Nej tack, jag vill inte ha bot för min autism

Forskare har studerat möss för att ta reda på vilka mekanismer som aktiveras i hjärnan när man får socialisera med andra och hur hjärnaktiviteten ser ut när det sociala umgänget uteblir. Upptäckten var att neuroner som frigör lyckoämnet dopamin aktiverades vid socialt umgänge. Uteblev däremot det sociala umgänget kunde en långsammare hjärnaktivitet påvisas vilket enligt forskargruppen indikerade på besvikelse. Forskarnas konstaterade att fyndet skapar en förståelse för autism, depression och schizofreni och att möjliga behandlingar för nämnda tillstånd kanske kommer att kunna uppfinnas i framtiden.

Autism är ingen sjukdom

Först av allt måste jag konstatera att jag inte har kontrollerat ursprungskällan utan blogginlägget är endast baserat på hur andrahandskällan SVT beskriver forskningsproceduren och slutsatsen. Och jag behöver knappast nämna vad jag tycker. Seriöst förstår jag inte varför autism, depression och schizofreni nämns i en och samma mening. Depression och schizofreni är SJUKDOMAR medan autism utgör ett neuropsykiatriskt tillstånd som beror på att hjärnan fungerar annorlunda. Jag led själv av allvarlig depression i ungdomen, och depressionen tog bort allt vad livsglädje hette. Jag orkade varken ta hand om mig själv eller bry mig om något utan åt bara popcorn och kex och steg inte upp ur sängen utan planerade endast att dö. Så självklart är det icke-önskvärt att lida av depression!

Autism är en del av min person

Autism vet jag också hur det är att leva med eftersom jag själv har det. Och jag kan säga att autism och depression är helt olika tillstånd! Autism är jag, en viktig del av min person. Schizofreni har jag däremot inga personliga erfarenheter av, dock har en nära anhörig till mig sjukdomen ända sedan 1960-talet och har lidit väldigt mycket. Hen har inte kunnat leva ett vanligt liv sedan insjuknandet och hamnar då och då på sjukhus när hen börjar må alltför dåligt och sjukdomen går överstyr. Nu tycker jag iofs att det är fel att uttala sig om en diagnos ur ett utifrånperspektiv, men vederbörande har faktiskt uttryckt vid ett flertal tillfällen att hen skulle göra vad som helst för att bli av med schizofrenin! Därför kan jag relatera till varför hens högsta önskan är att få tillgång till en medicin som skulle möjliggöra ett vanligt liv.

Varför bota autism?

Däremot kan jag inte komma på en enda anledning till varför man borde utgå ifrån att autism automatiskt borde botas! Visst, jag är annorlunda och min autism innebär stora svårigheter men samtidigt även styrkor. Autism är min allra största svårighet och allra största styrka på en och samma gång. Jag skulle aldrig säga nej till att bota den del av autism som utgör ett hinder för mig såsom mina stora motoriska svårigheter och brister i automatiseringsförmågan. Ni vet, svårigheter i att lära mig hur man använder en ringpärm, hur man pumpar en cykel eller kokar kaffe. Men mina styrkor och egenheter vill jag behålla! Varför i hela världen borde alla människor vara likadana och tycka om samma saker? VARFÖR? Om jag inte trivs med det sociala men gillar däremot att syssla med mina specialintressen utan att störa någon, varför i hela världen borde jag behandlas för det?

Vilka fler ska botas?

Jag antar att homosexualitet också borde botas med samma logik? Kanske kommer homosexuella också lära sig tjusningen i att skaffa en partner av motsatt kön om forskarna uppfinner en bot mot homosexualitet? Det är ju alltid majoritetsnormens preferenser som är de rätta, eller hur? Eller inte. Men logiken är samma! Om forskarvärlden vill bota någon som trivs med att sysselsätta sig själv och upplever sig ha en god livskvalitet, varför i hela världen sträva efter att bota vederbörande? Visst, omgivningen blir såklart nöjd då, men ska man verkligen leva för att tillfredsställa omgivningen? Vad hände med människovärdet?

Mitt annorlundaskap har inte tolererats

Seriöst ligger det enda problemet med många av mina egenheter i att omgivningen haft mycket svårt att tolerera att jag trivs för mig själv och inte heller följer andras normer och moral kring ätande (som t.ex. att man borde äta vid matbordet och alltid i sällskap med andra om man inte bor själv, att lunchen ska ätas kl 12 och inte kl 9 eller 15 och så vidare). När jag gick i skolan accepterade inte läraren att jag ville spendera rasterna för mig själv. Hon tvingade mig att vara med i deras lekar trots att jag VERKLIGEN inte ville det och inte tyckte om lekarna alls. Men istället för att skapa förståelse och öka tolerans föreslås det alltså nu att autism ska behandlas för att vi autister ska passa in i mallen! Jag påstår inte att den ovannämnda forskargruppen faktiskt tycker så, men det är den bilden SVT förmedlar.

Vi autister är olika

Och nej, jag är inte dummare än att jag förstår att autism tar sig olika uttryck hos olika autister. Jag föreläser ju sedan över 13 år tillbaka och har genom åren träffat otroligt många olika typer av autister. Jag vet att autism ibland uteslutande KAN utgöra en svårighet och att autism inte MÅSTE omfatta styrkor. Självklart vet jag att det finns autister vars autism enbart utgör en mycket omfattande svårighet och inte innebär några fördelar alls oavsett sammanhang. Det är ju inte så att ALLA autister har dolda styrkor som sedan kommer fram så fort man bemöter autisten rätt, anpassar miljön samt ställer rimliga krav. Själv är jag glad över att vara autistisk när miljön och förutsättningarna är rätt (dock tog det mig lång tid att hitta min plats i samhället), men självklart förstår jag att jag endast talar för mig själv och inte för alla autister.

Önskemålet måste komma från autisten

Med andra ord har jag inget emot om någon autist önskar sig en bot i syfte att bli mer social, men isåfall måste önskemålet komma från autisten själv, inte från det intoleranta samhället. Det ska också isåfall vara själva autismen som ställer till det för vederbörande, inte intolerans och fel bemötande! Vi människor har en inneboende önskan att bli accepterade av varandra, men blir man som autist inte ens tolererad är risken överhängande att många autister i framtiden känner sig tvingade att genomgå en behandling om sådan uppfinns. Och förresten: autism korrelerar ofta med psykisk ohälsa och dålig självkänsla. Jag vet inte om era varningsklockor ringer här, men mina gör det i alla fall. Kan inte en bidragande faktor vara intolerans och samhällets signaler om att det är så icke-önskvärt att trivas för sig själv att till och med en bot förs på tal?

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.