant i sammanhanget eftersom du indikerade att det är ett stort tillkortakommande att inte kunna anpassa sig till de normer som råder i ens egen kultur och därmed är autism en stor brist, enligt dig.

Kan jämställas med homosexualitet

Tidigare skrev jag att homosexualitet också kan ses som en brist och en funktionsnedsättning i ett intolerant samhälle, men du svarade, Borneo, att homosexualitet och de särdrag som ingår i autism inte kan jämställas med varandra eftersom det inte är samma sak, enligt dig. Men jag lovar att det är exakt samma sak i ett intolerant samhälle, men vad det är som tolereras skiljer sig såklart från ett samhälle till ett annat! Är man uppvuxen i en kultur där homosexualitet är någorlunda accepterat och där det är ett lagbrott att göra nedlåtande uttalanden om homosexuella är man van vid att tänka att homosexualitet inte är ett tillkortakommande utan bara annorlundaskap. Och i våra nordiska kulturer anser man oftast inte kollektivet att homosexualitet är ett stort samhällsproblem och att homosexualitet borde åtgärdas. Däremot finns det alltid enstaka individer som anser det och det finns tyvärr fortfarande homofober även här, men skulle jag skriva på bloggen att homosexualitet är en brist lovar jag att jag skulle orsaka stor ilska!

Homosexualitet görs till ett problem

I vissa andra kulturer tänker man helt annorlunda. Jag har varit i länder där homosexualitet till och med är brottsligt och där homosexualitet anses vara en mycket stor brist (en mycket större sådan än autism) och ett stort samhällsproblem. De negativa attityderna motiveras med att ”homosexuella män oftare har HIV än heterosexuella män och därmed sprider sjukdomar”, ”om alla människor hade varit homosexuella i historien hade mänskligheten dött ut för länge sedan”, ”homosexuella handlingar strider mot Guds lagar” och ”ett barn behöver en mamma och en pappa och det finns en mening med att barn blir till av ett samlag mellan en man och en kvinna.” Därför anses alla homosexuella vara sjuka, funktionshindrade och allt möjligt, och självklart ska ens döttrar och systrar inte giftas in i familjer där det finns en homosexuell familjemedlem! Eftersom samhället har bestämt sig för att homosexualitet är ett problem blir det ett mycket stort sådant eftersom människor verkligen stör sig på homosexualitet, på riktigt alltså.

Förklarades med min autism

I ett samhälle som saknar tolerans för homosexualitet anser man att det är den homosexuelle som ska åtgärdas och inte samhället! Och människor som är uppvuxna i ett homofobiskt samhälle ser sällan sitt eget land som intolerant eftersom det anses vara självklart att man inte kan acceptera vad som helst (i detta fall homosexualitet) på grund av de anledningar jag nämnde ovan. I min exmans hemland var människor chockade när de fick veta att jag accepterade homosexualitet, men när de fick veta att jag hade autism drog de slutsatsen att den enda anledningen till att jag inte förstod problemet med homosexualitet var att jag har en funktionsnedsättning! Skulle jag inte ha autism skulle jag förstå direkt varför homosexualitet var ett mycket stort problem, men på grund av min autism hade jag ingen förmåga att förstå, tänkte de. Det är ett utmärkt exempel på att avvikelser medikaliseras! Eftersom jag var ”sjuk” (observera att de betraktade autism som en sjukdom) hade jag den felaktiga uppfattningen att ”sjukdom” (i detta fall homosexualitet) var friskt, ansåg de.

Många saknar självinsikt

Anledningen till att jag drar paralleller till homosexualitet är att människor ofta är blinda för sin egen kultur och de brister som den egna kulturen har. Människor ser för övrigt ofta sig själva som ”toleranta”. I de kulturer där homosexualitet är inacceptabelt ser människor sig själva som toleranta med motiveringen att ”homosexualitet självfallet inte är något som bör tolereras varför problemet absolut inte ligger på samhället.” Människor har ofta en tendens att se alla avvikelser som brister hos andra istället för att rannsaka sig själva och förstå att problemet egentligen ligger på deras egen intolerans. Många nordbor har en förmåga att förstå att homosexualitet varken är en brist, ett samhällsproblem eller en funktionsnedsättning, men den enda anledningen till det är vår uppfostran. Som sagt kan vissa kognitiva svårigheter som kan ingå i autism vara en funktionsnedsättning oavsett hur tolerant ett samhälle är, men däremot anser jag att vissa sociala avvikelser bara är en brist om samhället gör dem till det.

Kan vara skadligt

Jag tror för övrigt att det är mycket skadligt för minoritetsgrupper att anta utgångspunkten att vissa avvikande särdrag eller beteenden är en brist, och detta oavsett om avvikelser beror på kulturella skillnader, diagnos (t.ex. autism) eller sexuell läggning. Jag tror att denna utgångspunkt kan orsaka mycket lidande och till och med psykisk ohälsa. Samerna mådde knappast bra när de för ett antal decennier sedan blev tvingade att förneka sin egen kultur eftersom det av majoritetskulturen ansågs vara mindre värt att vara en same och tala samiska istället för svenska. På samma sätt skulle jag och många av mina bloggläsare kunna vittna om hur skadligt det varit för vår självbild att betrakta autism som en defekt och det neurotypiska som idealet. Jag tror inte att det är bra för minoritetsgrupper att utgå från att majoritetsgruppen alltid har rätt och utgör normen oavsett om minoritetsgruppen är invandrare, nationella minoritetsgrupper, autister eller homosexuella, men det är en annan femma!

Vi kommer inte att hålla med varandra

Jag misstänker att du aldrig kommer att hålla med mig, Borneo, och jag tror också att vi alltid kommer att tänka helt olika kring vissa saker. Jag ser på dina kommentarer att du verkligen brinner för detta ämne med tanke på att du är så ivrig att debattera för dina ståndpunkter. Du är starkt av åsikten att missförstånd mellan autister och neurotypiker alltid ligger på autisternas mentaliseringssvårigheter, aldrig på brister hos neurotypiker, samt att de hinder som autister möter alltid beror på autisternas tillkortakommanden och inte på ett intolerant samhälle. Jag antar att vi aldrig kommer att hålla med varandra om vissa saker oavsett hur mycket vi diskuterar eftersom du har den medicinska synen på funktionsnedsättning och jag har den sociala synen.

Det kommer fler inlägg

Men även om jag tror att du aldrig kommer att hålla med mig kommer jag skriva fler inlägg om dina andra bloggkommentarer i närtid. Du uttryckte att det var helt befängt att utgå från den sociala modellen för funktionsnedsättning istället för den medicinska, och därför kommer jag i närtid skriva ett nytt blogginlägg där jag jämför de sociala och medicinska modellerna med varandra. Därefter kommer jag skriva om mentaliseringssvårigheter och kamouflage!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.