Som autist, hur hanterar man årets mörkaste månader?

Stefan frågar

Har fått diagnosen Asperger i vuxen ålder. Jobbar nu 80% men har jobbat 100% i många år. På senare tid så har jag fått svårare med mörker, kyla och regn. Denna tid, november är tillsammans med december den svåraste. Har fått utskrivet antidepressiva medel av läkare men inte börjat använda dem än. Min fråga till dig är hur du hanterar ”neråtperioder” i din vardag och om du upplever att den sidan fungerar i din vardag.

Paula svarar

Med tanke på att november och december tillhör årets mörkaste månader låter det som att du lider av årstidsbunden depression. När jag var yngre upplevde jag inte att jag behövde dagsljus utomhus, men i takt med att jag blivit äldre har mitt behov av dagsljus ökat. Tack och lov har jag ganska ofta möjlighet att exponera mig för naturligt morgonljus utomhus i 1-2 timmar. Föreläser jag på morgonen försöker jag istället tillförsäkra ljusexponeringen genom att promenera till en annan tunnelbanestation än den som ligger närmast mig.

Ger stark effekt

Jag upplever att ljusexponering utomhus ger stark effekt, och detta även på molniga dagar. Det måste alltså inte vara soligt för att jag ska märka effekt. Tyvärr är det många som tvingas vara på jobbet under dygnets ljusa timmar, och vissa av dessa personer köper en ljusterapilampa för att kunna få i sig ljus. Tyvärr kan jag inte uttala mig om ifall en ljusterapilampa är lika effektiv som naturlig ljusexponering utomhus, men det kan alltid vara värt att testa!

Kosten har betydelse

Vidare tycker jag att livsstil och kost har stor effekt under vinterhalvåret. Någon enstaka gång har jag avvikit från mina matvanor och dagligen ätit massor av halvfabrikat och andra onyttigheter och har då oftast känt mig orkeslös. Hur tråkigt det än låter kan alltså hälsosamma matvanor vara av mycket stor betydelse. Jag äter fisk och ägg, men jag vet att jag har bloggläsare som tar D-vitamintillskott. Av olika anledningar försöker jag själv undvika kosttillskott så gott jag kan, men vissa tycker att det funkar jättebra! Särskilt tillskott av D-vitamin anser vissa ha väldigt stor betydelse.

Kan också bero på annat

Med detta sagt beror inte alla mina neråtperioder på brist på dagsljus. Ibland beror de på att jag utsatt mig för sammanhang som inte passar mig. Förut kände jag mig ofta nere efter jobbmöten och andra sociala evenemang på jobbet, inte för att det skulle vara något fel på mina kollegor utan för att jag vantrivs i sociala sammanhang i allmänhet. Jag blir utmattad av dem och känner mig ofta nere efteråt. Men i början av 2023 meddelade min chef att jag i fortsättningen skulle få skippa de allra flesta jobbmöten om jag ville det, ett beslut som har gjort väldigt stor skillnad på min livskvalitet. Jag har alltid förstått att sociala evenemang inte passar mig, men att det skulle bli så stor skillnad kom som en överraskning. Efter chefens beslut har jag inte känt mig nere en enda gång. Därför är jag väldigt tacksam mot min arbetsgivare! Ibland kan alltså neråtsperioderna handla om något helt annat än årstid och mörker!

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X (f.d. Twitter), WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn