Så här är det att jobba som föreläsare om autism

Ibland får jag frågor om hur det är att föreläsa om autism. Jag brukar svara att den enklaste och minst energikrävande biten på mitt jobb är att genomföra själva föreläsningarna. Resten av tiden går till marknadsföringen genom t.ex. sociala medier och bloggen, föreläsningsplaneringen, offerter, rese- och hotellbokningar samt ekonomiska avstämningar i form av kvittoredovisningar. Det tar mycket tid att marknadsföra sig själv, redovisa kvitton och boka resor och övernattningar men däremot tar det inte mycket och energi alls att genomföra själva föreläsningarna.

Jobbar hemifrån

Vissa av mina kollegor brukar ibland hålla till på vårt kontor i Solna Strand när de inte föreläser, men jag har begärt anpassningar i form av hemarbete. De enda gånger jag inte jobbar hemifrån är när vi har våra personalmöten 1-2 gånger i månaden och när jag föreläser, men annars håller jag till hemma. Därför får jag disponera min tid relativt självständigt. Så här under Covid-19 har jag det betydligt lugnare än vanligt, men ändå måste jag vara redo ifall jag skulle få bloggkommentarer, pris- och offertförfrågningar eller om någon kollega skulle vilja få tag på mig och planera någon föreläsning.

Såg fram emot en lugn arbetsdag

Låt mig ta ett exempel från gårdagen. I förrgår hade jag spenderat dagen med mina kollegor på kontoret då vi hade vårt personalmöte varför jag hade planerat att ta det relativt lugnt igår i och med att jag inte har några föreläsningar inbokade för denna vecka och därför inte behöver planera något. Jag skrev gårdagens blogginlägg, svarade på en bloggkommentar och en prisförfrågan. På eftermiddagen hörde en kund av sig som ville ha en bild på mig för marknadsföringen av en kommande föreläsning vilket jag fixade med en gång.

Blev ingen lugn arbetsdag

”Okej, för resten av arbetsdagen är det att ta det lugnt och återhämta mig efter gårdagens personalmöte”, tänkte jag. Men så fel jag hade! Plötsligt dök det upp ett mejl i min inkorg från en reporter från Finlands MTV som undrade om hon fick intervjua mig via telefon för kvällens TV-program om neuropsykiatriska funktionsvariationer. Jag svarade att jag inte kunde tänka mig att intervjuas via mobiltelefon eftersom jag är känslig för ljusflimmer men att jag däremot kunde tänka mig att ställa upp på en intervju via Skype (jag har ju en ljusfri e-inkskärm kopplad till min dator). Det gick reportern med på.

Blev mycket nöjd

Trots att jag var totalt oförberedd ville reportern genomföra intervjun redan på samma eftermiddag eftersom den inte kunde vänta. Så hon ringde mig via Skype och jag berättade om mitt liv med Aspergers syndrom. Jag blev lugn direkt när hon förtydligade att hon inte skulle sända intervjun på TV utan publicera en artikel efter programmet. Då slappnade jag av! Jag berättade för henne att mitt liv är normalt för mig eftersom jag är född med autism och inte vet något annat, att det viktigaste verktyget för att jag ska få ett fungerande liv är acceptans och att jag är nöjd med mitt liv tack vare att jag har lärt mig att ställa mindre krav på mig själv. Jag blev mycket nöjd med intervjun efteråt!

Har ett lugnt jobb i perioder

Efter att intervjun var klar sa reportern att hon skulle skicka artikeln till mig inom några timmar för korrekturläsning som hon ville att jag skulle fixa med en gång. Efter några timmar skulle klockan vara redan 17:30 vilket betydde att arbetsdagen skulle varit slut för någon som har ett 9-17 jobb men inte för mig. På mitt jobb kan jag ibland få oväntade arbetsuppgifter på det här sättet men i gengäld blir det ibland flera tomma dagar då det inte händer något men då jag ändå måste vara redo ifall jag skulle få en offertförfrågan. På dessa dagar blir det mycket vila! jag har därmed ett relativt lugnt jobb i perioder även om det kanske inte låter så.

Långt ifrån alla autister behöver scheman

Många undrar hur det fungerar för mig att få oväntade arbetsuppgifter och inte veta i förväg hur min dag kommer att se ut exakt, och det går mycket bra! Att få arbeta hemifrån är så värdefullt för mig att det inte gör mig något att ibland få plötsliga intervjuförfrågningar på det här sättet (det är inte första gången en sådan här sak hände och förmodligen inte heller den sista). Det är en myt att alla autister skulle behöva tydliga och fastlagda scheman utan förändringar och avvikelser utan man kan liksom jag uppfylla diagnoskriteriet ”begränsade intressen och beteenden” genom att ha specialintressen istället!

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X (f.d. Twitter), WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn