Kategorier
Okategoriserade

Om utmattningssyndrom och PTSD vid autism

Då jag har blivit ombedd att skriva ett blogginlägg om utmattningssyndrom och PTSD vid autism kommer jag att beröra ämnet i dagens blogginlägg. För det första lite bakgrundsfakta: enligt docenten Christer Allgulander kännetecknas utmattningssyndrom av framför allt utmattning och trötthet men även av kognitiva svårigheter, sömnstörningar, muskelvärk samt mag- och tarmproblem. Det är vanligt att den sjuke inte klarar av att stiga upp ur sängen, blir glömsk samt har svårigheter i att fatta vanliga vardagsbeslut. Det som enligt Allgulander kan bidra till uppkomst av utmattningssyndrom är bland annat mobbning eller långvarig sömnbrist. Vidare menar han att forskarna har kunnat påvisa hjärnförändringar hos individer med utmattningssyndrom.

PTSD är ett svårt tillstånd

Posttraumatiskt stressyndrom, förkortat PTSD, då? Allgulander kallar det för ett tillstånd som föregås av ett trauma av något slag så som krig eller sexuellt våld alternativt hot om att bli utsatt för det. Den PTSD-drabbade kan själv ha utsatts för traumat eller ha bevittnat att någon annan blivit det. Det är ett mycket svårt tillstånd som kännetecknas av återupplevelser av traumat, overklighetskänslor och kroppsliga upplevelser. Den drabbade har svårt att känna glädje i vardagen samt kan uppvisa minnesluckor kring hur traumat gick till. Vidare menar Allgulander att forskarna har kunnat påvisa att hjärnans tolerans för stress försämras efter upplevandet av flera trauman. Med detta sagt utvecklar inte alla med traumatiska erfarenheter PTSD.

Autister kan löpa en ökad risk

Hur ser kopplingen mellan utmattningssyndrom, PTSD och autism ut då? Vad gäller utmattningssyndrom så har jag inte hittat några studier om hur vanligt förekommande det är vid autism. Dock skulle det inte förvåna mig om tillståndet var vanligt hos oss autister med tanke på att mobbning är en riskfaktor och forskning har påvisat att det är vanligt att autister blir mobbade. Även sömnproblem som alltså ska kunna orsaka utmattningssyndrom är vanligt hos autistiska barn, ungdomar och vuxna. Dessutom menar Gillberg att en autistisk person kan bryta samman och till och med utveckla förföljelsemanier av den typen av stress som av en neurotypisk person endast uppfattas som lindrig eller måttlig. Ett exempel på en aktivitet som enligt Gillberg kan utlösa ett mentalt sammanbrott hos en autist är något så banalt som att behöva umgås med andra människor under en förmiddag. På grund av ovanstående misstänker jag starkt att vi autister kan löpa en ökad risk att utveckla utmattningssyndrom.

Viktigt att kunna säga nej

Enligt Tony Attwood finns det även andra stressfaktorer i autistens liv, nämligen att ständigt behöva tolka sociala situationer och anpassa sitt beteende därefter. Forskarna Lai och Baron-Cohen menar att många sent diagnostiserade autister hinner insjunkna i psykisk ohälsa till följd av att de har anpassat sig väldigt mycket efter andras förväntningar. Och här kommer jag att tänka på hur otroligt viktigt det är att vi autister inte anpassar oss till bekostnad av vårt eget välmående. Som ovan konstaterat kan ett vanligt socialt umgänge stressa oss autister enormt mycket varför det är mycket viktigt att vi lär oss att säga nej. Nej till att träffas, nej till att tala i telefon, nej till att delta i en fest och nej till det mesta som vi upplever som energikrävande! Visst, man kan inte säga nej till att utföra sina arbetsuppgifter under arbetstid om man har ett jobb. Har man minderåriga barn är man inte heller fri att göra vad man vill, men annars har man inga skyldigheter gentemot någon! Och det är det jag har lärt mig att ta fasta på i syfte att spara på min energi.

Skolan var ett trauma

Vad gäller PTSD så har forskning kunnat påvisa att autister löper en högre risk att bli utsatta för traumatiska händelser än den övriga befolkningen. Gillberg konstaterar att vuxna autistiska kvinnor löper en 2-3 högre risk än andra kvinnor att bli utsatta för sexuella övergrepp. Och som nämnt ovan utgör sexuella övergrepp en riskfaktor för att utveckla PTSD! Personligen tänker jag på en mycket traumatisk erfarenhet i mitt liv, nämligen skolan. Jag vet att det låter löjligt att kalla en så trivial sak som skolan för ett trauma, men det var ett trauma för mig! Jag vet att många autistiska barn upplever skolan som traumatisk varför det inte skulle förvåna mig alls om skolan skulle bidra till uppkomst av PTSD hos personer med autism.

Kan inte leva som innan

Själv har jag drabbats av utmattningssyndrom tidigare. Då frågade jag min läkare när jag skulle kunna leva normalt igen och fick till svar att jag aldrig skulle kunna leva “normalt” efter en utmattningsdepression. Och med normalt menades i sammanhanget att återgå till det liv jag hade levt innan insjuknandet för då skulle jag bli sjuk igen. Jag skulle behöva lära mig att säga nej, sätta gränser och ta hand om mig själv. Och framför allt prioritera sömnen vilket bland annat innebär en ytterst regelbunden dygnsrytm. Jag kan inte avvika från min dygnsrytm på helger och semestrar för då skulle min sömn drabbas väldigt negativt. Så mitt tips till er som har drabbats av utmattningssyndrom: lär er att ta det lugnt, bli bättre på att säga nej, sänk kraven, ta hand om er själva och framför allt prioritera sömnen! Vissa upplever även att motion hjälper.

Klicka här för att kommentera blogginlägget! Jag kommer att radera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Min senaste bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Min första bok På ett annat sätt finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Västerås, Örebro, Linköping och Helsingborg.

12 svar på ”Om utmattningssyndrom och PTSD vid autism”

Jag har sömnbrist som vanligt och går in på Facebook då jag inte lyckas somna. Och så dök ditt inlägg upp 🙂 Det är svårt att ta tupplur dagtid nu för tiden!! Funkade bättre förr. Det är ett riktigt dilemma för mig med sömnen. Jag tycker att livet liksom börjar på kvällen. Kanske natten nästan kan jämföras med ett specialintresse. Hursomhelst är jag ofta ångestfri då och känner mig lugn över att andra sover, jag kan göra vad jag vill utan att andra stör mig med sin existens… Jag vill ju inte anpassa mig efter andra utan göra det som JAG vill göra och mår bra av – dvs vara uppe på natten. På morgonen och förmiddagen har jag ofta bara ångest. Det är starkt ljus som tröttar ut mina ögon och folk och ljud överallt som tar min energi. Samtidigt så blir jag ju ofta väckt då och därmed får jag sömnbrist. Det krävs verkligen enormt mycket av mig att behöva säga tack och hej till natten för resten av mitt liv… hur börjar man gilla dagen liksom? Det här med att inte anpassa sig efter andra men samtidigt prioritera sömn och välmående krockar för mig. Har du haft något liknande dilemma? Och vad har du i så fall fått välja?Väldigt bra inlägg hur som helst!

Tack Essa, vad roligt att du gillar inlägget ♥ Jag känner igen det här med att det inte funkar att ta tupplurar på dagen nu när jag blivit äldre. Jag förlorade den förmågan någonstans i 30-årsåldern, liksom även förmågan att sova ut på morgnarna. Jag vaknar alltid ungefär vid samma tid oavsett vilken tid jag går och lägger mig. När jag däremot var yngre kunde jag utan problem sova ut på helgerna och vakna flera timmar senare än vad jag brukade. Jag brukar säga att om jag fortfarande hade förmågan att sova ut på morgnarna alternativt ta tupplurar på dagtid skulle det här med sömn inte vara någon stor grej för mig. Då hade jag liksom kunnat ta igen sömnbristen senare, men nu går det inte!

Jag måste erkänna att jag känner igen mig i det du skriver om att vara uppe nattetid. Till skillnad från dig lider jag inte av ångest på dagtid men däremot tycker jag att livet är sjukt mycket roligare att leva på natten. Det ÄR tråkigt att gå och lägga sig tidigt och jag tycker det fortfarande trots att jag gått och lagt mig tidigt i ett antal år nu. Jag önskar fortfarande att jag kunde vara uppe på nätterna så jag förstår definitivt tjusningen i det! Med detta sagt har jag varit tvungen att göra detta val för jag HATAR sömnbrist. Jag hatar alltså sömnbristen mycket mer än vad jag hatar att lägga mig tidigt. Har jag sömnbrist mår jag riktigt dåligt dagen efter, både fysiskt och psykiskt. Jag får en så mycket bättre livskvalitet när jag är utvilad att det gör liksom värt det för mig att lägga mig tidigt!

Du kanske skulle kunna fundera på att börja gå upp sjukt tidigt? Typ vid 5-tiden? Då skulle du fortfarande kunna vara vaken ett par timmar när alla andra sover. Det är såklart inte lika roligt som att lägga sig sent, men det skulle kanske kunna vara en kompromiss. En fördel med att vakna tidigt är att mina grannar liksom dina börjar väsnas på morgonen så jag förstår att du blir väckt när du sover ut på morgonen. Detta är ytterligare en anledning för mig att vakna tidigt: jag vill inte bli väckt! Jag har liksom fått acceptera: att hela mitt liv i dimma på grund av sömnbrist eller lägga mig tidigt så för mig var det till slut ett enkelt val.

Svara

Jag har blivit mer utmattad senaste åren. Jag orkar sällan åka till Stockholm som jag ofta gjorde förr. Jag får säga som Ritva i En komikers uppväxt: Anna mun kaikki kestää!

Det verkar vara många med vår diagnos som blir mer utmattade med åren! Det är väl naturligt för de allra flesta människor upplever en minskad energinivå med åren oavsett diagnos eller ej!

Svara

Jag beklagar! Själv hade jag det också jobbigt i början av arbetslivet men det var inte ett lika stort trauma för mig som skolan var.

Svara

Min farsa spenderar hela dygnet med att desperat försöka sova. Aldrig uppe en full dag. Sägs vara utlöst från när farmor sa till honom som liten hur viktigt det var att han sov och skrämde upp honom för motsatsen. Själv har jag ingen dygnsrytm alls. Sover några timmar då och då, men ligger ofta vaken och tänker på ensamheten och allas elakhet, mobbning och kränkningar som jag upplevt, så att jag ger upp och går upp igen. Går ofta ut på promenader mitt i nätterna också, eller när det blivit ljust. Alltid tyckt det är skönt när man har världen för sig själv och ingen annan är ute.

Jag hoppas att du får tillräckligt med sömn även om den blir avbruten och du saknar dygnsrytm. Det viktigaste är att känna sig utvilad när man väl är vaken.

Jag förstår tjusningen i att promenera på nätterna! Det är nog många autister som gillar det för det är lugnt och tyst när alla andra sover.

Svara

Tack! 🙂 Jag hade nästan glömt bort att jag har namnsdag idag men kom på det för ett tag sen.

Svara

Även vård och omsorg borde kunna framkalla eller upprätthålla utmattning, PTSD eller annan psykisk ohälsa vid fel bemötande och/eller fel behandling.

Sant! Bemötande är viktigare än vad många tror. När jag vet att min ordinarie boendestödjare är sjuk och jag ska få en boendestödsvikarie som förut bemött mig dåligt sänks mitt humör direkt. Och detta trots att jag vet att vederbörande bara är en vikarie och att min ordinarie boendestödjare kommer att vara tillbaka. Att bli fel bemött har klart en mycket negativ inverkar på livskvaliteten!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.