Därför har öppenhet om diagnosen lönat sig för mig

Vissa ställer sig skeptiska till mitt val att vara öppen om min autism. Inte sällan har folk undrat om inte öppenheten riskerar att skada mig på lång sikt. Tänk om andra människor har förutfattade meningar om autism och tar avstånd från mig? Tänk om folk är rädda att jag blir jobbig att umgås med och börjar undvika mig? Tänk om ingen tar mig på allvar längre om det kommer fram att jag har autism? Tänk om jag vill hyra en bostad men hyresvärden är fundersam till att hyra ut till mig efter att ha googlat mitt namn?

Svårt att bevisa diskriminering

Jag kan inte förneka att öppenheten bär med sig vissa risker. Vill man hyra en bostad i andra hand kommer lägenhetsinnehavaren ha rätt att fritt välja vem hen vill hyra ut till, och trots att funktionsnedsättning utgör en av diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen går det sällan att bevisa varför man har blivit bortvald som hyresgäst. Och självklart finns det en överhängande risk att en arbetsgivare föredrar att anställa någon utan funktionsvariation, och har min konkurrent liknande meriter som jag går det inte heller att bevisa att min autism är anledningen till att arbetet gått till någon annan. Så självklart kan det hända att jag råkar ut för fördomar.

Fördelarna överväger

Trots att jag löper en viss risk att råka ut för diskriminering och fördomar med min öppenhet anser jag att fördelarna med att berätta överväger nackdelarna! Visst, skulle jag låta bli att berätta öppet vem jag är så skulle det säkert flockas folk runt mig mer än vad som är fallet idag, men dessa personer skulle inte ha en susning om vem den riktiga Paula är. Självklart skulle jag kunna visa mitt riktiga jag utan att nämna att jag har autism, men då skulle folk mest troligtvis undra varför jag har boendestöd, och skulle jag tiga om min autism skulle jag ju behöva hitta på en bortförklaring.

Slipper vakta min tunga

Jag resonerar så här: jag ser hellre att de människor som verkligen är okej med att jag har autism flockas kring mig än att alla sorters människor gör det. Vet alla från början vem jag är slipper jag behöva hitta på bortförklaringar till varför jag inte klarar av vissa aktiviteter och sammanhang, varför jag behöver mycket tid för återhämtning och varför jag är upptagen på vissa tider mitt i veckan (dvs de tider jag har boendestöd). Jag slipper ljuga, anstränga mig att komma ihåg vad jag har sagt till vem och slipper vakta min tunga. Det är otroligt skönt!

Drar till mig rätt sorts människor

I och med att jag utger ett avslappnat intryck utstrålar jag också självkänsla och positivitet, och det är ett välkänt faktum att människor tenderar att dras till positiva och avslappnade människor istället för negativa och spända. Genom öppenhet attraherar jag även rätt sorts människor istället för alla sorters människor vilket enligt min mening aldrig kan vara något negativt. Dessutom skulle jag aldrig ha fått mitt jobb som föreläsare hos Misa Kompetens om jag inte hade berättat om min diagnos på anställningsintervjun. Därför anser jag att öppenhet definitivt betalar sig i längden!

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X (f.d. Twitter), WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn