Nej, jag vill inte rationalisera bort min autism

Många av oss som lever med autism upplever att vi blir fel bemötta av omgivningen. Svårigheten i att bemöta oss rätt ligger i att yrkesverksamma ibland kan tro att alla vi autister vill bli bemötta på samma sätt, men så är det givetvis inte! Vissa med autism kan vilja höra: ”Jag vet att du kan mer än vad du tror. Du överskattar dina svårigheter och underskattar dig själv.” Andra autister vill istället höra: ”Jag vet att du har mycket omfattande svårigheter. Det är helt okej att ha en funktionsnedsättning och stöd i sin vardag. Vissa människor har fler svårigheter och andra färre, och det är helt okej.” Hur man vill bli bemött i sin autism beror på olika faktorer, bland annat på vad man har för personlighet och erfarenheter från sin uppväxt.

Vill inte att min autism kallas för mild

Själv tillhör jag klart den sistnämnda gruppen! Antyder man för mig att min autism är mildare än vad jag tror påminns jag om alla de hemska saker jag gick igenom under min uppväxt. Jag kunde bara inte lära mig vissa saker i skolan som exempelvis hur man ritar, trär en symaskin och mycket annat. Min autism gör att jag har en ojämn begåvningsprofil, men ändå fick jag höra att jag skulle klara av allt det som mina jämnåriga klarade av om jag bara försökte lite mer. Jag fick mycket kritik när jag inte presterade enligt förväntan. Därför försökte jag överprestera vilket gjorde att jag blev utmattad och mådde dåligt.

Kände mig lat

Hur konstigt det än kan låta var jag avundsjuk på alla som hade en intellektuell funktionsnedsättning, på den tiden kallad för utvecklingsstörning. Jag tänkte på att om jag skulle få ett kvitto på att jag hade en mental funktionsnedsättning och inte klarade av att prestera skulle jag få chansen att bli placerad på en särskola och skulle få slippa alla överkrav. Men den chansen fick jag aldrig för jag hade lärt mig att läsa, skriva och räkna i 3-årsåldern och presterade över förväntan i alla språkämnen. ”Du är väldigt intelligent och skulle kunna bättre om du ville det” fick jag ofta höra. Och det var riktigt jobbigt för det fick mig att känna mig lat.

Fick rådet att acceptera mig själv

Senare i livet fick jag veta att jag inte hade en intellektuell funktionsnedsättning men däremot autism. Med hjälp av kognitiva tester kunde utredningsteamet konstatera att jag presterade ovanligt dåligt inom områden som krävde visuomotoriska färdigheter vilket gjorde att jag hade en omfattande funktionsnedsättning och därmed ett stort stödbehov. Jag fick veta att jag inte kunde rå för min funktionsnedsättning och fick rådet att acceptera mig själv som jag är istället för att ständigt sträva efter förbättring och ”utvecklingsområden”.

Vill inte använda försvarsmekanismer

Jag tog till mig rådet och fattade dessutom beslutet att acceptera mig själv fullt ut. Och i acceptansen ingår att våga erkänna högt att jag faktiskt presterar betydligt sämre än förväntat inom många områden och att detta i sin tur ställer till det för mig ibland. Jag ville inte använda mig av försvarsmekanismer i stil med: ”Alla människor är olika och alla har svårt med något” eller: ”Min funktionsnedsättning är egentligen inte så stor utan det är samhället det är fel på.” Detta för att trots att jag vet att alla har svårt med något så är det ett faktum att jag har fler svårigheter än genomsnittsmänniskan. Och trots att samhällets tillgänglighet kan och bör förbättras så förändras inte det faktum att jag har en funktionsnedsättning som försvårar min vardag! Det finns trots allt en anledning till att autism omfattas av LSS.

Tar avstånd från funktionalistisk syn

Det finns en anledning till att jag har intagit ovanstående inställning. Ända sedan jag var liten har jag fått bekräftat att jag har styrkor, men däremot blev jag aldrig bekräftad i mina svårigheter. Jag blev dessutom itutad med det indirekta och livsfarliga budskapet att människovärdet ligger i ens prestationer och att man därför ska sträva efter självständighet och ständig utveckling. Numera tar jag därför starkt avstånd från en funktionalistisk människosyn utan jobbar istället för att sprida budskapet att alla människor har rätt att känna lycka och livstillfredsställelse oavsett hur mycket eller lite man presterar och att var och en ska få bedöma hur man vill bli bemött i sin autism.

Vill bli bekräftad i min autism

Att acceptera mig själv fullt ut istället för att förneka eller rationalisera bort min funktionsnedsättning och mina svårigheter har varit otroligt viktigt för min självkänsla och självacceptans. För någon annan autist kan det vara viktigt att fokusera på utveckling och prestationer samt ta bort fokuset från svårigheter, men för mig är det precis tvärtom. För mig är det istället jätteviktigt att bli bemött med inställningen: ”Det stämmer att du har betydligt fler svårigheter än genomsnittsmänniskan, men du är inte en sämre människa för det. Det är helt okej att ha autism, och du duger precis som du är! Du behöver inte prestera för att förtjäna kärlek och acceptans!”

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.