Inom ramen för kommunikation finns tydliga och otydliga budskap, och väldigt många konflikter sägs kunna härledas till kommunikativa missförstånd. Personligen tror jag att tydlighet är viktigt för vem som helst då jag aldrig har träffat någon som säger sig föredra hintar eller antydningar istället för rak kommunikation. Samtidigt tror jag att jag reagerar ännu mer negativt mot otydliga budskap än genomsnittsmänniskan då jag till följd av min autism haft dåliga erfarenheter av att andra har varit otydliga mot mig och blivit upprörda när jag inte har förstått vad de menat.
Hatar antydningar
För det första ogillar jag antydningar. Om någon säger till mig ”jag bara städar, städar och städar, men ibland vore det skönt att vila” blir jag osäker på om vederbörande tycker att jag inte hjälper till tillräckligt eller om hen bara småpratar. Om det förstnämnda är fallet, varför säger inte hen isåfall det rakt ut? Eller om någon fräser åt mig: ”Det är helt klart att det är okej” får jag ångest. Är det okej eller inte? Är personen arg eller är det bara min inbillning? Jag har många gånger inbillat mig att någon är arg på mig och sedan har det senare visat sig att det inte alls varit fallet då jag på grund av min autism har svårt att tolka kroppsspråk. Visst, jag kan alltid fråga rakt ut om vederbörande är arg, men jag vill undvika att ställa alltför mycket frågor då jag fått kritik för att jag ställt alldeles för många frågor.
Vem är ”man”?
Ospecifika budskap är något annat jag avskyr. Om någon säger till mig ”så här kan man verkligen inte ha det” eller ”min mamma/granne/syster tycker att du/ du och jag borde..” så säger jag oftast bara ”jaha”. För vem är denna ”man”? ”Man” kan ju har det på väldigt olika sätt, men om det är så att personens egna känslor/åsikter borde hen isåfall säga: ”Så här kan inte JAG ha det.” Eller om personen talar via någon annan och säger att någon annan tycker något så undrar jag isåfall vad personen själv tycker. Om personen själv håller med vederbörande vore det rätta isåfall att säga ”JAG tycker att vi borde…” istället för ”X tycker att vi borde…”. För mig känns det obekvämt om min samtalspartner verkar vilja slippa ta ansvar för sina åsikter och känslor och istället försöker påverka mitt beteende via andra människor.
Ogillar skämtsamma frågor
Allra mest obekväm blir jag om någon verkar vilja ställa en seriöst fråga men försöker ställer frågan på ett skämtsamt sätt i syfte att få allt att låta som ett skämt. Om min samtalspartner exempelvis säger: “Du var nog ensam som tonåring och dejtade inte så mycket eftersom många autistiska ungdomar inte är intresserade av dejtande, haha”, förstår jag direkt att personen är nyfiken på om jag dejtade som yngre eller inte men låtsas skämta. Däremot blir jag ofta så ställd att jag inte ger ett korrekt svar utan hittar bara på något. Det är ju inte så att jag ljuger med mening men jag blir så ställd för jag blir osäker på om det är ett allvarligt samtal vi har eller inte. Om man vill ha ett ärligt och seriöst svar från mig vill jag att vederbörande signalerar att det är en seriös fråga, annars svarar jag på vad som helst.
Vill inte att något används som en ursäkt
Sedan har jag mycket svårt för kommunikation där min samtalspartner verkar använda något annat som en ursäkt för att ta upp samtalsämnet. Låt oss leka med tanken att någon känner sig frustrerad av att jag aldrig föreslår nya aktiviteter och vederbörande känner sig osäker på om jag vill umgås med vederbörande, om jag bara är en person som aldrig föreslår nya aktiviteter med någon eller om jag kanske är deprimerad. Men om personen, istället för att fråga mig rakt ut, skulle ta fram en tidningsartikel och berätta att det står i artikeln att många som aldrig föreslår nya aktiviteter är deprimerade och frågar mig vad jag tror. Om jag får en känsla av att personen egentligen vill luska ut om jag är deprimerad och använder tidningsartikeln som en ursäkt blir jag också mycket illa till mods.
Följde inte med
Som sagt är jag övertygad om att majoriteten av människor ogillar antydningar, hintar och otydlig kommunikation, men jag misstänker att jag reagerar ännu mer negativt än genomsnittsmänniskan. Jag har funderat på varför och tror att det kan härledas till alla missförstånd jag varit med om. Det finns många exempel varav ett är från min tid som utbytesstudent i Kanada. Mamman i värdfamiljen sa till mig att ”det vore bra om du följde med familjen till kyrkan på söndag”. Gissa om jag följde med? Nope. Jag hade inte förstått att ”det vore bra” egentligen betydde att det var meningen att jag skulle med!
Det var hon som tyckte så
När mamman sedan kom hem från kyrkan och berättade att alla grannar hade undrat varför jag inte brydde mig om någon annan än mig själv tolkade jag det som att hon bara berättade för mig vad grannarna tyckte! Men när det senare utbröt en konflikt p.g.a. detta visade det sig att det var hon själv som tyckte att jag inte brydde mig men hade inte sagt det rakt ut för jag borde tydligen ha förstått det av hennes kroppsspråk och sammanhanget! Sådana händelser har varit mycket traumatiska för mig vilket nog är anledningen till att jag reagerar mycket negativt när min samtalspartner säger: ”min granne tycker att du/vi borde..” när det egentligen är samtalspartnern själv som tycker så!
Inte alltid lätt att fråga
Att rak kommunikation är att föredra när man kommunicerar med vem som helst är ingen hemlighet, men försök att tänka på det extramycket när du kommunicerar med någon med autism! Ibland får vi autister höra ”det är bara att fråga om du inte förstår” men det är som att säga till en döv ”du får säga till varje gång du inte hör.” Och även om vi autister ibland misstänker att någon annan egentligen menar något annat än det hen säger så är det inte alltid så lätt för oss att fråga. Själv tycker jag att det är jobbigt att ställa frågor varför det underlättar mycket att kommunikationen är klar och tydlig från början!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Mycket kloka ord som vanligt från dig, Paula🌺 Klokt resonerat Anna! Bra att du känner in din son och att…
Precis, folk är tyvärr elaka mot vissa utvalda personer, och ofta är det oss som har osynliga funktionsnedsättningar och har…
Vad läskigt.
Ja precis, jag är pessimistisk så att jag kan släppa det och slippa fundera på hur det blir. Därför händer…
Det är inte lika stor risk för fysisk mobbning, nej. Absolut! Men du skulle bara veta vad även vuxna är…
Jag skrek och kunde inte andas. Blev röd som en kokt kräfta i ansiktet. Min mamma blev jätrerädd men jag…
Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…
Det låter som en skrämmande upplevelse! Vad bra att du har bokat läkartid.
Jag tror också att miljön spelar väldigt stor roll. Och för mig som sagt var miljön det ENDA som spelade…
Intressant. Förresten jag var nära att kvävas till döds förra veckan av en stor kycklingbit som fastnade i halsen. Sedan…
13 svar på ”Vikten av tydlig kommunikation vid autism”
Många NT vill bara vara lite mjuka i sitt språk. De vill inte uppfattas som besvärliga eller krävande men det kan leda till att vi med autism missförstår viss kommunikation.
När jag varit för rak har vissa NT tagit illa upp. Jag är rak för att det tar minst energi, det tar energi jag ofta inte har att omformulera muntlig och skriftlig information och göra den NT-vänlig. Samt tid, en sju herrans massa tid:) 🙂
Jag behöver ofta mycket information med mycket detaljer som de flesta andra utan autism inte brukar behöva. Många professionella jag kommit i kontakt med har jag upplevt gått in för att vara korta, koncisa, tydliga i sin kommunikation i kontakten med mig. För att det fungerar med de flesta andra de arbetar med troligen.
Jag behöver dock detaljerna för att kunna skapa mig en helhet av något som berättas för mig. Tror jag har svårare med föreställningsförmågan som ju är så typiskt för autism.
Mer information tack:) och inga sammanfattningar. Enbart kort, koncis info gör mig förvirrad. Har svårt för att snabbt ställa följdfrågor dock vilket ofta blir bekymmersamt i kontakter med andra.
Jag håller med om att det tar tid och energi att omformulera sina budskap, dock gör jag det ofta tyvärr eftersom människor kan ta illa upp annars. Min psykolog sa dock att jag inte bör tänka på hur jag uttrycker mig om det tar energi utan istället välja att umgås med människor som jag kan vara helt mig själv med och som uppskattar rakhet och inte tar illa upp av det jag säger! Men tyvärr händer det att jag anpassar mig alldeles för mycket ibland.
Jag vill precis som du ha tydlighet och så mycket information som möjligt! Ibland har jag undrat om vissa är otydliga med mening för att de inte vet svaret men inte vill säga det.
Min erfarenhet är att vissa NT är otydliga med mening för att få andra att tro att de behärskar ett område bättre än de gör, speciellt om det är något som skulle kunna förväntas av dom att de var åtminstone lite insatta i.
Vissa NT ljuger helldre än säger ordet nej. ”Nej det där vet jag inget eller inte så mycket om” undviker vissa så långt det bara går. Dessa har varit både professionella och människor i omgivningen. Gissar att de vill vinna förtroende. Kan vara viktigt i förhandlingar, för att få kunder och kunna göra affärer t ex eller i behandlingen av patienter, klienter.
Jag blir lite orolig ibland dock när jag träffar autister som på allvar tror att om någon NT uttrycker att den har erfarenhet av x (t ex en sjukdom, ett land, ett ämne etc.) då har hen verkligen erfarenhet.. De tar uttalanden på fullaste allvar och förstår långt senare att det inte handlade om så mycket erfarenhet utan väldigt väldigt lite.
Du har rätt i att vissa försöker framstå som att de behärskar ett område de inte gör. Många uttrycker t.ex. åsikter om autism men framställer det som att de vet med säkerhet hur det ligger till och vad autism innebär.
Jag håller med om att det är oroande att autister på fullaste allvar kan tro att andra människor vet vad de pratar om. Själv tillhör jag de autister som har litat på andra människors ord när de förklarat hur något ligger till när det egentligen bara var deras åsikter. Det blev livsfarligt för mig att tro att jag t.ex. egentligen hade kunnat jobba, städa mm! Men jag lyssnade bara på vad andra människor sa.
Folk kan ibland se det som artigare att linda in vad de egentligen vill säga, så att det inte blir lika hårt. Det är vanligen det som benämns som sociala koder. Men det är inte alltid positivt. Och resultatet blir ju ändå detsamma.
Den där familjen i Kanada lät inte särskilt trevlig…Lika bra att du slapp dem. 😉 Hade inget med ditt jobb som barnpassare att göra och du kunde ha haft en helt annan religion än dem och det är helt valfritt.
Jag håller med om att det brukar vara artigare att linda in sina budskap! Och i Sverige är det enligt min erfarenhet betydligt vanligare att använda sig av indirekt kommunikation än i Finland. I Finland och Östeuropa brukar man vara rakare än vad man är i Sverige vilket kan underlätta för oss autister.
Jag trivdes inte hos familjen! I Kanada är det ännu vanligare än i Sverige att inte säga något rakt ut utan istället låta sin samtalspartner förstå budskapet mellan raderna så det är nog kulturen som spökar här också.
Känns som om de tänkte att de kunde styra över dig och att du inte hade någon egen vilja. Man brukar ju inte förvänta sig att barnflickan ska hänga med till kyrkan heller…Lika lite som någon annan som man har anställt för hjälp i hemmet, med städning, hantverksjobb eller vad det än handlar om. Grannarna hade nog hellre tyckt det var konstigt i så fall.
Det är vackert i Kanada, dock! 🙂 Sett många filmer därifrån också.
Jag var inte som barnflicka i Kanada utan utbytesstudent. Jag bodde hos en kanadensisk värdfamilj och var alltså familjens ”barn”. Förväntningen var att jag skulle anpassa mig till familjens vanor, det var även organisationen tydlig med innan jag reste iväg! Det var bara jag som inte hade förstått att de hade förväntat sig att jag skulle hänga med till kyrkan. Familjen fick inte heller något betalt för att ha mig där, inte ens för min mat så de lade ganska mycket tid och pengar på mig. Jag trivdes inte hos familjen men lägger inte skulden på dem heller för alla värdfamiljer vill gärna att utbytesstudenterna anpassar sig till familjens livsstil i utbyte mot husrum.
Kanada är jättevackert på sina ställen men jag bodde i prärien och det fanns ingenting speciellt där. Bara platt mark och en massa bondgårdar men ingen fin natur och inga sevärdheter. Men vissa ställen i Kanada är jättefina!
Ja, då kanske det är en annan sak. Men religion är ju som sagt var ändå något väldigt personligt.
Niagarafallen ligger på gränsen till Kanada. Där ser det riktigt häftigt ut!
Ja Niagarafallen ska vara häftigt! Tyvärr hade jag aldrig chansen att besöka det för det låg på många timmars flygresa från där jag var.
Bra artikel med hög igenkänningsfaktor! För mig kan det gå så långt att det låser sig så att jag fastnar och inte kommer vidare vid otydliga budskap. Det är extra tydligt om jag är trött och/eller inte mår så bra. När det händer så har jag i förväg en utarbetad plan så att jag antingen på bästa sätt försöker kräva tydlighet från den otydliga informationskällan eller så skriver jag upp det i en ”att göra”-lista och tar en annan uppgift tills vidare så att jag kan komma vidare. Men som sagt jag kan ha extra svårt att släppa saker vid hög press och/eller sämre mående och beroende på ork så kan jag ta till fysisk aktivitet såsom promenad i park/skog, simma, springa, yoga eller så kan det fungera med att läsa, lyssna på musik, vila eller sova
Samma här! Jag har också svårare att hantera otydlighet när jag redan är trött och stressad och otydlig kommunikation förvärrar bara situationen. Det låter som en bra strategi att göra något annat istället så som att ta en promenad eller springa!