Kategorier
Vardag med Asperger

Så här mycket ogillar jag att städa

Vi som har autism kan verkligen ogilla vissa situationer, uppgifter och sammanhang. Själv kan jag lista upp hur många situationer som helst som ger mig en ångestklump i magen, och nu syftar jag inte på social ångest utan på ångest inför hur allt ska gå. Jag oroar mig för att allt blir alldeles för utmattande för mig och att det blir för mycket för min hjärna att hantera. Mycket ofta stämmer min oro också in vilket är en tydlig indikation på att min ångest inte är obefogad utan handlar om att jag har lärt mig genom åren vilka typer av situationer jag har svårt att hantera på grund av min autism.

Jag ogillar att städa

Låt mig ge ett exempel på en syssla som jag verkligen ogillar: städning! Nu kanske du tänker: ”Men det är förståeligt, städning ogillar ju väl alla” men jag menar att jag verkligen OGILLAR det med stora bokstäver och är beredd att gå väldigt långt för att få slippa städa. Jag har boendestöd som städar min lägenhet, och detta trots att det inte är så jättekul att släppa in främlingar i lägenheten men är ändå ett bättre alternativ än att bo i en ostädad lägenhet. Och trots att jag alltid har gillat barn kommer jag aldrig skaffa egna vilket beror på att det skulle innebära fler praktiska uppgifter för mig som städning vilket jag inte skulle orka med.

De flesta mår inte dåligt av städning

När jag säger att jag ogillar att städa, menar jag inte att det bara skulle vara tråkigt att städa utan det är så tråkigt att det får mig nästan att börja gråta för jag blir totalt utmattad i hjärnan av det. När de flesta andra människor säger att de ogillar att städa menar de oftast att de upplever det som en småtråkig syssla, men trots det är de ändå inte beredda att gå lika långt som jag för att slippa städa: de anlitar sällan hushållsnära tjänster, de ansöker inte om boendestöd och de undviker inte sammanhang som kan innebära att de kan tvingas städa. Dessutom skaffar de också barn helt frivilligt! Detta visar att hur mycket de än säger sig ogilla att städa så mår de inte dåligt av det.

Ännu svårare i en ovan miljö

En gång för länge sen pratade ett kompisgäng jag var med i om att hyra en stor stuga tillsammans, och hur mycket jag än lockades av tanken på att följa med gjorde jag inte det: jag insåg nämligen att det förväntades att var och en skulle hjälpas åt med disken och städningen, dessutom skulle stugan behöva slutstädas innan hemfärd. Hur mycket jag än ogillar att städa i mitt eget hem blir det ännu mer ångestframkallande för mig att städa i en främmande miljö: på grund av mina kognitiva svårigheter måste jag vara i en välbekant miljö för att orka diska efter maten. Om vi hade anlitat någon som diskar och städar hade jag utan tvekan följt med, men på dessa premisser klarade jag inte av det.

Allt handlar om autismspecifika utmaningar

Det är mycket svårt för mig att förmedla för andra människor hur mycket jag ogillar att städa eftersom det är något som de allra flesta människor ogillar till någon grad. Oftast blir jag inte tagen på allvar när jag berättar utan blir bara tagen för bekväm och lat. Men det är viktigt att komma ihåg att om en autist verkligen ogillar vissa situationer och uppgifter så handlar det sällan om bortskämdhet och lathet utan om kognitiva eller motoriska svårigheter, en dålig automatiseringsförmåga, perceptuella avvikelser eller andra autismspecifika utmaningar. Du kanske också ogillar att städa, men du är förmodligen inte beredd att gå lika långt som jag för att få slippa!

Dela:

4 svar på ”Så här mycket ogillar jag att städa”

Jag OGILLAR verkligen också att städa. Det går oftast bra när jag väl kommer igång. Städar 1 gång/vecka med personal på LSS-boende. Hela veckan oroar jag mig för detta ändå. Det gör det inte bättre att vi städar på jobbet 1 gång/vecka. Kram

förflytta er, tänk…

på sådant man bara sådär gör längs dagen utan att alls fundera på det.
Det är väl det ”normala” läget.

Om ingen nämt, det inte finns något att jämföra med, då vet man ju inte om alla har det lika.

en liknelse

Om det nu var så att ens händer skulle vara lite annorlunda och vara hala som om de var tvålade. Det skulle göra en del saker svåra, eller omöjliga att göra.
Man skulle då bli att göra på något annat sätt,
och igen, inte tänka mer på det, bara göra.

Att någon talar om att det inte är som hos alla andra, andra har inte hala händer.

Då först vet man om att det finns en skillnad.
Inget ändrar av det, men det väcker tankar.
Det kan försvåra, när det påminner, varje gång det blir svårt med att få något gjort, med de hala händer man har.
Då bli det en funktionsnedsättning.
Bara för att man nu vet att det finns en skillnad, och att när det jämförs och man då känner sig annorlunda. Att andra märker att det är något annorlunda. Som hindrar, är olika.

Att ständigt bli påmind om det, jämförd med andra, leder till mer, andra problem. Mer än av grund egenskapen.

Inget är ju annars annorlunda i en själv. Man har krafter, kan tänka, allt är med, på personliga nivåer, men helt som det skall vara. Det är bara händerna som gör det svårt, gör det omöjligt att få vissa saker gjorda.

Att man tycker mer eller mindre om att göra vissa saker. Att det stundvis känns att man inte orkar.
Det är en annan nivå av att inte få gjort, det har alla. Det kan man lättare relatera till, jämföra med, förstå.
Alla har inte ändå hala händer, som tvärt hindrar.

Det är svårt att ta del av sånt som man själv inte lider av, förstår.

Att sedan få hjälp. Att få ett par handskar, som inte är hala, de ger ett bra grepp.
Då klarar man ju av, det samma som de andra.

Att nu kunna göra, utan att större fundera, kanske vara glad över att ha fått hjälp av att använda handskarna.
I stället för de svårigheter hinder, har man nu möjlighet att funktionera, och bli på bättre humör

Ja, det är inte lätt för andra att förstå så länge de inte har kunskapen och inte har något att jämföra med! Andra städar utan att tänka på det och förstår inte hur svårt det kan vara för vissa.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *