Hur får jag mitt barn med autism att gå till skolan?

Katja frågar

Min dotter är snart 12 och har autism plus könsdysfori. Han har det väldigt lätt att lära sig nya säker, tycker att skolan är onödig och jobbig. Han vägrade gå till skolan förra året i oktober, ville inte sitta i klassrummet och ville byta skola. Tanken någonstans var att på den nya skolan skulle de acceptera honom som en pojke och inte säga ”hon” eller retas. Han fick sitta i ett rum själv och göra uppgifter varje dag. Han tyckte inte om det så mycket men gick till skolan nästan varje dag.

Började på en ny skola i augusti, gick till skolan varje dag, fick några kompisar. Nu vägrar han gå till skolan igen. En kompis leker med andra, killkompis vill bara leka zombies varje rast och han vill inte det. Han säger att han blir trött att det är jobbigt med så många människor. Människor tittar på honom och inte tycker om honom, tycker att han är full osv.

Vi har börjat med ångestdämpande medicin, vi har nästan dagligen kontakt med skolan och ska prata med dem nästa vecka. Min fråga är: hur kan man få honom att gå till skolan? Han vill gärna vara social och ha kompisar men det går inte. Han kan vara elak ibland och då drar sig kompisarna tillbaka.

Paula svarar

Baserad på det du berättar låter det som att din dotter blev utsatt för trakasserier på sin gamla skola. Personer med könsdysfori omfattas av bestämmelserna i diskrimineringslagen, och det är förbjudet att utsätta en elev för kränkningar som har ett samband med t.ex. könsidentitet. Det klassas som ”trakasserier” vilket alltså enligt lagens mening är snäppet värre än ”vanlig” mobbning/kränkande behandling. Jag hoppas att skolan tog trakasserierna på allvar och signalerade för din dotter att sådant inte får förekomma.

Ingen vill bli illa omtyckt

Det låter som att din dotter haft det svårt med vänner. Du skriver att folk inte tycker om honom vilket gör mig bekymrad. Inget barn tycker om att bli illa omtyckt! Se till att ge din dotter mycket kärlek hemma. Fråga gärna honom också om han också blir trakasserad i sin nuvarande skola. Om så är fallet se till att skolan tar trakasserierna på allvar! Kanske skulle han också kunna må bra av att lära känna likasinnade för att utbyta erfarenheter. Om han är intresserad skulle ni kunna kontakta RFSL och kolla om de har träffgrupper för barn i hans ålder.

Yttre belöningar kan vara skadligt

Förutom könsdysfori har din dotter också autism vilket gör honom dubbelt utsatt. Det är inte ovanligt att autistiska barn skolvägrar även om de inte skulle bli mobbade. Det är vanligt att de tycker att det är jobbigt att utsätta sig för en bullrig skolmiljö vilket också verkar gälla din dotter. Jag tycker inte att ni ska försöka ”få honom att gå till skolan” så länge han mår dåligt av att vara där. Det kan vara skadligt att ge en autist yttre belöningar för att utsätta sig för något hen mår dåligt av. Däremot tycker jag att ni ska försöka ta reda på hur ni skulle kunna förändra hans skolsituation så att han vill gå till skolan självmant. Så länge han säger nej till det tycker jag att ni ska uppmuntra honom att plugga hemma.

Han kan vara understimulerad

Jag undrar om din dotter får de anpassningar han skulle behöva i skolan. Får han exempelvis sitta själv på rasterna om han skulle vilja det? Får han stöd med att bli inkluderad i klassgemenskapen när han inte vill vara ensam? Med tanke på att han har lätt att lära sig nya saker kan han vara särbegåvad. Får han tillräckligt utmanande uppgifter? Vissa särbegåvade tycker att skolan är meningslös eftersom den mentala stimulansen uteblir.

Han behöver hitta strategier

Du skriver vidare att din dotter kan vara elak ibland. Frågan är vad som får honom att bli det. Är han stressad och mår dåligt när det händer? Skulle han också kunna adhd, och kan han i så fall behandling? Har han svårt att hämma sina impulser när han blir arg? Vissa npf:are talar först och tänker sedan. Kanske kan han behöva stöd från habiliteringen för att lära sig konstruktiva strategier för att hantera sin irritation när han blir irriterad på sina kompisar så att han inte blir elak.

Kan skolan vara problemet?

Vad gäller medicin så har jag inget emot ångestdämpande om det är psykisk ohälsa man lider av, men i vissa fall är det faktiskt enbart skolan som orsakar ångesten. Jag tycker därför att ni ska fundera på om det egentligen är hans skolsituation som är det grundläggande problemet. Frågan är om hans ångest skulle minska om han fick de anpassningar han behöver och om han fick träffa andra med könsdysfori. Hur mådde han på sommarlovet? Observera att det inte är jag som avgör om han behöver medicin eller ej, och jag råder honom absolut inte att sluta äta medicin utan att ni rådfrågat hans läkare först. Däremot tycker jag att det kan vara bra att ni är uppmärksamma på om skolan är den ångestutlösande faktorn.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn