Ibland får vi med autism kritik om att vara egoistiska. Vissa tycker att vi sätter våra egna behov i främsta rummet samt vägrar anpassa oss och ta hänsyn till våra medmänniskor vilket gör oss egoister. Det är ett märkligt påstående! För det första är sanningen tvärtom att många autister tänker alldeles för mycket på andra. Vi autister har lärt oss att vi inte får klaga när vi tvingas offra oss varför vi ofta håller god min för andras skull tills vi kollapsar och tvingas sjukskriva oss på grund av utmattning.
Autisten håller god min
Ofta kan en autist nedprioritera sina egna behov när det exempelvis handlar om obehagliga sinnesintryck: ett autistiskt barn lär sig tidigt att hen måste ta av sig kepsen i klassrummet trots att kepsen skyddar hen från obehagliga sinnesintryck. Om autisten klagar på att behöva ta av sig kepsen beskylls hen för att vara besvärlig och egoistisk varför hen lär sig att hen måste offra sig för andras skull. De obehagliga sinnesintrycken kan få autisten att må riktigt dåligt både fysiskt och psykiskt, men hen håller god min och låter bli att klaga eftersom det ses som ett oönskat beteende.
Ibland blir det för mycket
Tyvärr förstår omgivningen sällan att en autist offrar sig utan många hakar upp sig på de ytterst få tillfällen när autisten inte orkar sätta andras behov före sina egna (och helt ärligt, vem orkar det?) Då får hen höra att hen är egoistisk! Typ: ”Varför måste du vara så besvärlig och vägra skaka hand med gästerna? Jag vet att du sagt att det känns fysiskt obehagligt, men alla andra kommer att bli ledsna om de inte får skaka hand med dig. Ibland borde tänka på andra och sluta vara en egoist”, kan autisten få höra. Andra ser inte att autisten tänker på andra människor i väldigt många situationer, men ibland blir det bara för mycket!
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Autisten tackade nej till ett bröllop
En gång träffade jag en autist som mådde riktigt dåligt av fester. Därför tackade hen nej till en närståendes bröllop. Då fick hen höra att hen var en egoist och att hen borde offra lite av sin egen bekvämlighet på familjemedlemmens stora dag. Men faktum var att autisten skulle ha lidit väldigt mycket om hen hade tvingat sig själv att delta, inte bara på bröllopet utan i ett par veckor efteråt. Om någon är egoist så är det i min värld en person som väntar sig att en person med funktionsnedsättning ska offra sitt välmående för andras skull och delta i tillställningar där denne far illa!
Äldre får förståelse
För övrigt är det märkligt att en autist blir kallad för egoist när hen på grund av sin funktionsnedsättning inte orkar leva upp till omgivningens krav. Faktum är att vissa människor har sådana specialbehov att de inte alltid kan sätta andra människor i främsta rummet i alla situationer. En 90-åring med dåliga ben och yrsel ses knappast som en egoist om hen ber sina medresenärer om att få en sittplats på bussen. Jag har i alla fall aldrig hört någon säga till en 90-åring: ”När du ber om en sittplats sätter du dina egna behov före andras. Du borde tänka på dina medresenärer och tänka på att de också kan vilja sitta ner.”
Autism är en osynlig diagnos
Nej, prat om egoism hör inte hemma i diskussioner om personer med funktionsnedsättning! Autism ger upphov till vissa specialbehov, men det betyder inte att vi autister är egoister. Vi har en funktionsnedsättning som inte alltid syns utanpå!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
En sak jag har märkt med de flesta människor är att när det ploppar upp en tanke i huvudet, så…
Tänk om folk bara kunde behålla sina kommentarer, ifrågasättanden, kritik, tankar och åsikter för sig själva alla gånger när de…
Hittade detta inlägg igen. Tänkte kommentera det också. Emma ska alltså inte jämföra sin situation med någon som inte har…
Ja precis, det där var ett exempel, men det handlar om mycket mer än om att äta på restauranger man…
Hur döljer man autistiska drag? Är det att tvinga sig att göra saker man inte vill för att det förväntas…
Jag håller med dig om att det är tröttsamt! Att du fick diagnosen sent indikerar att du är duktig på…
En av mina arbetskamrater ifrågasatte om jag verkligen har autism. Hon undrade om jag inte bara inbillade mig. Hon jämförde…
Intressant! Då kan du ha haft problem redan före 5 års ålder. Samtidigt är det svårt att säga om neurotypiska…
Ja precis, det borde märkts av tidigare i så fall… märkligt är det. Eller så kommer jag bara inte ihåg…
Det du beskriver låter jobbigt, och jag förstår att det blir problematiskt när man bor högst upp utan hiss. Det…
14 svar på ”Nej, en person med autism är inte egoistisk”
Jag har Asperger och jag har farit väldigt illa av att en man utsatte mig för ett sexuellt övergrepp för snart 12 år sedan och jag lider något enormt utav det. Han brydde sig inte om att se och lyssna på mina signaler utan jag blev ett lätt offer för hans behov. Om något är egoistiskt så är det väl det!
Absolut! Höjden av egoism!
Jag hoppas att du kommer må bättre i framtiden! Du kanske behöver någon slags traumabehandling.
Ja, fast psykiatrin riktar bara in sig på mediciner och KBT exponering av det tvång jag fått av det som hänt. Men jag upplever de tvångstankar jag får av det som hänt som realistiska och verkliga.
Hur skulle du vilja att behandlingen var?
Tyvärr brukar KBT vara standard numera. Det funkar bra på vissa, men det är jättetråkigt att det inte erbjuds alternativ 🙁
Åh nej, så tråkigt att höra! 🙁 Jag håller med om att det är mycket egoistiskt av honom. Stor kram, hoppas du tar hand om dig själv och inte längre har honom i ditt liv.
Tack Paula! Jag har inte kontakt med honom längre. Men hela mitt liv påverkas utav det som hänt. Så han förstör mitt liv ändå. Jag har blivit psykisk sjuk av det där. Jag har tvång och vanföreställningar kring det där.
Vad tråkigt att höra att du mår dåligt av händelsen 🙁 Bra att du inte har honom i ditt liv längre, hoppas du slipper honom framöver!
De allra flesta människor sätter sina egna behov i främsta rummet, enligt min erfarenhet… Motsatsen är en väldigt unik liten klick. Där ingår volontärer m.m. Alla som jobbar ideellt för något de tror på och de som verkligen brinner för att hjälpa andra. Men de allra flesta jobbar och gör det mesta endast för sin egen skull. Därför ser jag aldrig upp till en person som skryter om sin framgång och hur mycket pengar den tjänar heller, som man väl förväntas göra. Eftersom det inte gjordes för att hjälpa någon annan utan bara hen själv.
Jag tror inte att det alltid är fel att sätta sina egna behov i främsta rummet. Det finns människor som äger bostadsrätter och villor, och väldigt få av dem skulle vara villiga att sälja boendet, flytta till en billig hyreslägenhet och donera alla pengar till fattiga i U-länder även om de skulle kunna göra det utan problem, rent praktiskt alltså. Skulle jag vara rik skulle jag själv köpa ett hus i Stockholm och unna mig själv att bo i huset istället för att bo i en hyresrätt (vilket jag gör nu). Jag skulle bo i huset utan dåligt samvete!
Självklart kan man donera lite pengar ändå och jag ger ibland pengar till tiggare och donerar till Läkare utan gränser, men jag måste ändå erkänna att jag inte skulle sälja mitt boende och donera alla pengar till Afrika (om jag hade råd med ett hus, alltså).
Väldigt få är också villiga att offra sitt eget välmående för andras skull (undantaget är såklart om det handlar om ens egna barn). Och jag tycker att det är sunt! Ibland är det helt okej att tänka på sig själv och bo i en bostadsrätt utan dåligt samvete trots att det finns andra som har det sämre.
Människor som volontärarbetar tycker kanske att det är roligt och de har möjlighet att göra det utan att deras egen livskvalitet sänks alltför mycket? Jag har ingen energi att volontärarbeta men skulle absolut göra det om det inte sänkte min livskvalitet!
Jag ser inte heller upp till människor som tjänar mycket pengar, men samtidigt ser jag inte heller ner på dem. Alla människor är lika mycket värda oavsett om man är rik eller fattig, tycker jag! Och de rika bidrar dessutom till Sverige genom att betala väldigt mycket skatt. Därför är jag tacksam för att de rika finns. Jag som har det sämre ställt behöver deras skattepengar!
Jag skulle också vilja bo i en villa eller bostadsrätt eller en hyresrätt som liknar en villa eller bostadsrätt med en liten trädgård/uteplats. För jag orkar inte sköta om en stor trädgård.
Ja, en sådan hyresrätt hade också kunnat vara mysig! 🙂
Jag kompletterar gärna med mitt eget perspektiv som skiljer sig från ditt utan att det är menat som kritik. 🙂 Lite (tank?)spridda reflektioner:
Jag skulle vilja hävda att det autistiska handlar om egocentrism snarare än om egoism – vi utgår från oss själva på ett mer påtagligt sätt än neorotyper och med risk att övergeneralisera och fastna i stereotyper så lever vi ofta lite i vår egen värld. För – som en del autister också påpekar – så vittnar själva ordet autism med dess grekiska rot inte så mycket om neurotypers egocentriska paradigm som en faktisk neurologisk skillnad. Vi har svårigheter med att förstå och tolka vissa saker och vi har svårigheter med att veta hur vi ska uppmärksamma olika individer i ett gruppsamtal osv. Alla är såklart inte likadana, men det har sagts att vi lever i världen lite på våra egna villkor och det stämmer åtminstone för mig väldigt bra. Nu menar jag inte ur omvärldens perspektiv som kan uppfatta autistiska individer som inte når upp till alla sociala förväntningar som ”själviska” som du talar om i ditt blogginlägg utan nu pratar jag om den egna upplevelsen av världen ur ett inifrånperspektiv. Vi uppfattar och upplever världen lite annorlunda och med åldern blir vi alltmer varse om att det förhåller sig så.
Här är vi nog ganska olika som individer. En del ser andras behov och kanske till och med försöker slå knut på sig själva för att göra andra till lags. De väntar sig då inte sällan att få samma bemötande i sina personliga relationer. Jag tillhör istället dem som först och främst gör allting för min egen skull. Jag förväntar mig då ofta att vänner ska öppna sig på ett liknande sätt. Men så fungerar ju ofta inte i praktiken för någondera gruppen.
Sen kan ju många av oss ha fått kämpa så mycket med våra liv och våra svårigheter att vi uppfattas som egocentriska av den anledningen. Jag har fått höra att egoism inte behöver vara dåligt i betydelsen att se till att man får det man vill ha och behöver, medan egocentrismen däremot gör människan fångna i destruktiva mönster. Det är ett annat perspektiv som också tål att ta i beaktande. Det är skillnad på ”ego” av nödvändighet om och som konsekvens av annat. Många ”normala” som betraktas som empatiska gör nog bara vad som förväntas utav dem.
Alla är dessutom både goda och onda och har både positiva och negativa egenskaper. Jag brukar säga att jag är varken en ängel eller ett monster och har ingen lust att vara någotdera heller.
Intressanta reflektioner, och intressant redogörelse angående skillnaden mellan att vara egoistisk och att vara egocentrisk! Jag vet dock att det finns autister som anser att även neurotypiker lever i sin egen värld, men jag förstår precis vad du menar och jag håller nog med dig!
Jag tillhör de autister som har levt för andras skull och har helt struntat i mina egna behov. Men under de senaste åren har jag lärt mig att se till mina egna behov. En psykolog fick mig att förstå att det är viktigt att vara egoistisk i vissa situationer och att jag inte har en skyldighet att t.ex. tacka ja till umgänge även om människor vill umgås med mig. Jag har rätt att vara egoistisk och sysselsätta mig med mina egna saker på fritiden. I dessa situationer sätter jag mina egna behov framför andras!
Jag håller med dig om att de flesta är både goda och onda. Även personer som har kallat sig för snälla tycker jag har haft en ond och en missunnsam sida i vissa situationer. Dock tycker jag att vissa är mer goda än onda och andra är mer onda än goda. Sedan tror jag tyvärr att vissa personer mest är onda. Jag har känt en person som hänsynslöst utnyttjat andra inklusive sina egna föräldrar och syskon. Jag har svårt att tänka mig att denna person skulle kunna vara god i någon situation. Dock kan jag såklart ha fel!
Jag strävade förut efter att vara en ängel men jag har lärt mig att jag inte behöver vara ”god” i alla situationer. Dock vill jag såklart inte vara ond heller, men du förstår säkert vad jag menar 🙂