Ibland saknar jag motivation och det är okej

Ni som är kunniga om autism och ADHD känner förmodligen till hur mycket svaga exekutiva funktioner kan ställa till det för oss med NPF-diagnoser. När de exekutiva funktionerna brister kan det vara svårt för oss att motivera oss själva till tråkiga men ack så nödvändiga uppgifter i vardagen. Observera att ovanstående inte bör förväxlas med automatiseringsförmåga eller utmattning utan jag syftar på tråkiga uppgifter som vi egentligen orkar ägna oss åt då och då men som vi ändå skjuter upp. Vid sådana tillfällen vill jag att min boendestödjare ska motivera mig.

Ville inte städa sovrummet

Under de senaste veckorna har jag haft det väldigt stökigt i mitt sovrum men saknat motivation att åtgärda problemet. Varje gång min boendestödjare har kommit hem till mig har hon velat ta tag i saken men jag har alltid sagt ”nej, inte nu för jag har inte lust”. Och så har det varit de senaste veckorna fram tills igår då jag äntligen lät henne ta tag i rummet, och jag hjälpte henne! Så nu har jag äntligen ett välstädat sovrum igen.

Har haft annat att tänka på

Min boendestödjare kan nog ha undrat varför jag inte ville att vi skulle städa mitt sovrum förrän igår, men grejen är att jag har haft många andra saker att tänka på! Tidningsartikeln på SvD kom ut nyligen, jag har haft ett telefonmöte med mitt arbetsbiträde på jobbet och i måndags hade vi ett heldagsmöte med kollegorna på kontoret då vi bland annat fotades. Jag har haft ett helt annat livsfokus just nu och har även sovit sämre vissa nätter. Därför har jag sagt nej varje gång boendestödjaren har försökt motivera mig.

Tjat gör allt värre

”Kunde hon ha gjort något annorlunda så att du skulle sagt ja tidigare?”, undrar du kanske. Men svaret är nej! Om jag bara är lite omotiverad så kan boendestödjaren lyckas motivera mig, men de gånger jag är sjukt omotiverad går det inte. Då orkar jag helt enkelt inte gå igenom pappershögar och fundera på vad som ska slängas respektive sparas. När jag verkligen är omotiverad på riktigt och tvärvägrar vill jag att boendestödjaren lämnar ämnet och ställer frågan till mig nästa gång hon kommer hem till mig. Tjat gör bara saken värre!

Det är helt okej

Du som arbetar som boendestödjare, arbetsterapeut eller liknande ska tänka på att den enskildes motivation kan gå upp och ner. Om du tänker på ditt eget liv kommer du säkert på att du själv på vissa dagar kan vara sjukt omotiverad att köra en storstädning eller ta dig ut på en löptur men att motivationen kan återkomma vid ett senare tillfälle. Så kan det vara för oss NPF:are med! Och så länge det vi skjuter upp inte handlar om något livsviktigt och alla räkningar är betalda är det sällan någon skada skedd. Jag dör inte av att leva i ett stökigt sovrum i några veckor!

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X (f.d. Twitter), WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn