Olika autister behöver olika livsråd

Som yrkesverksam eller anhörig till en autist kan det hända att man får ta del av en autists liv när man har en nära interaktion med vederbörande. Ibland händer det att jag berättar för mina boendestödjare om vad som händer i mitt liv, inte nödvändigtvis för att söka lösningar utan för att jag ibland får lust att berätta. Då boendestödjarna gärna vill vara till hjälp får jag ibland råd om hur jag borde hantera vissa situationer vilket jag naturligtvis uppskattar.

Vi förstår inte alltid våra egna behov

Med detta sagt bör yrkesverksamma vara medvetna om autistens livssituation och trauman innan man ger råd till vederbörande. Vi autister kan ju behövt kämpa betydligt mer än gemene man, dels för att vi blivit fel bemötta vilket inte sällan varit traumatiskt för oss men dels även för att vi har svårigheter och utmaningar som inte gemene man har. Det som passar andra människor behöver inte passa oss, men eftersom vi till följd av dåligt utvecklad Theory of Mind i vissa fall kan ha dålig självmedvetenhet inser vi inte alltid detta utan fortsätter att föra en livsstil som är skadlig för oss.

Neutralt för andra, skadligt för mig

För mig är det totalt skadligt att få höra råd och livsvisdomar som: ”Alla förtjänar några chanser, man kan inte avfärda någon som en potentiell vän efter bara ett möte” eller ”I nöden prövas vännen. Man ska inte ge upp vänskapsrelationer så fort relationen kommit in i en negativ fas.” Trots att dessa livsvisdomar säkert låter neutrala eller till och med vettiga för många så har de förstört väldigt mycket för mig och till och med skapat psykisk ohälsa då jag har följt dessa råd på ett överdrivet sätt.

Det var inte viktigt vad jag ville

Låt mig förklara mig. Fram till långt in i vuxenlivet levde jag mitt liv helt efter andra människors villkor. Traumat kan härledas till min barndom då jag ville vara ensam men blev tvingad av skolpersonalen att leka med mina klasskamrater. Vuxna ville att jag socialiserades och gav mig beröm varje gång jag i deras tycke gjorde framsteg. Och dessa så kallade ”framsteg” gjorde att jag förlorade mig själv då dessa erfarenheter hade lärt mig att man ska skaffa vänner för andras skull, inte för sin egen! Det spelade överhuvudtaget ingen roll om jag ville bli vän med vederbörande och om jag trivdes i vänskapsrelationen, det viktigaste var att jag hade vänner!

Mådde dåligt

Av ovanstående följde att jag på allvar trodde att min roll var att behaga andra och att jag skulle bli vän med andra för att dessa personer ville det, inte tvärtom! Eftersom jag har autism visste jag inte visste instinktivt varför man hade vänner och att meningen var att båda parterna skulle få ut något av relationen. Jag stannade i destruktiva vänskapsrelationer då det brukade sägas att man inte skulle ge upp vänskapsrelationer på grund av dåliga dagar, och jag blev vän med människor som jag inte kände samhörighet med eftersom jag hade hört att man inte kunde avfärda någon efter bara ett par möten. Och jag mådde mycket dåligt av denna destruktiva livsstil.

Att tacka nej till umgänge är inte mobbning

Det tog mig många år tills jag lärde mig att vänskap inte måste vara livet ut och att man har all rätt att bryta en vänskapsrelation så fort den inte känns bra, naturligtvis under förutsättning att man avslutar den på ett respektfullt sätt. Och att man har full rätt att tacka nej till att umgås med någon och inte måste ge vederbörande fler chanser om man inte vill. Det enda man har skyldighet till är att tacka nej på ett respektfullt sätt och aldrig börja mobba någon. Annorlunda uttryckt är det helt okej som privatperson att tacka nej till att umgås med en annan privatperson, men däremot är det såklart inte okej om en arbetsgrupp aldrig bjuder med en specifik kollega på gemensamma tillställningar. Det är mobbning!

Påminnelser ger mig livsbalans

Nu har jag äntligen lärt mig detta men ovanstående är fortfarande mina svaga punkter och när jag har en dålig dag tenderar jag att hamna i destruktiva mönster. Min psykolog gav mig ett bra tips, nämligen att skriva påminnelselappar till mig själv i stil med: ”Glöm inte att du har rätt att bryta en vänskapsrelation så fort den inte känns bra” eller ”Glöm inte att du har all rätt i världen att tacka nej till att umgås med någon som vill umgås med dig och du har ingen skyldighet att ge vederbörande fler chanser.” Utan dessa typer av påminnelser finns risken att jag stannar i dåliga vänskapsrelationer i decennier och blir vän med människor vars sällskap jag vantrivs i varav följer att jag utvecklar psykisk ohälsa. Genom att påminna mig själv på ett överdrivet sätt skapar jag balans.

Hade varit destruktivt för mig

Vissa autister som t.ex. har samtidig ADHD kan däremot tendera att bryta sina relationer till följd av impulsiva handlingar och ångra allt bittert efteråt. Andra autister kan känna sig mycket obekväma i nya situationer och avfärdar därför instinktivt andras närmanden trots att de tenderar att bli bekväma i vänskapsrelationen så fort de vant sig. Dessa autister kan ha helt andra behov än jag och behöva påminnelser i stil med: ”Glöm inte att alla relationer kan ha dåliga dagar men det är ingen anledning att ge upp relationen” eller ”Glöm inte att vänskapsrelationer utvecklas långsamt och att om allt känns obekvämt idag kan det kännas bättre imorgon” Mig hade dessa typer av livsråd däremot varit totalt destruktiva!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.