Vi med autism och adhd är inte lata

Vi som har autism/npf förstår inte alltid vad vi har svårt med och varför. Kanske upplever vi att vår vardag tar väldigt mycket energi, men vi kan inte alltid sätta ord på vad det är som skiljer oss från neurotypiker (=människor utan autism/npf). För att förstå det behöver vi ofta kunskap om hur en genomsnittlig neurotypisk hjärna fungerar och vilka färdigheter en genomsnittlig neurotypiker brukar ha. Vi kan behöva veta hur en genomsnittlig neurotypiker bearbetar information, hur neurotypikernas belöningssystem fungerar och hur neurotypiker löser problem. När vi inte förstår hur vi själva fungerar har vi dels svårt att försvara oss när våra svårigheter blir ifrågasatta och dels riskerar vi att skuldbelägga oss själva.

Hur hade jag kunnat veta det?

Förut hade jag ingen aning om att de flesta människor inte har bristande exekutiva funktioner, det vill säga en bristande förmåga att planera och genomföra en uppgift, komma igång, anpassa sig snabbt efter förändringar, hitta nya strategier samt avsluta en uppgift. Jag har själv väldigt svårt att komma igång med uppgifter som jag tycker är tråkiga som exempelvis att öppna posten, och därför öppnar boendestödjaren min post. Men hur hade jag kunnat veta att mina uppskjutarbeteenden ofta beror på bristande exekutiva funktioner (som i sin tur till stor del styrs av hjärnans pannlob) om ingen hade förklarat det för mig?

Har svårt för automatisering

Jag hade inte heller någon aning om att de flesta människor utan autism/npf har lätt för att automatisera sysslor. De kan städa i bara farten utan att lägga en massa mental energi på det. Till skillnad från mig behöver de inte lägga all sin energi på städningen, och därför orkar de städa även om de inte direkt tycker att städning är världens roligaste uppgift. För mig är städning och andra praktiska icke-monotona uppgifter som att nyligen ha fått körkort: på samma sätt som många ovana bilförare måste lägga all sin energi på bilkörningen och blir trötta efter att ha kört bil blir jag mentalt trött av att städa. Det är en överansträngning för min hjärna!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Hade dåligt samvete

Som nydiagnostiserad förstod jag inte ens att min motvilja mot att städa hade med npf att göra! Jag trodde att autism enbart innebar en annorlunda social stil samt annorlunda intressen och beteenden och att adhd (den ouppmärksamma typen) bara innebar koncentrationssvårigheter. Att mitt hem var ett kaos trodde jag berodde på personliga brister hos mig. Inte blev det bättre av att yrkesverksamma i början uppmuntrade mig att ”jobba med min motivation” så att jag skulle bli bättre på att städa! Jag trodde att jag var omotiverad och lat och hade dåligt samvete för det.

Kände stor lättnad

När jag till slut fick träffa en psykolog på habiliteringen informerade hon mig om att autism även kunde innebära automatiseringssvårigheter. Då började jag nästan gråta av lättnad. När hon förklarade att jag under mitt liv hade ansträngt mig betydligt mer än en genomsnittlig neurotypiker och att jag skulle må bäst av att acceptera mig själv som jag var kändes det som att en sten föll från mitt hjärta. Jag kan inte ens beskriva lättnaden jag kände, men samtidigt var jag besviken på att ingen hade informerat mig tidigare om hur autism och adhd kunde påverka kognition.

Sluta tänka så

Du som är npf:are, tänker du innerst inne att dina svårigheter egentligen beror på lathet? Lägger du alltid skulden på dig själv och tycker att du borde ta dig själv i kragen? Sluta omedelbart tänka så! Om du har svårt att leva upp till neurotypikernas krav och inte orkar jobba/städa/socialisera med andra människor beror det inte på lathet utan på npf. Man kan inte tala om autism, adhd och lathet i samma mening!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.